Adventskalender lucka 23: Vad skapat är

Påsk-, advents- och julvänner!

Här kommer fortsättningen och slutet på gårdagens "lärodikt" (jag har alltså delat upp den i två delar). Skriv gärna en modernare version av trosläran - men att den för minnets skull gärna kan få rimma bör man inte förneka. 

Däremot behöver den nog i så fall delas upp i flera kortare dikter - vårt tålamod med poesin är inte längre lika stort som med prosan.

Det här är i alla fall både jul- och påskförkunnelse från en biskop av klassiskt evangelisk-lutherskt snitt. Jag har bearbetat Franzéns text ytterst sparsamt - den som vill ha en modernare text får som sagt gärna skriva en själv!

1. Vad skapat är, från stjärnorna till gräsen,

Guds vishet, godhet, härlighet beter.

Men honom själv den ur hans eget väsen

Ursprungne synligt för oss återger.

2. Och hur i gudomsdjupet än må spana

en prisad vishet: ack! vad vet hon mer,

än vad det budskapet oss låter ana,

att Gud, som mänska, till oss stigit ner;

3. att vi må nära se och känna Herran;

liksom av oss med glädje igenkänns

i älsklig yngling, sänd till oss ur fjärran,

hans faders bild, en länge saknad väns!

4. Han kom från himlen, för att dit oss föra,

förnedrad, för att vi upphöjas må,

och detta skulle ej oss fallna röra,

ej mer än lagens blixt vårt hjärta slå?

5. Se Fadern, som sin ende Son ej skonar,

se Sonen, som sig själv till offer ger!

Vad vet du väl som världens synd försonar,

om det ej så, av sådan kärlek sker?

6. I varje tid, vart vi vill ögat välva,

omväxlar fint fördärv med vild natur.

Ack, vad eländighet inom oss själva!

Ve oss om ej förlossning sker därur!

7. Behövs då ej en lösen för den fångne?

Och vem betalar den, om icke Han,

den med sitt blod för oss i borgen gångne,

som syndens makt och döden övervann.

8. Med synden döden kom. 

Men du det glömmer,

du som bestrider syndens straff av Gud.

Vad sker då på den dag, då Herren dömer,

och visar bort dem, som ej lytt hans bud?

9. Vi saknar hopp, det må var dag betonas,

om vi ej får vid korset falla ner,

där Han, som lider för att vi ska skonas,

i hånat kval för sina bödlar ber.

10. Har Kristus endast med sin sedelära

förmått att lösa syndavanans band? -

Se där den lame, som sig låter bära

till Frälsarns fot, att helas av Hans hand.

11. "Din synd förlåtes dig, min son", så ljuder

till syndarns tröst det första nådens ord.

"Stå upp och gå", det andra sedan bjuder.

Och han står upp och går, helbrägdagjord.

12. Men märk hans tro!

Från dörren undanskjuten

han kom från taket in, och nu han bär

vad honom bar liksom en fånge sluten.

Fri, som hans kropp, nu ock hans ande är.

13. Så Frälsarn själv oss nådens ordning visar,

vem är det som med tröst från honom går?

Månn farisén, som sig rättfärdig prisar?

Nej, synderskan, vars gråt hans fötter tvår.

14. Men som försoning är tillika rening,

i kraft utav det blod, som offrat är,

så måste grenen röja sin förening

med ädla stammen i den frukt, han bär.

15. Den gode Herden gav sitt liv för fåren

och som uppstånden vårdar sina får.

Hans röst dem samlar ifrån villospåren,

och ulven flyr, då de med Honom går.

Adventskalender lucka 22: Är det ej helt

Påsk-, advents- och julvänner!

Också under sin biskopstid, alltså flera decennier efter sitt egentliga psalmskapande, uttryckte sej Franzén gärna på vers, bl a i sin apologetiska skrift "Rabulisten och lantprästen - ett samtal i sakerstian".

Ett annat exempel är dessa rader, som, ehuru knappast avsedda att sjungas, är en sorts "apologetisk hymn" som jag nu låter bli Jonatan-dagens adventskalenderpsalm:

1. Är det ej helt, vad Gud oss uppenbarat?

Är det ej ett från början och till slut?

Hur kunde Evangelium bli förklarat,

om profetian icke gått förut?

2. Det står för evigt, vad de har gemensamt,

de två förbunden; och det främsta är,

att över allting älska Gud. Det ensamt

om bådaderas enhet vittne bär.

3. Ej blott till Israel, nej, till oss alla

ur Sinais åskmoln höjdes Herrens röst.

Den skarpa domsbasun där hördes skalla,

genljuder än från syndarns slagna bröst.

4. Som i ett tornur, på de tolv i ringen

vad tiden lider allas ögon ser,

så, vad är rätt, vad brytas må av ingen,

de tio bud, de tvenne tavlor ter.

5. Dem vill man dock ifrån oss fjärran skjuta.

Hur kan man det, då Han, som kommen var,

att allt fullborda, allting sammansluta,

med sitt insegel dem förnyat har?

6. Vems var den röst, som Mose anda väckte?

Vem var den ängel, som för honom gick,

som folkets törst ur brustna klippan släckte,

och brödet gav, som det från himlen fick?

7. "Mitt namn i Honom är", så Herren sade,

och hör: som Herren själv, så bjuder Han.

Hos Abraham Han redan gästat hade,

och det var Honom, Jakob övervann.

8. Dold inom sej, blir Gudomen i Ordet,

Enfödde Sonen, för oss uppenbar.

Som Skaparordet, Hans är ock budordet.

Hos Gud Han före tidens början var.

9. "Förklara mej", så bad Han själv på jorden,

"o Fader! som jag, förrän världen fanns,

stått härlig inför dej". Märk väl de orden:

av evighet den klarheten var hans!

Adventskalender lucka 21: Vak upp, hör, väkten ljuder

Påsk-, advents- och julvänner!

Ännu lite mer allvar nu då. Den här Franzén-psalmen som likt ett tiotal av hans hand tagits med i tre psalmböcker på raken (dock förkortad i 1937 och 1986 års psalmböcker) bygger på bibelorden "Ingen tid skall vara mer" (Upp. 10:6) och "Se, nu är den välbehagliga tiden, nu är frälsningens dag" (2 Kor. 6:2). Denna psalm bör sjungas mycket mer, skriver prästen Sigfrid Hoas (1908-1984) i sin bok "Bergen i Bibeln" (EFS-förlaget 1980).

Visst behövs mer nyskrivna psalmer på detta tema till 2030 års psalmbok. Men skrivs det några?

1. Vak upp! Hör väkten ljuder 

från Sions murar än. 

Se, nådens sol dig bjuder 

en bättringsdag igen. 

Men snart ska budet fara 

från livets Furste ner 

och i hans namn förklara 

att ingen tid är mer. 

2. För sent ska syndarn vakna 

där ingen morgon är, 

där han skall evigt sakna 

den nåd han spillde här, 

där ingen bön ska höras,

där ingen bättring sker, 

för kan väl bättring göras 

då ingen tid är mer? 

3. O du i synden döde! 

Se denna evighet, 

där allt är mörkt och öde 

och ej av ändring vet! 

Att synden hopplöst minnas: 

o mask som ro ej ger! 

Ack, kan väl hoppet finnas, 

då ingen tid är mer? 

4. Vak upp! Hör, ropet skallar: 

Nu är behaglig tid! 

Nu gå dit Herren kallar 

med bön och bot och strid. 

Vill du den nåd förnimma, 

som syndarn bjuds ännu, 

så tänk var dag, var timma, 

att nu är tid, blott nu.

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), 1816, bearb.

(En förkortad version finns i 1986 års psalmbok nr 535)
Musik: Strassburg 1536

Adventskalender lucka 20: O Gud, vår broder Abels blod

Påsk-, advents- och julvänner!

En julpsalm, om än för Annandagen, är denna som jag vet mej ha sjungit endast en gång vid en högmässa (i Småkyrkan på Gärdan, Luleå, någon gång för mer än 40 år sedan). Skriv gärna nya martyrpsalmer - temat är alltid aktuellt!

Något bearbetad låter den som nedan (jag tyckte att den förste NT-martyren Stefanus kunde nämnas explicit, lika väl som den förste GT-martyren Abel):

1. O Gud, vår broder Abels blod
till dej från jorden ropar.
Än rasar ondskans övermod,
än brott på brott den hopar.
Dock vid allt otrons överdåd
de dina du hugsvalar.
Till jorden ser du än i nåd,
ty Jesu blod här talar.

2. Och se, då en rättfärdig man
står fram att sanning yrka,
all världens makt ej fruktar han,
Guds sak ger honom styrka.
Förgäves ondskan tänder skär
och till hans död sej väpnar:
hans uppsyn lik en ängels är,
för vilken brottet häpnar.

3. Med himlens glädje för sin syn
går Stefanus att lida
och skådar i den öppna skyn
Guds Son vid Faderns sida.
Lik honom ber han i sitt fall
för dem som ont vill göra
och dör med lugn, ty en gång skall
dock mörkrets makt upphöra.

4. Ja, Herrens ljus ej slocknar ut,
fast det i moln sej döljer.
Det goda segra skall till slut,
fast världen det förföljer.
Ja, han som kom i Herrens namn
skall då som solen skina
och samla i en evig hamn
från tidens storm de sina.

Text: Frans Michael Franzén 1813, 1814 (41, 42 år), bearb.

Musik: Burkhard Waldis

Adventskalender lucka 19: När allt omkring mig vilar

Påsk-, advents- och julvänner!

Ännu en kvällspsalm av Franzén har vi här, något bearbetad. Den har samma versmått och melodi som Paul Gerhardts mer berömda "Nu vilar hela jorden" (i SvPs1986 "Nu vilar folk och länder"). Genom sin mindre längd var den länge mer sjungen, men torde i vår tid och i Efs idag sedan länge ha konkurrerats ut av såväl "Bred dina vida vingar" som "Nu sjunker bullret och stressen släpper". 

Som aftonbön vid enskild andakt torde den dock fortfarande ha sitt värde. "När jag mig ensam finner" är ju en mindre aktuell versrad i församlingssång.

1. När allt omkring mej vilar,
till dej min ande ilar,
o Gud, och lovar dej.
När världens larm försvinner
och jag mej ensam finner,
är du, Barmhärtige, hos mej.

2. När mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser.
Jag ser det kring de dina
av nåd och sanning skina,
i saligt ljus som ej går ner.

3. I natten mörk du ser mej,
din kärleks ljus omger mej,
i det jag somnar in,
i det jag vaknar åter,
allt medan du mej låter
här fostras att bli evigt din.

4. Låt mej din nåd ej sakna,
tills jag en gång får vakna
där själv du solen är,
där glad på dej jag aktar,
ditt ansikte betraktar
och kommer dej alltmera när.


Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år), 1818, bearb.
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år)

Adventskalender lucka 18: Gud, min Gud, som ville än

Påsk-, advents- och julvänner!

Kändes förra Franzén-psalmen lite föråldrad för just konfirmander, känns kanske den här kyrkotagningspsalmen fullkomligt obsolet även i bearbetad form. Framför allt är ju Birgitte Catrine Boyes danska kyrkotagningspsalm "Nu får med Gud sej glädja" så mycket bättre - skriven av en kvinna och flerbarnsmor dessutom!

Men som vanligt gäller om gamla psalmer i mindre vanliga men viktiga ämnesområden: skriv gärna en nyare och bättre! En lycklig barnsbörd är väl värd att fira separat från dopet. Franzén gör i alla fall ett aktningsvärt försök i en psalmbok där endast 0,6% av psalmerna var skrivna av kvinnor!

FÖR EN MODER SOM SKALL KYRKOTAGAS

1. Gud, min Gud, som ville än
mej åt barn och make frälsa,
gläd mej i ditt hus igen,
fyll min kropp och själ med hälsa.
Stärk mej, helga mej idag,
utan dej vad vore jag?

2. Jesus, på ditt rika ord
vill jag som Maria höra,
låt dess kraft på denna jord
mej på rätta vägen föra,
så jag jämt på hjärtat bär
vad den bästa delen är.

3. Sedan kan jag lugn och nöjd
även Martas omsorg bära,
tacksam för din frid och fröjd,
tacksam att du är mej nära.
Rätta glädjen är hos dej,
bli en daglig gäst hos mej.

4. Kom, o Jesus, låt ditt namn
mej som mor och maka gläda.
Se till barnet i min famn,
du som signade de späda,
du som själv så späd och arm
legat vid en moders barm.

5. Kom! Med kärlek och med tro
vill jag dej, o Herre, tjäna.
Kom! Välsigna bröd och bo
och din Ande mej förläna.
Låt mej göra, vis och from,
av mitt hem din helgedom.

Adventskalender lucka 17: Kom o Jesus

Påsk-, advents- och julvänner!

Vid min konfirmation i Tavelsjö kyrka försommaren 1984 sjöngs denna Franzén-psalm som stod under rubriken "Konfirmation". Jag har bearbetat den något, men i stort sett är det Franzén som talar - eller snarare ber i konfirmandernas namn. Sådana sånger blir ju fort lite "bedagade", men jag reagerade inte den gången mot det lite ålderdomliga språket, utan tänkte att det väl var som det skulle vara vid ett så högtidligt tillfälle. 

Nå, i bearbetad form tycker jag att den fortfarande förtjänar att sjungas ibland. Kanske inte precis just bara av konfirmander utan av nattvardsgäster i allmänhet som beredelsepsalm. (Nuförtiden har det ju blivit mer sällsynt att konfirmandtiden innebär "att beredas till sin första nattvardsgång", men en god beredelse inför varje nattvardsgång behöver vi verkligen, både goda beredelseord och goda beredelsepsalmer). 

Men i finlandssvenska psalmboken (också den från 1986!) finns Franzéns psalm kvar under rubriken Konfirmation (också där lätt bearbetad!) och även den finska psalmboken Virsikirja har med den i sin senaste upplaga. Här i Sverige sjungs den dock inte längre - den togs t ex inte med i Lova Herren 2020. Jo, förresten, den kom nog faktiskt med i västlaestadianernas psalmbok för några år sedan!

1. Kom, o Jesus, väck mitt sinne 
och bered mej med ditt ord 
till den stund som snart är inne, 
då jag inbjuds till ditt bord, 
till det bord dit själv du stiger 
kärleksfull från himlen ner 
och till salighet inviger 
den som dej sitt hjärta ger. 

2. I din kärlek underbara
fyll mitt hjärta med din nåd. 
Din för alltid vill jag vara, 
led mej i din Andes råd. 
Du som tog de små i famnen
och min barndoms tillflykt var, 
led mej hem till himlahamnen, 
så jag inte vilse far. 

3. Låt ditt ljus så för mej skina 
att jag aldrig lämnar dej, 
påminn mej din död och pina 
då en avväg frestar mej. 
Låt mej djupt i själen fatta 
hur du lidit för min skuld 
och din kärlek högre skatta 
än all världens makt och guld. 

4. Mer än allting annat väger
kärleken jag får av dej,
ingen bättre vän jag äger 
än den vän som dött för mej. 
Ja, jag vet att du mej känner,
att din Ande hos mej är,
ja, jag vill bland dina vänner 
följa dej och ha dej kär.

Adventskalender lucka 16: Min vilotimma ljuder

Påsk-, advents- och julvänner!

De här tjejerna sjöng just den här brutalrealistiska Franzén-kvällspsalmen till just den här Bingsjö-melodin i Nianfors kyrka för några år sedan. (Kan det ha varit just 2018 - samma år som den här inspelningen är ifrån?). "Min vilotimma ljuder / en gång, en sista gång / och mej i graven bjuder / en bädd så kall och trång." 

I 1819 års psalmbok hade den nr 444, i 1937 års psalmbok nr 452. Den fanns alltså kvar i psalmboken så sent som 1983, då jag fick min svarta konfirmandpsalmbok i guldsnitt, under rubriken "Vid aftonklämtningen". Enda textbearbetningen som skett då var att slutradernas "då kan jag roligt somna" ändrats till "då kan i ro jag somna"! Lina Sandells Bred dina vida vingar hade nr 451, och båda psalmerna hade samma melodi, dock inte så att man sjöng Min vilotimma ljuder på melodin till Bred dina vida vingar, utan så att Bred dina vida vingar i 1939 års koralbok hade 1500-talsmelodin till Min vilotimma ljuder (jo, se själv!).

Jag minns att den unge prästen Zack Lindahl (då ännu ej 30 år fyllda) som höll andakten i Nianfors var förtjust över både text, Bingsjö-melodi och framförande! Såna här aftonpsalmer har vi inte för många kvar av, och inte heller alltför många ungdomar som törs framföra dem: "Men Herre Gud, bevara / min själ till evig tid / för syndasömnens snara, / för världens falska frid." Lyssna nu:

1. Min vilotimma ljuder
en gång den sista gång
och mig i jorden bjuder
en bädd så kall och trång.
Dock den mig ej förskräcker,
så sött jag sover där,
tills Herrens röst mig väcker,
då ingen natt mer är.

2. Men, Herre Gud, bevara
min själ till evig tid
för syndasömnens fara,
för världens falska frid.
Här hjälp mig att fullkomna
mitt värv med tro och hopp;
sen kan i ro jag somna
och stå med glädje opp.

Adventskalender lucka 15: Ack, vi är ju alla

Påskvänner!

Nästan alla Franzén-psalmer gick ograverade över från 1819 till 1937 års psalmbok. Jag kan nu bara påminna mej en psalm som inte kom med in i 1937 års psalmbok, nämligen denna - om människans fall i Adam och upprättelse i Kristus. Det finns inte många psalmer på det temat nuförtiden, men vi har dock en i dagens svenska psalmbok: "I Adam är vi alla ett". Även C O Rosenius skrev en: "Allt vad oss Adam i fallet ådragit." Christian Braw har också skrivit flera psalmer på det viktiga temat.

1. Ack, vi är ju alla
Adams barn, o Gud! 
Därför ses vi falla, 
bryta dina bud. 
Högmod vill få höra 
ormens smicker än, 
att varann förstöra 
vän förleder vän. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

2. Men den fröjd försvinner, 
som mitt brott mej vann;  
snart min brist jag finner,  
som ej skylas kan. 
Fåfängt jag mej döljer 
undan Herrens röst; 
vart jag flyr, den följer, 
ropar i mitt bröst. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

3. Borta är det Eden, 
där jag skuldlös var. 
Bort med samvetsfreden 
himlens glädje far. 
Om än lyckan mäter 
mej sitt överflöd, 
skild från Gud jag äter 
dock med sorg mitt bröd. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

4. Se, av jorden komna
blir vi jord igen; 
fåfängt får vi domna, 
själen vakar än, 
vakar och begråter 
utan slut sin nöd, 
lever för att åter 
dö en evig död.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

5. Världar ser vi röra
sej på Herrens bud; 
bara vi kan göra 
mot din lag, o Gud! 
Till den minsta lilja 
allt var skapat gott; 
genom mänskans vilja 
blev det onda sått.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!     

6. Ska vi då förskjutas 
utan hjälp och tröst? 
Ska din himmel slutas 
för var böneröst? 
Ska din jord oss nära 
till förtappelse 
och blott tistlar bära 
och förbannelse? 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

7. Nej, på ormen träder 
kvinnans helga Säd;
Gud, din nåd oss gläder 
än vid livets träd!
Jesus kom, och jorden 
är välsignad än, 
dukade är borden,  
öppnad himmelen. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!   

8. Du som frälst oss alla, 
Jesus, kom till mej, 
låt mej mer ej falla, 
håll mej fast vid dej! 
Hjälp mej när jag strider,  
gör mej god och vis 
och mej tag omsider 
till ditt paradis! 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

Adventskalender lucka 14: Hör, Gud ännu sin nåd dej bjuder

Påsk-, advents- och julvänner!

Den här brutalt realistiska memento mori-psalmen sjöng vi faktiskt i Härnösands domkyrka vid Franzénjubileet den 12 november - som ingångspsalm, naturligtvis, strax efter klockringningen. (Och vi sjöng den i Britt G Hallqvists bearbetning - inte min). 

Den melodi som används i koralboken har jag dock här bytt ut mot Armas Maasalos finländska koral som jag tycker passar mycket bra till Franzéns text - för omväxlings skull (Franzén var ju som sagt finländare från Uleåborg, även om Finland vid tiden för hans födelse tillhörde Sverige).

Så håll till godo med denna både allvarliga och uppmuntrande text:

VID RINGNING TILL GUDSTJÄNST 

1. Hör, Gud ännu sin nåd dej bjuder!
Se, templets portar öppnar sej!
Men nästa gång då klockan ljuder
slås kanske graven upp för dej;
du går ej mer i Herrens hus,
ditt rum bereds i jordens grus.

2. Men om idag du söker Herren
och hem hans ord i hjärtat bär,
han följer dej och är ej fjärran,
då du hans hjälp och tröst begär.
Han ej din sjuksäng överger
och än i graven till dej ser.

3. Så sök i dag, då år och hälsa
än ger dej tid och kraft därtill!
Sök Herrens nåd, som kan dej frälsa,
ja, sök Guds rike som han vill.
Vår Gud, som hör din bön och sång,
välsignar då din kyrkogång.

Text: Frans Michael Franzén, bearb A.H.

Musik: Armas Maasalo

Adventskalender lucka 13: Fridens Gud

Påsk-, advents- och julvänner!

Vid det högtidliga Franzén-firandet i Härnösands biskopsgård och domkyrka den 12 november 2022 läste domprosten i domkyrkan följande Franzén-psalm med julanknytning, en psalm som liksom gårdagens utmönstrades ur psalmboken 1986. Den kändes tyvärr åter aktuell detta europeiska krigsår. 

Psalmen är ett bra exempel på teman som riskerar försvinna när vi - på språkligt goda grunder - utmönstrar äldre psalmer utan att skriva nya på temat. Här presenteras den i något bearbetad form:

1. Fridens Gud, oss frid förläna:
hör oss, milde Herre Gud!
Hjälp oss att dej troget tjäna,
fäst oss vid din viljas bud,
så att vi med helgad ro
får i fridens hyddor bo.

2. Ack, där synd och svek får råda
hjälper inte svärd och spjut.
Skuld på skuld ses förebåda
nöd och undergång till slut.
Världslig vishet, världsligt mod
hejdar ej fördärvets flod.

3. Frid i landet du oss give,
frid i husen följe den.
Makar, syskon, grannar live
fridens anda, kärleken.
Frid i hjärtat, Jesus, bjud,
frid med mänskor och med Gud.

4. "Frid på jorden!" sjöngs i höjden,
Jesus, i din födslostund.
Frid från himlen utgör fröjden
av ditt saliga förbund.
Men i denna prövotid
vinns den inte utan strid.

5. Hjälp oss du, o kärleksrike,
styrk oss med din Ande god,
du vår Konung i det rike,
som du köpte med ditt blod.
Här med oss mot synden strid,
tills vi når en evig frid.

Text: Frans Michael Franzén 1819 (47 år), ngt bearb. 2011
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år), jfr Haeffners koralbok nr 376!

Adventskalender lucka 12: Jesus ha i ständigt minne

Påsk-, advents- och julvänner!

En av de (ganska få) Franzén-psalmer som utmönstrades 1986 var "Jesus hav i ständigt minne" (jfr bibelord som "Kom ihåg Jesus Kristus", "Tänk på Jesus Kristus", "Se människan"). 

Här presenteras den i starkt förkortad och bearbetad form, för att inbjuda till förnyad användning, åtminstone i enskild andakt:

1. Jesus ha i ständigt minne,

vill du bli Guds barn och vän. 

Jesus bär i hjärtat inne, 

Jesus ha för ögonen. 

Vid din möda, vid din vila, 

i din glädje, i din nöd: 

se på Jesu liv och död. 

2. Se på Jesus, då upplivas 

tro och kärlek i din själ. 

Till allt gott du då ska drivas, 

när du ser hur han gjort väl. 

Verka såsom han i tiden 

det som evigt frukter bär. 

Verka medan dagen är. 

3. Se på Jesus när du döden, 

när du domen för dej ser. 

Jesus än i sista nöden 

ger den frid ej världen ger. 

Bed som han och böj ditt huvud: 

Jesus fullgjort allt för dej, 

Jesus tar din själ till sej. 

 Text: Frans Michael Franzén 1816 (37 år), ngt bearb.

Musik: Svensk 1697, "Vänligt över jorden glänser"

Adventskalender lucka 11: Jesus, dej i djupa nöden

Påsk-, advents- och julvänner!

Advent är ju "Jesu liv på jorden baklänges" och kontrasten mellan Jesu intåg i Jerusalem och hans övergivenhet några dagar senare är hjärtskärande. En psalm som särskilt noterar just bibelordet "då övergav de honom alla och flydde" är Franzéns "Jesus, dej i djupa nöden / dina egna överger". Den är i psalmboken bearbetad av Lars Lindman, men här av mej (bl a av upphovsrättsliga skäl, men beträffande sista strofen även av innehållsliga). 

Psalmen måste inte sjungas lika långsamt som orgelkompet på Youtube-klippet, men vid enskild meditation och med högtalaren nerskruvad på låg volym är det långsamma tempot inte att förakta:

1. Jesus, dej i djupa nöden 
dina egna överger. 
Dej som går för dem i döden
sviker och förnekar de. 
Ack, jag själv, som bland de dina 
du vill frälsa med din pina, 
överger dej för en värld 
full av dårskap, synd och flärd. 

2. Vem var den som dej förrådde, 
då din tår för honom flöt, 
dej som nyss hans fötter tvådde, 
brödet nyss med honom bröt? 
Ack, jag själv, som från det bordet 
där ditt blod beseglar ordet, 
där du mej min synd förlät,
återföll i frestarns nät. 

3. Ej förmår de svaga vänner 
vaka ens en stund med dej, 
då du, höljd av blodsvett, känner 
dödens fasor samla sej. 
Ack, jag själv förmår ej vaka, 
ej en flyktig ro försaka: 
rörs en stund, men inom kort 
sover jag min bättring bort. 

4. Vem var den som inte kände
dej, sin mästare och vän, 
bröt den tro han nyss bekände, 
bröt den tredje gången än? 
Ack, jag själv, som flera gånger 
brutit löften, glömt min ånger,  
svikit och förnekat dej
som så ofta sökte mej. 

5. Salig den dej aldrig sviker, 
en gång av din kärlek rörd, 
aldrig från din sida viker
av en fåvitsk värld förförd, 
som, Johannes lik, vid ropen 
från den onda, blinda hopen 
trofast följer dina spår, 
vid ditt kors till änden står. 

6. Men du den som fallit åter 
med en blick upprätta kan.
Liksom Petrus den då gråter,
får dej lika kär som han. 
Jag har gjort dej sorg och smärta, 
se, dej älskar dock mitt hjärta.
Jesus, du min bäste vän,
tack att du känns vid mej än!

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817, bearb. 2016
Musik: Svensk 1697

Adventskalender lucka 10: Du som var den minstes vän

Påsk-, advents- och julvänner!

Franzén fick ju med tre olika fruar 19 barn (varav dock endast sju överlevde honom). En stor barnavän var han. I ett litet dopkapell i Härnösands domkyrka står det passande nog på altaret några rader av Franzén: "Jesus, i din vård vi ge / våra barn, vårt glädjeämne." 

Här följer hela hans doppsalm, lätt bearbetad av undertecknad (i psalmboken är bearbetningen av Olle Nivenius och upphovsrättsskyddad trots rätt låg verkshöjd, med bl a bevarade pluralformer av verben):

1. Du som var den minstes vän
och lät barnen till dej träda,
Jesus, du välsignar än,
tar i famnen än de späda.
Du en faders omsorg leder
och en moders fröjd bereder.

2. Gode herde, i din hjord
svaga lammen du ej glömmer.
Livets bad och nådens bord
kärleksfullt du åt dem gömmer. 
I din famn du vill de kära
till din Faders boning bära.

3. Jesus, i din vård vi ger
våra barn, vårt glädjeämne.
Som din gåva vi dem ser,
bäst av alla du dem känner.
Genom dopet till dig tagna,
låt dem ej bli från dig dragna.

4. Lär oss gå med dem så vi
himmelen med dem får ärva,
goda föredömen blir,
inte någons själ fördärvar,
så de änglar dem ledsagar
aldrig oss hos dej anklagar.

5. Ingen, så ditt ord oss lär,
ingen kommer till ditt rike
som ej barnets hjärta bär
mot sin Gud och mot sin like.
Lär oss att som barn dej alla
älska, lyda och åkalla!

Adventskalender lucka 8: Din sol går bort

Påsk-, advents- och julvänner!

Här en söt kvällspsalm så här på morgonkvisten! Jag erkänner: jag har i min version från Stora Nätpsalmboken ändrat "de goda barnens ro" till "de trötta barnens ro". Jag tyckte att Franzén här lite för mycket liknade tomten som frågar "finns det några snälla barn här" och tänker på Frälsarens kärva ord till "ni som är onda" (men ändå kan ge våra barn goda gåvor!) till oss föräldrar och (till den rike ynglingen) "ingen är god utom Gud".

Nå, inför människor finns förstås både goda barn och goda föräldrar. Men när vi ska sova och kanske inte känner oss så särskilt goda, vare sej som barn eller förälder, får vi finna vila och ny kraft att "vandra efter Herrens bud" i både syndernas förlåtelse och de goda änglarnas närvaro. För nog är det så sant som det är sagt att "ett gott samvete är den bästa huvudkudden".

Två olika melodier har använts till denna psalm. Jag delar med mej av båda:

Alt. koral:

1. Din sol går bort, men du är här,
ja, Gud, du alltid hos oss är.
I mörkret ser du oss ännu,
och när vi sover, vakar du.

2. Allt vilar under Herrens hand,
som hägnar både stad och land,
och till de trötta barnens ro
hans goda änglar hos dem bor.

3. Sött sover den som fruktar Gud
och vandrar efter Herrens bud.
Med glädje står den upp igen
och prisar Gud, sin Far och vän.

Text: Frans Michael Franzén, ngt bearb.

Musik: Strassburg, alt dalakoral från Leksand

Adventskalender lucka 7: Allt fullkomnat

Påsk-, advents- och julvänner!

Nu får jag kanske en del moderna Efs-are på mej, ty denna "gökottepsalm" hör definitivt till Franzéns allra minst sjungna, trots att den stod i psalmboken ända fram till 1986 (de första 118 åren som nummer 116 och de sista 50 åren som nummer 607). Kanske det är melodin som kommit i vanrykte? - den var dock känd som "Luthers Sanctus" som också den fanns i psalmboken förr ("Esaias såg den Allrahelgaste"). Innehållet är i varje fall uppbyggligt, om än formen även för mej ter sej rätt ålderdomlig.

Så här ser Franzéns himmelsfärdstext hursomhelst ut (mycket lätt bearbetad av undertecknad):

*Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far 
upp till det ljus, vars sändebud du var. 
Nu himlars himmel för dej öppen står, 
till Majestätets högra hand du går. 
Dock ser du än med kärlek till den jord, 
där du ditt blod har lämnat och ditt ord. 
Ifrån all världens tron, o mänskors vän, 
du ser till oss och oss välsignar än, 
då vi på korsets stig, som här du gick, 
med hopp och tro mot dej har vänt vår blick. 
//: Helig är Herren, Fadern, Skaparen! ://
//: helig är Herren, Sonen, Medlaren! ://
//: helig är Herren, Anden, Tröstaren! :// 
Så himlen stämmer upp sitt fröjdeljud, 
och jorden kläder sej i högtidsskrud 
och svarar: Helig, helig, helig Gud!

Nej, det här är inte precis någon gökottepsalm. Men egentligen ska Himmelsfärdsdagen firas med en rejäl högmässa kl 11 - med sex ljus på altaret och vit klädsel av både altare och predikstol. En Kristusfest - och "Halleluja, sjung om Jesus" handlar ju i sista versen om honom som stiger ner ibland oss och mättar oss vid sitt bord. Nattvard passar alltså utmärkt denna dag. 

Fast gökottan är definitivt en av årets höjdpunkter. En gudstjänst med särställning. (Även om vi knappast sjunger Franzéns himmelsfärdspsalm där heller). Ett alldeles speciellt budskap.

Adventskalender lucka 6: Den korta stund jag vandrar här

Påsk-, advents- och julvänner! 

Glad Nikolaus! Även kallad Nilsmässodagen. Finlands nationaldag.

Nu till dagens lucka i adventskalendern:

Den s k herdesöndagen (3 söndagen i påsktiden) har alltid haft en särskild ställning i kyrkoåret och påsktiden. Just för den söndagen skrev Frans Michael Franzén nedanstående psalm, med den ursprungliga rubriken "Den gode herden". Men herdetemat återkommer så ofta i bibeln och kyrkoåret, att psalmen sjungits vid åtskilliga andra tillfällen, även inom Efs (fanns i Sionstoner 1906-1986).

Den är helt klart en av Franzéns mest älskade och uppbyggliga psalmer, full av allusioner på bibelns "herdetexter" i både Psaltaren, Hesekiel och Johannesevangeliet. Dock kanske lite på nedgång i användningen efter att melodin 1986 återförts till Crügers lite hoppiga original. Ofta har dessa "återföringar" varit lyckade, men så tror jag inte var fallet här. Den jämna lunken, i min barndom i frisk marschtakt, passade bättre till Franzéns text och själva vandringstemat.

Här får psalmen dock ha Crüger-koralen i original, dock i två olika utföranden. Texten är också i original, d v s utan verbrättelsen som gjordes 1986 på slutet (från "där skolen I ock vara"). Konsekvens inom varje enskild psalm var annars huvudregeln, men den lilla talspråkligheten ansågs kanske ursäktad så här i mer direkt anföring? Själv har jag i vissa psalmbloggar bearbetat bort alla äldre verbformer (också det konsekvent), men de tjusiga rimmen blir onekligen bättre i originaltexten som alltså följs här, om än "rättstavad".

DEN GODE HERDEN

1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.

2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.

3. Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.

4. O du som sade: "Ingen kan
de mina från mig taga",
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
som till din Faders sälla hem
du lovat att ledsaga.

5. Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: "Där jag är,
där skall ni också vara!"

Text: Frans Michael Franzén 1813 (41 år)

Musik: Lyon 1547 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som Franzén första gången publicerade i andra häftet av "Prof-Psalmer" som han utgav tillsammans med Wallin 1813, hade redan från början rubriken "Den gode herden", och har också länge varit stående psalm på "Herdesöndagen" (Tredje söndagen i påsktiden) som har samma överskrift. Psalmen baserar sej på Jesusorden i Johannes 10 men innehåller även referenser till exempelvis Psaltaren 23 och Johannes 17:24.

Melodin har i 1986 års psalmbok återförts till originalets mer rytmiska form. Frågan är dock om inte psalmen tappat i popularitet genom att den förlorat sin mer haeffnerskt utjämnade melodiform, som faktiskt var mycket omtyckt och förknippad med just den här texten. Om psalmer från 15-1600-talet lämpligen sjungs i tidstypiska melodiformer kan man ju dock tänka sej att psalmer från 1800-talets början kan få klinga lite mer, ja just "haeffnerskt".  

F M Franzén:

J Crüger:

Adventskalender lucka 4: Vad ljus över griften

Påsk-, jul- och adventsvänner!

Varje söndag är ju en liten påskdag, en Kristi uppståndelses dag. Så även Andra söndagen i advent. Så det är inte helt fel med en påskpsalm idag. Frans Michael Franzéns näst mest sjungna psalm torde vara påskpsalmen "Vad ljus över griften", länge närmast obligatorisk ingångspsalm på påskdagen (ungefär som Wallins "Var hälsad sköna morgonstund" på Juldagen), men å andra sidan sällan sjungen vid något annat tillfälle (även däri liknande den kända julottepsalmen) och därmed trots allt aldrig riktigt "insjungen". Med sina fem långa strofer bräcker den "Var hälsad" som psalmbokens längsta ståpsalm. 

Under min uppväxt på 70-talet var det fullkomligt självklart att alla fem verserna skulle sjungas - ända fram till Kristi återkomst, hans andra advent, och åtskiljandet mellan ogräset och vetet!  Men under det nya millenniet har man ofta sjungit bara två, max tre strofer av påskpsalmen (och t o m ibland även skurit ner julpsalmen till tre strofer!). Därmed mister man, menar jag, den särskilda högtidskänsla som består i att någon enstaka gång, just vid särskilda högtider, sjunga en riktigt lång psalm i sin helhet (t ex psalm 1 i 1986 års psalmbok, "Gud, vår Gud, vi lovar dig", som också helst ska sjungas i sin helhet). Som Efs-are kan man jämföra med att stående sjunga långa "Med Gud och hans vänskap" vid årskonferenserna. Knappast ett gudomligt krav eller anbefallt i bibeln - men ändå!

Här kommer nu psalmen i sin helhet - men inte i originalversion, inte heller i 1986 års psalmboks version (bearb av Karl-Gustaf Hildebrand), inte heller i finlandssvenska psalmbokens (närmare originalet), utan (av upphovsrättsliga skäl) i min egen från Stora Nätpsalmboken:

*1. Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är Skriften,
o salighets höjd!
Från himmelen hälsad
han framgår i glans
och världen är frälsad
och segern är hans.
Se, bortvält är stenen
och inseglet bräckt,
och vakten har flytt för
hans andes fläkt,
och avgrunden bävar.
Halleluja!

*2. Här var mellan ljuset
och mörkret en strid,
dock segrade ljuset
för evig tid.
Nedstörtad är döden
och tron står nu opp
bland jordiska öden
med himmelens hopp.
Ni sörjande kvinnor,
vem söker ni här?
Den levande ej
bland de döda är.
Uppstånden är Jesus.
Halleluja!

*3. Så himlen oss givit
försoning och gjort
att graven har blivit
till glädjen en port!
Ni huvun som böjdes
vid korset i bot,
höj blicken och fröjdas
trots fienders hot!
Kom, skingrade hjord,
till din herde igen!
Han lever, han lever
och följer dej än
osynlig från himlen.
Halleluja!

*4. Nu storma, o tider!
Hans kyrka står fast.
Som ljuset sej sprider
hans lära med hast.
Ut går i all världen
hans utsända bud
och vittnar bland svärden
och bålen om Gud,
och vittnar om honom,
o tröst i all nöd,
som, död för vår synd, ¨
blev genom sin död
en förstling till livet.
Halleluja!

*5. Ni fromma som klagar,
vad sörjer väl ni?
Snart är både dagar
och nätter förbi.
Snart jorden upplåter
sin famn till er ro,
snart uppstår ni åter
likt korn som får gro.
Han själv som dem sådde
ska komma till slut
och samla in skörden,
men först skilja ut
allt ogräs från vetet.
Halleluja!

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), bearb. A.H. 2017

Musik: Dansk ca 1528

Lägger även in min kommentar från de psalmbokssidor jag har på nätet:

Den ståtligaste av våra svenska påskpsalmer är utan tvekan denna, som också är psalmbokens längsta "ståpsalm"! Den gavs först ut i Wallins/Franzéns gemensamma häfte Prof-Psalmer 1812, men hade redan 1811 inlämnats till psalmbokskommittén och godkänts av den, och är därmed en av Franzéns tidigaste psalmer.

Faktiskt har vissa av Franzéns jublande utrop ifrågasatts och t.o.m. ändrats - i Missionsförbundets sångbok stod det fram till 1920 "var själ kan bli frälsad" istället för "och världen är frälsad". Och att hela tredje strofen "Så himlen med jorden försonade sig" där var utesluten ända fram till 1986, berodde knappast bara på utrymmesskäl. Den objektiva, i Kristus redan skedda försoningen mellan "himmel och jord", mellan Gud och människa, förnekades ju länge uttryckligen på den kanten. Men nu kan man åter - i strid mot Waldenströms lära från 1875 och framåt - frimodigt säga: "Genom Jesu lidande och död på korset har Gud försonat hela världen med sig själv." (Missionskyrkans konstitution, "Trons grund och innehåll" s. 2). Det innebär inte att människan inte behöver låta sej försonas med Gud, jfr 2 Kor. 5:20. Men den allmänna amnestin är utfärdad och bara att ta emot.

Hymnologen Oscar Lövgren menar för sin del att Franzén bör ha haft de då så aktuella Napoleon-krigen i åtanke när han i vers 4 skriver: "Nu stormen, o tider! / Hans kyrka står fast." Och det är ju troligt. Säkert är att den samtidigt (åter) begynnande världsmissionen får starka uttryck i den versen (t.ex. "Ut gå i all världen / hans sändningabud"). Och i sista strofen ser vi fram emot det kristna evighetshoppet, även om det finns ett stort allvar i slutradernas "...samla in skörden, men först skilja ut ogräset från vetet."

Tyvärr sjungs nuförtiden ofta bara de två eller tre första stroferna, vilket gör att helheten och "förkunnelsen" blir lidande (psalmen är ju en hel predikan). Man kanske skulle låta folk sjunga den sittande för att inte vilja göra slut på psalmen alltför snabbt? Eller också gör vi som seden är i Danmark och förutsätter frejdigt att en psalm ska sjungas från början till slut, oavsett längd.

Melodin tros vara just dansk eftersom den först påträffats i Danmark och trycktes i Thomissöns koralbok 1569 (till texten Gladelig wille wi Halleluia siunge, se noterna hos Sibelius-Akademin!). I Haeffners koralbok gick den i dansant tretakt (vilket var ovanligt i den koralboken!), men den daktyliska versen gör ju även fyrtakten (fr.o.m. 1939 års koralbok) lätt och ledig. Koralen är ju ståtlig - men den är framför allt glad!

F M Franzén:

Adventskalender lucka 1: Bereden väg för Herran

Påsk-, advents- och julvänner!

I år handlar adventskalendern om Frans Michaël Franzén (1772-1847) som föddes i Uleåborg (Oulu) i dåvarande svenska landskapet Österbotten i svenska riksdelen Finland eller Österland för 250 år sedan och som blev biskop i Härnösand under C O Rosenius´ studietid på gymnasiet i denna stad, som både då och långt fram i tiden kallades "Norrlands Atén" men som (traditionslöst nog) tyvärr inte fick Norrlands första universitet. 

Och i första "luckan" hittar vi givetvis Franzéns mest kända psalm, adventspsalmen "Bereden väg för Herran" från 1812! (Nb: originalet har "som kommer i Herrens namn"!).

Alt. dalamelodi från Boda:



1. Bereden väg för Herran,

berg, sjunken, djup, stån opp!

Han kommer, han som fjärran

var sedd av fädrens hopp.

Rättfärdighetens förste,

av Davids hus den störste.

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

2. Guds folk, för dig han träder,

en evig konung opp.

Strö palmer, bred ut kläder,

sjung ditt uppfyllda hopp.

Guds löften äro sanna,

nu ropa: hosianna!

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

3. Gör dina portar vida

för Herrens härlighet.

Se, folken kring dig bida

att nå din salighet.

Kring jordens länder alla

skall denna lovsång skalla:

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

4. Ej kommer han med härar

och ej med ståt och prakt,

dock ondskan han förfärar

i all dess stolta makt.

Med Andens svärd han strider

och segrar när han lider.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

5. O folk, från Herren viket

i syndig lust och flärd,

giv akt, det helga riket

ej är av denna värld,

ej av dess vise funnet,

ej av dess hjältar vunnet.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

6. Den tron som han bestiger

är i hans Faders hus.

Det välde han inviger

är kärlek blott och ljus.

Hans lov av späda munnar

blott nåd och frid förkunnar.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.