Visar inlägg med etikett Passionstiden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Passionstiden. Visa alla inlägg

onsdag 20 mars 2024

En passionspredikan

Påskvänner!

Ur en passionspredikan över Fjärde akten av Vår Herres Jesu Kristi lidande, hållen i Hedvig Eleonora kyrka år 1759 av kyrkoherden, teol dr Anders Carl Rutström. En verklig väckelsepräst, som några år senare (1766-70) skulle bli landsförvisad för sin tros skull, och som för sin politiska övertygelses skull och sitt försvar av 1720 års regeringsform dog i slottshäktet på Stockholms slott 1772. I en tid då passionsandakter blivit allt sällsyntare (har vi ens koll på att det är "Matteusserien" i år?) och väckelsebudskapet allt tunnare, kan detta nog vara uppbyggligt och väckande även för "Efs-are idag" att läsa:

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen!

Vi behöver inte erinra, att medlaren emellan Gud och människor, människan Jesus Kristus, är vårt antagna ämne till passionsbetraktelser i år. Vi har hört det betraktas på flera dagar under åtskilliga omständigheter. Och vi får ännu höra hur tåligt vår dyre medlare fortsätter i sitt dyrbara medlareämbete, ända intill dess han går in i det allraheligaste och finner en evig förlossning.

Men innan vi gör in i vår i dag tillämnade betraktelse, torde det bli en nödvändig sak att en liten stund fråga efter hur det går med vårt hjärtas upplysning och omvändelse, hur det har varit för våra hjärtan allt vad vi hittills har hört och var vårt hjärtas tankar nu håller till. Om dessa tankar på Jesus uppenbarat för oss Guds mildhet, som lockar syndare till bättring, om de fått upplysa vårt förstånds ögon, om vi blivit varse vår ovärdighet, vår stora fattigdom å vår sida, och Guds outgrundliga nåds rikedomar å Jesu sida, om vi kommit att vila med våra oroliga hjärtan på hans dyrbara medlareämbete och äntligen fått frid i våra samveten, samt om vi har blivit med honom så inplantade till en lika död, att vi också är uppståndelsen lika? De
t vill jag fråga var och en av er på hans samvete. En fråga, som var och en noga höre och betrakte och sedan inom sig själv besvare inför honom, som är en domare över hjärtans tankar och uppsåt.

Ni må besinna att en osalig människa, som står under både syndens dom och syndens träldom, inte är hjälpt med att hon med hopen går till Guds hus, att hon med öronen hör sin medlare omtalas utan att förstå det med hjärtat; ty hon går lika död hem som hit. Allt detta länder till förhärdelse och förtappelse och inte till salighet. Men ändamålet med predikan om Jesus är, att vi må bli rätteligen omvända, rätteligen uppväckta, rätteligen troende, rätteligen pånyttfödda, rätteligen förnyade och helgade i Jesus. Och om sådant skett och fått ske, därom döme var och en av er inför Gud. "Pröven eder, om I ären i tron."

Detta är en anmärkning som jag inte kan undgå att göra, innan passionstiden flutit förbi. Vår tid går bort såsom en ström; vi far såsom en pil till vår dödlighets mål. Tiden är både ond och dyr. Människor ska göra räkning för sin tid, hur de i den hava levat. Ginge det så fort med vårt tilltagande i kristendomen som med våra år, vore det väl. O, att vi skrede Jesus allt närmare och närmare, allt efter som vi nalkas närmare graven och evigheten!

Jag minner er fördenskull på evangelium, som jag predikat för er, så att vår kyrkogång inte må bli ett utvärtes verk, och betraktelsen om Jesus räcka blott i passionstiden. Stackars den som har passionstiden endast några veckor om året och som inte på annat sätt känner honom. Om en ängel av himmelen talade för en sådan människa, och hon inte ville låta den helige Ande hjälpa sig, så vore det med henne lika ogjort, om än passionstiden räckte hela hennes livstid. 

Därför frågar jag ännu en gång, hur det står till med våra hjärtan i anseende till allt, som vi har hört? Står det väl till, så är det väl. Men beklagligt vore det, om vi också denna tid har gått ur glömska i glömska, ur mörker i mörker, ur förhärdelse i förhärdelse, ur död i död, ur fåfänglighet i fåfänglighet, ur flärd, glömska och värld i detsamma; så att man nu inför Herren måste säga: "Och när du mig av nåd till bättring kallat har, / har jag föraktat all den nåd du till mig bar." 

Herren Jesus hjälpe den, som sålunda förnöter sin levnadstid och denna dyra nådetid. Den helige Ande besöke hans hjärta och give honom ett eftertryckligt styng till bättring.

söndag 29 mars 2020

Passionsdag med altarskåpets stängande

Påskvänner!

Förbudet mot folksamlingar på över 50 personer slår inte särskilt hårt mot gudstjänstlivet i vår församling (eller för den delen Efs-föreningen). Det är väl mer rekommendationen att alla 70+-are ska hålla sej hemma som får sina följder. Våra kyrkor håller i varje fall öppet söndag kl 11 fortfarande och nu ska fyra holmbergare fara på passionsandakt i Njutångers kyrka - med altarskåpets stängande eftersom passionstiden nu tar sin början. (Baksidan på det medeltida altarskåpet är också väldigt fin).

Vi sätter oss väl glest som vanligt - ingen familjebänk idag. Blir vi 10 personer totalt förutom prästen (som på Efs förra söndagen) är det väl bra. I de flesta avseenden. När vi var 2-3 stycken på bönegruppen i Iggesunds kyrka i onsdags sa jag till den största entusiasten: om du hade blivit bönhörd vad gäller anslutning till gruppen hade vi måst ställa in idag.

Coronatider. Men som Magnus Lindh lärde mig på Efs-gruppen "Samtal om profil och framtid" betyder "corona" just vad det låter som, nämligen "krona" - och i dessa tider kan vi, som han skrev, tänka på Frälsarens törnekrona.

fredag 31 mars 2017

Svenska bibelsällskapets bibelläsningsplan under Passionstiden och Påskhelgen

Skärtorsdagen
Det nya förbundet
To 13 Markus 14:12–26

Långfredagen
Korset
Fr 14 Markus 15:21–41

Påsknatten
Genom död till liv
Lö 15 Markus 16:1–8

Påskdagen
Kristus är uppstånden
Sö 16 Markus 16:9–14
Påsktiden
Möte med den uppståndne
Må 17 Johannes 20:19–23

Annandag påsk
Ti 18 Jeremia 31:9–13
On 19 Första Petrusbrevet 1:18–23
To 20 Psaltaren 16:6–11 

måndag 18 mars 2013

Passionstid

Påskvänner!

Efter gårdagens gudstjänst i EFS-bönhuset i Njutånger nu på Jungfru Marie bebådelsedag gick några av oss över till 1200-talskyrkan och stängde altarskåpet. Sedan högläste vi i tur och ordning texterna för 5 söndagen i fastan - bl.a. om Abrahams offer. För att markera att passionstiden har börjat och för att inte för andra året i rad missa 5 söndagen i fastans ordinarie tema och läsningar.

Passion - ett ord för både lidande och lidelse. Som Gunnar Ekelöf skrev:

Att lida är svårt.
Att lida utan att älska är svårt.
Att älska utan att lida är icke möjligt.
Att älska är svårt.

För den som vill sjunga (eller läsa dikt) under passionstiden och påsk finns här en samling passions- och påskpsalmer.

tisdag 12 april 2011

Liten påskpostilla för EFS-predikanter och -lekmän

Påskvänner!

Ett stort tack till Yngve Kalin för hans lilla "påskpostilla". Tolle lege - tag och läs! Vissa s.k. "högkyrkliga" bevarar det "lågkyrkliga" (nej, det allmänkyrkliga, verkligt katolska!) evangeliet nog så bra som EFS. Vilka är det t.ex. som nuförtiden hänfördast sjunger Med Gud och hans vänskap (den långa versionen!) vid sina konferenser?

Och så lägger jag in "Bollnäspsalmen", EFS:s provinsombud rektor Lianders fina "Från örtagården leder" (orig. "Det går från örtagården"), som försvunnit ur alla sångböcker i Sverige förutom laestadianernas, men som finns kvar i finländska psalmböcker. En verkligt fin Via Dolorosa-psalm så här i passionstid. Den sjöngs alltid till Skärtorsdagens aftonbön på Ytterstfors kursgård i Byske när jag var barn.

Psalmen låter så här sjungen på finska:


Och så här i instrumental tolkning av Seppo Sallinen:


1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...

4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var.


Text: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år), ("Bollnäspsalmen"), bearb. A.H. 2008
(i en annan, friare bearbetning ingår psalmen "Från örtagården leder" i 1986 års finlandssvenska psalmbok som nr 77). Musik: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år)

Enligt Oscar Lövgren (i Psalm- och sånglexikon, Gummesons 1964, sp 368) avlade Liander folkskollärarexamen i Uppsala 1874 och blev lärare vid seminariet i Bollnäs 1875 samt rektor 1880, en befattning han behöll i nästan 30 år, till 1908 års slut. Under denna tid skrevs alltså denna pedagogiska psalm, där vi följer Frälsaren på hans "Via dolorosa", smärtornas väg.

Oscar Lövgren karaktäriserar rektor Liander på följande sätt: "L. var en framstående skolman, anspråkslös till sin läggning och på skilda sätt kristet verksam, bl.a. som EFS:s provinsombud. Han var också en poetisk natur med god musikalisk begåvning."

lördag 28 mars 2009

Jodå, jag är hemma igen

Påskvänner!

Så här inför Passionstiden får jag meddela att jag verkligen är lyckligt hemma igen, även om det satt hårt åt och vänster bakhjul nästan trillade av mellan Mellansel och Övik. (Tack till Oskar i Österbillsjö med familj och till Hallin och (son-)söner i Grindnäsets fantastiska verkstad - liksom naturligtvis till vår Herre som skapat dessa fina händer och hjärnor).

Det finns mycket annat intressant att meddela - t.ex. Bebådelsedagens upplevelser i Mellansels EFS och Öviks Pingstkyrka - men jag får be att få återkomma.

Nu är det helg igen. God sådan tillönskas er alla!

Du var där och därför
delar du som bröd och vin
din försoning, din förlossning
- i din död går livet in.