Inte bara Svenska kyrkan utan även baptistiska kyrkor som EFK måste nu tänka igenom vad de betraktar som ett giltigt dop. Om det inte räcker att vara "halvvöxing" eller åtminstone själv framträda som medvetet subjekt, utan man dessutom ska ha en äkta tro för att dopet ska vara giltigt, då framstår det ju som konstigt att Petrus i Apg 8 inte erbjuder trollkarlen Simon omdop utan bara omvändelse.
Men det är från min barndom i Luleå känt att just EFK (eller Örebromissionen som Elimkyrkan tillhörde) döpte om inte bara barndöpta utan även vuxendöpta som inte kände att de hade trott "på riktigt" när de döptes. Öyvind Tholvsen och hans EFK måste alltså likaväl som Svenska kyrkan bearbeta själavårdsproblemet kring tro och dop och hur en kan veta att dopet var "på riktigt" fast insikten och bekännelsen kommer senare.
Simons dop i Apg 8 var alldeles riktigt - i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, fast hans hjärta inte var "rätt inför Gud" (vilket senare visade sej och fick Petrus att reagera skarpt). Snarare än att göra upp med dopet behöver kyrkorna göra upp med frånvaron av väckelseförkunnelse, den som både döpta och odöpta, unga och gamla behöver få höra för att inte somna in i den eviga döden.
Gillar tanken att de stora högtidsdagarna ska firas med oktav. Pingstdagens oktav är Heliga Trefaldighets dag eller Missionsdagen, men Heliga Trefaldighets dag är ju själv en så stor högtid att den borde firas med oktav, som då alltså infaller nu på söndag, Andra söndagen efter pingst eller Första söndagen efter trefaldighet, som är det heliga dopets söndag och då rimligen också borde vara en stor festdag.
(Romerska katoliker firar Kristi lekamens fest på söndag - ursprungligen på torsdag - men det är ju inget som hindrar att vi lutheraner högtidlighåller bägge sakramenten på dopets söndag, särskilt om vi även firar mässa då; hos oss har vi friluftsgudstjänst utan nattvard på Kännavallen i samband med Enångers hembygdsdag).
Ett lite annorlunda förslag till vad jag kallar en "hopklippt gudstjänst" för söndagen, med något utökade bibelläsningar och böner, kan man hitta på den här länken. Jag började klippa ihop sådana under pandemin, sedan de flesta av psalmbokens psalmer lagts ut på Youtube, och tänker att de kan fungera som "tips" även nu. Klockringningen från Storkyrkan (S:t Nils) i Stockholm är dessutom riktigt vacker! Och lågkyrklig blir ju gudstjänsten automatiskt, eftersom nattvard (tyvärr) inte kan ingå i konceptet.
Gud välsigne sitt ord oavsett inramning. Evangelium För Skapelsen (Mark. 16:15).
Många, både beundrare och kritiker, talar som om Carl Olof Rosenius (1816-68) vore någon slags "mjukis" eller "honungspredikant". Lite grann kunde väl fjolårets väggalmanacka från Efs också ge det intrycket, även om det verkligen valts härliga och trosstärkande tänkespråk för varje månad (plus de dagliga bibelorden!). Dagbetraktelsernas samlare, de skarpa brudarna Amy Moberg och Lina Sandell, var dock ännu mer måna om att få med också "den salte Rosenius", d v s både lag och evangelium, precis som i bibeln. Och dagens dagbetraktelse, för den 17 januari, bär ju syn för sägen. Vem vågar predika så här idag? Det måste ju ske med egna och mer nutida formuleringar - men saken, själva saken skulle väl ändå framstå lika klar? Om inte Rosenius - eller Paulus - är ute och cyklar.
"Vet ni inte att vi som är döpta till Kristus Jesus, vi är döpta till hans död." (Rom. 6:3)
Aposteln vill säga: Tänk dock tillbaka på vad som gjort er till kristna! Ni är ju döpta till Kristus. Vet ni inte vad denna döpelse betyder, nämligen att ni inte endast är tvagna och renade genom syndernas förlåtelse, utan också att det syndiga köttet därigenom är dömt ifrån livet och överlämnat åt döden, så att det helt ska fördränkas och så att ert återstående liv på jorden ska vara ett beständigt syndens dödande. Sådant var förbundet med Kristus: "Vi är döpta till hans död." Men detta måste vara inte bara ord och tankar, utan sanning och verklighet. Måtte var och en som vill vara kristen besinna detta! Om någon som bekänner sej till Kristus likväl inte verkligt har det nya sinnet som i allt vill göra sin Herres vilja, utan ännu kan hylla och försvara en och annan skötesynd, stå i förtroligt förhållande till något som uppenbart strider emot Herrens bud och vilja, den bedrar sej själv med en död inbillningstro. Då vi blir omvända återkommer vi just till det förbund med Kristus till vilket vi blev döpta. Men vi är döpta till hans död — och hans död var en syndadöd. Om nu någon som är en slav, t. ex. under girigheten, så att vinna och samla detta jordiska är hans huvudsak, eller under vällustsynder, otukt eller dryckenskap, eller under vredessynder, hat, avund, lögn och förtal, eller så att han övar någon oredlighet i handel eller arbete m. m., om en sådan vänder sig till religionen, till Guds ord och Guds folk, och nu bekänner tron på nåden, men blir kvar i sitt förra förhållande till sin skötesynd — hör åter: han bedrar sej med en falsk inbillningstro. Och all hans religion, hans kyrko- och nattvardsgång är under ett sådant förhållande endast ett vederstyggligt skrymteri. Förbundet med Kristus är ett heligt förbund: "Vi är döpta till hans död." Kristi rike är visserligen fullt med synd och jämmer; därom talas inte att du får känna allt ont i ditt gamla hjärta, i köttets lustar och begärelser, eller att du kan falla och förgå dej; men att bli kvar i sitt gamla förhållande till synden, det hör inte till Kristi rike. Om någon är i Kristus, så är han ett nytt kreatur. Alla Guds barn har ett heligt sinne som gör uppror mot synden. Att du ännu kan stå i lugnt och förtroligt förhållande till din girighet, eller din ärelystnad, din avund, eller din otukt, eller din vrede, din trätsjuka, ditt hat — att stå i lugnt och förtroligt förhållande till något sådant, hylla och ursäkta det: det är detta, som alldeles bestämt vittnar emot dej. Att olyckligt falla och förgå sej är ännu inte att bryta förbundet med Kristus; men att ge synden frihet, hylla och försvara den, det är att bryta förbundet. Vi är döpta till hans död. Ska du nu i sanning döda synden, då måste du ha en villig ande till det, även om det för köttet är bittert. Kristi mänskliga natur bävade väl för dödens bitterhet, men ändå var han efter anden villig att ta kalken ur Faderns hand. Så sade Han också om sina trogna: "Anden är villig men köttet är svagt." Är den villiga anden bortviken ur ditt hjärta, då är all kamp med synden ett lagtvunget arbete och alltså skrymteri, eftersom det inte går av hjärtat. Men ska den villiga anden behållas, då måste du leva i tron, i den saliga trösten och vissheten att Gud förlåter alla dina synder. Därtill är också nödvändigt att veta, att hur det än går dej i striden, vare sej du bättre eller sämre lyckas vid syndens bekämpande, står dock alltid nådeförbundet fast hos Gud, och även du lever i det förbundet, så länge du lever i denna övning och sveper in dej i Kristi rättfärdighet; ty bara på den grundar sej nåderiket, som är väldigt över alla synder. Själva denna övning, att tro nåden och döda synden, ska vara dej det säkraste vittnesbörd om att hur illa det än ofta ser ut, du dock lever i sann nåd. Och så länge du av hjärtat tror en sådan nåd, ska du alltid på nytt livas till att följa din trogne Frälsare och döda synden. Men för köttet blir denna väg bitter. Den slutsatsen kan du också dra av att det heter: "döpta till hans död;" ty Kristi död var en bitter död. Han har under starkt rop uppgivit anden. Köttets korsfästande skall ofta bli dej så bittert att också du ska nödgas ropa, då du i nöd och ångest åkallar Herren. Då gäller det att inte tröttna, utan väl komma ihåg, att då du är en kristen och står i Guds förbund, har du gjort en övermåttan stor lycka, du går emot en evig herrlighet. Därför må du gärna lida något därför. Kronan lönar väl alla redligt framhärdande kämpar. Det är ju ett fast ord: Dör vi med, så ska vi leva med; lider vi med, så ska vi med regera.
Idag på Första söndagen efter Trefaldighet (borde den inte firas med vit färg som "Trefaldighetsdagens oktav"?) när ämnet är "Vårt dop" läser vi texten om Nikodemus från Johannesevangeliets tredje kapitel. När Johannes - efter alla andra - skrev sitt evangelium, tyckte tydligen den helige Ande och han (och Nikodemus?) att även detta remarkabla samtal under Jesus´ vandring här på jorden borde återges till vår uppbyggelse. Så nu har vi det (precis som samtalet med den samariska kvinnan i efterföljande kapitel).
Jag låter Anna Sophia Bonde och Lars Linderot utlägga texten för oss idag - på prosa och vers. Redliga förkunnare ska vi vara rädda om - deras karriärer brukar bli lidande, även om de inte som sin Mästare (eller som Petrus) blir uppspikade på ett fysiskt kors.
En liten interiör från Kyrkostyrelsen och dess sammanträde i onsdags har Dag Sandahl givit idag (dock utan att begå sekretessbrott genom att redogöra för själva diskussionen). Nog hade fler än jag velat vara en fluga på väggen även under Efs-styrelsens sammanträde idag. Men vi får väl vänta och se hur styrelsen och nya missionsföreståndaren Oderhem väljer att agera fr.o.m. i höst. Stefan Holmström är väl fr.o.m. nu en s.k. "lame duck"?
Här en "hoppusslad" gudstjänst för Första söndagen efter Trefaldighet, tredje årgången. Håll till godo! Bloggdatum och tidsangivelser i övrigt stämmer inte alls, men strunt i det :o) Klockringning från Storkyrkan: Ingångspsalm 618 FARAOS HÄRAR HANN UPP OSS VID STRANDEN
Ingångsord - dagens psaltarpsalm Ur PSALTAREN 66
Kom och se Guds gärningar,
hans väldiga verk bland människor! Han förvandlade havet till torr mark,
de gick till fots genom floden.
Låt oss glädjas över honom. Han härskar för evigt i sin makt.
Hans ögon vakar över folken -
inga upprorsmän skall resa sig. Prisa vår Gud, alla folk,
låt lovsången ljuda! Han bevarar oss vid liv,
han låter inte våra fötter slinta. Du prövade oss, o Gud,
du renade oss som man renar silver. Du lät oss fastna i nätet,
du slog oss i bojor, du lät människor rida fram över oss.
Vi gick genom eld och genom vatten,
men du förde oss ut i frihet.
Bön om syndernas förlåtelse Ur PSALTAREN 51
Förbarma dig, Gud, i din nåd,
stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld
och rena mig från min synd. Jag vet vad jag har brutit,
min synd står alltid inför mig. Mot dig, bara mot dig har jag syndat,
jag har gjort det som är ont i dina ögon.
Du har rätt när du ställer mig till svars,
den dom du fäller är rättvis. I skuld är jag född,
i synd blev jag till i min moders liv. Du som älskar ett uppriktigt hjärta,
ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd,
tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång,
låt den du har krossat få jubla. Vänd bort din blick från mina synder,
stryk ut all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet,
ta inte ifrån mig din heliga Ande. Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.
Tillsägelse om syndernas förlåtelse Ur FÖRSTA JOHANNESBREVET 1
Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.
Introitus
663 KOM OCH SE VAD GUD HAR GJORT
Kyrie, Gloria och Laudamus 695:4 DU EVIGT STRÅLANDE MORGONSOL och 697:6 VI PRISAR DIG
Kollektbön
Låt oss be om hjälp att leva i dopets nåd:
O Gud, du som genom dopet låter oss dö och uppstå med Kristus –
bevara oss i den nåd du gett oss i dopet,
så att vi genom din helige Ande får vara ljusets barn.
Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud,
som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Gammaltestamentlig läsning Ur FÖRSTA MOSEBOKEN 7:
Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen bröt alla det stora djupets källor fram och himlens dammluckor öppnades, och regnet strömmade ner över jorden i 40 dagar och 40 nätter. Just den dagen gick Noa och hans söner Sem, Ham och Jafet in i arken, och med dem Noas hustru och hans tre sonhustrur, vidare alla de olika arterna av vilda djur och boskap, de olika arterna av det som krälar på jorden och av det som flyger, både fåglar och alla andra djur med vingar. Alla kom de in till Noa i arken, ett par av alla levande varelser. De kom, hanar och honor av alla slags djur, så som Gud hade befallt Noa. Och Herren stängde igen om honom. Då kom floden över jorden. Den varade i fyrtio dagar, och det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt över jorden. Vattnet steg högt över jorden, och arken drev på vattnet. Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen. Vattnet steg mer än sju meter över bergen. Hela myllret av varelser på jorden gick under: fåglar, boskap och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor. Allt som levde och andades dog, alla varelser som levde på land. Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken.
Epistelläsning Ur APOSTLAGÄRNINGARNA 8
En ängel från Herren sade till Filippos: ”Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde.” Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. Anden sade till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig intill den.” Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: ”Förstår du vad du läser?” – ”Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?” svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom. Skriftstället som han läste var detta:
Liksom ett får som leds till slakt,
liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det
öppnade han inte sin mun. Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd.
Vem kan räkna hans efterkommande,
när hans liv nu upphöjs från jorden? Hovmannen frågade Filippos: ”Säg mig, vem talar profeten om – sig själv eller någon annan?” Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: ”Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?” Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje.
Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig. Gradualpsalm 69 GLAD JAG STÄDSE VILL BEKÄNNA
1. Glad jag städse vill bekänna:
jag är döpt i Jesu namn! Ingen tillflykt är som denna, öppen står min Faders famn. Ringa jordens skatter väga mot det ena, att få äga, klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud. 2. Synden skall mig ej fördöma: jag är döpt i Jesu namn! Fadern all min skuld vill glömma, föra till den trygga hamn där mitt hjärta rening vinner och min själ hugsvalan finner. Mig i Jesu dyra blod skänkes frihet, kraft och mod.
3. När jag frestas, vill jag svara: jag är döpt i Jesu namn. Honom vill jag trogen vara, vill ej ryckas ur hans famn. Han från synden ren mig tvagit och mig till sin egen tagit. Honom jag, som han mig bjöd, följa vill i liv och död. 4. Dopets nåd mig ger i tiden stöd och fäste för min tro, skänker hopp att efter striden i Guds himmel finna ro. När min blick, mitt hjärta brista, vill jag säga i det sista: Jag är döpt i Jesu namn. Fader, tag mig i din famn.
Evangelium ur MATTTEUSEVANGELIET 3
Johannes Döparen sa: "Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han ska döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och ska rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada. Men agnarna ska han bränna i en eld som aldrig slocknar.” Så lyder det heliga evangeliet - Lovad vare du, Kristus! 966 HALLELUJA
Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. Trosbekännelse NICAENUM:
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna;
och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Psalm 258:5-7 DU LEVANDE HOPP Kyrkans allmänna förbön
När jag döptes var 4 april Första söndagen efter påsk. I år är det en Påsklördag. För mej en påminnelse om att vi i dopet - oavsett vattenmängd - begravs med Jesus. (Också en dopfunt eller en dopskål är en dopgrav, om än det inte syns lika tydligt). Och uppstår.
Här kommer en ny, originell doppsalm av Christian Braw, publicerad med tillstånd av förf.:
1. Dopets löfte, dopets gåva – vilken härlig rikedom! Jag vill Jesus Kristus lova att den gåvan till mig kom.
2. Dopets gåva här i tiden gav mig hem och far och mor: Hela Kyrkans krets och i den Herren Gud och de som tror.
3. Dopets stora, underbara verklighet kan ingen ta. Jag Guds eget barn får vara och en bror i Jesus ha.
4. Dopets gåva når och räcker genom alla livets år. Med barmhärtighet den täcker allt jag inte rätt förmår.
5. Dopets gåva bortom tiden har en större förmån kvar: att jag helt och fullt skall bli den människa Gud skapat har.
6. Dopet kan jag inte göra, dopet kan jag bara få och med dopets gåva höra till Guds käraste och små.
7. Dopets gåva världen renar. Tillgång till förlåtelsen ger oss gåvan och oss enar genom tro och liv i den.
8. Dopet är det stora, sista bud, som Jesus Kyrkan gett. Aldrig får hon dopet mista. Dopet och Guds nåd är ett. Och så en gammal, originell doppsalm av dansken N P Madsen:
1. Tänk, jag är döpt! Jag mitt i arvsyndens orenhet föddes, men av Guds löften jag lyftes och stöddes, togs till den härliga, renande flod, som fått sin kraft från vår Frälsares blod.
2. Tänk, jag är döpt! Jag som i mej är så fattig och naken är dock så rik, som Guds ord framställt saken. Jag har mot himmelen riktat mitt lopp; jag blev ju döpt till ett levande hopp.
3. Tänk, jag är döpt! Jag fick för intet den himmelska skatten, ifördes Jesus i döpelsens vatten. Där blev jag klädd i hans helighets skrud, bjuden till bröllop därhemma hos Gud.
4. Tänk, jag är döpt! Det är min frälsning, min salighetsklippa: Jesus mej håller och aldrig ska släppa. Det blev min lycka, min glädje och ro, det gav mej frid trots min famlande tro.
5. Tänk, jag är döpt! Gud är min fader och himmelen hemma. Gud, låt mej aldrig din salighet glömma, hindra mej du från att ens en sekund bryta det heliga dopets förbund!
6. Tänk, jag är döpt! Jag har begraven med Frälsaren blivit, uppstått med honom, som allt mej har givit, döpts till en obruten tjänst i hans namn, tills jag en dag andas ut i hans famn.
Nog kan jag som många andra reta mej på diverse amatörpsykiatriska diagnoser och annat som Dag Sandahl strör omkring sej. Ibland är han riktigt ful i retoriken, men han får också in en del fullträffar. Bara att medge.
Den här texten om kyrkoherde Stefan i Tvååker, den här om dopet som lurendrejeri och den här om Biskop Johansson och Skriften ger definitivt oss "lågkyrkliga" och närapå "frikyrkliga" EFS-lutheraner en del att tänka på. Läs och tänk själva! Fattar inte riktigt vad han menade med de gammalkyrkliga på Västkusten och Reformationsdagen, men nog vore reformationen både värd att fira och att faktiskt - utifrån vår situation och i vår mån - upprepa!
Ecclesia semper reformandum. (Nota bene re-formandum. Non de-formandum).
Känner att jag måste nämna Budis´ aprilnummer också, med bl.a. det hyperintressanta samtalet om dopet mellan stiftschefen Ragnar Persenius och rektorn Tomas Nygren. (Annars får jag väl chefredaktören på mej ;o). Och finn 5 fel-uppgiften med koptisk kyrka som upp-och-nedvänt skepp.
Ja ni ser vad ni missar, ni som inte har Budis!
Tillagt 23/4: PS. Numret innehåller en hel del om sex också. Men det är inte mitt främsta säljargument, även om det är nyttigt att ämnet ventileras också utanför kvällspressen och de s.k. dam- och herrtidningarna. DS.
Simon och Kenneth i Kustkyrkan, Jävre är igång med sin pastorsblogg igen. De diskuterar nu, som de flesta andra, äktenskapsfrågan. Annars är ju dopfrågan ständigt aktuell i en hybridförsamling som deras, och har den offentliga diskussionen stillnat för fridens skull, så sprids nog ändå antingen en evangelisk-katolsk eller en baptistisk dopsyn i det tysta.
Svenska kyrkans lättsinniga behandling av bibel och bekännelse komprometterar nu nästan allt som Svenska kyrkan står för, även det goda. Inte minst dopet av små barn - som ju även Metodistkyrkan och delar av Missionskyrkan praktiserar - framstår i den (ännu) politikerstyrda kyrkans sammanhang ofta mer som sunkig medlemsvärvning än som en implementering av Kristi död och uppståndelse och vår begravning och uppståndelse med honom.
Därför vill jag hänvisa till den nu fullbordade internät-upplagan av en spännande dialog om dopet. I den här frågan är jag definitivt waldenströmare ;o). Rättare sagt: i den här frågan är Waldenström evangelisk-luthersk. Men oavsett om man håller med honom eller inte, så är det bibliska och kyrkohistoriska material han aktualiserar ett fantastiskt gediget samtalsunderlag, som både EFS-are och EFK-are kan ha stor nytta av i samtal både med varandra och med nykristna!
Dopets nåd mig ger i tiden stöd och fäste för min tro, skänker hopp att efter striden i Guds himmel finna ro. När min blick, mitt hjärta brista vill jag säga i det sista: Jag är döpt i Jesu namn, Fader, tag mig i din famn.
Så har "lilla påsk" gått till ända - den här hösthelgen med sitt död-och-liv-tema har fäst sej särskilt i mitt minne alltsedan jag hade några gudstjänster tillsammans med diakonen Ulla-Britt Granlund från Vilhelmina i Stensele och Åskilje hösten 1996. Hon måste ha lyft fram temat på något särskilt minnesvärt sätt; i varje fall har jag sedan dess sett fram emot Sjuttonde söndagen efter pingst.
Men i Missionskyrkan i Bollnäs handlade det idag om Moses "bergsupplevelser" på Horeb/Sinai - och övergången av Röda havet däremellan. En vandring från död till liv, liksom lagens tavlor innebar/innebär ett val mellan död och liv. Inte opassande till dagens tema, alltså.
Och igår var jag och yngste sonen Staffan i Göteborg över dan (morgontåget 03.42 från Bollnäs station och hemma igen med kvällståget 23.56!) för att övervara minstkusinen Lydias dop i Romelanda kyrka. Där anknöt prästen också till övergången av Röda havet - som en stor förebild till vad som sker i dopet.
Just nu medan regnet skvalar på söndagen med temat Vårt dop - den regnigaste och kallaste juni vi haft på 50 år! - kommer jag att tänka på Paulus´ ord om att Israels folk blev "döpta i molnskyn" ;o). Till Moses, visserligen. Men de följdes av en andlig klippa, med livets vatten, som är Kristus. (1 Kor. 10).
Och då kommer jag att tänka på en vers av Rosenius, som definitivt borde ha kommit med även i "kortversionen" av Med Gud och hans vänskap (som v. 3, före slutversen O Jesus, bliv när oss, bliv när oss alltfort):
Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod.
Där lever vårt hjärta,
där lever vårt hjärta,
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod!
PS: Läs gärna Waldenströms Dop och barndop under söndagseftermiddagen. Det är ju ändå så regnigt och kallt ;o) och boken ger en positivare bild av Waldenström än vi är vana vid - åtminstone för en evangelisk-luthersk bekännare. DS.
Dopfrågan förblir aktuell för EFS idag, inte minst i ekumeniska sammanhang och genom Jävre-föreningens sammanslagning med EFK-församlingen (Kustkyrkan). Ur mitt företal till den långsamt framväxande internetupplagan av P P Waldenströms utmärkta skrift "Dop och barndop" vill jag citera följande:
P P Waldenström är i vida kretsar känd huvudsakligen för sin frikyrklighet och sin försoningslära. Att han, trots någon enstaka släng mot Luther och statskyrkan även här, tydligt uppträdde på den lutherska sidan gentemot baptisterna (i dopfrågan), är betydligt mindre känt. Att han dessutom gjorde det på ett språkligt och pedagogiskt ovanligt medryckande sätt, nämligen i dramatiserad form genom en fiktiv dialog mellan "Natanael" och "Timoteus", är förmodligen numera helt okänt för nästan alla även inom hans eget samfund - och då än mer för Svenska kyrkans och EFS:s folk, där blotta namnet "Waldenström" ofta ansetts borga för villfarelse och allmän läroupplösning. Dopets nåd mig ger i tiden stöd och fäste för min tro, skänker hopp att efter striden i Guds himmel finna ro.
Ja, påskvänner! Idag är min "lilla påsk", min dopdag. Den 4 april 1970 döptes jag i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Och idag, den 4 april 2009, ska jag spela på två dop i Bollnäs kyrka. Det är stort!
Dagens lösen för idag passar så bra:
Herren lever! Lovad vare han, min klippa! Ps. 18:47
Och ni som var döda genom era överträdelser, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlåtit oss alla våra överträdelser. Kol. 2:13
Herrens nåd är var morgon ny! Varför skulle vi sörja? Jordens skuggor, hur snart de fly. Må vår lovsång då börja!
Ja, om ni undrar vart jag har tagit vägen (fast direkt efterlyst via Interpol blir jag väl inte redan efter en knapp vecka?) så är jag ännu en gång i Mellansels folkhögskola och försöker fortbilda mej. Vi har denna gång behandlat dopet, nattvarden och Bibeln - och det är absolut mycket, mycket intressant! Jag lär mej mycket och jag stämmer in i mycket. Jag är mycket tacksam över mina lärares uppmuntran och den goda stämningen oss kurskamrater emellan.
Men jag får också ofta god lust att opponera mej på lektionerna, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag vill inte prata för mycket eller störa, men jag vill inte heller låta vissa påståenden av ganska allvarlig karaktär stå oemotsagda. Knepigt! Bön om vishet är aldrig fel.
Kjell Janunger, tidigare lärare här på Mellansel, skriver i en mycket fin sång:
Ge oss nåd att kunna lyda sanningen som inget skyler. Ge oss nåd att verkligt äga din frid, o vår Gud, ja allas Gud.
Vad är K-G i så fall? Snarast karismatisk missionare, skulle jag tro. Dop vaddå spelar roll gummiboll (det bör väl dock utföras minst någon gång i livet) - det viktiga är Anden o.s.v.
Nu förstår jag bättre varför K-G Larsson kunde acceptera att bli föreståndare i pingst. Men lutheraner och pingstvänner är faktiskt överens om att också vattendopet är viktigt. Det märkliga är att dopavdelningen i den ekumeniska psalmboksdelen (lika i Segertoner och Svenska Psalmboken) består av två psalmer - av ärkelutheranerna Neumeister och Kingo!
När jag frestas vill jag svara: jag är döpt i Jesu namn! Honom vill jag trogen vara, vill ej ryckas ur hans famn. Han från synden ren mig tvagit och mig till sin egen tagit. Honom jag, som han mig bjöd, följa vill i liv och död.
Dopets nåd mig ger i tiden stöd och fäste för min tro, skänker hopp att efter striden i Guds himmel finna ro. När min blick, mitt hjärta brista vill jag säga i det sista: Jag är döpt i Jesu namn, Fader, tag mig i din famn.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
