Alla argument talar mot de politiska partiernas inblandning i kyrkan, och ändå röstar folk på dem

Påskvänner!

Mitt tips är att kyrkovalet går ungefär som det brukar. Men det ska bli intressant att se hur det går i den stora valrörelsen om ett år. Kan journalisterna då ännu ett valår strunta i att flera av partierna är engagerade i Svenska kyrkan?  

Och skribenterna som protesterat mot oskicket - från höger till vänster - är inte dumma:

Sofia Lilly Jönsson - Jesus är herre, inte politikerna eller folket

Josefin Holmström di Grigorio - Kyrkan kan aldrig bli fullt ut demokratisk

Joel Halldorf - Rösta inte på ett politiskt parti

Tara Twana - Det är inte vår uppgift att styra kyrkan

Biskopsbrev TILL tre biskopar (två i söndags, en sedan tidigare) - läran är också ett pund att förvalta

Påskvänner!

Ett brev från i söndags innan vi övergår till Nionde söndagen efter Trefaldighet med dess budskap om det goda förvaltarskapet. Dit hör dock, tänker jag, inte bara skapelsen och allt vi fått i den (även "kropp och själ och alla lemmar, förnuft och alla sinnen" M Luther), utan också och kanske framför allt "kyrkans sanna skatt" som är evangeliet och vår bekännelse, ordet och sakramenten, Kristi kropp och blod. 

Inför kyrkovalet måste vi fråga oss hur kyrkans centrum relaterar till den propaganda och de fokusområden som de politiska partierna driver. Allt behöver inte vara fel, men som elefanter i en porslinsbutik (eller bockar i örtagården) trampar de ofta rejält snett i sina prioriteringar och sina sätt att peka ut lämpliga och olämpliga präster och kyrkoledare, jfr hur statsminister Löfven gick på för fyra år sedan, under självaste reformationsjubileet (tänk så tydligt han samtidigt markerade att kyrkans präster inte heller får stå upp mot rashygienisk utrensning av foster med Downs syndrom - eller för barnmorskors samvetsfrihet!).

Hur skulle det se ut om Svenska kyrkan som organisation insisterade på att få vara med och bestämma kriterierna för socialdemokratiska kommunalråd och ministrar ("de ska vara kristna av evangeliskt-lutherskt snitt och de får inte vara för ideologiskt drivna eller förknippade med klassisk socialdemokrati och 1800-talets arbetarrörelse")?

Nu det öppna brevet:

8 söndagen efter trefaldighet AD 2021

Biskoparna Andreas Holmberg och Mikael Mogren tillhanda.

Sagan "Vargen kommer" är ovanligt tänkvärd. Den har udden riktad mot dem som i tid och otid ropar "Vargen kommer" - dess huvudsakligaste ärende - men är samtidigt ett memento för alla som tror att vargen inte finns eller inte kan anfalla, bara för att en ung slyngel till fårvaktare avgivit falskt alarm så många gånger. Visst har ropet "Vargen kommer" hörts väl många gånger under kyrkohistorien (även om Martin Luther visst kallades "vildsvin"), men Jesus ropar ju i dagens text själv "Vargen kommer" och alla verkar överens om att det faktiskt fortfarande finns villolärare. 

Men de politiska partier som nu åter är i full kyrkovalsaktion ser ju vanligen bara två sorters ulvar i fårakläder: a) de som inte vill viga annat än män till präster och b) de som inte vill viga annat än 1 man plus 1 kvinna till äktenskap. Typ biskop Andreas´ fader, alltså, han som på Laurentiistiftelsen länge kallades biskop electus eftersom han fick flest röster i Göteborgs biskopsval 1991 och alltså skulle ha utnämnts enligt den ordning som Inger Davidsson och den borgerliga regeringen strax därpå införde, se https://sv.wikipedia.org/wiki/Bengt_Holmberg_(teolog). Till min förskräckelse är det tydligen däremot okej att hissa ormen och syndafallet (har själv sett och hört) samt att dissa Agnus Dei och "offerteologin som uttrycks i orden om Guds Lamm som borttager världens synder" (se nedan)! För sånt bryr sej de politiska partierna och deras väljare inte det bittersta om. Evangeliet, alltså.

Detta som en ingress till ett brev jag skrev för fem månader sedan till min biskop Karin och till Hans Lindholm i Efs/Frimodig kyrka och som jag nu delger er. Jag skrev då att jag ville skicka det vidare till fler inför kyrkovalet, så det gör jag nu. Bara bristen på pigga journalister i sekulära och kyrkliga medier kan ha gjort att det som hände 1993-94 gick under den kyrkohistoriska radarn: Orm- och syndafallshissaren frikänns i Stockholms domkapitel, men de som anmälde drabbas året efter av totalt prästvigningsförbud! Även Sofiamässornas och Helene Egnells avståndstagande från offerteologin i O Guds Lamm är ju alldeles hårresande - men visst, nu har vi i nya handboken (HB17) fått en Agnus Dei-variant som de tål.

Upprörda men inte ovänliga hälsningar vid högmässotid 8 sönd e tref 

http://kyrkanssolvarv.blogspot.com/2021/07/infor-attonde-sondagen-efter.html

/  N Andreas Holmberg, Iggesund. musiker och konfirmandledare i Enånger-Njutångers församling 

(min fru jobbar och har bilen så vi far på kvällsgudstjänst kl 18 i Njutånger istället).

Här följer brevet från den 13 mars 2021:

FRÅGAN OM "ORMENS TEOLOGI" OCH PRÄSTVIGNINGSFÖRBUDET FÖR S K "KVINNOPRÄSTMOTSTÅNDARE"

Vi hade utstädning av böcker i Iggesunds församlingsgård så här efter jul. Det var bra att få bättre ordning i hyllorna. Men vissa av "fynden" chockade mej faktiskt och bevisade att man kanske inte ska slänga alla gamla böcker, inte ens de dåliga. För dokumentationens skull måste nog somligt få vara kvar, även av det värsta.

Jag läste bl a prästen och psykoterapeuten Marianne Bloms utrensade bok "Utanför lustgården" (Verbum 1996), där hon återger den radiomorgonbön från hösten 1992 som oförblommerat hyllar ormen och syndafallet! Andakten slutade: "Så varför inte göra som den första kvinnan: lyssna på ormen, smaka på frukten, bjuda andra, ta det s k straffet och avstå från en del av tryggheten? Men i gengäld få sina ögon öppnade."

Kyrkliga Förbundet reagerade enligt Blom själv omedelbart (inga fler?) och anmälde henne till Stockholms domkapitel, som dock 1993 friade henne!!! Efter att Krister Stendahl som i egenskap av sakkunnig intygat att syndafallsberättelsen kan tolkas lite hur som helst. (Men vad tyckte biskop Henrik egentligen?). Året därefter, 1994, togs däremot ett gemensamt biskopsbeslut, applåderat i nästan hela det kyrkopolitiska systemet, om att alla KYRKLIGA FÖRBUNDETS PRÄSTKANDIDATER - liksom den klassiska hög- och lågkyrklighetens (inom t ex aKF, Elm-bv och Fridsförbunden) - skulle portas från prästvigning. Medan såväl kvinnliga som manliga präster och prästkandidater i övrigt alltså utan avkragning eller portning, med de politiska partiernas goda minne, kunde fortsätta förkunna ormens teologi alltmer fräckt och ohöljt, även om alla lyckligtvis inte tagit den möjigheten. Faktiskt ytterst märkligt att inte fler protesterade vilt och högljutt mot prästvigningsförbudet, just med hänvisning till Marianne Bloms et consortes märkliga åsikts- och lärofrihet: Skulle nu hela den klassiska högkyrkligheten plötsligt stämplas som mer villfarande? Som farligare och mindre evangelisk-luthersk än Karl Gustav ("Kristus-är-en-tankekonstruktion" och "Vad-som-verkligen-hände-kan-vi-lämna-därhän") Hammar?

Bisarrt var ju bara förnamnet, men det påstods visst handla om omsorg om alla våra prästvigda kvinnor. Som därför i allmänhet inte heller protesterade mot det flagranta löftesbrottet, vilket, om det varit känt eller ens antytt 1958, ju skulle ha omöjliggjort varje tanke på en s k kvinnoprästreform. Tio år efter friandet av Marianne Blom i Stockholms domkapitel kunde vi tydligen i boken "Hon gör allting nytt - att arbeta med Sofia och feministisk gudstjänst" (som Nämnden för kyrkolivets utveckling i Svenska kyrkan gav ut på Verbum år 2003), läsa följande inte minst så här i fastetider alldeles OERHÖRDA deklaration som jag alltså inte sett förrän i år:

"Det vi kan sägas ha förkastat i Sofiamässorna är Agnus Dei. Offertanken som uttrycks i orden om Guds Lamm som borttager världens synder är något som feministisk teologi tagit avstånd ifrån." (Prästen Helene Egnell, fil dr i kyrkohistoria, stiftsadsjunkt för religionsdialog m m).

Lite märkligt då kanske att just prästen Ulla Karlsson ytterligare åtta år senare (under fastan, 10-årsjubileum i år!) blev så pass illa åtgången i media och i sitt stift när hon i sann feminististteologisk anda (?) skrev "Bort med talet om synd, skuld och slaktade lamm" https://www.kyrkanstidning.se/.../webbdebatt-plocka-bort...

År 2008 gav prästen i Segersta, Evan Lager (det är alltså inte bara kvinnor som förförs av ormen), i min egen närvaro följande av Svenska kyrkan tydligen nu sanktionerade undervisning, refererad i blogginlägget "Skandalen i Strandänge". Just den typ av undervisning som redan C S Lewis på sin tid reagerade på och kommenterade: "Bara för att 'mitt hjärta är krossat' är en bild, betyder det inte 'jag känner mej mycket glad." http://efsidag.blogspot.com/.../Skandalen%20i%20Strand%C3...

Och 2017, under själva reformationsjubileet, var det dags igen:

"Berättelsen om Adam och Eva som inte lyckas behärska sig, utan äter av äpplet från det enda träd de inte får röra, är en paradox. De får inte äta, men måste samtidigt göra just det för att bli sanna människor. De måste lämna paradiset, detta illusoriska tillstånd av evig lycka, för att lära sig leva livet på riktigt, där frestelser ingår. Steget ut ur Eden är oundvikligt för inre mognad och växt. Vi måste helt enkelt äta av äpplet." (Prästen och domkyrkolektorn Sabina Koij i Kyrkoalmanackan 2017, Verbum 2017, betraktelse för 1 söndagen i fastan).

Prästen Åke Nordström, kh i Gustav Vasa, slog väl dock alla rekord när han året därpå började promota nätverket "Kristen bortom Gud" och dess "icke-teism" (det där vi annars brukar kalla a-teism), och dessutom hade fräckheten att anföra Luther som bevis för att det är VI som gjort Jesus gudomlig: https://www.kyrkanstidning.se/.../kan-man-vara-kristen...

Blivande biskopen, dåvarande stiftsadjunkten Andreas Holmberg (biskop electus Bengt Holmbergs son!) - vars mejl jag får då och då, liksom han fått en konfalägeroffert jag skulle ha - tyckte visst i sin replik till mej i Kyrkans Tidning att det räckte med att ta Åke i örat enskilt. Men kräver inte offentlig förnekelse offentligt bemötande? För att nu inte säga avkragning? (Jfr fallet Marianne Blom, vars förkunnelse som alltså radierades landet runt). Biskop Åsa Nyström kunde ju inte nog kvickt bemöta och t o m försöka avkraga den kvinnliga Efs-präst i Lule stift som sagt något media framställde som förgripligt, nånting om att syndafallet faktiskt ägt rum och fått en del negativa konsekvenser (fast det i media framställdes som om hon stämplat homosexuella som genuint onda, jfr hur Uppdrag granskning framställde allas vår Bertil Murray för några år sen). https://www.kyrkanstidning.se/.../nar-kommer-hogkyrkliga...

Måste en inte ändå för en gångs skull få verka svära i kyrkan och fråga: Vad fan är nu detta? Eller faktiskt som en stackars fanatiker jag hört talas om börja ropa till somliga "övermåttan höga apostlar": Håll dig på din plats, satan - för dina tankar är inte Guds tankar utan människotankar! (Det där om att Jesus inte var Guds Lamm som behövde offras för våra synder till exempel). Eller borde vår Frälsare faktiskt ha lyssnat till djävulen när han frestades i öknen, precis som Eva och Adam lyssnade till ormen i lustgården? Vad menar Svenska kyrkan om detta egentligen?

Det allvarliga är ju, förutom att människor vilseförs av andliga vägledare i vår kyrka, att hela ämbetsreformen 1958, inkl vår kyrkoherde Mia-Maries och vår biskop Karins tjänst och förkunnelse, på det mest sorgliga och orättvisa sätt misskrediteras ifall det verkar som om eller med stöd av vissa fakta framställs som om särskilt (vissa) kvinniiga präster återupprepar själva syndafallshistorien genom att framför andra präster bli språkrör för ormens teologi. Eller genom att reagera mindre skarpt på ormateologin än de ratade gammal- och högkyrkliga prästkandidaterna. Och genom att till slut få kvarvarande manliga präster med sig så att hela Svenska kyrkan faller i ormateologins grop. Nu tror jag visserligen att vi män inte behöver inledas i frestelse, "vi kan gå själva" som en känd kvinnlig artist sa. Men det verkar ju ändå fruktansvärt illa om alls några präster och kvinnor även idag - efter världskrig och koncentrationsläger och all död som bibeln, både GT och NT, framställer som syndafallets följder, bejakar ormens djävlateologi och medveten olydnad mot Guds bud i största allmänhet. Jag som är gift med en vet ju att alla kvinnliga präster och pastorer eller ens alla "feministteologer" inte resonerar så här, men vet alla andra det? Och även om jag inte kan tänka mig att Karin Johannesson någonsin som präst och biskop förkunnat slikt, återstår ju frågan: prästviger hon trots allt dem som gör det?.Eller avkragar hon dem? Och kan prästvigningsstoppet från 1994 alls försvaras i ljuset av vilka som istället släppts fram till både altare och predikstol? (En bra fråga även för oss i Efs, vars biskopskandidater på sistone lojalt ställt upp på kravet att inte viga "kvinnoprästmotståndare", vilket enligt Erik Johansson numera, i motsats till när Hans Lindholm, Anders Sjöberg och Agne Nordlander kandiderade, är ett krav för att alls få ställa upp som biskopskandidat!).

Är inte den som hyperevangelisk stämplade och som kättare avsatte och landsförvisade kh A C Rutström i Hedvig Eleonora, 300 år i år (hans konfirmander konfirmerades på Långfredagen!), idag att betrakta som ett UNDER av lutherskt allvar och renlärighet? (I o f s är väl de flesta trossamfund, t o m de muslimska, idag väldigt lutherska jämfört med djävlateologins representanter). Se http://rutstromspostilla.blogspot.com/.../tredje-sondagen...

Förlåt brevets längd. Jag vet att biskopar har mycket att göra. Men det här har ju verkligen bäring på själva biskopsuppdraget. När biskop Åsa Nyström i Lule i en utfrågning verkade förneka eller åtminstone tona ner biskopsämbetets rent exekutiva funktion, säger jag: det mest exekutiva med biskopsämbetet är att den som inte blir prästvigd av en biskop alls inte blir präst i vår kyrka (annat än i det allmänna prästadömet, som faktiskt inte det enda vi lutheraner tror på). Jag har hört av somliga Efs-are att gyllene regeln krävde prästvigningsförbudet: "De vill inte prästviga kvinnor, så det är rätt att de inte blir prästvigda." (Jfr: "hän vill inte viga två karlar till äktenskap, så det är rätt att hän själv inte får något kyrkbröllop"). Välan, men jag har tidigare tillropat de högkyrkliga om det ansvar de drar på sig genom att inte prästviga ens de mest dugliga kvinnor - vilken kvalitet måste de då inte kräva av de män de viger? Och nu blir det faktiskt något motsvarande åt andra hållet: När ni inte skulle prästviga ens Daniel Ringdahl, en av vår kyrkas mest kompetenta "lutheraner" och nu ordförande för Svenska evangeliska alliansen (se bara boken "Inte så bara"!), är det väl ganska barockt att prästviga folk som inte tror på "Guds Lamm som borttager världens synd." Eller på att "han är det offer som sonar våra synder, och inte bara våra utan hela världens." (Och då återstår väl inget offer alls för synderna?)

Emotser gärna så småningom ett principiellt grundat svar - jag kan ju inte kräva någon korrespondens med tanke på alla ämbetsplikter och borde väl kanske ändå ha tagit frågan muntligt idag? Men jag skulle önska att det ginge att sprida och så seriöst som möjligt återge eller ordagrant citera ett genomtänkt, skriftligt svar om hur du och ni biskopar ser på de återgivna "galenskaperna i Israel" i relation till Kyrkliga Förbundets, arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelses, Elm-BV:s, Luleå Fridsförbunds m fl totala utstängning från ämbetet, och därmed, i praktiken och för mångas del, även från vår kyrka.

Tacksam för svar trots att jag inte är från Svt eller Aftonbladet, eller något av de politiska partierna, som ju är HELT ointresserade av "slaktade Lamm" eller "ormar i lustgårdar" men däremot förstår sej väldigt väl på jämställdhet och könsneutrala äktenskap och därför i alla fall kan bedöma prästerna efter DET. Vi i Efs dissade de högkyrkliga i ämbetsfrågan (som Efs dock faktiskt inte tog ställning till 1958!), men nu märker man (av Efs-prästen i Lule stift att döma) att Efs-prästerna och även andra av oss konfirmandledare kan bli klara för rakning i nästa fas - fast på äktenskapsfrågan.

Jag vill alltså ifrågasätta hela rimligheten i ett prästvigningsförbud som tydligen inte gäller New Ageare och syndafallsromantiker med faiblesse för Ormen/Draken men aversion mot Agnus Dei/Lammet.

Mvh Andreas Holmberg, Iggesund

Kristdemokrater i Budis?

Påskvänner!

Debatten på Facebook om Kristdemokraternas reklambroschyr som skickades ut med senaste Budbäraren visar med all tydlighet hur absurd de politiska partiernas engagemang i kyrkovalet är. Ska politiska partier bara få annonsera i Budis inför kyrkovalen? Och varför just då i så fall, när det ur alla principiella synpunkter är så extremt olämpligt att politiska partier är med och styr kyrkor och församlingar (eller att kyrkor och församlingar är med och styr politiska partier?

Det här påminner ju om hur de politiska partiernas närvaro saboterar själva kyrkovalen - det går ju inte att sätta upp S, C och SD-affischer i våra församlingshem eller kyrkofoajéer, och därför får INGEN grupp, inte ens de opolitiska, informera om sina kandidater och visioner i våra kyrkor och församlingshem! Det här ofoget måste få ett SLUT! De politiska partierna måste UT! Före kyrkovalet 2021! 

Och eftersom detta - under över alla under! - inte blev någon fråga i valrörelsen 2018 (heller!) måste kristna (Efs-are och andra) och ateister som ogillar ofoget nu i massor gå med i de politiska partierna och se till att de - och deras tilltänkta samarbetspartners - i sina förhandlingar om makten kommer överens om att lämna Svenska kyrkan och alla andra kyrkor och ideella organisationer i fred, d v s åtminstone låta bli att sätta sej i deras beslutande organ!

Så här såg det ut i Budbäraren inför valet 1991 (tack till Per-Erik Lund som hittade bilden!). Tydligen var det Socialdemokraterna som höll sej framme den gången, så att det är KD nu är kanske rätt okej?:

Fråga 72: Varför kallar sig Herren vår Gud för en nitälskande Gud?

Då var det alltså kyrkoval

Påskvänner!

Även om förtidsröstningen tydligen är mer omfattande än vanligt, är det nog idag den 17 september de flesta röstar i kyrkovalet. Gör det! Och rösta inte på S för att stoppa SD eller på SD för att de i motsats till S vill missionera bland muslimer. ("Svenska kyrkans uppdrag är inte att omvända människor som har valt sin tro. Svenska kyrkans och Socialdemokraternas syn på det är ju snarare att vi ska finnas till för de människor som vill möta sin tro", cit. Louise Callenberg, ledamot för S i kyrkorådet i Huddinge). Det finns ju andra som vill missionera bland både muslimer och sverigedemokrater (och socialdemokrater) och har betydligt större trovärdighet än både S och SD.

Dagens tema är intressant nog denna fraktionernas och partiernas dag "Enheten i Kristus"! Och aposteln Paulus har en tänkvärd hälsning till oss alla i 1 Kor. 1 om detta, om var den sanna kristna enheten ligger (citerar även några verser före och efter dagens episteltext):

Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre. Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”. Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes? Jag är tacksam för att det bara är Crispus och Gaius som jag har döpt bland er, så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. Jo, Stefanas och hans familj har jag också döpt, annars vet jag mig inte ha döpt någon. Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord. Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Under av Guds Ande givet:
en är kyrkan, Kristi kropp,
ett i tron och ett i livet,
ett i kärlek och i hopp.

Kristus offrat sig att ena
oss förströdda, skingrade,
att till ett de barn förena
som idag står splittrade.

Herre, vi den synd bekänner
som vår splittrings rädsla är.
Du vår tvedräkts rötter känner,
enhet i din sanning lär!

Låt din enhets under bryta
fram ur splittrings synd och skam
och låt Kristi kärlek flyta
ur de dinas hjärtan fram.

Frimodig Kyrkas valplattform

Påskvänner!

Till min besvikelse har Efs avstått från att ställa upp som nomineringsgrupp i kyrkovalet eller uttala sej mot de politiska partiernas inblandning i vår kristna kyrka. Det var väl för många Efs:are som stod på S- och C-listor, antar jag.

Men vi har i varje fall fått Frimodig Kyrka att rösta på!
Gör gärna så söndagen den 17 september 2017 - reformationsåret!

Här är Frimodig kyrkas valplattform - skriv gärna ut den i färg:
http://frimodigkyrka.se/wp-content/uploads/2012/11/Valplattform-2017-hemsida.pdf

Och här är Frimodig kyrkas profilfrågor:
http://frimodigkyrka.se/wp-content/uploads/2016/12/Profilfr%C3%A5gor-2017-1.pdf

Reclaim the church!
Reformation 2017!

Lukas Berggren om Bibeln eller partiprogrammet

Påskvänner!

Uppskattningsvis ungefär lika många som medlemmarna i Mekane Yesus-kyrkan har fortfarande inte röstat i kyrkovalet. Och frågan är om det vore så bra ifall ytterligare 5 miljoner medlemmar i Svenska kyrkan röstade i morgon. Men du som röstar: tänk på det Lukas Berggren skriver om Bibeln eller partiprogrammet och fundera på de horribla svaren från fjolårets S- och SD-kandidater.

Det vore naturligtvis fräckt att likställa S och SD rakt av. Men med tanke på hur S och SSU målar ut KD som kvinnofientligt och FK som rena homofoba Putin-kopian, kanske det inte är ur vägen att påminna om att S och SD båda har en tendens att se Svenska kyrkan som ett folkhemsprojekt, som en gemensam stolthet som måste bevaras från det andra partiets inflytande men inte erkännas som en gentemot staten självständig kyrka. Och nog är det lite märkligt att även n´Georg går till val på kulturarvet. Hur skulle han egentligen svara på Svenska Evangeliska Alliansens frågor? (Märkligt att frågan alls behöver ställas när det gäller en EFS-are, men så illa är det). Socialdemokraterna tänker tydligen gå till val i kyrkan även reformationsåret 2017. Jag saxar ur Lukas Berggrens ledare:

En undersökning som Svenska evangeliska alliansen (SEA) gjorde med toppkandidater till kyrkomötet inför förra valet – 2009 – visar hur teologiskt vilse det kan bli när politiska partier tillåts styra Svenska kyrkan. I brännande politiska frågor – till exempel i frågan om samkönade vigslar – var kandidaterna inom de politiska nomineringsgrupperna rörande eniga, med varandra och med partiprogrammet. I frågor av teologisk art var svaren i bästa fall spretande, i sämsta fall enhetligt obibliska. Två exempel kommer här.

Påståendet "Jag tycker att kyrkans viktigaste uppdrag är att..." fullföljde 80 procent av Sverigedemokraterna med alternativet "...bevara det svenska kulturarvet". 20 procent valde alternativet "...erbjuda en plats för stillhet och eftertanke". 0 procent av Sverigedemokraternas kandidater, det vill säga ingen enda, valde alternativet "...hjälpa människor till tro på Jesus Kristus". Hur behjärtansvärd tanken på ett bevarat kulturarv än är, så ställd i relation till uppdraget att predika evangelium och leda människor till Jesus borde den vara sekundär. Eller vad tycker du att kyrkans viktigaste uppdrag är?

När påståendet "Jag tycker att relationen mellan kristen tro och andra religioner bäst beskrivs på följande sätt" skulle besvaras av de socialdemokratiska kandidaterna fördelades procenten enligt följande. 25 procent ansåg att "religionerna är likvärdiga vägar till Gud, eftersom ingen religion har hela sanningen". 50 procent av S-kandidaterna ansåg att "kyrkan ska vara med och bidra till att skapa ett mångreligiöst Sverige". 25 procent menade att "alla religioner har en gemensam kärna som handlar om att älska sin nästa". 0 procent av Socialdemokraternas kandidater, det vill säga ingen enda, valde alternativet "Jesus uppenbarar Gud på ett unikt sätt och är den enda vägen till en relation med Gud".  

Missionsföreståndaren om kyrkovalet

Påskvänner!

Ibland kommer bönesvaret snabbt! I går morse la jag in en kommentar på missionsföreståndarens blogg (som inte uppdaterats sedan i maj) med önskan om ett inlägg om kyrkovalet. Senare samma dag kom det ett sådant! Tack!

Nå, jag inbillar mej inte att Stefan skrev inlägget för min skull; det hade han förhoppningsvis tänkt göra ändå. Och huvudlinjen i Stefans inlägg verkar vara att vi EFS-are behöver stödja de partipolitiskt obundna nomineringsgrupperna, som han dock inte rangordnar eller tar ställning till inbördes (kända EFS-are kandiderar ju för både Posk och Frimodig kyrka).

Det håller jag med Stefan om. Däremot håller jag inte med honom om att det även kan vara OK att rösta på t.ex. en (S)- eller en (C)-lista för få in någon extra EFS-are i kyrkofullmäktige. "Att få in de rätta personerna är en viktig strategi." Där låter ju trots allt missionsföreståndaren  EFS-are som Georg Andersson - och andra - legitimera den fortsatta partipolitiska inblandningen i kyrkans inre angelägenheter. Och den som röstar på en partipolitiskt kopplad lista (nej, FISK är inte fria dom heller) gör sej skyldig till detsamma, hur bra kandidaterna än är som personer och som kristna.

Och just förre landshövdingen Georg Andersson profilerar sej i årets val ut med det otroligt oförargliga budskapet om kyrkan som kulturbärare, nästan som ett bönesvar på Ulrika Knutsons vädjan i Kyrkans Tidning. Nog är det lite klent det där, Georg - det känns faktiskt inte som om någon EFS-are har anledning att rösta (S) just för din skull. Eller? Muslimsk kultur är faktiskt också fin och bönerop och koranrecitationer en nog så intressant kulturupplevelse som prästens mässande och kantorns postludier.

PS. En annan Stefan (heter dom Stefan allihop nuförtiden? Nyss var det ju Anders!)  skriver förresten bra och allmänintressant om dagens debattvillkor och kommunikationsvägar. Kyrkovalsdebatten blir lätt lite avslagen - vi får inte vara så konflikträdda när det faktiskt gäller stora saker! DS.

Frimodig kyrkas valplattform!

Påskvänner!


Det sprids många konstiga rykten om Frimodig kyrka. Om det inte räcker att Andreas Holmberg (;o) och förre missionsföreståndaren stöder nomineringsgruppen, så kan ni ju själva läsa FK:s valplattform här.

Men den är ju kanske lite långrandig. Nuförtiden kan ju folk bara ta in några meningar eller ord i taget. Därför kanske vi nu under sista kyrkovalrörelseveckan borde satsa mer på slogans i stil med:

VÅR VISION: EN NYSTART FÖR KYRKANS MISSION
Rösta på Frimodig kyrka den 15 september 2013!

DEN SOM MISSAR EN MÄSSA MISSAR EN MASSA
Rösta på Frimodig kyrka den 15 september 2013!

DIAKONI - OM HANDLING OCH BÖN SKA BLI ETT
Rösta på Frimodig kyrka den 15 september 2013!

FLER BEHÖVER BLI KRISTNA - OM KYRKAN INTE SKA VISSNA!
Rösta på Frimodig kyrka den 15 september 2013!

VI VILL GÖRA JESUS KÄND, TRODD OCH ÄLSKAD
Rösta på Frimodig kyrka den 15 september 2013!

DOP OCH KONFIRMATION VÄGEN IN - INTE VÄGEN UT
Rösta på Frimodig kyrka den 15 september 2013!

SKILJ KYRKAN FRÅN ALLA POLITISKA PARTIER
Rösta på Frimodig kyrka den 15 september 2013!

HÅLL KYRKAN FRI FRÅN BÅDE HOMOFOBI OCH QUEERIDEOLOGI
Rösta på Frimodig kyrka den 15 september 2013!

FÖR EN INTERNATIONALISTISK KYRKA! (INTE NATIONALISTISK!)
Rösta på Frimodig kyrka den 15 september 2013!

FÖR EN KYRKA SOM BEKÄMPAR BÅDE RASISM OCH RASHYGIEN
Rösta på Frimodig kyrka den 15 september 2013!

Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom
och en extra kromosom,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

Vad säger n´Georg?

Påskvänner!

Om man inte vore så förödande van vid det här laget skulle väl det här valmanifestet betraktas som ett illvilligt 1 april-skämt från borgerligt håll? Vad säger EFS:aren och socialdemokraten, n´Georg (Andersson)?

Bortsett från att manifestet så skickligt undviker kyrkans differentia specifika, inkl. Herrens generalorder missionsbefallningen, kan man ju undra följande:

Vad får egentligen ett politiskt parti att vilja blanda sej i ledningen av ett trossamfund? 

Som jag tidigare sagt finns det rent logiskt bara tre förklaringar (fler, någon?). Nämligen:

1) Partiet anser sej vara ett konfessionellt kristet, evangeliskt-lutherskt parti
2) Partiet anser inte att Svenska kyrkan är en kristen kyrka
3) Partiet anser att Svenska kyrkan är en kristen kyrka, men vill inte att den ska förbli det.

Läs gärna Leo Holtters (hej Leo!) underbara inlägg "Undras om partistyrelsen bad den helige Ande om vägledning?"

Öppen fråga till ärkebiskopen

Påskvänner!

Mindre än ett år kvar till kyrkovalet. Det finns inga tecken på att Socialdemokraterna och Centern lämnar kyrkopolitiken - tvärtom hade socialdemokraterna med kyrkopolitiken som ett av de områden folk skulle ha synpunkter på när de framträdde på gågatan i Hudiksvall häromveckan. Moderaterna byter namn till "Borgerlig samling" och "FISK" från Folkpartister i Svenska kyrkan" till "Fria liberaler i Svenska kyrkan" (trovärdigt?), men skit samma. EFS ställer inte upp i kyrkovalet och påstår att det vore olämpligt för en väckelse- och missionsrörelse att vara nomineringsgrupp (kan det verkligen vara på långt när lika olämpligt som att politiska partier är det???), men yttrar knappast särskilt skarp, uthållig och offentlig kritik mot det ur såväl sekulär som kyrklig synvinkel absurda systemet (man biter inte den hand som föder en?).

Ärkebiskopen skrev häromdagen på sin blogg - där läsandet och kommenterandet verkar ha gått ner betydligt efter hans halvårslånga blogguppehåll under vilket någon började twittra i hans namn - om hur den som "tycker sig stå stadigt på något sätt" (!) "kan våga byta perspektiv och utsätta sig för kritik som man tar på allvar". (Apropå ett kyrkoledardygn hos Birgittasystrarna i Hosjö).

Det fick mej att nu innan jag far för att öva inför en begravning skriva följande långa och ofriserade kommentar, som sympatiskt nog nyss publicerades direkt utan moderering. Vore intressant om man kunde få svar. Men jag tror att andra, typ vår missionsföreståndare och kyrkoledarna som samlades i Hosjö - eller varför inte någon journalist på Budis eller Kyrkans Tidning eller Aftonbladet? - behöver ställa frågorna OCH DET PÅ SKARPEN för att det ska klämmas fram något begripligt svar.

Så här skrev jag, och så här långt blev det (trots att jag inte tog upp den ännu större och viktigare frågan om kyrkans förkunnelse i teori och praktik om Allhelgona och evigheten):


OK, om du nu står så stadigt och kan utsätta dej för kritik, så har jag två problemområden där jag inte begriper hur du och kyrkoledningen har manövrerat:

I. DE POLITISKA PARTIERNAS INBLANDNING I KYRKOMÖTET. Att partier som M, S och C engagerar sej i Svenska kyrkan kan ju bara bero på någon av följande förklaringar: 1) De anser sej vara konfessionellt kristna partier (knappast, va?). 2) De ser inte Svenska kyrkan som en kyrka utan som en hembygdsförening eller kommunal inrättning för religiösa behov. 3) De ser Svenska kyrkan som en kyrka men vill inte att hon ska fortsätta vara det. (Kan du - eller de politiska partierna - komma på någon annan trevligare förklaring, så är jag bara glad).

Och det här tycks inte gå att få slut på - 12 år efter den påstådda skilsmässan från staten! Det enda som hänt är att vår Svenska kyrka till råga på allt försöker beröva frikyrkosamfunden sitt existensberättigande genom lögnen att även den är en frikyrka. (Märklig frikyrka som styrs av moderaterna, socialdemokraterna och centern!). Varför säger du inte ifrån på skarpen och försvarar kyrkans rätt att få vara en fri kyrka, där människor får engagera sej och gruppera sej efter andra linjer än de kommunalpolitiska (som väl knappast är relevanta när vi möts som bröder och systrar i Herren)?

II. ERSÄTTANDET AV DOGMEN OM JUNGFRUFÖDELSE MED DOGMEN OM MANLIGT BARNAFÖDANDE. Jag var på s.k. andrum på vår stiftsgård Breidagård förra veckan och läste där Erik Aurelius´ s.k. "herdabrev" (jodå, det innehöll en del uppbyggligt också, särskilt slutet).  Jag har ju även läst nyårspredikan m.m. av dej och slagits av hur angelägna ni moderna biskopar(?) verkar vara att folk inte ska tro att vi i kyrkan nödvändigtvis tror att vår Frälsare föddes av jungfru, rent biologiskt och så där. (Trots att både Lukas och Maria - som Lukas verkar ha intervjuat - skulle vara värsta pinsamma nödlögnarna om Jesus var avlad av Josef eller en romersk soldat eller vad vi nu skulle föreslå som alternativ till den helige Ande). Ibland framställs det rent av som om Matteus och Lukas var för obildade för att förstå att läran om jungfrufödelsen är orimlig och leder till någon slags "halvgudidé" (de kände inte till ägget, bevars, som Aurelius skriver). 

Men om nu den dogm som fortfarande ingår i trosbekännelsen och Svenska kyrkans bekännelseskrifter inte är så viktig, HUR kan det då komma sej att det samtidigt har blivit så viktigt att tro på den gnostiska dogmen att en del som föder sitt barn är män och därmed pappa till barnet? Inte bara som ett enstaka mirakel, utan som något som av allt att döma händer lite då och då (och då rimligen har hänt genom hela historien, kanske flera av bloggens läsare är födda av en karl!). Ja, efter din omsvängning i vintras - efter att Kristdemokraternas Göran Hägglund vindflöjlat åt samma håll! - stämplar du ju oss som fortfarande tror på dogmen att endast kvinnor kan föda barn (att det alltsedan Adam undantagslöst gäller att "mannen är av kvinnan" som Paulus skriver) som tvångssteriliserare och förnekare av allas lika värde. Du inte bara svängde, ju, utan motiverade omsvängningen med människorättsargument, och köpte den enfaldiga övertalningsdefinition av tvångssterilisering som mitt folkparti till vår skam lanserat. Nu kan min dotter inte vara säker på att hon är en riktig tjej/kvinna ens om hon föder barn! 

PS. Illustrerad Vetenskap berättar att två kvinnor snart kan få barn med varann, eftersom vetenskapsmännen snart kan skapa en manlig könscell av en kvinnlig, ja, en kvinna kan av samma skäl få barn med sej själv. Medan man alltså även som evangelisk-luthersk kristen mycket väl kan föreställa sej att vår Herre är för oförmögen - eller snarare för okunnig? - för att avla barn, för att själv träda in i världen, utan en gubbes medverkan? DS.

Werldenes Frälsare kom här,
lät see at Jungfru moder är.
All werlden må thess vundra sigh,
en sådana börd höfdes tigh.

Af mans hielp är thet eij så skedt,
Gudh sielf hafwer sin nådh betedt.
Gudz Ord är här nu wordet kött.
Av Jungfru lifwe är thet födt.

Inte en dag för tidigt

Påskvänner!

Läs här en S-motion som inte kom en dag för tidigt, snarast alldeles för sent (det är kyrkoval nästa år igen, samma år som S-kongressen ska behandla motionen).

Men ska det verkligen behövas en lag som förbjuder politiska partier att engagera sej i en kyrka? Finns det verkligen inget i partiprogrammen eller i de etiska riktlinjerna som förbjuder det?

Som motionärerna framhåller kan kyrkan själv inte kasta ut de politiska partierna så länge just de politiska partierna bestämmer i kyrkan - inte förrän de väljer att driva ut sej själva blir kyrkan dem kvitt. Hur kunde det bli så galet?

Även om EFS (av någon anledning) inte vill ställa upp som nomineringsgrupp till kyrkomötet, tycks det av referat från konferensen att döma som om många EFS-are faktiskt bejakar min önskan om att slippa politiska partier där. Men då bör ju fler obundna grupper bildas. Frimodig kyrka får väl duga som samlande paraply ett val till, men i längden kan inte ämbetsfrågan skylas av t.ex. äktenskapsfrågan...

Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas
men få dock anar Gud.

Biskop Bertil borta

Påskvänner!

Som meddelats i Dagen är biskop Bertil nu borta från oss - men hemma hos Herren. Just denna ödeskyrkovaldags morgon flyttade han. Kyrkovaldagens morgon - men framför allt Jesu Kristi uppståndelses morgon!

Biskop Bertil var under 20 års tid biskop i Göteborgs stift. Nästan lika länge till var han biskop, för många den siste "riktige" biskopen inom Svenska kyrkans officiella organisation. Inte p.g.a. att han trodde att endast män hade Herrens kallelse att vara församlingsföreståndare och biskopar. Utan för att han tydligt tog ställning för kyrkans klassiska tro i en tid då stiftschefer i aktiv tjänst utan att blinka tog emot en ateist/panteist som John Shelby Spong som kristen biskop och förkunnare, och då kyrkan själv insatte en från kyrkans tro nästan lika distanserad person som sin högste företrädare.

Läs gärna även vad Henrik Perret i Finland och Liselotte Malmqvist i Sverige skriver om biskop Bertil på sina respektive bloggar. Intressant att läsa Henriks jämförelse mellan mediebildens Bertil och den verklige. Inte mindre intressant är det att se hur en prästvigd kvinna som Liselotte ser på den döde "kvinnoprästmotståndaren" och hans livsverk.

Sitt sista levnadsår bloggade biskop Bertil själv. Och så sent som igår, dagen före sin död, bloggade han under den tänkvärda rubriken Varför heter det kyrkoval? Läs, reflektera och tacka Gud för en sann biskop. Genom tron talar han ännu, fast han är död.

Vila i frid - från uppståndelsens morgon till uppståndelsens morgon!

Så vila i välsignelse,
du gode, trogne tjänare.
Gå i din Herres glädje in
och lönen för din möda finn.

Du förde fram Guds rena ord
och födde troget Kristi hjord.
Med lära och med leverne
du himlens väg oss visade.

Vi vill nu efterfölja dig
till ljusets land på livets stig,
och lära våra barn den tro
som dig och oss har givit ro.

Om aftonen är pust och gråt,
då vänner måste skiljas åt.
Men Gud en bättre morgon ger,
då ingen gråt skall vara mer.

Ett ovanligt prästval

Påskvänner!

Ora et labora - bed och arbeta! Bed och rösta!

I Bernhard Wadströms memoarer ("Ur minnet och dagboken") hämtar jag följande tänkvärda berättelse så här kvällen före det ödesmättade kyrkovalet. Kanske det kan uppmuntra någon. Goda eller dåliga utsikter finns det alltid skäl att bedja. (Verbformerna är moderniserade).

ETT OVANLIGT PRÄSTVAL

En sommarafton 1875 var en del badgäster samlade i den vackra parken vid Mössebergs badanstalt, och bland dem även baron Hernik von Essen, som hade kommit på ett tillfälligt besök. Samtalet rörde sig om Guds ofta så underliga sätt att bönhöra. Baron Essen omtalade då bland annat även följande tilldragelse, som inträffat några år förut.

I början av 1870-talet stod X:s pastorat i Västergötland ledigt, men "proven" för dess återbesättande pågick som bäst.

Av de tre på förslaget uppförda prästmännen hade pastor A. de största utsikterna. Ty han var en sådan präst, som de flesta X-borna den tiden ville ha: en munter, trevlig sällskapskarl som både kunde "tömma sitt glas och dra sina spader". Med undantag av en enda fattig adelsman fanns i socknen endast bönder och "patroner" - så kallades särskilt de många brännvinsbrännarna, som med hjälp av likasinnade vänner bland bönderna oemotsagda härskade inom socknen. Dessa alla, hela den s.k. brännvinsligan, hade redan beslutat att pastor A. skulle bli "församlingens herde."

Pastor B, den andre på förslaget, ansågs som en ringa förmåga och troddes ej skola få en enda röst.

Pastor C. däremot, på förslaget den tredje, var en varmt troende präst och kraftig predikant, som alla de gudfruktiga i X. livligt önskade få till sin själasörjare. Men han var brännvinsligans fasa, ty han var motståndare till både brännvin och kortspel - och det var ju nog att göra honom "omöjlig".

"Läsarna" i X. var den tiden ringa och fattiga; därför vägde deras röster så obetydligt, att det blott behövdes ett fåtal av brännvinspatronerna för att besegra dem. Och nu var alla patronerna ense om A. Då var det ju klart, att C. ej hade den ringaste utsikt.

Det var en söndag i mitten av januari, då C. skulle låta höra sig. A. och B. hade redan förut provat. Kyrkan var full av folk, men av brännvinsligans medlemmar saknades flera, som icke ens på provdagen ville höra "den eländige C. och hans pjollriga snack", såsom det hette. Men huvudskälet för deras uteblivande var nog att de fruktade för att få ett styng i samvetet.

Pastor C. predikade denna dag med synnerligt allvar och andekraft både lag och evangelium, icke minst det senare. Men hans ord hade träffat allt för många ömtåliga punkter, och då han kom ned från predikstolen, mottogs han med vreda eller förlägna blickar av de i sakristian samlade kyrkvärdarna och patronerna. En av dessa senare, en synnerligen djärv och fientlig man, gick fram till pastor C. och sade spefullt: "Tack för predikan! Det var roligt att få höra pastorn för en gång." C. svarade: "Om Gud ser så behövas, kan det väl hända att ni får höra mig många gånger till." Patronen och hans likasinnade hånlog, men C. teg och yttrade ej mer härom.

Valdagen kom. Under hela den föregående veckan hade läsarna i X. samlats till gemensam bön varje afton. Ty de insåg klart, att utan Herrens särskilda ingripande i saken fanns det ingen ens den ringaste utsikt för dem att kunna erhålla pastor C. till kyrkoherde. Nu är det visserligen ett känt och erkänt ordspråk, att "i allmänhet har vår Herre Gud ingenting att säga vid prästval." Men stundom tager han sin rätt och visar sin makt, då ej människorna har respekt för någondera. Så skedde ock här.

På lördagen före valet hade en av patronerna haft stor middag för socknens förnämligaste bönder. Därvid hade gått muntert till, och man hade särskilt skrattat åt "de galna läsarna", som dagligen "höll på med sina böner till Gud" om att få pastor C. till kyrkoherde. "Vi är ju tiodubbla, d.v.s. vi har mer än tio gånger så många röster som de", sade värden med glaset i hand; "blott en fjärdedel av våra röster är nog för att kullkasta dem alla. Inte ens ett underverk från himmelen kan ändra ett fakta(!) som detta. Därför: skål för pastor A. som vår präst!" Skålen dracks med jubel och följdes av många flera skålar, så att när en del av gästerna mot åttatiden for hem, var de flesta av dem mycket "uppsluppna" och beskänkta.

På hemvägen mötte det glada sällskapet grupper av läsarna, som nu samlades till sitt sista gemensamma bönemöte för den följande dagens prästval. Och vid varje sådant möte skrattade patronerna väldeligen och hurrade för pastor A.

Himlen var molnbetäckt, tät snö började falla och luften "kändes tung" i både andlig och lekamlig mening. De till bönen samlade var modfällda. De mötande "patronernas" hånskratt gav ännu genljud i öron och hjärtan. Och mer än en var frestad att ge vika för den efter förnuftet alldeles riktiga slutsatsen: "Vad förslår vi mot så många? För oss är det omöjligt att besegra en så stor övermakt."

Men en bland dem, en gammal from skogvaktare, uppmuntrade de övriga till mod och ståndaktighet. Hans varma brinnande bön blåste upp den svaga andeelden i de andras hjärtan. Och när man vid tiotiden skildes åt med gammalsvenskt handslag på att i morgon icke låta någonting hindra sig från kyrkan, så kände alla ett mod och en förtröstan, som övervann allt vad förnuftet kunde invända.

När man kom ut, var det yrväder; snön föll i täta flockar, och det var icke lätt att i mörkret finna vägen till sitt hem.

Följande dag inbröt. Snön yrde alltfort, höga drivor låg över allt. Och det var blott med yttersta möda som de fattiga läsarna, av vilka de flesta icke ägde andra hästar än "apostlahästarna", nu kunde pulsande genom drivorna bana sig väg fram till kyrkan. Men de kom alla dit och fann sig till sin bestörtning vara nästan de enda tempelbesökande på denna viktiga dag. Under predikan kom en och annan till. Men snart var gudstjänsten slut, och valet skulle börja.

Den valförrättande prästen såg högst förvånad ut, då han bland väljarna saknade nästan alla socknens förmögnaste och "mest ansedda" män, d.v.s. brännvinsbrännarna. Men nu kunde saken ej ändras. Valet hölls, och med överväldigande majoritet blev den dagen pastor C. vald till kyrkoherde i X.

Hur hade detta blivit möjligt?

Jo, när på söndagsmorgonen "brännvinsligans" medlemmar vaknade, tunga i huvudet, och såg yrvädret och de oerhörda drivorna, tänkte de flesta av dem: "Detta är ett hundväder, inte vill jag fara till kyrkan i sådant väder. Och det betyder för resten ingenting om jag är borta; de andras röster är nog och övernog. Vår seger är given även utan mig. Jag behöver sova ut lite till". - Så tänkte, som sagt, de flesta. Och när de få som farit till kyrkan där till sin stora häpnad snart "fattade situationen" och skickade budkavel åt alla håll, så var det för sent. Innan förstärkning hann anlända, var saken avgjord. Läsarnas böner var hörda, och deras trohet mot sin Herre hade vunnit sin belöning.

När de slagna brännvinsbrännarna fick saken fullt klar för sig, var deras förbittring gränslös; var och en skyllde på den andre. Men den förståndigaste av dem sade: "Vem skickade yrvädret? Jag börjar tro att det ännu kan ske underverk, och att det hjälper att bedja. Ty eljes hade aldrig läsarna fått det så bra förspänt som de nu fick. När jag ska dö vill jag vara läsare."

Denna skildring av en verkligt timad händelse kan ju (skriver Bernhard Wadström) ha mer än en tänkvärd lärdom att ge.

Klok svåger - och min första blankröstning

Påskvänner!

Min käre svåger Per fick in en viktig debattartikel i GP: Partipolitiken hör inte hemma i kyrkan inför kyrkovalet imorgon. Läs!

F.ö. tvingas jag rösta blankt i församlingsvalet. För första gången i mitt liv röstar jag blankt (har annars tyckt att blankröstning mest är larvigt; man kan ju alltid rösta på det minst dåliga alternativet, har jag tyckt).

Men när KÖP (Kyrkan Över Partierna) och dess kandidater (en av dem är t.o.m. kyrkorådets ordförande!) inte ställer upp för omval - av tidsskäl? - finns det bara politiska partier kvar att rösta på här i Bollnäs. Aldrig att jag det gör. Jag röstar blankt och ger därmed opolitiska rengsjöpartiet Kyrkans Väl större möjlighet att hävda sej i samfälligheten (jag får inte rösta på det eftersom jag inte är skriven i Rengsjö).

Nu får det vara nog; inför nästa val måste vi bearbeta ALLA kandidater OCH politiska partier att sluta med den här förskräckliga hoprörningen av kyrka och stat.

Guds kyrkas grund är jordens största under:
när världens former ändras och förgår
är Kristus i all evighet densamme
och fast på klippan hans församling står.
När världens välden vittrar ner och faller,
går kyrkan fram mot sin fullkomnings vår.

För sent att ändra sej för den som röstat - men inte för sent för oss andra att rösta

Påskvänner!

Det blev ett sakfel i mitt förra inlägg. Man kan tydligen inte, som i kommun-, landstings- och riksdagsvalen, rätta till sitt röstande på ordinarie valdag (imorgon den 20 september). Röstat är röstat, är tydligen vad som gäller beträffande Svenska kyrkans förtidsröstning.

Men du som ännu inte röstat - gör som jag och Elisabeth Sandlund säger och rösta opolitiskt! Frimodig kyrka, Posk och Öppen kyrka är tillräckligt heltäckande alternativ. Speciellt vill jag vädja till dej som brinner för könsneutrala äktenskap att rösta på Öppen kyrka istället för på t.ex. C eller S - eller FiSK; som folkpartist skäms jag förfärligt över att vår blåklint släpats in i ett kyrkoval).

PS. I går kväll fick vi tillbaka den kraschade datorn - reparerad. Det skulle ta 1-2 veckor, men blev över 2 månader. Hmm... Men vi fick en massa CD-skivor som plåster på såren, och den ofrivilliga "datorfastan" har kanske inte varit bara dålig ;o). DS.

Vi ska nå vårt mål,
vi ska nå vårt mål,
vi ska nå vårt mål en dag.
Ja, djupt inom mej (inom mej)
tror jag och vet:
vi ska nå vårt mål en dag.

Ödeskyrkoval pågår

Påskvänner!

Texten om Georgs pinsamma uppträdande som ombud för Socialdemokratiska Arbetarpartiet i en kristen, evangelisk kyrka ligger nu även ute på Budis´ debattforum, sedan Georg Andersson beretts möjlighet - och givits synnerligen gott om tid - att svara på mitt "personangrepp"(?), men avböjt.

Jag har inte så mycket att tillägga. Nu läll, som dom säger i Edsbyn. Nu gäller det. Nu har ödeskyrkovalet börjat. Nu får vi be och arbeta (i den ordningen).

Den politiska styrningen av Svenska kyrkan är en skam för 1) Sverige, 2) Svenska kyrkan och därmed EFS, 3) De politiska partierna själva.

Har du förtidsröstat på något politiskt parti (eller dito släpjolle) i ett kyrkoval (OBS!) i nådens år 2009 kan du fortfarande ändra dej. Men gör det då på söndag, människa! Så du slipper skämmas inför ditt samvete och inför oss andra och eftervärlden.

(Och du som ställt upp för ett politiskt parti även i årets kyrkoval: det finns förlåtelse! Men kom ihåg vad våra fäder och mödrar i Kristus sa: "aldrig göra så mer är bästa botgöringen").

Låt dina löften lysa.
Oss tro och vilja ge
att våga stort och vänta
på undren som skall ske.

Pinsamt, Georg!

Påskvänner!

Georg Andersson är ju en känd västerbottnisk EFS-are som gjort stora insatser i både EFS:s styrelse, landets regering och länets residens.

Att Georg också gärna vill göra en insats i kyrkomötet är inte alls konstigt eller ovälkommet. Jag tillhör inte dem som ser ner på 73-åringar och tycker att de har gjort sitt här i livet. (Tänk bara på Moses, Winston Churchill och Golda Meir!).

Men varför kandiderar människan för ett politiskt parti i ett kyrkoval? Det är ju inte okänt att Georg tillhör Socialdemokraterna - ett parti som för hundra år sedan ville skilja kyrkan från staten och nu säger sej vilja göra det igen (eller rent av ha gjort det!). Men på vilket sätt är kyrkan skild från staten om de politiska partierna bestämmer inte bara i riksdagen utan även i kyrkomötet?

Skulle inte Georg skämmas att driva kampanj på EFS:s årskonferenser för att få fler socialdemokrater i styrelsen? Eller att där ha ett så platt valprogram som att EFS "ska vara en lokal kraft som berör, som människor har behov av och vill vara delaktiga i" och "att verkligen vilja förverkliga värderingar som allas lika människovärde är stora utmaningar när vi ser att klyftorna växer i samhället" (Tidningen Spira, 7/8 2009). Ska kyrkans (och EFS?) målsättning vara samma som kommunpolitikens, eller vad menar han?

Man kan förstås glädjas åt förhoppningen att (S), (C) och (M), samt FiSK, ViSK och MiSK, alltmer vill sprida Guds ord till bättring och omvändelse, och låta budskapet om Jesus som världens Frälsare nå ut till alla svenskar. Men hur schysst är det mot deras ateistiska partimedlemmar - eller frikyrkliga - att gynna ett visst trossamfund och en viss teologi?

Och man kanske kan tvivla en smula på de politiska partiernas missionsiver. Den torde i varje fall knappast gälla budskapet om "det blod som utgjutits för många till syndernas förlåtelse" (cit Jesus). I en liten vikbroschyr från Hela världen - ni vet det där som slök Svenska Kyrkans Mission - anges de tre mest prioriterade områdena för kyrkans internationella arbete vara Landsbygdsutveckling, Klimat/Miljö och Ekonomisk rättvisa. (På åttonde och sista plats stod det visst nånting om samarbete med andra kyrkor).

Luktar det inte (C) och (S) lång väg? Jag menar, målen är fina i sej och visst sysslar även jag med landsbygdsutveckling (ska bl.a. försöka starta en barnkör på landet nu i höst), men inte skulle jag i första hand beskriva kyrkans arbete med utdrag ur Centerns och Socialdemokraternas partiprogram? Återigen, felet är inte vad som står utan vad som saknas.

Men om nu (C) och (S) inte vill göra alla till Jesus lärjungar, döpa dem och lära dem att hålla allt som Jesus befallt, vad har de då i kyrkans beslutande församlingar att göra?

Pinsamt är bara förnamnet. Georg måste ju nu uppfattas som ovalbar av alla som vill hålla isär stat och kyrka. Han kommer ju, vad han än säger och hur väl han än vill, att uppfattas som en av alla politruker som fått uppgiften att i kyrkomötet rösta igenom vad partierna bestämt i riksdagen.

De som tyckte det vore oacceptabelt med en EFS-lista till kyrkomötet - där Georg f.ö. skulle ha passat utmärkt - kan ju fundera på när och hur en (S)-lista blev så mycket mer OK. Det har ju banat väg för Sverigedemokraterna, som nu ser kyrkovalet som en språngbräda till riksdagen. Men (SD) är öppna med att de vill att kyrkan ska vara statskyrka. Hur övriga politiska partier och deras släpjollar motiverar sitt deltagande i kyrkovalet är mer än jag begriper.

Befria kyrkan från staten nu! Ligg inte på soffan utan samla dina vänner och rösta på helt partipolitiskt obundna alternativ som Öppen kyrka, Posk eller Frimodig kyrka! Var med och skriv kyrkohistoria den 20 september!

De politiska partierna förklarar jag härmed moraliskt obehöriga i detta val. Varje röst på dem i ett kyrkoval är en skam för Svenska kyrkan och därmed för EFS. Ja, en skam för Sverige - törs du själv berätta för människor utanför Norden hur vår kyrka styrs?

Sin enda grund har kyrkan
i Kristus, Frälsaren.
Hon är hans egen byggnad,
den nya skapelsen.
I världen som han löste
från mörkret med sitt blod
blev hon den brud han krönte
med evangelii ord.

Hör! Hör!

Påskvänner!

Andarna vaknar och det är en lust att leva! Läs vad Pastor Astor (ej att förväxla med Pastor Castor) skriver på bloggen Tro och tänk! Hör! Hör! Helt i linje med vad jag själv skriver på min allmänpolitiska blogg Andraget.

Men jag vill påpeka en sak: Du som inte sympatiserar med Frimodig kyrka kan göra en kyrkohistorisk insats den 20 september även genom att rösta på något av de andra opolitiska alternativen (Öppen kyrka eller Posk). Och i varje fall inte rösta på de politiska partierna eller deras släpjollar! (Dit jag också, tyvärr, måste räkna .kr och Jonathan Ekman - och mitt eget partis FISK ska vi bara inte tala om; läskigt att läsa Jan Björklund-intervjun i Kyrkans Tidning 31-32).

Nu ska statskyrkan väck en gång för alla! (Inte Svenska kyrkan, alltså, utan statskyrkosystemet!). Befria Svenska kyrkan! Rösta bort de politiska partierna ur kyrkomötet den 20 september! (Ska bli intressant att se vad politrukerna i oktoberkyrkomötet då ska säga eller göra...).

Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas,
men få dock anar Gud.

Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs,
och aldrig nånsin tiga
när sanningens förkvävs.

Glad läsning vid hemkomsten

Påskvänner!

Jag måste säga att en intervju i Dagen med nye missionssekreteraren Erik Johansson och en artikel i Världen idag om EFS-föreningen S:ta Claras vänner (som genom ett nytt avtal tar över ansvaret för verksamheten i sin kyrka) är bland det mest uppmuntrande jag läst på sistone. Det finns kanske en framtid för EFS inom Svenska kyrkan? Men den måste i dagsläget, liksom 1856, ABSOLUT bygga mer på självständighet än total integration, eftersom vi tyvärr inte mer än 1856 kan förutsätta att hela Svenska kyrkans ledning står för evangelisk-luthersk tro och bekännelse.

Stora delar av Svenska kyrkans ledning är idag inte lojal mot kyrkans bekännelse utan accepterar t.ex. John Shelby Spong som kristen och t.o.m. biskop. Kyrkomötet är styrt av moderaterna, centern och socialdemokraterna. (Och hur sjukt är inte det?). Svenska kyrkan är inte fri utan behöver befrias - både från staten och från liberalteologin. En sådan befrielserörelse kan EFS vara - både Erik Johansson och S:ta Clara är hoppfulla tecken - men det är också viktigt hur vi röstar i kyrkovalet den 20 september. Eftersom EFS (tyvärr) inte ställer upp som nomineringsgrupp vill jag uppmana alla EFS:are att, trots många och allvarliga frågetecken också där, rösta på Erik Johanssons (m.fl:s) Frimodig Kyrka den 20 september!

(Att rösta på någon som uppträder under beteckningarna M, C och S, eller själv uppträda så, är rent oanständigt i ett val inom ett fritt trossamfund. Frimodig kyrka, Posk och Öppen kyrka är de enda anständiga alternativen).

Herre, led du oss fram,
låt oss bli till hjälp för dem
som vi möter på vandringen hem.
Ge oss ljus till att se,
gör oss villiga att be,
fyll vårt liv med din Ande, o Gud!

Viktiga rörelser inför kyrkovalet

Påskvänner!

Det börjar faktiskt röra på sej inför kyrkovalet 20/9 2009. Niklas Mattsson, kristdemokraternas gruppledare i stiftsfullmäktige i Göteborgs stift, går enligt Kyrkans tidning över till Frimodig kyrka. Och enligt Frimodig kyrkas hemsida går även den moderate ledamoten Markus Larsson i Göteborgs stiftsfullmäktige över till Frimodig kyrka. "Befria kyrkan från politiken" säger han. Det är ett glädjande ställningstagande! Hoppas det sprider sej till många fler ledamöter i fler stift och församlingar! Och även om jag på flera punkter är kritisk till Frimodig kyrka (varför ställer inte EFS upp i kyrkovalet?), så är det dock enligt mej det klart bästa av de partipolitiskt obundna alternativ som erbjuds den 20 september.

Men jag vill gärna påpeka att jag även skulle välkomna avhoppare från de politiska partierna som går till Öppen kyrka eller Posk. Övriga nomineringsgrupper på riksnivå är i större eller mindre utsträckning partipolitiskt anknutna och därmed allesammans rent oanständiga för den som vill hålla kyrkan skild från staten (Sverigedemokraterna och deras Fädernas kyrka är åtminstone konsekventa eftersom de, vad jag förstår, vill behålla/återinföra statskyrkan).

Med dig vår kyrka väl består
när hon för dig vill strida.
Av dig välsignelse hon får,
ej minst när hon får lida.
Så giv oss kraft i kyrkans famn,
lär oss bekänna rätt ditt namn.
Väck upp vårt folk och kalla
till helig tjänst oss alla.