Apropå Herrens kalk och "kalkens födelsedag" på Skärtorsdag om en dryg vecka: ska vi inte inför nästa psalmbok lyckas få Verbum att centrera de strofer som sjungs till "koralernas konung" resp "koralernas drottning"?
Det är väl ganska uppenbart - vilket jag också läst någonstans - att kompositören Philipp Nicolai i typisk barockstil skapade dessa versmått för att åstadkomma en s k "rimpokal", fast i det här fallet snarare en "rimkalk" (som ju också kan likna en dopfunt) till heder för sakramentet och dess instiftare? Och då vore det väl skräp, nu när vi trycker texterna luftigare än i 1937 års psalmbok, om vi inte skulle kunna åskådliggöra detta i kommande psalmböcker: varje strof blir liksom ett konstverk med sin egen välsvarvade bägare. "Koralernas konung" och "koralernas drottning"! I sej en bild av Kristus och hans brud. Eller av de båda huvudsakramenten: dopet - dopfunten - och nattvarden - kalken.
När Philipp Nicolai, en gång när livet var pest, skrev sin underbara kärlekssång till Frälsaren "Du morgonstjärna, mild och ren" (i Sverige ofta sjungen till Jul och Kyndelsmäss), inspirerad av Psaltaren 45 och Höga Visan (därav den i översättningarna ofta alltför dämpade erotiken), berättas det att han blev så uppslukad av skrivandet att han kom fyra timmar för sent till middagen. Förmodligen höll han då på minst åtta timmar sammanlagt, och det var inget dåligt dagsverke (särskilt om han komponerade "koralernas drottning" samtidigt).
När jag nyöversatte den i går kväll utifrån orginalet (jo det där om de himmelska applåderna har jag hämtat där!) så hade jag lyckligtvis redan ätit middag, för det tog nog faktiskt nästan fyra timmar med alla försöksord och ändringar. Det har påpekats att varje strof i hans psalm - Nicolai uppfann versmåttet själv! - liknar en nattvardskalk om texten centreras istället för vänsterställs, så då testar jag väl det:
1. Du morgonstjärna, mild och ren,
Guds nåds och sannings klara sken
som glans åt jorden givit!
Du Davids son av Jakobs hus,
mitt hjärtas fröjd, mitt ögas ljus,
min kärlek har du blivit!
Ärlig,
härlig
och begärlig,
oumbärlig,
utan like,
ge mej glädjen i ditt rike!
2. Du pärla skön som gör mej rik,
Marias son, Gud Fader lik,
min Frälsare, min Konung!
Välkommen i mitt hjärterum,
din kärleks evangelium
är idel mjölk och honung!
Rör mej,
hör mej!
Hosianna!
Himmelskt manna
är ju orden
som du talar här på jorden.
3. Nu i mitt hjärta lys och skin,
du klara jaspis och rubin,
med all din kärlek blida.
Ja, låt mej känna att jag är
en lem i din församling kär,
en vingren i din sida.
Saften,
kraften,
blad som grönskar
jag mej önskar,
frukt att bära.
Jag vill evigt bli dej nära.
4. Pris vare Gud, som ser mej nu
när dina milda ögon du
så vänligt mot mej vänder.
O Jesus Krist, din kropp, ditt blod,
ditt ord, ditt liv, din Ande god,
ny låga i mej tänder.
Dra mej,
ta mej
in i famnen,
trygga hamnen
dit jag ilar
och i dina armar vilar.
5. Det är min största fröjd och ro,
att den som är mitt A och O
och mej sin Ande sänder
ska föra mej till paradis,
där jag av glädje till hans pris
ska klappa mina händer.
Amen,
amen,
du min krona,
mej förskona
från att mista
dej, mitt första och mitt sista.
Och till detta "koralernas drottning" av samme Nicolai:
Glad Kyndelsmäss på er allesammans! Vi firar väl i dagarna tre, eftersom Fyrtiondedag Jul rätteligen infaller på tisdag? Idag går jag med barnen hela halvmilen till Njutångers kyrka (vi går om en timme) eftersom dagen ju faktiskt också heter Kyrkogångsdag (kanske den också officiellt borde utnämnas till kyrkogångens dag, inte bara kyrkosångens?). Att min fru har tagit bilen till Falun är väl också en bidragande orsak ;o).
Hos oss blir det julgransplundring nu ikväll, eftersom kyrkoherde Pär tycker det är för tidigt att städa ut julen redan vid Tjugondedag Jul (Knut) och låter juljusen brinna i församlingsgårdarnas fönster ända fram till idag. (OK, vi har numera plastgran, jag erkänner).
Och sedan, när julen vid Askonsdagstid är definitivt slut och fastan tar sin början, kan vi påminna oss Lina Sandells ord om Frälsaren (i kärlekssången Om dagen vid mitt arbete jag tänka vill på dig):
Hans nåd och allmakt är min borg, hans blod och djupa sår, där har jag jul i fastan och mitt i vintern vår.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
