Påsk- och julvänner!
Nej, det var verkligen inte det bedrövliga inlägget i Expressen under julhelgen eller hennes dubiösa försvar i Världen idag - se Stefan Gustavssons replik 1 och replik 2 - som gjorde mej glad. Utan hur hon tog LO-basen Karl-Petter Torvaldsson i örat när det gäller skolfrågan och "våra" barn.
Så här skrev jag nyss på den öppna Facebook-gruppen "Efs - samtal om profil och framtid":
Gomorron och god helg! Trettondagstiden fortsätter! Ville bara så gärna även få länka till en artikel där ÄB Jackelén säger bra saker (det gör ju även ÄB emeritus Hammar ibland, t ex beträffande Hammarskjöldsutredningen, där han ju, i motsats till när det gäller Jesus och evangeliet om änkans son i Nain, inte bara säger att "vad som verkligen hände kan vi lämna därhän"). Ja, ibland tackar även jag Gud för ÄB Jackelén!
Hon - samt vår MF Oderhem och alla vi kyrkomedlemmar och väljare - borde dock ryta till på skarpen inte bara mot LO utan mot hela S och C och SD (andra grupper med starka bindningar till ett visst politiskt parti bör förstås också rannsakas). Vi borde tillsammans säga ifrån: "Pådyvla inte vår kyrka och dess inomkyrkliga rörelser era politiska uppfattningar! Förbjud er själva att ställa upp i nästa kyrkoval!"
Det vore ju nämligen helt sjukt om Svenska kyrkan och andra kyrkor - eller Efs som startat så många skolor utomlands! - framöver ska förbjudas att sitta i ledningen för nystartade kristna skolor i Sverige medan Socialdemokraterna och andra politiska partier fortsätter tillåta sig själva att sitta i ledningen för Svenska kyrkan och därmed även för Efs. Var finns konsekvensen och principfastheten? Om kyrka och stat ska hållas isär ska det väl gälla båda parter? Bra att Jackelén håller liv i debatten om detta - och den måste intensifieras under båda valåren 2021 och 2022. Även inom Efs. Ska våra präster avkragas eller bli obehöriga i biskopsval för att de inte driver S- och C-teologi i ämbets- och äktenskapsfrågorna kanske någon även borde avkragas för förnekelse av Kristi födelse av jungfru eller av hans lekamliga uppståndelse? Eller av hans återkomst i makt och härlighet och den dubbla utgången? (Även om S och C inte bryr sig om sånt tjafs).
Visar inlägg med etikett Antje Jackelén. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Antje Jackelén. Visa alla inlägg
lördag 11 januari 2020
söndag 15 december 2019
Livets söndag?
Påsk- och adventsvänner!
Det har ju nästan varit absurt hur de kvinnor som sagt ifrån kring behandlingen av våra ofödda nu, pga den slappa uppbackningen från kyrkor och samfund och KD, snarast visar sej ha medverkat till att försämra situationen. (Ja, det är en paradox, och jag anklagar inte de kvinnor som sagt ifrån).
Sedan Ellinor Grimmark och Linda Steen velat tillämpa den samvetsfrihet för barnmorskor som förarbetena till 1974 års abortlag förutsatte, gjordes en skärpning av själva yrkesbeskrivningen på Arbetsförmedlingens hemsida, så att det inte längre skulle råda några tvivel om att varje barnmorska förväntas ställa upp på att genomföra alla slags aborter som abortlagen medger sjukvårdens stöd till (även avlivning av foster med Downs syndrom i vecka 21). Tidigare (före 2010) talades bara om att "medverka vid gynekologisk vård" o dyl. Nu står det rätt ut att det handlar om avsiktliga aborter (d v s det som tidigare, även av Rfsu, kallades fosterfördrivningar). Som alltså numera för första gången räknas in i barnmorskeyrkets själva raison d´etre.
När barnläkaren Katarina Strand Brodd berättade att hon såg det som sin plikt att försöka rädda alla levande födda till livet, även de som fördrivits ur livmodern i akt och mening att de skulle dö, så blev reaktionerna att hennes livräddningsförsök var olämpliga. Och Smer, Statens medicinska råd, har sedan dess t o m visat sej villigt att offra det s k "livsduglighetskriteriet" bara för att avlivningarna av oönskade foster ska få fortsätta t o m v 21, även om kuvöstekniken skulle utvecklas så att barn kan överleva där även om de föds i vecka 18! (Smer föreslår alltså en fast tidsgräns och tycks därmed acceptera att somliga avlivas och somliga räddas till livet i exakt samma ålder, enbart beroende på ifall de är önskade eller ej. Den s k "livsduglighetsprincipen" som hittills förklarats och försvarats i så högstämda ordalag visar sej alltså bara ha varit fastlagd "ad hoc", d v s för att den hittills varit till hjälp vid försvaret av abortlagens tidsgränser).
Och nu i år, när åklagare Jennie Nordin avslöjade att alla foster, inte bara de med någon slags skada eller handikapp, är rättslösa ända fram till förlossningen, verkar hon bara ha åstadkommit ökad livsfara för alla ofödda. Eftersom varken de politiska partierna, media eller kyrkorna reagerat (har de ens noterat hennes larm?), är ju enda följden av hennes vädjanden att alla fosters rättslöshet sakta men säkert sipprar ut till allmänhetens kännedom, och även om det lyckligtvis inte innebär att en massa mammor låter avliva foster i v 30 (på egen bekostnad, för det allmänna ställer ju inte längre upp vid det laget), innebär det ju en ökad risk för att det händer, kanske genom en rik men grym medförälders påtryckningar. (En liten unge i kuvös är alltså fridlyst, men inte en dubbelt eller tiodubbelt så stor unge som är kvar i mammas mage).
När då ärkebiskop Antje Jackelén i Nairobi kritiserar andra länder och - i vissa avseenden begripligt - kräver tillgång till säker och laglig abort för alla kvinnor, måste hon givetvis vara snäll och precisera sig. Dels: 1) uttalar hon sig utifrån pragmatiska eller principiella skäl? D v s anser hon att staten av pragmatiska skäl bör tillåta och hjälpa till med avsiktliga aborter även om de är något dåligt i sig självt och bara kan motiveras som det minst onda (men i vissa fall t o m etiskt mer allvarligt än prostitution eller knarkmissbruk)? Eller anser hon att aborter av principiella skäl alltid bör tillåtas, ja, t o m är ganska oproblematiska även ur etikens och kyrkans synvinkel - och hur långt fram i graviditeten i så fall? 2) Ja, hur länge? Samma fråga har jag ställt till Amnesty som gjort sig till tolk för samma krav. Är det just svensk abortlagstiftning som ska exporteras, och då inklusive det Jennie Nordin uppmärksammat, att aborter i Sverige aldrig någonsin är olagliga ifall kvinnan/modern beställer dem? (Också ett sätt att bli av med illegala aborter - att legalisera dem allesammans!). Och om ärkebiskop Jackelén faktiskt ogillar även svensk abortlag och abortpraxis, varför då inte säga även det någon gång? Kan det vara så att även Svenska kyrkan, som styrs av politiska partier, är en del av hela det här problemkomplexet? I Sverige åtminstone?
I Verbums konfirmandbok "Kyrkans lära" (1968) av Gert Borgenstierna och Åke Ström står det under rubriken Femte budet något som passar särskilt bra som läsning under Livets söndag:
Tre sätt att döda behöver man särskilt varna för i vår tid:
* Att skada eller döda människor på grund av vårdslöshet i trafiken, t ex genom fortkörning, rattfylleri.
* Att döda ett litet barn innan det är fött. Det kalls abort och är lika illa som att döda en levande människa (utom i de fall, då läkare säger att barnet måste tas bort för att moderns liv skall kunna rädds). Även om några ungdomar brutit mot sjätte budet, så att de fått barn innan de är gift, får de inte göra det onda värre genom att också bryta mot femte budet.
* Att döda svårt sjuka eller gamla människor. Det kallas eutanasi (eller numera ofta dödshjälp) och är straffbart. Det är orätt att förkorta någon människas liv, ty Gud ensam skall bestämm hur länge vi skall leva. Varje människas liv är en viktig och oersättlig nådatid, som hon skall använda till att komma närmare Gud och vara till glädje för medmänniskorna.
Sedan talas om att anfalls- och rövarkrig är brott mot Guds bud men att försvarskrig eller nödvärn kan vara berättigat. Och texten fortsätter:
Under alla omständigheter är det vår plikt att arbeta för fred och försoning melln folken. I vår tid är det särskilt viktigt att alla kristna människor energiskt arbetar för att atomkraften bara får användas för fredliga ändamål.
Och så kommer exempel på hur man kan såra andra och bryta mot femte budet även genom ord. Samt positiva exempel på hur femte budet vill få oss att "hjälpa och bistå vår nästa i alla faror och levnadsbehov" (Luther) - som den barmhärtige samariten gjorde. Och det här är viktigt - det behövs både tydliga avståndstaganden från en abortpraxis som spårat ur (det är inte bara abortlagens fel) och positiva insatser för att underlätta fullföljda graviditeter, både inför själva förlossningen och efteråt. Särskilt viktigt är det att papporna är beredda att ta ansvar också för ett barn med handikapp, t ex Downs syndrom. Egentligen borde man - ja, just man! - väl inte ha sex ö h t om man inte är beredd på att göra det - "den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, tar emot mig" sa ju Jesus med syftning på barn ö h t men även på just ett sådant barn.
Ja, det var några tankar på Livets söndag. Jag är visserligen man och ärkebiskopen kvinna, men det är ju främst kvinnor som slagit larm i exemplen ovan. Och som på sedvanligt manér avfärdats som något slags hysterikor. Utom av dem som undertecknat denna debattartikel i Världen idag. Jag noterar att Efs´ missionsföreståndare nuförtiden inte är med på uppropen inför Livets söndag - fick förre missionsföreståndaren alltför hård intern kritik när han gjorde det? Och hade kritiken varit lika hård om frågan hade gällt födda små barn i kuvös? (De foster som Jennie Nordin visat är utan svenskt rättsskydd kan ju vara upp till 10 gånger större och nästan dubbelt så gamla som barn i kuvös!).
Katekesfråga 252: Vilka osynliga gåvor ger Kristus med brödet och vinet i den heliga nattvarden?
Det har ju nästan varit absurt hur de kvinnor som sagt ifrån kring behandlingen av våra ofödda nu, pga den slappa uppbackningen från kyrkor och samfund och KD, snarast visar sej ha medverkat till att försämra situationen. (Ja, det är en paradox, och jag anklagar inte de kvinnor som sagt ifrån).
Sedan Ellinor Grimmark och Linda Steen velat tillämpa den samvetsfrihet för barnmorskor som förarbetena till 1974 års abortlag förutsatte, gjordes en skärpning av själva yrkesbeskrivningen på Arbetsförmedlingens hemsida, så att det inte längre skulle råda några tvivel om att varje barnmorska förväntas ställa upp på att genomföra alla slags aborter som abortlagen medger sjukvårdens stöd till (även avlivning av foster med Downs syndrom i vecka 21). Tidigare (före 2010) talades bara om att "medverka vid gynekologisk vård" o dyl. Nu står det rätt ut att det handlar om avsiktliga aborter (d v s det som tidigare, även av Rfsu, kallades fosterfördrivningar). Som alltså numera för första gången räknas in i barnmorskeyrkets själva raison d´etre.
När barnläkaren Katarina Strand Brodd berättade att hon såg det som sin plikt att försöka rädda alla levande födda till livet, även de som fördrivits ur livmodern i akt och mening att de skulle dö, så blev reaktionerna att hennes livräddningsförsök var olämpliga. Och Smer, Statens medicinska råd, har sedan dess t o m visat sej villigt att offra det s k "livsduglighetskriteriet" bara för att avlivningarna av oönskade foster ska få fortsätta t o m v 21, även om kuvöstekniken skulle utvecklas så att barn kan överleva där även om de föds i vecka 18! (Smer föreslår alltså en fast tidsgräns och tycks därmed acceptera att somliga avlivas och somliga räddas till livet i exakt samma ålder, enbart beroende på ifall de är önskade eller ej. Den s k "livsduglighetsprincipen" som hittills förklarats och försvarats i så högstämda ordalag visar sej alltså bara ha varit fastlagd "ad hoc", d v s för att den hittills varit till hjälp vid försvaret av abortlagens tidsgränser).
Och nu i år, när åklagare Jennie Nordin avslöjade att alla foster, inte bara de med någon slags skada eller handikapp, är rättslösa ända fram till förlossningen, verkar hon bara ha åstadkommit ökad livsfara för alla ofödda. Eftersom varken de politiska partierna, media eller kyrkorna reagerat (har de ens noterat hennes larm?), är ju enda följden av hennes vädjanden att alla fosters rättslöshet sakta men säkert sipprar ut till allmänhetens kännedom, och även om det lyckligtvis inte innebär att en massa mammor låter avliva foster i v 30 (på egen bekostnad, för det allmänna ställer ju inte längre upp vid det laget), innebär det ju en ökad risk för att det händer, kanske genom en rik men grym medförälders påtryckningar. (En liten unge i kuvös är alltså fridlyst, men inte en dubbelt eller tiodubbelt så stor unge som är kvar i mammas mage).
När då ärkebiskop Antje Jackelén i Nairobi kritiserar andra länder och - i vissa avseenden begripligt - kräver tillgång till säker och laglig abort för alla kvinnor, måste hon givetvis vara snäll och precisera sig. Dels: 1) uttalar hon sig utifrån pragmatiska eller principiella skäl? D v s anser hon att staten av pragmatiska skäl bör tillåta och hjälpa till med avsiktliga aborter även om de är något dåligt i sig självt och bara kan motiveras som det minst onda (men i vissa fall t o m etiskt mer allvarligt än prostitution eller knarkmissbruk)? Eller anser hon att aborter av principiella skäl alltid bör tillåtas, ja, t o m är ganska oproblematiska även ur etikens och kyrkans synvinkel - och hur långt fram i graviditeten i så fall? 2) Ja, hur länge? Samma fråga har jag ställt till Amnesty som gjort sig till tolk för samma krav. Är det just svensk abortlagstiftning som ska exporteras, och då inklusive det Jennie Nordin uppmärksammat, att aborter i Sverige aldrig någonsin är olagliga ifall kvinnan/modern beställer dem? (Också ett sätt att bli av med illegala aborter - att legalisera dem allesammans!). Och om ärkebiskop Jackelén faktiskt ogillar även svensk abortlag och abortpraxis, varför då inte säga även det någon gång? Kan det vara så att även Svenska kyrkan, som styrs av politiska partier, är en del av hela det här problemkomplexet? I Sverige åtminstone?
I Verbums konfirmandbok "Kyrkans lära" (1968) av Gert Borgenstierna och Åke Ström står det under rubriken Femte budet något som passar särskilt bra som läsning under Livets söndag:
Tre sätt att döda behöver man särskilt varna för i vår tid:
* Att skada eller döda människor på grund av vårdslöshet i trafiken, t ex genom fortkörning, rattfylleri.
* Att döda ett litet barn innan det är fött. Det kalls abort och är lika illa som att döda en levande människa (utom i de fall, då läkare säger att barnet måste tas bort för att moderns liv skall kunna rädds). Även om några ungdomar brutit mot sjätte budet, så att de fått barn innan de är gift, får de inte göra det onda värre genom att också bryta mot femte budet.
* Att döda svårt sjuka eller gamla människor. Det kallas eutanasi (eller numera ofta dödshjälp) och är straffbart. Det är orätt att förkorta någon människas liv, ty Gud ensam skall bestämm hur länge vi skall leva. Varje människas liv är en viktig och oersättlig nådatid, som hon skall använda till att komma närmare Gud och vara till glädje för medmänniskorna.
Sedan talas om att anfalls- och rövarkrig är brott mot Guds bud men att försvarskrig eller nödvärn kan vara berättigat. Och texten fortsätter:
Under alla omständigheter är det vår plikt att arbeta för fred och försoning melln folken. I vår tid är det särskilt viktigt att alla kristna människor energiskt arbetar för att atomkraften bara får användas för fredliga ändamål.
Och så kommer exempel på hur man kan såra andra och bryta mot femte budet även genom ord. Samt positiva exempel på hur femte budet vill få oss att "hjälpa och bistå vår nästa i alla faror och levnadsbehov" (Luther) - som den barmhärtige samariten gjorde. Och det här är viktigt - det behövs både tydliga avståndstaganden från en abortpraxis som spårat ur (det är inte bara abortlagens fel) och positiva insatser för att underlätta fullföljda graviditeter, både inför själva förlossningen och efteråt. Särskilt viktigt är det att papporna är beredda att ta ansvar också för ett barn med handikapp, t ex Downs syndrom. Egentligen borde man - ja, just man! - väl inte ha sex ö h t om man inte är beredd på att göra det - "den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, tar emot mig" sa ju Jesus med syftning på barn ö h t men även på just ett sådant barn.
Ja, det var några tankar på Livets söndag. Jag är visserligen man och ärkebiskopen kvinna, men det är ju främst kvinnor som slagit larm i exemplen ovan. Och som på sedvanligt manér avfärdats som något slags hysterikor. Utom av dem som undertecknat denna debattartikel i Världen idag. Jag noterar att Efs´ missionsföreståndare nuförtiden inte är med på uppropen inför Livets söndag - fick förre missionsföreståndaren alltför hård intern kritik när han gjorde det? Och hade kritiken varit lika hård om frågan hade gällt födda små barn i kuvös? (De foster som Jennie Nordin visat är utan svenskt rättsskydd kan ju vara upp till 10 gånger större och nästan dubbelt så gamla som barn i kuvös!).
Katekesfråga 252: Vilka osynliga gåvor ger Kristus med brödet och vinet i den heliga nattvarden?
onsdag 21 mars 2018
Rappman och Jackelén
Påskvänner!
Jag har ju inget jättestort förtroende för Svenska kyrkans biskopar (även om det finns grader även där). Men enkel rättvisa kräver att jag så här på internationella Downs-dagen ger Rappman i Göteborg ett erkännande för att hon tydligare än andra biskopar talat om "en farlig utveckling" när det gäller avlivning av foster bl.a. med Downs syndrom.
Både hon och de andra kunde förvisso vara ännu tydligare. Men i alla fall.
Och Antje Jackelén och Sveriges Kristna Råd skrev en bra artikel om konfessionella skolor häromdagen. Det bör i dessa tider noteras med tacksamhet.
Katekesfråga 17: När fruktar vi Gud över allting?
Jag har ju inget jättestort förtroende för Svenska kyrkans biskopar (även om det finns grader även där). Men enkel rättvisa kräver att jag så här på internationella Downs-dagen ger Rappman i Göteborg ett erkännande för att hon tydligare än andra biskopar talat om "en farlig utveckling" när det gäller avlivning av foster bl.a. med Downs syndrom.
Både hon och de andra kunde förvisso vara ännu tydligare. Men i alla fall.
Och Antje Jackelén och Sveriges Kristna Råd skrev en bra artikel om konfessionella skolor häromdagen. Det bör i dessa tider noteras med tacksamhet.
Katekesfråga 17: När fruktar vi Gud över allting?
söndag 10 september 2017
lördag 1 april 2017
En glädjens dag
Påskvänner!
Undrens tid är ej förbi! Idag har ärkebiskop Jackelén både högt och tydligt slagit fast att Jesus, Guds härlighets återsken och hans väsens avbild, faktiskt måste sägas ge en sannare bild av Gud än den Muhammed ger.
Likaså framhöll hon att de som tror att Jesus faktiskt avlades utan mans medverkan och föddes av en biologisk jungfru inte nödvändigtvis (som muslimerna) har missat själva poängen, utan mycket väl kan se det som en illustration av själva poängen, nämligen att Jesus verkligen är Guds Son.
Och när hon ändå var i farten passade hon på att varna för önsketänkande vad evigheten beträffar. Alla kanske inte automatiskt blir evigt saliga eftersom bibelns löften är knutna till Jesus och tron på honom som vår och världens Frälsare. I varje fall uppmanade hon präster och biskopar att inte lova mer än vår Frälsare gör.
Jag är mycket tacksam över hennes uttalanden, och hoppas nu bara att jag inte blivit utsatt för något slags 1 april-skämt. (Men danska och svenska posten gick ju faktiskt samman trots att nyheten publicerades den 1 april 2008, och staten förklarade ju faktiskt äktenskapet könsneutralt, trots att beslutet därom sägs ha tagits den 1 april 2009. Så allt som sägs och skrivs idag behöver inte vara fejk).
Undrens tid är ej förbi! Idag har ärkebiskop Jackelén både högt och tydligt slagit fast att Jesus, Guds härlighets återsken och hans väsens avbild, faktiskt måste sägas ge en sannare bild av Gud än den Muhammed ger.
Likaså framhöll hon att de som tror att Jesus faktiskt avlades utan mans medverkan och föddes av en biologisk jungfru inte nödvändigtvis (som muslimerna) har missat själva poängen, utan mycket väl kan se det som en illustration av själva poängen, nämligen att Jesus verkligen är Guds Son.
Och när hon ändå var i farten passade hon på att varna för önsketänkande vad evigheten beträffar. Alla kanske inte automatiskt blir evigt saliga eftersom bibelns löften är knutna till Jesus och tron på honom som vår och världens Frälsare. I varje fall uppmanade hon präster och biskopar att inte lova mer än vår Frälsare gör.
Jag är mycket tacksam över hennes uttalanden, och hoppas nu bara att jag inte blivit utsatt för något slags 1 april-skämt. (Men danska och svenska posten gick ju faktiskt samman trots att nyheten publicerades den 1 april 2008, och staten förklarade ju faktiskt äktenskapet könsneutralt, trots att beslutet därom sägs ha tagits den 1 april 2009. Så allt som sägs och skrivs idag behöver inte vara fejk).
torsdag 9 februari 2017
Insändare om fosterfördrivningar och samvetsfrihet
Påskvänner!
Fick visst in en insändare i Dagen häromdagen.
Om journalisterna gör sitt jobb kan det här bli riktigt intressant. Jag förstår inte hur de kan tappa stinget i mötet med vissa "gullgrisar" (typ drottning Silvia - som i och för sej inte får uttala sej om annat än det som anses vara comme il fault, typ handikappfrågor och övergrepp mot barn - ärkebiskop Antje och doktor Denis Mukwege). Det är som sekulära medier inte vill ta upp frågor om aborter och samvetsfrihet av rädsla för att en populär person ska visa sej vara abortmotståndare eller åtminstone anhängare av samvetsfrihet för barnmorskor, medan kristna medier inte vill ta upp frågorna av rädsla för att en populär person ska vara för fri abort eller åtminstone motståndare till samvetsfrihet för barnmorskor.
Sen kan man ju få rätt mycket blaha-blaha till svar på frågor om abort och rashygien (som jag upplevde att jag fick av biskop Ragnar på en stiftshögmässa i Söderhamn för 4 år sedan). Men journalister är ju utbildade för att kunna följa upp sina frågor (vilket ibland är svårt för en lekman på en allmän frågestund), jfr Ekots lördagsintervju där "offret" inte brukar komma undan så lätt.
Just biskop Ragnar är ju ett paradexempel på hur en uppsatt person kommit "lindrigt undan"; nämligen i frågan om könsneutrala äktenskap. Han hörde ju till dem som var emot 2009 och ansåg att det stred mot bibeln. Men i ärkebiskopsvalet några år senare fick han inte en enda fråga om detta (för att alla kandidater av princip skulle få exakt samma frågor!!!). Det hade ju varit ett journalistiskt scoop BÅDE om han stod och står fast vid sin inställning från 2009 OCH om han faktiskt ändrat sej och nu inte bara passivt utan aktivt stöder äktenskapsdeformen och inte vill verka för en återgång till 2008 års (och flera tusen års) äktenskapsdefinition som ett förbund mellan man och kvinna.
Men ibland verkar journalister mer intresserade av en god relation till makten än av sanningen. Mänskligt men märkligt. (Själva nerven i god journalistik är väl att kunna avslöja saker?).
Vill gärna passa på och ge vår missionsföreståndare Stefan en eloge i det här sammanhanget. Han har verkligen inte hukat lika mycket som övriga biskopar (jo, för visst är även Stefan en slags biskop de facto).
Fick visst in en insändare i Dagen häromdagen.
Om journalisterna gör sitt jobb kan det här bli riktigt intressant. Jag förstår inte hur de kan tappa stinget i mötet med vissa "gullgrisar" (typ drottning Silvia - som i och för sej inte får uttala sej om annat än det som anses vara comme il fault, typ handikappfrågor och övergrepp mot barn - ärkebiskop Antje och doktor Denis Mukwege). Det är som sekulära medier inte vill ta upp frågor om aborter och samvetsfrihet av rädsla för att en populär person ska visa sej vara abortmotståndare eller åtminstone anhängare av samvetsfrihet för barnmorskor, medan kristna medier inte vill ta upp frågorna av rädsla för att en populär person ska vara för fri abort eller åtminstone motståndare till samvetsfrihet för barnmorskor.
Sen kan man ju få rätt mycket blaha-blaha till svar på frågor om abort och rashygien (som jag upplevde att jag fick av biskop Ragnar på en stiftshögmässa i Söderhamn för 4 år sedan). Men journalister är ju utbildade för att kunna följa upp sina frågor (vilket ibland är svårt för en lekman på en allmän frågestund), jfr Ekots lördagsintervju där "offret" inte brukar komma undan så lätt.
Just biskop Ragnar är ju ett paradexempel på hur en uppsatt person kommit "lindrigt undan"; nämligen i frågan om könsneutrala äktenskap. Han hörde ju till dem som var emot 2009 och ansåg att det stred mot bibeln. Men i ärkebiskopsvalet några år senare fick han inte en enda fråga om detta (för att alla kandidater av princip skulle få exakt samma frågor!!!). Det hade ju varit ett journalistiskt scoop BÅDE om han stod och står fast vid sin inställning från 2009 OCH om han faktiskt ändrat sej och nu inte bara passivt utan aktivt stöder äktenskapsdeformen och inte vill verka för en återgång till 2008 års (och flera tusen års) äktenskapsdefinition som ett förbund mellan man och kvinna.
Men ibland verkar journalister mer intresserade av en god relation till makten än av sanningen. Mänskligt men märkligt. (Själva nerven i god journalistik är väl att kunna avslöja saker?).
Vill gärna passa på och ge vår missionsföreståndare Stefan en eloge i det här sammanhanget. Han har verkligen inte hukat lika mycket som övriga biskopar (jo, för visst är även Stefan en slags biskop de facto).
tisdag 18 oktober 2016
Tyvärr har biskop Stefan rätt
Påskvänner!
Tyvärr är biskop de facto Stefan Gustavssons analys av ärkebiskopens "eskatologi" så mitt i prick. Bra också att han betonar att alla kan ha en svag dag, en svag formulering - men att detta sätt att uttrycka sej tyvärr är ett mönster i "modern" svensk kyrklighet.
För, handen på hjärtat, inte är det bara ärkebiskopar som bluddrar om Kyrkans tro när folk kommer in på de yttersta tingen?
Det här är en sak att arbeta grundligt med - för både Efs-are och andra - inför novembers allhelgona- och domssöndagsfirande. (För att inte tala om "andra advent").
Det går ju nämligen att förbereda sej inför människors frågor.
Tyvärr är biskop de facto Stefan Gustavssons analys av ärkebiskopens "eskatologi" så mitt i prick. Bra också att han betonar att alla kan ha en svag dag, en svag formulering - men att detta sätt att uttrycka sej tyvärr är ett mönster i "modern" svensk kyrklighet.
För, handen på hjärtat, inte är det bara ärkebiskopar som bluddrar om Kyrkans tro när folk kommer in på de yttersta tingen?
Det här är en sak att arbeta grundligt med - för både Efs-are och andra - inför novembers allhelgona- och domssöndagsfirande. (För att inte tala om "andra advent").
Det går ju nämligen att förbereda sej inför människors frågor.
tisdag 17 maj 2016
Tredjedag Pingst
Påsk- och pingstvänner!
Ni som har Nohrborgs postilla (inte jag!) kan ta fram den och läsa hans predikan för Tredjedag Pingst (borttagen av Gustav III i "Stora helgdöden" 1772). Själv tittar jag i 1695 års psalmbok och ser att en av texterna för idag är hämtad från Apostlagärningarna 8:14-16. Föreslagna psalmer är bl.a. Gud har av sin barmhärtighet och Kom, Helge Ande, Herre Gud.
F.ö. har Antje Jackelén sina poänger i den faktiskt mycket välskrivna repliken till Svenska Akademien. Jag tyckte även i debatten inför 1986 års psalmbok (som inte var så dålig som det påstods) att Akademien mest gav ett konservativt (får väl se hur det blir nu när Sara Stridsberg ersätter Gunnel Vallquist!) och inte alltid särskilt insatt eller bibel- och gudstjänstförtroget intryck. Men nog ville jag att konjunktiven bestode, om möjligt vore.
I eftermiddag ska jag vara "diakoniassistent" på Språka. Språkundervisning för flyktingar. Passar särskilt bra en pingstvecka tycker jag.
Du helga eld, all världens tröst,
låt kärlek brinna i vårt bröst.
Du glädjens källa, fyll vårt blod
i jordisk nöd med himmelskt mod.
På korsets väg oss styrk och led,
mot frestelsen med kraft bered,
att här vi tappert strida må
och genom död till livet gå.
Halleluja! Halleluja!
Ni som har Nohrborgs postilla (inte jag!) kan ta fram den och läsa hans predikan för Tredjedag Pingst (borttagen av Gustav III i "Stora helgdöden" 1772). Själv tittar jag i 1695 års psalmbok och ser att en av texterna för idag är hämtad från Apostlagärningarna 8:14-16. Föreslagna psalmer är bl.a. Gud har av sin barmhärtighet och Kom, Helge Ande, Herre Gud.
F.ö. har Antje Jackelén sina poänger i den faktiskt mycket välskrivna repliken till Svenska Akademien. Jag tyckte även i debatten inför 1986 års psalmbok (som inte var så dålig som det påstods) att Akademien mest gav ett konservativt (får väl se hur det blir nu när Sara Stridsberg ersätter Gunnel Vallquist!) och inte alltid särskilt insatt eller bibel- och gudstjänstförtroget intryck. Men nog ville jag att konjunktiven bestode, om möjligt vore.
I eftermiddag ska jag vara "diakoniassistent" på Språka. Språkundervisning för flyktingar. Passar särskilt bra en pingstvecka tycker jag.
Du helga eld, all världens tröst,
låt kärlek brinna i vårt bröst.
Du glädjens källa, fyll vårt blod
i jordisk nöd med himmelskt mod.
På korsets väg oss styrk och led,
mot frestelsen med kraft bered,
att här vi tappert strida må
och genom död till livet gå.
Halleluja! Halleluja!
tisdag 5 april 2016
Biskopsord från Bosse Brander
Påskvänner!
Tack för klarspråket, biskop Bosse! "Kristen bekännelse bryts ner!" Det där var verkliga biskopsord. (Om man ändå kunnat få sätta dej på biskopssätet i Skara eller varför inte Uppsala!)
För att nu inte säga ärkebiskopsord - ifall man inte nuförtiden mest hade förknippat det begreppet med K-G Hammars ultraliberala teologi (tror den mannen ens på Gud som personlig Skapare?) och Antje Jackeléns upprepade vägran att svara på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger.
Hur fick vi förresten "biskopar" som Bonnier, Hammar och Jackelén? Ligger det inte något i Fredrik Sidenvalls ord om AIK:s fientliga övertagande av Djurgården i ledarartikeln Läggmatch?
(Läs gärna även vår missionsföreståndares, "EFS-biskopen" Stefan Holmströms biskopsord!)
Reclaim the church! Reformation 2017!
Tack för klarspråket, biskop Bosse! "Kristen bekännelse bryts ner!" Det där var verkliga biskopsord. (Om man ändå kunnat få sätta dej på biskopssätet i Skara eller varför inte Uppsala!)
För att nu inte säga ärkebiskopsord - ifall man inte nuförtiden mest hade förknippat det begreppet med K-G Hammars ultraliberala teologi (tror den mannen ens på Gud som personlig Skapare?) och Antje Jackeléns upprepade vägran att svara på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger.
Hur fick vi förresten "biskopar" som Bonnier, Hammar och Jackelén? Ligger det inte något i Fredrik Sidenvalls ord om AIK:s fientliga övertagande av Djurgården i ledarartikeln Läggmatch?
(Läs gärna även vår missionsföreståndares, "EFS-biskopen" Stefan Holmströms biskopsord!)
Reclaim the church! Reformation 2017!
fredag 1 april 2016
Ärkebiskopen klargör
Påskvänner!
Efter ett år i ämbetet har ärkebiskop Jante Ackjelén kommit fram till att hon behöver göra några klarlägganden:
* Jesus ger onekligen en sannare bild av Gud än Muhammed ger, säger hon idag. Han är ju t.o.m. Guds härlighets återsken och hans väsens avbild. Och det är klart att jag vill att både muslimer och ateister ska ta emot Jesus som sin Frälsare och bli, ja, kristna.
* Den som tror att Jesus föddes av en biologisk jungfru behöver inte alls ha missat poängen med Guds människoblivande, konstaterar hon vidare. Tvärtom, många som tror på jungfrufödelsen (förvisso inte alla) har en mycket klar uppfattning av Jesus´ gudomlighet, medan de flesta som inte tror på den menar att Jesus bara var en vanlig, fast ändå på något sätt ovanlig, människa.
* Det är mer än fruktansvärt att så många av våra kristna systrar och bröder i Mellanöstern dödas eller tvingas bort från de bygder där kristna ofta levt i flera tusen år, fastslår hon med emfas. Vi är tacksamma för många kristnas möjlighet att existera i Libanon, Jordanien och områdets enda demokrati, Israel, men vi accepterar inte att så många blivit så utsatta på övriga håll.
* Visst, det finns en särskild poäng med man-kvinna-förbundet, som borde återfå ett särskilt begrepp, menar hon. Åtminstone i kyrkan. Klart att den som vill bilda familj och inte är direkt oförmögen till äktenskap i traditionell bemärkelse (jfr Matt. 19) bör göra det tillsammans med någon av det motsatta könet, inte med någon av samma. En uppenbart välskapt människa kan förresten inte vara "född i fel kropp". Och karlar föder inte barn i den bemärkelse vi brukar prata om, och har heller aldrig gjort det.
[Inlagt 5/4: Det här var tydligen inget aprilskämt, som jag trodde när Dagen skrev om det 1/4].
Efter ett år i ämbetet har ärkebiskop Jante Ackjelén kommit fram till att hon behöver göra några klarlägganden:
* Jesus ger onekligen en sannare bild av Gud än Muhammed ger, säger hon idag. Han är ju t.o.m. Guds härlighets återsken och hans väsens avbild. Och det är klart att jag vill att både muslimer och ateister ska ta emot Jesus som sin Frälsare och bli, ja, kristna.
* Den som tror att Jesus föddes av en biologisk jungfru behöver inte alls ha missat poängen med Guds människoblivande, konstaterar hon vidare. Tvärtom, många som tror på jungfrufödelsen (förvisso inte alla) har en mycket klar uppfattning av Jesus´ gudomlighet, medan de flesta som inte tror på den menar att Jesus bara var en vanlig, fast ändå på något sätt ovanlig, människa.
* Det är mer än fruktansvärt att så många av våra kristna systrar och bröder i Mellanöstern dödas eller tvingas bort från de bygder där kristna ofta levt i flera tusen år, fastslår hon med emfas. Vi är tacksamma för många kristnas möjlighet att existera i Libanon, Jordanien och områdets enda demokrati, Israel, men vi accepterar inte att så många blivit så utsatta på övriga håll.
* Visst, det finns en särskild poäng med man-kvinna-förbundet, som borde återfå ett särskilt begrepp, menar hon. Åtminstone i kyrkan. Klart att den som vill bilda familj och inte är direkt oförmögen till äktenskap i traditionell bemärkelse (jfr Matt. 19) bör göra det tillsammans med någon av det motsatta könet, inte med någon av samma. En uppenbart välskapt människa kan förresten inte vara "född i fel kropp". Och karlar föder inte barn i den bemärkelse vi brukar prata om, och har heller aldrig gjort det.
[Inlagt 5/4: Det här var tydligen inget aprilskämt, som jag trodde när Dagen skrev om det 1/4].
Ärkebiskopen klargör
Påskvänner!
Efter ett år i ämbetet har ärkebiskop Jante Ackjelén kommit fram till att hon behöver göra några klarlägganden:
* Jesus ger onekligen en sannare bild av Gud än Muhammed ger, säger hon idag. Han är ju t.o.m. Guds härlighets återsken och hans väsens avbild. Och det är klart att jag vill att både muslimer och ateister ska ta emot Jesus som sin Frälsare och bli, ja, kristna.
* Den som tror att Jesus föddes av en biologisk jungfru behöver inte alls ha missat poängen med Guds människoblivande, konstaterar hon vidare. Tvärtom, många som tror på jungfrufödelsen (förvisso inte alla) har en mycket klar uppfattning av Jesus´ gudomlighet, medan de flesta som inte tror på den menar att Jesus bara var en vanlig, fast ändå på något sätt ovanlig, människa.
* Det är mer än fruktansvärt att så många av våra kristna systrar och bröder i Mellanöstern dödas eller tvingas bort från de bygder där kristna ofta levt i flera tusen år, fastslår hon med emfas. Vi är tacksamma för många kristnas möjlighet att existera i Libanon, Jordanien och områdets enda demokrati, Israel, men vi accepterar inte att så många blivit så utsatta på övriga håll.
* Visst, det finns en särskild poäng med man-kvinna-förbundet, som borde återfå ett särskilt begrepp, menar hon. Åtminstone i kyrkan. Klart att den som vill bilda familj och inte är direkt oförmögen till äktenskap i traditionell bemärkelse (jfr Matt. 19) bör göra det tillsammans med någon av det motsatta könet, inte med någon av samma. En uppenbart välskapt människa kan förresten inte vara "född i fel kropp". Och karlar föder inte barn i den bemärkelse vi brukar prata om, och har heller aldrig gjort det.
Efter ett år i ämbetet har ärkebiskop Jante Ackjelén kommit fram till att hon behöver göra några klarlägganden:
* Jesus ger onekligen en sannare bild av Gud än Muhammed ger, säger hon idag. Han är ju t.o.m. Guds härlighets återsken och hans väsens avbild. Och det är klart att jag vill att både muslimer och ateister ska ta emot Jesus som sin Frälsare och bli, ja, kristna.
* Den som tror att Jesus föddes av en biologisk jungfru behöver inte alls ha missat poängen med Guds människoblivande, konstaterar hon vidare. Tvärtom, många som tror på jungfrufödelsen (förvisso inte alla) har en mycket klar uppfattning av Jesus´ gudomlighet, medan de flesta som inte tror på den menar att Jesus bara var en vanlig, fast ändå på något sätt ovanlig, människa.
* Det är mer än fruktansvärt att så många av våra kristna systrar och bröder i Mellanöstern dödas eller tvingas bort från de bygder där kristna ofta levt i flera tusen år, fastslår hon med emfas. Vi är tacksamma för många kristnas möjlighet att existera i Libanon, Jordanien och områdets enda demokrati, Israel, men vi accepterar inte att så många blivit så utsatta på övriga håll.
* Visst, det finns en särskild poäng med man-kvinna-förbundet, som borde återfå ett särskilt begrepp, menar hon. Åtminstone i kyrkan. Klart att den som vill bilda familj och inte är direkt oförmögen till äktenskap i traditionell bemärkelse (jfr Matt. 19) bör göra det tillsammans med någon av det motsatta könet, inte med någon av samma. En uppenbart välskapt människa kan förresten inte vara "född i fel kropp". Och karlar föder inte barn i den bemärkelse vi brukar prata om, och har heller aldrig gjort det.
torsdag 4 juni 2015
Antje Jackelén 60 år
Påskvänner!
Antje Jackelén fyller visst 60 år idag, samma dag som Bernth som arbetat några år i vår församling med både infödningar och flyktingar fyller 70 (om ängeln som viskade i mitt öra hade rätt). Gott Nytt År och God fortsättning båda två! Bernth fick Psaltaren 70 som födelsedagshälsning, och Antje får Psaltaren 60.
Antje Jackelén fyller visst 60 år idag, samma dag som Bernth som arbetat några år i vår församling med både infödningar och flyktingar fyller 70 (om ängeln som viskade i mitt öra hade rätt). Gott Nytt År och God fortsättning båda två! Bernth fick Psaltaren 70 som födelsedagshälsning, och Antje får Psaltaren 60.
måndag 19 januari 2015
Bra att Kenneth Ferm lämnade styrelsen
Påskvänner!
Före jul fick vi veta att Kenneth Ferm lämnar EFS-styrelsen. För julfridens skull kommenterade jag det inte då. Men nu vill jag bara säga att jag inte beklagar hans beslut. Och det handlar inte bara om att Kenneth ville ha acceptans för queerläror (som t.ex. onödigheten med att ha en mamma, vad han säger om barnafödande män vet jag inte) och deras konsekvens, det könsneutrala äktenskapet, även i EFS, utan framför allt om att han hör till dem (ett fåtal, hoppas jag) som inte ser några problem med Antje Jackeléns teologi även i övrigt - och vad jag förstår inte med K-G Hammars heller. Eller med de i kyrkomötet dominerande politiska partierna, vars beslut han tydligen förväntar sej att vi ska böja oss inför.
Skulle Ferms linje bli EFS:s linje ser jag inte att EFS alls längre har något existensberättigande. Vi kan då helt enkelt ansluta oss till Svenska kyrkans lekmannaförbund - eller Equmeniakyrkan, om vi vill vara lite mer "fria".
Vad säger den kvarvarande styrelsemedlemmen Bengt "Begis" Gustavsson? Han har uppenbarligen rätt i att EFS rymmer människor "med olika bibelsyn och gudsbild". Men menar han verkligen, så här inför reformationsjubileet, att en evangelisk-luthersk väckelserörelse kan se ut lite ungefär hur som helst och förkunna ungefär vilka läror som helst? (Som Svenska kyrkan, liksom).
Och vad säger övriga styrelsen? Jag tycker inte att vi i äktenskapsfrågan ska gömma oss bakom Mekane Yesus-kyrkan, vilket missionsföreståndaren faktiskt delvis gjorde, utan att vi tydligt ska gå till storms mot både verklig homofobi (där och här hemma) och verklig queerologi. Med all förståelse för entydigt homosexuellas predikament - och utsatta situation, inte minst i Afrika - är det faktiskt "en galenskap i Israel" att som kyrka och väckelserörelse inte längre kunna stå för att man-kvinna-förbundet är särskilt välsignat och väldesignat, ja, något som i eminent mening berör själva livets hemlighet och vidarebefordran, se 1 Mos. 2 och Matt. 19. Ja, att inte ens längre ha ett särskilt ord för det!!!
1. Man och kvinna, Gud till pris,
danats skönt och rikt.
Gud har ock i paradis
själv dem sammanvigt.
Med den store Guden
var allt himlens hov,
Gud tillredde bruden
när brudgummen sov.
Herren vare lov!
2. Stora bröllop finns ett par,
ett där Gud var präst
och det andra där han var
själv en synlig gäst.
Nytt han allt kan dana,
här finns stort bevis:
äktenskap i Kana
blir nytt paradis!
Herren vare pris!
3. Paradis det heta skall
där vår Herre är,
äktenskapets höga kall
Gud bekräftar här.
Hör du som förnedrar
det med hån och lack:
när Gud ståndet hedrar
ler det åt ditt snack.
Herren vare tack!
4. Ni som ingår hjonelag
så som det bör ske,
och er på er hedersdag
hedrade vill se,
den som danat bruden
först av alla bjud!
När han här blev bjuden,
höjdes man och brud.
Lovad vare Gud!
5. Frukta ej för brist och nöd.
Om han gästar här
skall du finna överflöd
fast du fattig är.
Spön skall bära mandlar,
skyn skall regna mann´,
vann till vin förvandlar
Gud som konsten kan.
Lovad vare han!
6. Om sin stund låt Gud få rå,
under väntans tid
vad han säger, gör just så,
bida, bed och lid.
Han vill allt uträtta,
sörj din sorg ihjäl.
Slutet blir dock detta:
Gud har allt gjort väl!
Lova Gud, min själ!
7. Den som allt av intet gjort
kan ock starkt av svagt
och av litet göra stort
och av krokigt rakt.
Gud som ser och känner
vårt behov och brist,
skall för sina vänner
spara bäst till sist.
Gud ske lov så visst!
8. Då blir ock Guds härlighet
på oss uppenbar,
att han kan och vill och vet
vad han lovat har.
I hans rätta timma
ser vi klara fjät
och en härlig strimma
av Guds majestät.
Gud ske lov för det!
9. Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!
10. Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!
11. Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!
12. Ja, vår Gud, dig tacke folk,
folken tacke dig,
deras tunga, hjärtats tolk,
ständigt röre sig,
love dig med gamman
för vad du befallt,
mänskors barn tillsamman
tusen-, tusenfalt
prise dig för allt!
Före jul fick vi veta att Kenneth Ferm lämnar EFS-styrelsen. För julfridens skull kommenterade jag det inte då. Men nu vill jag bara säga att jag inte beklagar hans beslut. Och det handlar inte bara om att Kenneth ville ha acceptans för queerläror (som t.ex. onödigheten med att ha en mamma, vad han säger om barnafödande män vet jag inte) och deras konsekvens, det könsneutrala äktenskapet, även i EFS, utan framför allt om att han hör till dem (ett fåtal, hoppas jag) som inte ser några problem med Antje Jackeléns teologi även i övrigt - och vad jag förstår inte med K-G Hammars heller. Eller med de i kyrkomötet dominerande politiska partierna, vars beslut han tydligen förväntar sej att vi ska böja oss inför.
Skulle Ferms linje bli EFS:s linje ser jag inte att EFS alls längre har något existensberättigande. Vi kan då helt enkelt ansluta oss till Svenska kyrkans lekmannaförbund - eller Equmeniakyrkan, om vi vill vara lite mer "fria".
Vad säger den kvarvarande styrelsemedlemmen Bengt "Begis" Gustavsson? Han har uppenbarligen rätt i att EFS rymmer människor "med olika bibelsyn och gudsbild". Men menar han verkligen, så här inför reformationsjubileet, att en evangelisk-luthersk väckelserörelse kan se ut lite ungefär hur som helst och förkunna ungefär vilka läror som helst? (Som Svenska kyrkan, liksom).
Och vad säger övriga styrelsen? Jag tycker inte att vi i äktenskapsfrågan ska gömma oss bakom Mekane Yesus-kyrkan, vilket missionsföreståndaren faktiskt delvis gjorde, utan att vi tydligt ska gå till storms mot både verklig homofobi (där och här hemma) och verklig queerologi. Med all förståelse för entydigt homosexuellas predikament - och utsatta situation, inte minst i Afrika - är det faktiskt "en galenskap i Israel" att som kyrka och väckelserörelse inte längre kunna stå för att man-kvinna-förbundet är särskilt välsignat och väldesignat, ja, något som i eminent mening berör själva livets hemlighet och vidarebefordran, se 1 Mos. 2 och Matt. 19. Ja, att inte ens längre ha ett särskilt ord för det!!!
1. Man och kvinna, Gud till pris,
danats skönt och rikt.
Gud har ock i paradis
själv dem sammanvigt.
Med den store Guden
var allt himlens hov,
Gud tillredde bruden
när brudgummen sov.
Herren vare lov!
2. Stora bröllop finns ett par,
ett där Gud var präst
och det andra där han var
själv en synlig gäst.
Nytt han allt kan dana,
här finns stort bevis:
äktenskap i Kana
blir nytt paradis!
Herren vare pris!
3. Paradis det heta skall
där vår Herre är,
äktenskapets höga kall
Gud bekräftar här.
Hör du som förnedrar
det med hån och lack:
när Gud ståndet hedrar
ler det åt ditt snack.
Herren vare tack!
4. Ni som ingår hjonelag
så som det bör ske,
och er på er hedersdag
hedrade vill se,
den som danat bruden
först av alla bjud!
När han här blev bjuden,
höjdes man och brud.
Lovad vare Gud!
5. Frukta ej för brist och nöd.
Om han gästar här
skall du finna överflöd
fast du fattig är.
Spön skall bära mandlar,
skyn skall regna mann´,
vann till vin förvandlar
Gud som konsten kan.
Lovad vare han!
6. Om sin stund låt Gud få rå,
under väntans tid
vad han säger, gör just så,
bida, bed och lid.
Han vill allt uträtta,
sörj din sorg ihjäl.
Slutet blir dock detta:
Gud har allt gjort väl!
Lova Gud, min själ!
7. Den som allt av intet gjort
kan ock starkt av svagt
och av litet göra stort
och av krokigt rakt.
Gud som ser och känner
vårt behov och brist,
skall för sina vänner
spara bäst till sist.
Gud ske lov så visst!
8. Då blir ock Guds härlighet
på oss uppenbar,
att han kan och vill och vet
vad han lovat har.
I hans rätta timma
ser vi klara fjät
och en härlig strimma
av Guds majestät.
Gud ske lov för det!
9. Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!
10. Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!
11. Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!
12. Ja, vår Gud, dig tacke folk,
folken tacke dig,
deras tunga, hjärtats tolk,
ständigt röre sig,
love dig med gamman
för vad du befallt,
mänskors barn tillsamman
tusen-, tusenfalt
prise dig för allt!
Text: Johan Runius (1679-1713), tr. 1714 i Dudaim, lätt bearb. A.H. 2011
Musik: Ur 1697 års koralbok (nr 326 "Gud som allting skapade")
Musik: Ur 1697 års koralbok (nr 326 "Gud som allting skapade")
lördag 30 november 2013
Förfärliga angrepp på Antje Jackelén
En annan källa till missmod och sorg på Andreas-dagen (därtill gamle Kalle Dussins dödsdag) är att ärkebiskop electa drabbats av inte bara seriös kritik - må den inte upphöra! - utan också näthat och t.o.m. dödshot. Det är helt enkelt fruktansvärt. Dels är det rent mänskligt så hemskt att en människa, därtill en så sympatisk person som Jackelén, ö.h.t. ska behöva utsättas för sånt här; dels är hot och hat så fruktansvärt kontraproduktivt om man nu vill kritisera någon för något (jfr tårtningen av Jimmie Åkesson - och nej, därmed har jag inte likställt Jackelén med Åkesson, jfr Sanna Rayman om jämförelser - förmodligen är det f.ö. Åkesson-anhängare som hotar Jackelén).
O vad jag önskar att Svenska kyrkan och dess ledning kunde BÅDE tydligt försvara våra invandrare och flyktingar (oavsett tro) mot rasism och främlingsfientlighet - vilket SvK oftast gör; det är bra! - OCH tydligt gå ut med att vi vill gå ut och på alla vettiga sätt försöka göra alla till (Jesu) lärjungar. Både ateister och judar, sverigedemokrater och muslimer. Där är vi minst sagt otydligare, vilket tyvärr gör vissa av somliga sverigedemokraters anmärkningar berättigade!
Tänk om vi kunde visa tydlighet åt båda håll alltså - precis som jag önskar att EFS:s ledning kunde BÅDE tydligt ta avstånd från verklig homofobi här hemma och inte minst i Etiopien OCH tydligt gå ut med att vi vill ha tillbaka det klassiska äktenskapsbegreppet som ett förbund mellan en man och en kvinna (åtminstone i kyrkan).
O vad jag önskar att Svenska kyrkan och dess ledning kunde BÅDE tydligt försvara våra invandrare och flyktingar (oavsett tro) mot rasism och främlingsfientlighet - vilket SvK oftast gör; det är bra! - OCH tydligt gå ut med att vi vill gå ut och på alla vettiga sätt försöka göra alla till (Jesu) lärjungar. Både ateister och judar, sverigedemokrater och muslimer. Där är vi minst sagt otydligare, vilket tyvärr gör vissa av somliga sverigedemokraters anmärkningar berättigade!
Tänk om vi kunde visa tydlighet åt båda håll alltså - precis som jag önskar att EFS:s ledning kunde BÅDE tydligt ta avstånd från verklig homofobi här hemma och inte minst i Etiopien OCH tydligt gå ut med att vi vill ha tillbaka det klassiska äktenskapsbegreppet som ett förbund mellan en man och en kvinna (åtminstone i kyrkan).
onsdag 16 oktober 2013
Uppenbarat och fördolt
Påskvänner!
Det är naturligtvis fint och ridderligt av Ragnar Persenius att gratulera sin medtävlerska Antje Jackelén, precis som det var fint av Göran Skytte att kunna ge sin f.d. andlige mentor, numera kyrklige kombattant K-G Hammar, en rejäl kram.
Men vad gäller själva saken: att offentligt välkomna en ärkebiskop som inte kan svara rakt på om Jesus ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger, som snarast distanserar sej från tron att Jesus föddes av en verklig jungfru, som tror att helvetet (bara) är ett tillstånd här och nu (vad med himmelen, undrar man?), som på punkt efter punkt lämnat evangelisk-luthersk tro och bekännelse, det är att i allra högsta grad göra sej medskyldig till att människor blir lurade (jfr 2 Joh. 9-11 eller en mykologisk förening som på 1950-talet bjöd in Bengt Cortin till föredrag om goda röd flugsvampsomeletter). Då hjälper det inte om man själv i sin egen predikstol har en bättre förkunnelse än ärkebiskopen eller själv låter bli att bjuda folk på röd flugsvamp.
(Märkligt också hur Persenius i sitt herdabrev "Längtan och närvaro" lyckas med konststycket att både kritisera Hammar - Kristusgärningen har väl hänt och är väl inte bara poesi? - och Hammars kritiker i bl.a. pingstkyrkan och romersk katolska kyrkan, ja, missionsföreståndaren i Missionskyrkan, som på något sätt ändå gjorde fel i att angripa Svea rikes ärkebiskop).
Persenius´ oförmåga att frimodigt stå upp för sina egna åsikter när det visar sej att det stora flertalet tänker annorlunda kom till synes redan i äktenskapsdebatten 2009 och framför allt efter att beslutet om det könsneutrala äktenskapet fattats även i kyrkomötet. Sedan dess har han inte gjort mycket för att ändra sakernas tillstånd. Och när han inför ärkebiskopsvalet skrev om ödmjukhet och Guds fördoldhet på sin blogg, skrev jag en kommentar som han inte velat ta in och som därför publiceras här istället. (Det är ju alldeles sant att man inte har en skyldighet att publicera andras kommentarer, särskilt inte om de är långa. Men man ska vara rädd om sina kritiker - gäller även när Ulf Hjertén skriver här! En blogg med bara uppmuntrande instämmanden till kommentarer verkar i längden lite insnöad. Och ändå: jag håller ju helt med Ragnar om att vi i andliga frågor inte ska uttala oss om mer än vi har täckning för i Skriften - men vi ska heller inte mörka det som faktiskt uppenbarats).
Så här skrev jag till Ragnar:
Så här skrev jag till Ragnar:
Ja visst är Tacksägelsedagen en underbar helg (inte minst genom att vår dotter föddes Tacksägelsedagen 2002 och igår kunde fira sin 11-årsdag på ännu en Tacksägelsedag)! Vi får verkligen sjunga med ”hötorgspoeten” Paul Nilsson: http://www.svps1986.blogspot.se/2010/02/168-kom-infor-herren-med-tacksamhet.html
När det gäller uppenbarelsen och det fördolda är ju 5 Mos. 29:29 ett kardinalställe http://www.bibeln.se/las/2k/5_mos#q=5+Mos+29%3A29 (även om det till den nytestamentliga uppenbarelsen hör att vi inte behöver följa Mose lag i allt). Vi har som du säger all anledning att visa ödmjukhet – inför t.ex. lidandets problem och olika nedärvda brister, inför exakt vilka som till slut blir evigt saliga, inför inför treenighetens mysterium, inför försoningens mysterium, inför nattvardens mysterium et c.
Men till kristlig ödmjukhet hör att – också inför ett ärkebiskopsval – ärligt redovisa vad Kristus faktiskt uppenbarat om t.ex. äktenskapet (det är trots den ömsinta versen i Matt. 19:11 svårt att få det till att han inte är det minsta heteronormativ ens gentemot dem som faktiskt har ett val), om allvarliga risker för vår själ här och efter döden men evig salighet för den som tror på honom – detta är ju just en salighetsfråga om den förra nu inte var det! – om att han och Fadern är ett, om att han ger sitt liv till lösen för många och om nattvarden säger just ”Detta är mitt blod som utgjuts för många till syndernas förlåtelse.”
Du har rätt i att syftet inte är att nedvärdera andras tro och att det är viktigt att se var vi är överens. Men såväl mosaiskt troende som muslimer och new ageare m.fl. märker förstås ändå att vi håller Jesu undervisning högre än både Moses (se Joh. 1:17, även om vi likt Jesus räknar Moses till uppenbarelsen) och Muhammed. Och det blir en falsk ödmjukhet att inte tydligt stå för det. Då får vi nämligen inte kristendom utan Baha´i (http://sv.wikipedia.org/wiki/Baha%C2%B4i , den perfekta folkkyrkoreligionen?).
Tack dock för relativt(!) tydliga och genomtänkta svar i ärkebiskopshearingen! Men jag noterar att du tyvärr inte sökte mandat för en återställd heteronormativ huvudlinje i kyrkan och ett särskilt begrepp/en särskild ritual för man-kvinna-förbundet. Det skulle kanske ha gjort det svårare att bli vald men väckt respekt hos många – och ökat dina möjligheter att kontakta och motverka verklig homofobi i våra afrikanska systerkyrkor.
tisdag 1 oktober 2013
Hedersomnämnande till Johan Dalman - men det står mellan Lund och Uppsala
Påskvänner!
Det kan inte hjälpas - när det gäller rent kommunikativ förmåga, i skrift åtminstone, sticker domprosten i Strängnäs ut på ett positivt sätt. Hans svar har en språklig och bitvis även innehållslig lyster som jag uppskattar.
Och ändå: kan man inte svara ett rakt ja på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger, ska man kanske söka ett annat jobb än just arbetet som ärkebiskop (eller för den delen domprost).
Som jag (och många andra) ser det står valet den 15 oktober i första hand mellan de två biskopar som ställer upp i dagens hearing: Lundabispen Antje Jackelén och Uppsalabispen Ragnar Persenius. Ragnar har namnsdag idag, och jag tror inte att "it´s a sign", men jag måste naturligtvis passa på att gratulera!
Nu börjar den direktsända "hearingen" i Gottsunda. Den kan följas här:
http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/offentlig-utfragning-av-ab-kandidaterna
Och nu innan jag promenerar iväg till jobbet hinner jag höra att samlingen i Gottsunda (föga välbesökt - var är alla EFS-are? - folk tittar väl på webben?) inleds med Per Harlings fina bönepsalm för kyrkan i staden. En psalm som även en lantis som jag kan uppskatta och det är gott att inleda dagen med bön:
Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas
men få dock anar Gud.
Ge kyrkan kraft att vara
för stadens folk ett hem,
i handling uppenbara
Guds närvaro bland dem.
PS. Dag Sandahls kommentar inför hearingen är lika gratis som obetalbar. Den avslutas så här:
I dag kan man följa utfrågningarna inför ärkebiskopsvalet. Man och man - själv måste jag bedriva arbete. Jag får väl kolla i efterhand. Min enda fråga är denna: "Säger ärkebiskopskandidaten något annat eller något otydligare om Jesus och Kyrkan än söndagsskolfröken?" Blir svaret oklart, håller jag mig till söndagsskolfröken. Konstigare än så är det inte. Ska söndagsskolfröken också räknas in bland de pansarbrigadchefer Svenska kyrkan höll sig med - eller räknas BatC eller KompC i vart fall? Det är också betydelsefullt - och fint.
DS.
Det kan inte hjälpas - när det gäller rent kommunikativ förmåga, i skrift åtminstone, sticker domprosten i Strängnäs ut på ett positivt sätt. Hans svar har en språklig och bitvis även innehållslig lyster som jag uppskattar.
Och ändå: kan man inte svara ett rakt ja på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger, ska man kanske söka ett annat jobb än just arbetet som ärkebiskop (eller för den delen domprost).
Som jag (och många andra) ser det står valet den 15 oktober i första hand mellan de två biskopar som ställer upp i dagens hearing: Lundabispen Antje Jackelén och Uppsalabispen Ragnar Persenius. Ragnar har namnsdag idag, och jag tror inte att "it´s a sign", men jag måste naturligtvis passa på att gratulera!
Nu börjar den direktsända "hearingen" i Gottsunda. Den kan följas här:
http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/offentlig-utfragning-av-ab-kandidaterna
Och nu innan jag promenerar iväg till jobbet hinner jag höra att samlingen i Gottsunda (föga välbesökt - var är alla EFS-are? - folk tittar väl på webben?) inleds med Per Harlings fina bönepsalm för kyrkan i staden. En psalm som även en lantis som jag kan uppskatta och det är gott att inleda dagen med bön:
Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas
men få dock anar Gud.
Ge kyrkan kraft att vara
för stadens folk ett hem,
i handling uppenbara
Guds närvaro bland dem.
PS. Dag Sandahls kommentar inför hearingen är lika gratis som obetalbar. Den avslutas så här:
I dag kan man följa utfrågningarna inför ärkebiskopsvalet. Man och man - själv måste jag bedriva arbete. Jag får väl kolla i efterhand. Min enda fråga är denna: "Säger ärkebiskopskandidaten något annat eller något otydligare om Jesus och Kyrkan än söndagsskolfröken?" Blir svaret oklart, håller jag mig till söndagsskolfröken. Konstigare än så är det inte. Ska söndagsskolfröken också räknas in bland de pansarbrigadchefer Svenska kyrkan höll sig med - eller räknas BatC eller KompC i vart fall? Det är också betydelsefullt - och fint.
DS.
söndag 8 september 2013
Teologi hos trolig ny ärkebiskop
Påskvänner!
Även för en lågkyrklig är det naturligtvis intressant hur det ser ut "däruppe." Av alla tecken att döma blir Antje Jackelén ny ärkebiskop, delvis på egna goda meriter som lärare och biskop, delvis för att könet blivit ett utslagsgivande argument gentemot t.ex. den lika eller mer välmeriterade Ragnar Persenius. (Ganska lustigt att det blivit så just i år 2013 när vi officiellt och juridiskt bytt ut "biologiskt kön" mot "socialt kön" och alltså inte kan vara riktigt säkra på att någon är kvinna ens när personen fött barn - inte heller på att någon är man ens när personen blivit far). Och i en högkyrklig ämbetssyn är naturligtvis könet också viktigt - så viktigt att man tenderat att se en manlig biskop som en "riktig" biskop oavsett vilka villoläror personen framför. Mycket tveksamt - men högkyrkliga brukar åtminstone veta vad de menar med män resp. kvinnor.
Man kan väl inte påstå att den teologiska analysen av kandidaternas ståndpunkter och läror varit särskilt djupgående i det pågående ärkebiskopsvalet. Så Anders Brogrens analys av favoriten Jackelén är välkommen. Det vore ju att förminska henne som teolog och kvinna att inte ta henne på lika stort allvar som sina manliga konkurrenter. Av vilka alla nu tycks dela - eller åtminstone acceptera - den gnostiska queerläran att karlar genom hela historien (för det kan väl inte ha börjat just i vår egen tid?) har fötts i välbyggda kvinnokroppar och således kunnat föda barn. En dogm som på politiskt initiativ ersatt jungfrufödelsen i vikt och betydelse?
Fler analyser får gärna komma beträffande både Jackelén och övriga kandidater.
Väktare på Sions murar,
skåda vidden av ditt kall!
Inför den som prövar njurar
räkenskap du göra skall.
Även för en lågkyrklig är det naturligtvis intressant hur det ser ut "däruppe." Av alla tecken att döma blir Antje Jackelén ny ärkebiskop, delvis på egna goda meriter som lärare och biskop, delvis för att könet blivit ett utslagsgivande argument gentemot t.ex. den lika eller mer välmeriterade Ragnar Persenius. (Ganska lustigt att det blivit så just i år 2013 när vi officiellt och juridiskt bytt ut "biologiskt kön" mot "socialt kön" och alltså inte kan vara riktigt säkra på att någon är kvinna ens när personen fött barn - inte heller på att någon är man ens när personen blivit far). Och i en högkyrklig ämbetssyn är naturligtvis könet också viktigt - så viktigt att man tenderat att se en manlig biskop som en "riktig" biskop oavsett vilka villoläror personen framför. Mycket tveksamt - men högkyrkliga brukar åtminstone veta vad de menar med män resp. kvinnor.
Man kan väl inte påstå att den teologiska analysen av kandidaternas ståndpunkter och läror varit särskilt djupgående i det pågående ärkebiskopsvalet. Så Anders Brogrens analys av favoriten Jackelén är välkommen. Det vore ju att förminska henne som teolog och kvinna att inte ta henne på lika stort allvar som sina manliga konkurrenter. Av vilka alla nu tycks dela - eller åtminstone acceptera - den gnostiska queerläran att karlar genom hela historien (för det kan väl inte ha börjat just i vår egen tid?) har fötts i välbyggda kvinnokroppar och således kunnat föda barn. En dogm som på politiskt initiativ ersatt jungfrufödelsen i vikt och betydelse?
Fler analyser får gärna komma beträffande både Jackelén och övriga kandidater.
Väktare på Sions murar,
skåda vidden av ditt kall!
Inför den som prövar njurar
räkenskap du göra skall.
lördag 7 februari 2009
Må Koivunen Bylund bli stiftschef i Härnösand
Påskvänner!
Jag känner att jag strax måste lämna det blott alltför aktuella vigselrättsämnet för att inte storkna av den stiftschefliga soppan. Det är utan tvivel skadligt för själen att sysselsätta sej för mycket med elände. Jag kan bara uttrycka min innerliga förhoppning att den nödvändiga förståelsen för entydigt homosexuellas situation inte ska bli lidande av det närmast queer-artade carte blanche som stiftscheferna (nb allihop!) utfärdat i familjebildningsfrågan.
Men jag hoppas helt uppriktigt att Tuulikki Koivunen Bylund nu äntligen får bli biskop. I Härnösand. Det är hon värd. Teologiskt har hon inte mer med evangelisk-luthersk bekännelse att göra än övriga topp-prelater i Svenska statskyrkan, men hon visade stora predikogåvor i Uppsala domkyrka på Reformationsdagen för 11 år sedan, och skötte Fadimes begravning ytterst stiligt ur både estetisk och medmänsklig synvinkel. Vad mer brukar vi begära av en stiftschef?
Jag kan, som sagt, helt enkelt inte med somligas ovana att kalla blott kvinnliga biskopar stiftschefer, medan övriga får behålla biskopsmössan även om de av sina uttalanden att döma vandrar omkring i nattmössan även på ljusa dagen. Jag har inte funnit Christina Odenberg, Caroline Krook eller Antje Jackelén sämre än sina manliga kolleger i något signifikant avseende, och tycker att det är mer än besynnerligt att det tagit så lång tid att - i statskyrkans s.k. biskopsmöte - få fram fler kvinnor än 2 av 14.
Att hanteringen av äktenskapsfrågan kastar sina mörka skuggor också över ämbetsfrågan är dock ofrånkomligt. Särskilt så ofta som man det senaste året fått höra att det ena ger det andra. Från båda sidor i äktenskapsdebatten!
Koivunen Bylund kan säkert göra ett - minst! - lika bra jobb i Norrlands Atén som någonsin gamle EFS-aren Tony Guldbrandzén. Men låt oss be att Svenska statskyrkan skils från både staten och all nypåhittad teologi.
Låt psalmen vi sjunger och ordet vi hör
o Gud, i vårt liv bli en sådd som ger skörd.
Jag känner att jag strax måste lämna det blott alltför aktuella vigselrättsämnet för att inte storkna av den stiftschefliga soppan. Det är utan tvivel skadligt för själen att sysselsätta sej för mycket med elände. Jag kan bara uttrycka min innerliga förhoppning att den nödvändiga förståelsen för entydigt homosexuellas situation inte ska bli lidande av det närmast queer-artade carte blanche som stiftscheferna (nb allihop!) utfärdat i familjebildningsfrågan.
Men jag hoppas helt uppriktigt att Tuulikki Koivunen Bylund nu äntligen får bli biskop. I Härnösand. Det är hon värd. Teologiskt har hon inte mer med evangelisk-luthersk bekännelse att göra än övriga topp-prelater i Svenska statskyrkan, men hon visade stora predikogåvor i Uppsala domkyrka på Reformationsdagen för 11 år sedan, och skötte Fadimes begravning ytterst stiligt ur både estetisk och medmänsklig synvinkel. Vad mer brukar vi begära av en stiftschef?
Jag kan, som sagt, helt enkelt inte med somligas ovana att kalla blott kvinnliga biskopar stiftschefer, medan övriga får behålla biskopsmössan även om de av sina uttalanden att döma vandrar omkring i nattmössan även på ljusa dagen. Jag har inte funnit Christina Odenberg, Caroline Krook eller Antje Jackelén sämre än sina manliga kolleger i något signifikant avseende, och tycker att det är mer än besynnerligt att det tagit så lång tid att - i statskyrkans s.k. biskopsmöte - få fram fler kvinnor än 2 av 14.
Att hanteringen av äktenskapsfrågan kastar sina mörka skuggor också över ämbetsfrågan är dock ofrånkomligt. Särskilt så ofta som man det senaste året fått höra att det ena ger det andra. Från båda sidor i äktenskapsdebatten!
Koivunen Bylund kan säkert göra ett - minst! - lika bra jobb i Norrlands Atén som någonsin gamle EFS-aren Tony Guldbrandzén. Men låt oss be att Svenska statskyrkan skils från både staten och all nypåhittad teologi.
Låt psalmen vi sjunger och ordet vi hör
o Gud, i vårt liv bli en sådd som ger skörd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
