Läs debatten mellan Greger Andersson och Anders Gerdmar / Stefan Swärd utifrån den viktiga bibelsynsdagen på Örebro missionsskola lördagen den 27 oktober. Det här är "hot stuff" för Svenska kyrkan och EFS/Johannelund också.
En eloge till Svenska kyrkans forskningschef Ann-Louise Eriksson som dragit igång ett projekt om vad prästerna faktiskt tror och menar.
Så här skrev jag i kommentarsfältet på Kyrkans Tidning den 19 juni:
Bra initiativ av forskningschefen! Väl använda resurser. Ett mycket intressant forskningsområde - jag har också ett intryck av att präster i samband med exempelvis texter om demoner predikar så "öppet" som möjligt, så att alla ska kunna acceptera predikan, men också så att ingen människa kan begripa huruvida prästen egentligen tror att det finns onda andar eller ej (faktiskt en mycket viktig fråga!).
Fast egentligen borde väl undersökningen göras redan bland prästkandidaterna. Vilka tror att Jesus egentligen har ruttnat?
En sak är att bibeltolkning och bibelsyn inte alltid är någon enkel fråga. En annan sak att det kan bära iväg "någerst" om vi inte törs undersöka och stå för vad vi egentligen menar som enskilda och som kyrka. (Jämför diskussionerna om Barnens bibel - barn- och ungdomsledarna i kyrkan och EFS får ofta ta de största teologiska "stötarna"!).
Och EFS kommer inte undan. Hur man än ser på bibelsynsdebatten på 70-talet är det absolut nödvändigt att frågan hålls aktuell. Med tanke på hur snabbt självaste Calle Rosenius ifrågasattes efter sin död (av de unga "lärjungarna" Waldemar Rudin respektive Paul Peter Waldenström) måste man naturligtvis även kunna diskutera t.ex. Torsten Nilsson och Tony Guldbrandzén även om de inte längre kan delta i debatten. (Hur långt gick egentligen den förre för 40 år sedan i s.k. bibelkritik och vad fick en av hans lärjungar att offentligt karaktärisera Jonas Gardell som "en evangelist av Guds nåde"?).
Anders Sjöberg och Stefan Holmström upplevs nog av många ha en mer klassisk bibeltolkningsmodell än tidigare missionsföreståndare som t.ex. Birger Olsson (vars ledarartikel om aga i senaste Budis definitivt behöver diskuteras och problematiseras). Men särskilt Stefan Holmström har hållit en väldigt låg profil (skulle han t.ex. ha kunnat skriva som Gerdmar och Swärd ovan?). Vilket gör att det på både gräsrots- och höjdarnivå lätt blir oklart var EFS egentligen står i frågor kring bibelns historicitet.
Ett visst spelrum är kan vara rimligt - särskilt när det handlar om profetiska utblickar mot urtiden resp. ändens tid - men särskilt när författare som t.ex. Lukas gör otvetydiga anspråk på seriös forskning och historisk tillförlitlighet kring ett nyligen passerat skeende blir det i en kristen kyrka orimligt att som ärkebiskop Anders Wejryd och många med honom mena att vi måste tolka t.ex. jungfrufödelsen mer symboliskt. (Medan vi bör tro att somliga barn rent bokstavligt fötts av karlar?). Till slut handlar det ofta, som Stefan Swärd påpekar, rent av om själva gudstron. FINNS egentligen Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare? Hammar löste som bekant självaste teodicéproblemet genom att säga att Gud inte kunde stoppa tsunamin - frågan är ju bara då om Gud i så fall kan skapa nya himlar och en ny jord?
Inlägg
