Ekumeniksöndagen

Påskvänner!

Några psalmer från olika håll denna "ekumeniksöndag":

Frälsningssoldaterna: O gränslösa frälsning

Metodisterna: Låt mej få höra om Jesus

Lutheranerna: Jesus från Nasaret

Rosenianerna: Med Gud och hans vänskap

Baptisterna: Det enda som bär

Rom-katolikerna: Högt må prisa varje tunga

Pingstarna: Löftena kunna ej svika

Helgelseförbundarna: Hur underlig är du i allt vad du gör

Surströmming på söndag

Påskvänner!

På söndag firar vi den kristna enhetens söndag på Efs Brogården i Njutånger kl 11 (OBS tiden!). Kyrklunch denna dag består av surströmming, som kan inmundigas såväl inne i serveringsbyggnaden som utomhus i det vackra vädret. Välkomna! Föranmälan krävs ej, däremot en hundring.

(Surströmmingen kanske inte är någon bra symbol för den kristna enheten, den brukar ju tvärtom ha en tendens att splittra folk, men du som bara vill äta korv eller matjessill är också välkommen).

Då var det alltså kyrkoval

Påskvänner!

Även om förtidsröstningen tydligen är mer omfattande än vanligt, är det nog idag den 17 september de flesta röstar i kyrkovalet. Gör det! Och rösta inte på S för att stoppa SD eller på SD för att de i motsats till S vill missionera bland muslimer. ("Svenska kyrkans uppdrag är inte att omvända människor som har valt sin tro. Svenska kyrkans och Socialdemokraternas syn på det är ju snarare att vi ska finnas till för de människor som vill möta sin tro", cit. Louise Callenberg, ledamot för S i kyrkorådet i Huddinge). Det finns ju andra som vill missionera bland både muslimer och sverigedemokrater (och socialdemokrater) och har betydligt större trovärdighet än både S och SD.

Dagens tema är intressant nog denna fraktionernas och partiernas dag "Enheten i Kristus"! Och aposteln Paulus har en tänkvärd hälsning till oss alla i 1 Kor. 1 om detta, om var den sanna kristna enheten ligger (citerar även några verser före och efter dagens episteltext):

Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre. Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”. Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes? Jag är tacksam för att det bara är Crispus och Gaius som jag har döpt bland er, så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. Jo, Stefanas och hans familj har jag också döpt, annars vet jag mig inte ha döpt någon. Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord. Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Under av Guds Ande givet:
en är kyrkan, Kristi kropp,
ett i tron och ett i livet,
ett i kärlek och i hopp.

Kristus offrat sig att ena
oss förströdda, skingrade,
att till ett de barn förena
som idag står splittrade.

Herre, vi den synd bekänner
som vår splittrings rädsla är.
Du vår tvedräkts rötter känner,
enhet i din sanning lär!

Låt din enhets under bryta
fram ur splittrings synd och skam
och låt Kristi kärlek flyta
ur de dinas hjärtan fram.

Bernsteins klassiska psalm från 1600-talet om "den inbördes kärleken"

Påskvänner!

"Lågorna är många" (SvPs 1986 nr 61) är en underbar psalm eller bibelvisa så här inför Ekumeniksöndagen. Men frågan är om inte den unge prästen Christian Andreas Bernstein (som dog vid 27 års ålder) har skapat den mest uppfordrande psalmen om "den inbördes kärleken" kristna emellan. I varje fall kommer Lina Sandells svenska översättning här i något förkortad och bearbetad form:




1. Ni kära Guds barn som för himmelen övar, 
hur är det med kärleken, om ni er prövar? 
Säg, är ni nu ett genom kärlekens band 
och brister det bandet ej sönder ibland? 
Ack, sedan ni låtit med Gud er försona, 
må Herren för söndringens ande er skona 
och kärlekens Ande i hjärtana trona! 

2. Jerusalem är vår gemensamma moder 
och varje dess barn är en syster, en broder. 
Vi har ju tillsammans, du skingrade hop, 
en Fader, en Ande, en tro och ett dop. 
Om vi av Guds kärlek rätt började brinna 
så skulle vår köttsliga tvedräkt försvinna 
och Kristus, vår Konung, mer rum bland oss finna. 

3. Vår förstfödde Broder, han älskar oss alla 
och blygs ej, o under! att syskon oss kalla. 
Han ser ej på gåvornas olika glans, 
han ser blott på ett: om vi verkligt är hans. 
Och vi är ju hans för att älska varandra 
och ej för att misstro och döma och klandra 
de kära Guds barn, som till himlen vill vandra. 

4. Nej, syskon i Kristus, till er vi nu ropar: 
kom, låt oss stå samman mot fiendens hopar, 
ej blygas för Kristus, fast ringa han är 
i alla föraktade lemmar han bär. 
Ja, må vi förenas, så gamla som unga, 
att barnsligt och glatt med ett hjärta, en tunga 
om Jesus, om Jesus vår Frälsare sjunga! 

5. O, må vi då söka av innersta hjärta 
att älska varandra i glädje och smärta, 
förenade blott i den Frälsares tro, 
vars död är vårt liv och vars ångest vår ro. 
Ja, må vi så leva alltmer till hans ära, 
vars höga och heliga namn vi får bära, 
och prisa hans nåd både fjärran och nära! 

6. Vi går dock till himlen. Där svävar ej tonen 
när syskonen samlade står inför tronen 
och sjunger till glädje för Gud och hans Krist 
och älskar varandra, men då utan brist. 
Ack, ljuvliga tanke! Min längtan du väcker, 
och redan i hoppet min ande sig sträcker 
dit upp, där den eviga morgonen bräcker!

Text: Christian Andreas Bernstein (1670-1697)