Dietrich Bonhoeffers dödsdag

Påskvänner!

En långt gladare dödsdag - en dag att fira som en himmelsk födelsedag - var Dietrich Bonhoeffers den 9 april 1944 (på dagen 4 år efter att Nazityskland ockuperade Danmark och Norge). "Detta är slutet. Men för mej är det livets början." Så sa han när bödlarna hämtade honom. Den här psalmen skrev han till sina anhöriga - han hade nu också en fästmö - sitt sista årsskifte i detta liv:





1. Av goda makter trofast innesluten,
beskyddad väl och tröstad underbart,
med er jag lämnar tiden som är ute
och går med er mot den som stundar snart.

Men hjärtat plågas än av gamla minnen
och onda dagars tyngd oss trycka vill.
O Herre, visa våra vilsna sinnen
den frälsning du berett oss alla till!

2. Och om du oss den bittra kalken räcker
så tackar vi och tar den utan knot.
Vi känner handen som du mot oss sträcker,
och allt den ger oss är till liv och bot.
Men vill du oss på jorden åter skänka
den lyckas glans som aldrig straffar sej,
så ska vi prövningstiden väl betänka
och varje stund ska vara vigd åt dej.

3. I kvällen lys oss med den helga flamman,
som du till världens mörker sände ned.
Ja, låt dess klara sken oss föra samman
- vi vet att mörkret ej fått makt därmed.
När kring oss nattens tystnad ut sej breder,
o låt oss höra klangen från den värld,
där dina barn ditt väsens djup tillbeder
och evigt frambär lovets offergärd. 

- - -

4. Av goda makter trofast innesluten, 
beskyddad väl och tröstad underbart,
med er jag lämnar tiden som är ute
och går med er mot den som stundar snart.
Av goda makter underbart bevarad
jag går mot vad jag ännu inte vet,
men Gud är med, i Kristus uppenbarad,
igår, idag - och i all evighet.

Text: Dietrich Bonhoeffer 1944, övers. Andreas Holmberg 1995, 2020
Musik: Siegfried Fietz 1970 (24 år)

D Bonhoeffer:


S Fietz på äldre dar:

Förstår någon Jonas Gardells resonemang här?

Påskvänner!

Ju fler gånger jag läser Jonas Gardells kommentar till Mehmed Kaplans bordssällskap (och jämförelse med Jesus´), desto mindre begriper jag vart karln vill komma. Legitimerade Jesus syndares synder genom att äta med dem? Que? Men visst - många uppfattade det så. Då, och nu också, tydligen. Ska vi nu istället för den gamla frågan om man för sitt ryktes skull törs äta lunch med en homosexuell börja fråga oss om man törs äta med en homofob?

Jag kan visst tänka mej att käka lunch med en nazist. (Även om jag hellre skulle käka lunch med Jonas Gardell). Och även om det skulle anses göra mej omöjlig som företrädare för ett liberalt parti. Däremot skulle jag inte bjuda in henom att tala på liberalernas årsmöte - eller predika i kyrkan. Så länge hen är nazist, alltså. Men av en Saulus kan ju bli en Paulus.

Grå vargarna verkar vedervärdiga. Men bland det mest fascistoida jag kan tänka mej vore att nästa gång jag går på t.ex. ett julbord begära fullständig deltagarförteckning med info om allas förflutna. För att inte riskera hamna på bild tillsammans med någon "olämplig".

Det är ju så man kommer att tänka på ett ord av Bonhoeffer: "Man kan knappast tänka sej förskräckelsen i många fromma kretsar, om det skulle visa sej att en verklig syndare förirrat sej in i församlingen."

Vi har haft en het sommardag...

Påskvänner!

"Vi har haft en het sommardag, men jag kan bara njuta av solen med blandade känslor, när jag tänker på vilka kval den nu måste bereda dig. Förmodligen sitter du någonstans, dammig, genomsvett, trött, och utan möjlighet att tvätta och svalka dig... Men ändå, vet du, skulle jag riktigt vilja känna den än en gång i all dess makt, när den bränner i huden och långsamt får hela ens kropp att glöda, så att man minns på nytt att man är en varelse av kött och blod; jag skulle vilja låta mig uttröttas av solen istället för av böcker och tankar; den skulle få väcka till liv min animaliska existens, inte det animala som förnedrar människan, utan det som befriar henne från en alltför intellektuell tillvaros mögel och skevhet och gör människan renare och lyckligare. Jag skulle inte bara vilja se solen och läppja litet på den, utan känna den med hela kroppen en gång till."

Tänk, det får nog de flesta av oss göra, även om den riktiga värmeböljan skulle vara över för den här gången. Men Dietrich Bonhoeffer (1906-1945) som skrev stycket ovan den 30 juni 1944 - hans sista 30 juni - fick sitta kvar i fängelset i Tegel, tills det byttes ut mot Gestapos högkvarter och galgen...

Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig.
O, må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.