Tio dagar kvar

Påskvänner!

Hörde en härligt situationsanknuten predikan idag, som anknöt till gårdagskvällens bröllopsfest. Om Guds kreativa frierier (där han kämpar för vårt "ja"), om det viktiga sällskapandet, om trolovningen och om bröllopet.

Fint både idag och igår. Har dock fortfarande svårt att komma över att jag är med i 3 (SvK, EFS och Missionskyrkan) av de typ 10 kristna samfund/organisationer i hela världen där min elevs "många bisexuella vänner" sägs kunna vigas till äktenskap i kristlig mening med någon av samma kön som de själva. Det är minst 2 sådana samfund för mycket att vara medlem i.

Nej, jag kan inte se att EFS är ett dugg tydligare än Missionskyrkan, som också deklararerade att äktenskapet i grunden är för man och kvinna, men som precis som EFS ändå låter sina pastorer och församlingar viga tjejer med tjejer, killar med killar till äktenskap (nb), allt eftersom andan faller på. (Eller har Stefan Holmström eller årskonferensen låtit meddela att det inte vore OK? Hur svarar han annars Tanzania när de på nytt frågar var EFS egentligen står?)

F.ö. är det 10 dagar kvar tills jag ska medverka vid ett sommarcafe på Rörvikskyrkan i Boden. Håller på och spånar för att få till något vettigt (som inte handlar om äktenskapet ;), så att jag nästan inte har tid att blogga (som ni har märkt). Eftersom ämnet skulle vara just bloggerifenomenet belyst från mina erfarenheter, så är ju detta nästan lite paradoxalt.

Men jag ska försöka bättra mej och skriva mer här också framöver.

O jag ser min Faders hand

i naturens under...

Även kungliga ska väl hålla äktenskapet i ära

Påskvänner!

Jag har som ni sett skrivit en del om äktenskapet på denna blogg. Jag tror som aposteln att "den hemlighet som ligger där är stor." Men det betyder inte precis att jag är någon idealisk äkta man eller pappa. Det betyder heller inte att jag ser äktenskapet som det enda viktiga här i världen. Men onekligen hör det till det som idag stöts och blöts mest - och som på ett eller annat sätt berör oss alla väldigt personligt.

Inte minst är ju intresset stort för "prinsessbröllopet" i sommar. Som ska bli så stort och påkostat och välförberett att det sköts upp minst ett år för länge, kändes det som. Ur de ungas - eller kanske inte längre så ungas - perspektiv. Men jag kan ha fel och har på ett sätt inte med saken att göra. Ändå känns det inte riktigt som om ens konservativa präster vågat hävda äktenskapet gentemot kungahuset. Vi minns än hur länge hedersmannen prins Bertil ansåg sej "tvungen" att leva ogift - utan att någon präst eller biskop offentligt påpekade att man måste lyda Gud mer än människor. En sak för sej är om kyrkan av något skäl inte vill bevilja en frånskild omgifte, en annan sak om kyrkan böjer sej för rigorösa "kungliga" regler kring frälse/ofrälse personer (och hur kunglig var Jean Baptiste Bernadotte egentligen?) och väntar på att en halvdespotisk regent ger sitt nådiga "tillstånd" o.s.v. Det ska väl inte en kyrka göra!

Jag vill ogärna köpa kvällstidningarna som idag har "Ettan" full med nyheter om hertiginnan av Hälsingland och en påstådd relationskris med fästmannen, med inblandning från fader konungen. Jag vet förstås inte vilken substans som ligger bakom, och det är i vilket fall som helst osmakligt hur kvällstidningarna frossar som gamar i en eventuell spricka. Men rent allmänt: om storasyrrans bröllop på något sätt tillåtits påverka hertiginnans egna bröllopsplaner mer än marginellt, borde kyrkan ha rutit ifrån. Liksom ö.h.t. vad gäller rimligheten i att kungliga bröllop (och andra) "måste" vara så märkvärdiga och ha så många inbjudna att de måste förberedas i flera år och inte får bli den välsignande invigning till äktenskapligt samliv som ju egentligen är själva vitsen med bröllop. Allra värst blir ju då den moralism som förklär sej till "etikett": när det inte är kyrkan utan medias hovetikettexperter som förkunnar att prinsessorna absolut inte får gifta sej gravida! Och det i en tid när fosterfördrivning kan utföras av t.o.m. ännu svagare skäl än så...

Reinfeldt, Sandahl och bröllopsklockorna

Påskvänner!

Eftersom jag fortfarande inte begriper hur jag ska kunna länka till enskilda bloggtexter hos vare sej Erika Cyrillus eller Dag Sandahl, klipper jag här helt sonika in ett stycke från den senares Dagblogg, www.ostran.se/bloggar/dagblogg (med angivande av källa, alltså) och hoppas att han gärna vill bli citerad. (Länken ovan går bara till senaste inlägg, inte till ett visst inlägg, så om några dagar skulle den bli obegriplig som texthänvisning). Sandahl är visserligen socialdemokrat, men kritiken mot Reinfeldts billiga försök att bräda oppositionens tidsplan känns fullkomligt adekvat.

BRÖLLOPSKLOCKOR

Fredrik Reinfeldt meddelar att "redan i midsommar kan bröllopsklockorna ljuda" när Sverige får könsneutral äktenskapslagstiftning från 1 maj 2009.

När det är bråttom i politiken kan man utgå från att det blir fel. Vänstern ville ha ny lag från1 jan 2010. Då hade kyrkomötet hösten 2009 fått ta fram en vigselordning som passar för det könsneutrala. Någon sådan ordning har inte Svenska kyrkan.

Ska bröllopsklockor ringa i midsommar får rådhusens och stadshusens klockor ringa - och det betyder i praktiken att vaktmästaren får skaffa en liten bjällra att plinga med, för mer blir det inte. Ska det vigas i midsommar får brudparet höra, och det är obligatorisk läsning, att Skaparen redan i början gjorde människan till man och kvinna och att mannen ska överge föräldrar och hålla sig till sin hustru.

Jag ogillar den politiska propagandismen och de lösa sentenser som statsministern kastar ur sig utan täckning i verkligheten. Politik ska bedrivas seriöst. Eller ska statsministern kalla in ett extra kyrkomöte i vår för att ordna handboksfrågan? Ordnar staten ett sådant möte för alla kyrkor och samfund? Nej. Statskyrkotiden är förbi och Reinfeldt står utanför kyrkor och samfund, dvs han är en hedning.

Saken handlade om att skaffa lättköpta politiska poäng i en fråga som berett regeringen bekymmer. Statsministern uppträder som en marknadsgycklare.

Vad mera med Svenska kyrkan? De politiska partier som antar lag i riksdagen dominerar kyrkomötet. Vi får en ny vigselordning där i vart fall texter kan plockas om efter behov till hösten och den gäller tidigast från 1 Advent.

En alert journalist borde nu ringa ärkebiskop Bertil Werkström, som 1985 avvisade homosexuellt samliv och fråga vad han säger nu. Och vad säger andra gamla biskopar? Jag lovar inte att det de säger blir roande - men underhållande borde det bli. För att nu inte fråga de biskopar i tjänst som sa att partnerskap var OK men inte äktenskap - vad säger de nu?

Å andra sidan - måste inte också vigselordningen för de heterosexuella tonas ner. Den är, minst sagt, heteronormativ. Det kommer väl att låta konstigt om det trots allt blir olika budskap vid olika vigslar? Hur skapade Gud människan egentligen? Och vad var avsikten?

(Dag Sandahl den 5 oktober 2008).

Två bröllop och ingen begravning

Påskvänner!

Eder blivande kantorsstuderande praktiserar just nu som sommarkantor i Hanebo/Segersta församling. I dag har han sammanvigt två par med hjälp av Gotländsk brudmarsch och Mendelssohns klassiska dito. Han säger som Waldenström: "Det är en nåd att få vara med."

Här levs ej blott i rosengård
och mången prövning kan bli hård.
Behåll dem då, o Herre god,
i kärlek som ger tröst och mod.