Glad Påsk!

Påskvänner!

Igår på Annandag Påsk fick jag glädjen att trots aprilvädret leda en liten Emmausvandring från S:ta Maria kyrka i Iggesund till Iggesunds kyrka där vi firade Emmausmässa (bara ett par kilometer längs gångvägen Herbert Ruths väg på östra sidan järnvägen, men vi tog nästan en timme på oss inkl pauser). 

Under Emmausvandringen repeterade vi, liksom tyngda av sorg, Jesus sju sista ord på korset ("Fader, förlåt dem, för de vet inte vad du gör", "Mor, se din son och son, se din mor", "I dag ska du vara med mej i paradiset", "Jag är törstig", Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mej", "Det är fullbordat", "Fader, i dina händer lämnar jag min ande"). 

Men efter att ha passerat gångtunneln under järnvägen återerinrade vi oss även - fyllda av glädje, för här vet vi mer än de första Emmausvandrarna - Jesus fem första ord efter sin uppståndelse: "Varför gråter du?" "Vem söker du?" "Maria!" (Eller sätt in ditt eget namn!). "Släpp mej!" ("Rör mej inte" står visst i en form som betyder "Sluta med det du redan håller på med!" och Jesus låter ju alla andra röra vid honom) och slutligen "Gå och berätta!" o.s.v.

Idag är det Tredjedag Påsk. Emmausberättelsen fortsätter ju och vi behöver inte vänta ett helt år (till den s k andra årgången) för att läsa fortsättningen. Läs den! Den är bara bäst! Och lyssna gärna till Timothy Kellers (1950-2023) omskakande predikan över detta evangelium, tredjedagens evangelium i över 700 år. Genom tron och den moderna tekniken talar han ju ännu, fastän han är död sen i fjol våras. (Att det led mot slutet för hans tjänst här i tiden rapporterades över världen under Efs årskonferens i Umeå):

Påsken har ju bara börjat!

Enligt evangelieboken från 1697 ska följande texter läsas idag på Tredjedag Påsk (som de gjorde under dagens högmässa fram till 1772): Apg 13:26-41 och Luk. 24:36-49. I psalmvalslistan föreslås bl a Vänd nu om, ni sorgsna sinnen, Nu må väl alla glädja sej och Jesus Kristus Frälsaren.

Dessa läsningar och psalmer kan nog behövas årligen i vår kyrka idag. För att stärka oss i tron, när även somliga av kyrkans präster och biskopar (och ärkebiskopar) har börjat sväva så illa på målet beträffande det övernaturliga, t o m Guds existens [!!!] som självständigt, personligt, från människan åtskilt väsen, och då inte minst Kristi födelse av jungfru och kroppsliga uppståndelse! Båda visserligen först omvittnade av kvinnor men väl inte mindre trovärdiga bara fördenskull? Eller ska vi som så många professorer idag anta att både jungfrufödelsen och uppståndelsen nog bara var dåliga bortförklaringar av kvinnor som haft utomäktenskapligt sex eller smusslat undan en död, illa misshandlad manskropp? Jfr Lars Gunthers krönika i Sändaren!

EPISTEL: Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts. Ty folket i Jerusalem och deras ledare förstod inte vem Jesus var. De dömde honom och uppfyllde därigenom också de profetord som läses varje sabbat. Fast de inte kunde finna honom skyldig till något som förtjänade dödsstraff krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. När de hade fullgjort allt som var skrivet om honom tog de ner honom från korset och lade honom i en grav. Men Gud uppväckte honom från de döda, 31och han visade sig sedan under en längre tid för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. Vi förkunnar alltså för er detta budskap: löftet som fäderna fick 33har Gud infriat åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, som det heter i andra psalmen: Du är min son, jag har fött dig i dag. Och att han lät honom uppstå från de döda så att han aldrig mer skall återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag skall uppfylla åt er de heliga och oryggliga löften jag har gett David. Ty på ett annat ställe säger han: Du skall inte låta din helige möta förgängelsen. David, som på sin tid tjänat Guds vilja, insomnade och förenades med sina fäder och mötte förgängelsen. Men han som Gud uppväckte har inte mött någon förgängelse. Ni skall alltså veta, mina bröder, att genom honom förkunnas syndernas förlåtelse för er, och genom honom blir var och en som tror rättfärdig och friad från allt det som ni inte kunde frias från medan ni stod under Moses lag. Se därför till att det som står hos profeterna inte slår in: Se, föraktare, häpna och förintas: jag utför en gärning i era dagar, en gärning som ni inte kommer att tro på när den berättas för er.”

EVANGELIUM Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!” De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.” Och han visade dem sina händer och fötter.  Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?” De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt.

Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”

Bön från 1697 (ngt bearb): Herre Jesus Kristus, vi ber dej att om någon bedrövelse, fruktan och rädsla kommer över oss, liksom dina lärjungar, att du då ville bistå oss och rikligen trösta oss, såsom du tröstade dem i deras bedrövelse och sa: Frid vare med er. Ja, ge då oss denna sanna Tröstaren: den helige Ande. Vi tror förvisso att du med samma kött och ben som du lades ner i graven med är uppstånden och nu sitter på Guds högra hand och ger oss ditt starka beskydd. Och vi ska slutligen komma till dej som är vårt kött och blod och bli lika din förklarade kropp. Ge oss detta, milde Herre Jesus, för din pinas, döds och uppståndelses skull. Amen!

Rosenius gästbloggar

Påskvänner!

Idag gästbloggar C O Rosenius med ord ur betraktelsen för den 30 mars:

Då vi i dessa dagar hör så mycket förkunnas om Kristi lidande och följer vår Frälsare på hans marterbana; då vi ser honom svettas blod i örtagården och hör honom på korset ropa ut om hela det i Skriften förutsagda försoningslidandet: "Det är fullkomnat!" — ja, då vi ser honom, för samma försoning, på ögonblicket benåda själva rövaren och tillsäga honom hela den saliga frukten av sin död med den ljuvliga försäkran: "I dag ska du vara med mig i paradiset!" — skulle vi inte en gång låta vårt otrosbidande ta slut och genast löpa i hans famn! Skulle vi inte i allt detta se hans utsträckta armar även mot oss alla och höra de orden av hans mun: "Också i dag vill jag förkunna det!" "Kom till mej, ni alla, som arbetar och är betungade; jag vill vederkvicka er, och ni ska finna ro till era själar."

Ja ännu en gång: ni som ligger fångna i ett hopp — varför dröjer ni med att vända er till fästet? Ska ni själva bli värdigare, eller ska Gud bliva nådigare? Nej, vänd er till fästet även idag! Ta det stora, viktiga steget att begära en hel benådning och upptagelse i hans förbund! Av alldeles oförskylld nåd bara för hans blods skull! Ja, ta det stora steget i dag! Och vet, att ännu ingen enda fattig syndare har tagit det steget förgäves. Tänk inte på en lång bön. Se hur kort rövaren bad, men fick genast tröstesvaret: I dag ska du vara med mej i paradiset. 

Men ett ska du akta dej för såsom för döden, nämligen att söka svaret i ditt eget hjärta, i din känsla. Nej, se svaret i Guds eget ord! Ta svaret här av Guds egen tillsägelse: "Också i dag vill jag förkunna det (nämligen förlossning) och vedergälla dej det dubbelt."

Detta heter nåd för nåd. Prisad vare Gud!

Pontus Adefjord i Järvsö

Påskvänner!

Det var fantastiskt roligt att för en vecka sedan få åka till Järvsö och njuta av "tillsammansdagen" på temat "Våga vara den du i Kristus är", med vår regionale missionsledare Pontus Adefjord. Två gedigna predikningar fick vi, till inledning och avslutning, och därtill en fantastisk välkomstlunch. 

Själv fick jag även tre hälsopromenader med en vän från Järvsö och missade det s k hälsingerådet, men jag tror att representationen från alla föreningar var god ändå. 

Tack till Järvsö Efs, Pontus och vår Herre!

Philipp Nicolais Rimpokal

Apropå Herrens kalk och "kalkens födelsedag" på Skärtorsdag om en dryg vecka: ska vi inte inför nästa psalmbok lyckas få Verbum att centrera de strofer som sjungs till "koralernas konung" resp "koralernas drottning"? 

Det är väl ganska uppenbart - vilket jag också läst någonstans - att kompositören Philipp Nicolai i typisk barockstil skapade dessa versmått för att åstadkomma en s k "rimpokal", fast i det här fallet snarare en "rimkalk" (som ju också kan likna en dopfunt) till heder för sakramentet och dess instiftare? Och då vore det väl skräp, nu när vi trycker texterna luftigare än i 1937 års psalmbok, om vi inte skulle kunna åskådliggöra detta i kommande psalmböcker: varje strof blir liksom ett konstverk med sin egen välsvarvade bägare. "Koralernas konung" och "koralernas drottning"! I sej en bild av Kristus och hans brud. Eller av de båda huvudsakramenten: dopet - dopfunten - och nattvarden - kalken.

Se t ex följande "centrerade" text (som jag även bearbetat lite extra): https://psalmboken.blogspot.com/search/label/Ett%20enda%20Jesus%20%C3%B6nskar%20jag

En passionspredikan

Påskvänner!

Ur en passionspredikan över Fjärde akten av Vår Herres Jesu Kristi lidande, hållen i Hedvig Eleonora kyrka år 1759 av kyrkoherden, teol dr Anders Carl Rutström. En verklig väckelsepräst, som några år senare (1766-70) skulle bli landsförvisad för sin tros skull, och som för sin politiska övertygelses skull och sitt försvar av 1720 års regeringsform dog i slottshäktet på Stockholms slott 1772. I en tid då passionsandakter blivit allt sällsyntare (har vi ens koll på att det är "Matteusserien" i år?) och väckelsebudskapet allt tunnare, kan detta nog vara uppbyggligt och väckande även för "Efs-are idag" att läsa:

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen!

Vi behöver inte erinra, att medlaren emellan Gud och människor, människan Jesus Kristus, är vårt antagna ämne till passionsbetraktelser i år. Vi har hört det betraktas på flera dagar under åtskilliga omständigheter. Och vi får ännu höra hur tåligt vår dyre medlare fortsätter i sitt dyrbara medlareämbete, ända intill dess han går in i det allraheligaste och finner en evig förlossning.

Men innan vi gör in i vår i dag tillämnade betraktelse, torde det bli en nödvändig sak att en liten stund fråga efter hur det går med vårt hjärtas upplysning och omvändelse, hur det har varit för våra hjärtan allt vad vi hittills har hört och var vårt hjärtas tankar nu håller till. Om dessa tankar på Jesus uppenbarat för oss Guds mildhet, som lockar syndare till bättring, om de fått upplysa vårt förstånds ögon, om vi blivit varse vår ovärdighet, vår stora fattigdom å vår sida, och Guds outgrundliga nåds rikedomar å Jesu sida, om vi kommit att vila med våra oroliga hjärtan på hans dyrbara medlareämbete och äntligen fått frid i våra samveten, samt om vi har blivit med honom så inplantade till en lika död, att vi också är uppståndelsen lika? Det vill jag fråga var och en av er på hans samvete. En fråga, som var och en noga höre och betrakte och sedan inom sig själv besvare inför honom, som är en domare över hjärtans tankar och uppsåt.

Ni må besinna att en osalig människa, som står under både syndens dom och syndens träldom, inte är hjälpt med att hon med hopen går till Guds hus, att hon med öronen hör sin medlare omtalas utan att förstå det med hjärtat; ty hon går lika död hem som hit. Allt detta länder till förhärdelse och förtappelse och inte till salighet. Men ändamålet med predikan om Jesus är, att vi må bli rätteligen omvända, rätteligen uppväckta, rätteligen troende, rätteligen pånyttfödda, rätteligen förnyade och helgade i Jesus. Och om sådant skett och fått ske, därom döme var och en av er inför Gud. "Pröven eder, om I ären i tron."

Detta är en anmärkning som jag inte kan undgå att göra, innan passionstiden flutit förbi. Vår tid går bort såsom en ström; vi far såsom en pil till vår dödlighets mål. Tiden är både ond och dyr. Människor ska göra räkning för sin tid, hur de i den hava levat. Ginge det så fort med vårt tilltagande i kristendomen som med våra år, vore det väl. O, att vi skrede Jesus allt närmare och närmare, allt efter som vi nalkas närmare graven och evigheten!

Jag minner er fördenskull på evangelium, som jag predikat för er, så att vår kyrkogång inte må bli ett utvärtes verk, och betraktelsen om Jesus räcka blott i passionstiden. Stackars den som har passionstiden endast några veckor om året och som inte på annat sätt känner honom. Om en ängel av himmelen talade för en sådan människa, och hon inte ville låta den helige Ande hjälpa sig, så vore det med henne lika ogjort, om än passionstiden räckte hela hennes livstid. 

Därför frågar jag ännu en gång, hur det står till med våra hjärtan i anseende till allt, som vi har hört? Står det väl till, så är det väl. Men beklagligt vore det, om vi också denna tid har gått ur glömska i glömska, ur mörker i mörker, ur förhärdelse i förhärdelse, ur död i död, ur fåfänglighet i fåfänglighet, ur flärd, glömska och värld i detsamma; så att man nu inför Herren måste säga: "Och när du mig av nåd till bättring kallat har, / har jag föraktat all den nåd du till mig bar." 

Herren Jesus hjälpe den, som sålunda förnöter sin levnadstid och denna dyra nådetid. Den helige Ande besöke hans hjärta och give honom ett eftertryckligt styng till bättring.

Också ett 50-årsjubileum

Påskvänner!

Den 19 februari 1974 skedde ett smärtsamt uppbrott, en slags Exodus eller - ur ett annat perspektiv - utvisning från Missourisynodens flaggskepp, dess utbildningsscentrum Concordia Seminary, då massvis av studenter och lärare lämnade institutionen i protest mot att rektorn avsatts av synodens dåvarande ledare ("ärkebiskop" eller på amerikanska president) Jacob Preus pga påstådd irrlära eller liberalteologi.

Så här beskrivs bakgrunden av dem som "behöll fältet", nu inför 50-årsjubileet.

Och så här beskrivs den av dem som lämnade.

Jag tror att allt detta är ytterst relevant även för Efs och Svenska kyrkan idag. Makten över prästutbildningen är oerhört viktig, ja, avgörande. Oavsett vilken inställning man har, måste man givetvis vara beredd att offra karriären för samvetet. Men det är inte suspekt i sej att vinna en maktkamp, bara det inte sker med hjälp av politiska partier!

Alltför konservativ eller ej - Missourisynodens nuvarande "ärkebiskop" Matthew C Harrison (jfr föregående bloggpost) är i varje fall en god predikant som likt gamla EFS-predikanter håller Jesus och talet om korset i centrum, alla tider på kyrkoåret:

Liten bok om stor glädje

Påskvänner!

En välsignad Askonsdag tillönskas er alla

Detta är en fastebok som håller än:

https://www.bokus.com/bok/9789172710627/liten-bok-om-stor-gladje/?gad_source=1&gclid=Cj0KCQiAw6yuBhDrARIsACf94RWgVMvYuG2ZbamhWmNtfFswWHRQA7KZx3Vv-46nnLEGWa3EiLBO1CgaAtLqEALw_wcB

Klarar ni denna fastejeopardy?

Make Your Own Jeopardy Game with JeopardyLabs!

Den 6 februari

Påskvänner!

Så är på samernas nationaldag tänker jag både på Maria Smeds som är präst i norra Sápmi och alla andra som bor där, särskilt samerna själva, naturligtvis. God bless U all!

Och så tänker jag på Kyndelsmäss som vi nyss firat (i Enånger med både palt och morotskaka!) och därmed avslutat julen, som ju inte varar ända till påska. Ty däremellan kommer fastan. Men dessförinnan kommer fastlagen med både fläsk och semlor! (Gärna en del bruna bönor också!). 

Gud välsigne både fastlag och fasta - men ta det lite försiktigt och ät inte ihjäl er på fettisdag som kung Adolf Fredrik! 

Roseniusbakelse?

Påskvänner!

Ser att C O Rosenius' födelsedag, den 3 februari, blivit utkorad till Morotskakans dag. Betyder det att morotskakan nu byter namn till Roseniusbakelse (jfr Runebergtårtan på måndag)?

Första februari - Kyndelsmässoafton

Påsk- och julvänner!

Vissa har redan börjat räkna ner till påsk. Men imorgon är det ju Fyrtiondedag Jul, det som brukar kallas Kyndelsmässodagen (vars firande flyttats till nu på söndag). 

Idag är det alltså Kyndelsmässoafton, och då får vi genom Dagen en hälsning från gamle Lötenprästen och Efs-förlagschefen Hans Lindholm. Han borde ha fått bli biskop, men som det nu blev blev det också ganska bra. 

Läste just ur Ragnar Brings kommentar till Galaterbrevet och Hans´ rådgivande text känns helt i linje med detta. 

Glad Kyndelsmässoafton! Låt oss vandra i Guds kärleks ljus!

Sista januari

Första söndagen efter Trettondedagen 2024 - Jesus döps

Iggesund 7 januari 1 sönd e Trettindedagen

Det här är andra gången i mitt liv jag ombeds predika på en 11-gudstjänst. Och första gången jag fått chansen förbereda mej ordentligt. Senast var på Efs en adventssöndag för några år sen då Johannes Döparen också medverkade i texten och predikanten blivit hastigt sjuk. 

Den här gången ringde Ulla från expen, i onsdags var det väl, och jag sa ja trots viss bävan - men det var innan även bussarna från Lule ställdes in pga kyla. Det blev flyget till slut och Y-buss från Arlanda till Iggesund. Men i torsdags låg jag alltså infrusen i Luleå och tänkte på vad som borde sägas en dag som denna, tänkte jag att jag liksom ville få sammanfatta tre helger i en: 

1) Trettondedag Jul eller Epifania (som betyder Uppenbarelse), med stjärnan och de vise männen, dagen som vi firade igår, 

2) Söndagen efter Nyår, som tyvärr utgick i år, just när evangeliet handlade om Jesus vid tolv års ålder, och 

3) Första söndagen efter Trettondedagen, om hur Johannes döper Jesus i Jordan, det vi firar idag alltså.

Dessa tre helger tänkte jag få sammanfatta 

Nu ber vi:

Himmelske Far och Jesus vår Bror, vi ber om din helige Andes hjälp att åtminstone lite grann förstå julens budskap, att se något av inkarnationens och uppenbarelsens mysterier. Livets mysterier. Ljusets och glädjens mysterier. Mitt i en värld som alltför ofta präglas av kamp och mörker. Möt oss och led med ditt skapande och väckande ord, det som når oss och rör oss rakt genom årtusenden och tidsåldrar. Ditt ord är våra fötters lykta och ljuset på vår stig. Amen.

Idag när Jesus döps i Jordan med omvändelsedopet för ångerfulla syndare, idag när han döps av sin jämnårige släkting och barndomsvän Johannes, så är bådas barndom och ungdom definitivt över! Johannes har redan framträtt som erkänd profet och andlig ledare. Men Jesus är ännu inte känd av många. Inte stort mer än i hembygden uppe i Galileens bergstrakter. Och inte som annat än timmermannens son från Nasaret. 

Det är väl mest bara Maria - och Josef, som kanske inte lever längre - plus några herdar i Betlehems utmarker som kanske inte heller lever längre - som tillsammans med Johannes Döparen ser fram emot hans kommande gärning med viss insikt och förväntan. Kanske inte så många fler? Pensionärerna Simeon och Hanna i templet och prästparet Sakarias och Elisabet, Johannes Döparens föräldrar alltså, är alldeles säkert döda nu, 30 år efter den första julen. Och hur har Jesus´ jordiska liv egentligen sett ut hittills?

Jag tänkte alltså nu få tala om vägen fram till detta märkliga dop, tala om vägen fram till dagen då Jesus och Johannes står vid Jordan. Jag vill som sagt göra det med hjälp av några andra helger nu i början av året och några andra ord på just J. Bokstaven J ser ju ut just som en minneskrok! Och det är några ord på J som har hjälpt åtminstone mej att upptäcka den här aspekten, den här delen av Jesus liv, tiden mellan småbarnsåren och dopet i Jordan. 

Jag tänker varna er - det här blir en lång predikan, vi har varken dop eller nattvard idag eller lång liturgi, och jag räknar inte med att bli ombedd att predika fler gånger (nån liten andakt kanske). Så nu tar jag chansen. Det är ju också för mej som för Josef och herdarna - man vet inte hur länge man får leva. 

Idag är det det heliga tretalet som gäller, på vägen fram emot dopet i Jordan, då hela Treenigheten uppenbarar sej, Sonen med Fadern och Anden. Så det blir tre delar och tre ord på J förutom då de självklara Jesus, Johannes och Jordan. Dessa tre andra ord är Juniorkronorna, Jerusalem och Josef.

För det första tänkte jag tala om

1) Juniorkronorna och de vises tre gåvor.

För det andra tänkte jag tala om

2) Jerusalem och en tolvåring i templet.

För det tredje tänkte jag på vägen mot Jordan tala mer specifikt om 

3) Josef och hans värdefulla verktygslåda.

Alltså: Juniorkronorna och de tre gåvorna, Jerusalem och en kvarglömd pojke i templet, Josef och en världshistorisk verktygslåda.

1) JUNIORKRONORNA OCH DE VISES GÅVOR

Ett par timmar hockey om dan har vi haft årets första vecka och så nu en dubbelhelg i kyrkan. Det är faktiskt inte nördigare att fira gudstjänst några dagar i rad än att bänka sej framför hockeyn tre dagar i rad! I hockeyn vet vi förvisso inte hur det slutar förrän det är slut, det är ju där spänningen ligger. Men det vet vi faktiskt inte i kyrkan heller! Där möter vi ständigt nya upptäckter mitt i det gamla. Och vi kan få erfara ordets och sakramentens dynamiska kraft till omvändelse eller förhärdelse. Hur ska det gå för mej till slut? Det vet vi inte. I en sudden death kan mycket avgöras. Men mycket kan också avgöras långt dessförinnan.

Hockeylaget Tre Kronors symbol, som ju är hela vårt svenska rikes symbol, vittnar, sägs det, om de vise männen. De vise männen eller stjärntydarna, som ju var de som förutom herdarna faktiskt  uppvaktade barnet Jesus, om än då inte i ett stall utan inne i själva huset. (Här i Hälsingland där man ofta byggde ihop huset med lagårn för värmens skull tycker vi kanske inte att det är så mycket att skilja på - och både på Brogården och S:t Olofsgården nyttjar vi ju oblygt gamla fähus till serveringslokaler!). 

Alla goda ting är tre. Gåvorna är tre, guld, rökelse, myrra. Kanske de vise männen också, men vi vet inte - ändå brukar de avbildas som tre kungar eller mager som det faktiskt står i bibeln (persisk titel som innefattade flera funktioner). Jesus' uppgifter eller ämbeten brukar också räknas som tre: Präst, Profet och Kung. "Stå upp, o Sion, och lovsjung din Frälsare, Profet och Kung", sjunger vi i psalm 131

Stefan Gustavssons seriösa och ospekulativa bok "Skeptikerns guide till Jesus" - bl a om planetkonstellationer och kometer vid den aktuella tiden - är oerhört intressant. Även uppgifterna om en senare persisk delegation till Rom i liknande syfte som den till Jerusalem. Vi tror inte som de på astrologi, men i ett fall lät Gud färden lyckas och t o m bli världsberömd. Ganska få har påstått att 25 december eller 6 januari är något exakt datum för Jesus födelse, och att munken som skapade vår tideräkning på 500-talet räknade fel på några år är ju känt sedan mycket länge. Herodes dog år 4 före vår tideräkning, och Jesus föddes ju dessförinnan, kanske 7 år före vår tideräkning eftersom munken Dionysius räknade lite fel på 500-talet och kom fram till att Jesus föddes 753 år efter Roms grundläggning, som var den vedertagna tideräkningen då. Men Jesus måste ha fötts redan nån gång på 740-taket efter Roms grundläggning.

Innan Herodes dog, och innan budet om hans död nådde Egypten, hann nog den heliga familjen fascinerad se samma Cheops-pyramid som både Moses, Josef Jakobsson, Josef Jesus fosterfar och jag Andreas Holmberg beundrat (men som jag tyvärr inte fick klättra upp på, vilket förmodligen inte de andra fick heller, Mose möjligen eftersom han var prins). Och den ganska fattiga flyktingfamilj som bara kunde offra två duvor i Jerusalems tempel när Jesus var 40 dagar gammal - ett bevis på att de vise männen kom vid ett senare tillfälle - hade nu en rejäl reskassa, förutom ett märkligt vittnesbörd om kungadömet i Guds rike. Är Jesus verkligen kung? Ja. "Så liten och så mäktig." (Muhammed, Buddha, Konfucius, Putin). Men "mitt rike är inte av denna världen" som han sa till Pontius Pilatus.

2) JERUSALEM OCH EN TOLVÅRING I TEMPLET

Storstadsresan försvann alltså i år ur kyrkoåret men hör till uppenbarelsen och Epifanin, i varje fall för Maria, Herrens moder. Familjen vågade alltså inte bosätta sej i Betlehem eller ens i närheten av Jerusalem, för Arkelaus, Herodes son, var lika grym som sin far, så grym att kejsaren till sist kallade honom till Rom för att stå till svars och sedan skickade honom till södra Frankrike. Det blev Nasaret igen, trots allt, för den heliga familjen. Kanske Marias föräldrar, Anna och Joakim, bidrog till beslutet. Men de 15 milen mellan Nasaret och Jerusalem var inte hela världen för folk som var vana att gå (jfr Jonas Söderbloms friarefärd!). 

Frågvis, både för att lära och väcka lärarna. Man lär så länge man har elever. Eller hemmavarande barn.

Sann Gud och sann människa. Dorothy Sayers "The mind of the maker " och Harriet Vane. C S Lewis som Digory och prof Kirk. På riktigt i ett äventyr. Där vi till slut kallas fram på scenen. Kanske inte en önskedröm. Men ett djupt meningsfullt scenario. Sann Gud, sann människa i utveckling. Pubertet. Kille. (Blev som människa inte gammal och inte tjej, inte heller norrlänning).

Kan han hjälpa dem som frestas. Frestad i allt som vi, men utan synd. "Bjuder du på andras godis?" Det gör den onde. Allt gott, även pengar, sex och makt, kommer från himlaljusens Fader, den onde kan bara röra till det, bara fel tid, plats och sätt, och alltid denna gränslösa girighet, denna omåttlighet som dödar glädjen och gemenskapen vare sej den tar sej uttryck i snålhet eller frosseri eller både och.

"Vår Herre lär sig gå / och talets första grunder. / O hemlighet, o under / som tål att tänkas på." (Linderot)

"I Nasaret i unga år" (Grundtvig). Tabors berg. Grannstaden Kana och deras fotbollslag. Inte ens romarna kunde förta all glädje.

3) JOSEF OCH HANS VÄRDEFULLA VEKRTYGSLÅDA

Verktygslådan övergiven. Timmermannen blir människofiskare. Och ändå byggare:

"Herre din Son var en timmerman". Kanske även stenhuggare. Byggnadsarbetare.

Kolbeins "Himlens timmerman" i Psalmer i 2000-talet.

Och så blir han då döpt. Vi har inga psalmer om det längre som vi hade förut. Men Treenigheten. Luther slås av vänligheten. Den ömsinta stämningen. Nu går han som inte behövde döpas in under vår synd, fast djävulen aldrig lyckades snärja honom, inte ens i öknen strax efter dopet. Och nu kan Johannes börja ropa: "Se Guds Lamm, som bör världens synd." Och nu börjar Andreas och de andra lämna Johannes och följa Jesus istället. Det var meningen. "Det är som sig bör att han växer till och jag förminskas " "Visserligen gjorde Johannes inget tecken, men allt han sa om Jesus var sant." Medlidandets kärlek och välbehagets. Att finna nåd i någon människas ögon är kanske ganska välförtjänt? Förkrossad - oss syndare emellan - utan att tappa självkänslan. Att skilja på "inför Gud" och "inför människor ". Inför vår Herre är vi alla smålänningar. Gud har innefattat allting under dom för att kunna förbarma sej över alla. Guds mål med en återupprättad skapelse kräver att vi som mänsklighet och som enskilda erkänner och bekänner vad som gått fel, (krig, klimat, vardagsförsummelser). Vi är som C S Lewis inte bara fallna eller skadade varelser som behöver förbättras, vi är upprorsmän som behöver lägga ner vapnen " inte inför någon jordisk kung, eller far, eller politisk opposition - utan inför kungen på åsnan. Han som är "igenkommande för att döma levande och döda", och då i makt och härlighet. 1) Skapade till Guds avbilder, älskade 2) Fallna och varnade 3) Återlösta och kallade 4) Ställda inför ett kosmiskt val och en andlig kamp, både inre och yttre.

Att förstå vårt jordiska liv och det eviga - att förstå sammanhanget mellan båda, mellan smått och stort, fysiskt och andligt, och mellan våra val och deras konsekvenser. Förlåt oss våra skulder, särskilt när livet går mot sitt slut, men också i dess början. Så att ingen, vare sej gammal eller ung, förlamas av sina felsteg, utan frimodigt vågar sikta framåt, gå framåt och åter finna dina vägar. Gå framåt frimodigt, varken högmodigt eller missmodigt. Led, milda ljus. Led du oss fram. Tack för dopets nåd, för dopet i ditt namn, Faderns, Sonens och Andens. Amen.

Nu är det jul igen

Gott nytt!