Påskvänner!
Idag är det biskopsval i Skara. Jag tror inte Staffan Grenstedt har en chans när det verkligen gäller. Det finns för många som i slutomgången röstar på "vem som helst" hellre än honom.
OBS: Staffan var den ende som tydligt och förebehållslöst sa sej vilja viga också prästkandidater som inte viger personer av samma kön till äktenskap, förmodligen för att han själv gör samma reservation som de - men varför skulle Staffan eller någon annan prästviga folk som förnekar att det finns vare sej någon biologisk och gudomlig vits med att ha en pappa? Och då sa ändå ärkechefen för två år sedan att han med näbbar och klor skulle kämpa för att även de "heteronormativa" skulle fortsätta kunna bli och verka som präster i vår kyrka.
K-G Hammars böcker ("Samtal om Gud", "Jag har inte sanningen, jag söker den" m.fl.), upphöjelsen av Jonas Gardell till hedersdoktor och "en evangelist av Guds nåde" (T. Guldbrandzén), Spong-inbjudningarna och Ulla Karlsson-affären - vad sa domkapitlet egentligen? - visar att biskopsämbetet, som prosten Brogren sa, de facto har försvunnit i vår kyrka. Vi sitter med ett gäng stiftschefer.
Det känns kymigt att EFS - i motsats till ELM - fortsätter att bjuda in stiftscheferna som biskopar och gudstjänstledare i samband med våra konferenser. Gnostikern Wejryd - som nu tror att män kan föda barn - ska t.ex. inledningstala vid konferensen i Uppsala senare i vår. Visst ska vi samtala och mötas som människor, men 2 Joh. 9-11 är för allvarligt för att nonchaleras. Vi ska inte hälsa vem som helst välkommen som förkunnare - det gör nämligen inte John Spelby Spong, Helle Klein eller Anders Wejryd heller.
I sammanhanget vill jag påpeka att jag INTE heller är glad över att Oas-konferensen i Hudiksvall i sommar även innehåller en talare som Anders Arborelius. Jag är inte romersk katolik, och romersk katolska kyrkan har inte återkallat en enda lära sedan reformationen, bara instiftat nya villoläror som gör varje reträtt i lärofrågor omöjlig. (Jag brukar säga att min enda tröst i nuvarande läge är att jag inte behöver tro att Anders Wejryd är ofelbar - allra minst ex cathedra).
En som knappast skulle kallas till någon nyteologisk konferens i Sofia församling eller till någon fortbildningsdag i Stockholms stift (eller?) är Stefan Gustavsson. Nu är han tyvärr inte medlem i Svenska kyrkan längre (vilket Bengt "Begis" Gustavsson i Västerås ju vill att varje EFS-are ska måsta vara), men han fungerar i mångt och mycket som tf biskop. Se här hans mycket tänkvärda artikel om Teologifestivalen och dess skapelsemanifest. Jag har själv länge tänkt att panteismen och ateismen alltmer verkar finna varandra. Vi får en "kristendom för ateister", en meditativ andlighet och naturfilosofi utan en personlig, dömande men också verkligt frälsande Gud.
Men läs gärna även Lennart Möllers m.fl. bok "100 sätt att rädda världen" - där får vi bra miljötips utan vare sej pananteistiska eller panteistiska övertoner.
Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.
Lik Herren avklädd jordisk makt
hon segrar när hon lider.
Visar inlägg med etikett Skapelsen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skapelsen. Visa alla inlägg
tisdag 13 mars 2012
måndag 14 juli 2008
Tänk att få vakna tidigt en morgon
Påskvänner!
Vilka underbara mornar man kan få uppleva så här på sommaren! Att "råka" vakna lite för tidigt behöver inte - som på vintern - leda till malande orostankar. Det beror väl på att det är semestertid förstås, men också på att även den tidiga morgontimmen är ljus, fullt av fågelsång och daggvåt grönska. Ett slags skapelsens evangelium som predikas som ivrigast vid 5-tiden på morgonen.
Jag satt häromsistens på biblioteket en gråvädersdag och läste ett somrigt nummer av Kyrkans Tidning. De kloka gubbarna Stefan Edman och Martin Lönnebo samtalade om skapelsen och den nya jorden. Många goda tankar och glädjeämnen lyckades de förmedla. Båda två har betytt mycket för att återupprätta vår "förlorade förundran" inför livet och universum - något som även två så inbördes olika personer som astronomen Peter Nilson och journalisten G K Chesterton hjälpt mej mycket med. Livet är ett under!
Fast apropå några repliker om vad "den nya jord" bibeln talar om kan innebära funderade jag på om Edman och Lönnebo glömt bort 2 Petrusbrevets ord om hur "allting ska upplösas i hetta". Motiveringen för att värna skapelsen bör inte vara att denna jord ska vara för evigt, utan att den även i fallet tillstånd är så fantastiskt fin men också så skör. Att vi har fått denna jord, denna pärla i universum, som en gåva av Gud att bruka och bevara och glädjas över. Det ska vi göra, vare sej den består en dag eller en miljon år ytterligare.
Att jorden i sin nuvarande form ska gå under är dock både ateister och klassiskt troende kristna överens om. Det bör inte vara något skäl att förstöra den i förtid, att kacka i eget bo. Vi ska vara ömsint rädda om den under vårt korta liv. "Men nya himlar och en ny jord förbidar vi efter hans löfte."
Ny ska Gud göra mänskan,
allt gammalt och trasigt blir bytt.
Himmel och jord skall förvandlas då,
när Gud skapar allting nytt.
Gud skapar allting nytt!
Uppstått har Jesus, hurra, hurra!
Han lever, han lever, han lever än!
Han lever, han lever, han lever än!
Vilka underbara mornar man kan få uppleva så här på sommaren! Att "råka" vakna lite för tidigt behöver inte - som på vintern - leda till malande orostankar. Det beror väl på att det är semestertid förstås, men också på att även den tidiga morgontimmen är ljus, fullt av fågelsång och daggvåt grönska. Ett slags skapelsens evangelium som predikas som ivrigast vid 5-tiden på morgonen.
Jag satt häromsistens på biblioteket en gråvädersdag och läste ett somrigt nummer av Kyrkans Tidning. De kloka gubbarna Stefan Edman och Martin Lönnebo samtalade om skapelsen och den nya jorden. Många goda tankar och glädjeämnen lyckades de förmedla. Båda två har betytt mycket för att återupprätta vår "förlorade förundran" inför livet och universum - något som även två så inbördes olika personer som astronomen Peter Nilson och journalisten G K Chesterton hjälpt mej mycket med. Livet är ett under!
Fast apropå några repliker om vad "den nya jord" bibeln talar om kan innebära funderade jag på om Edman och Lönnebo glömt bort 2 Petrusbrevets ord om hur "allting ska upplösas i hetta". Motiveringen för att värna skapelsen bör inte vara att denna jord ska vara för evigt, utan att den även i fallet tillstånd är så fantastiskt fin men också så skör. Att vi har fått denna jord, denna pärla i universum, som en gåva av Gud att bruka och bevara och glädjas över. Det ska vi göra, vare sej den består en dag eller en miljon år ytterligare.
Att jorden i sin nuvarande form ska gå under är dock både ateister och klassiskt troende kristna överens om. Det bör inte vara något skäl att förstöra den i förtid, att kacka i eget bo. Vi ska vara ömsint rädda om den under vårt korta liv. "Men nya himlar och en ny jord förbidar vi efter hans löfte."
Ny ska Gud göra mänskan,
allt gammalt och trasigt blir bytt.
Himmel och jord skall förvandlas då,
när Gud skapar allting nytt.
Gud skapar allting nytt!
Uppstått har Jesus, hurra, hurra!
Han lever, han lever, han lever än!
Han lever, han lever, han lever än!
fredag 20 juni 2008
Glad midsommar - om skapelse och frälsning
Påskvänner!
Vill önska både EFS-are och andra en god och glad midsommar! Och ni som inte firar Johannes Döparens dag på söndag eller vet med er att mycket få kommer till den gudstjänsten - prata lite om honom på midsommardagen också (som man gjorde förr). Det var ju en mycket miljövänlig nisse som levde mitt ute i naturen. Dessutom behöver vi mer än någonsin hålla ihop temat skapelse och frälsning till väckelse - jo, även "miljöväckelse"! - och verklig förnyelse.
Skapelsen (inkl. människan) är underbar och värd att vårda. Och den (inkl. människan) är fallen och behöver frälsningens evangelium. (Mark. 16:16).
Och solens ljus och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.
Min ande giv det nya liv
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.
Vill önska både EFS-are och andra en god och glad midsommar! Och ni som inte firar Johannes Döparens dag på söndag eller vet med er att mycket få kommer till den gudstjänsten - prata lite om honom på midsommardagen också (som man gjorde förr). Det var ju en mycket miljövänlig nisse som levde mitt ute i naturen. Dessutom behöver vi mer än någonsin hålla ihop temat skapelse och frälsning till väckelse - jo, även "miljöväckelse"! - och verklig förnyelse.
Skapelsen (inkl. människan) är underbar och värd att vårda. Och den (inkl. människan) är fallen och behöver frälsningens evangelium. (Mark. 16:16).
Och solens ljus och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.
Min ande giv det nya liv
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.
torsdag 19 juni 2008
Evangelium För Skapelsen
Påskvänner!
Under tisdagen var hela familjen på Furuvik i Gävle och tittade på djur. Särskilt aporna gjorde oss lyckliga med sin härliga klätterglädje och energi.
Barnen har ju kallat vår familj för "Förskolan Apan" - vi bor på APelvägen, klättrar i träd och käkar bananer, och det här året när jag varit hemma med tre barn (OK, Hanna på lekskola 15 timmar i veckan) har namnet ofta känts träffande. Inte bara, som så ofta när vi pratar om apor, i något slags nedsättande bemärkelse, utan framför allt när det gäller osinlig rörelseenergi, härmnings- och upprepningsförmåga. Fast ibland också, det ska erkännas, när det gäller skrik och tjut och slagsmål om förstaplatsen.
Apor är ju lite känsliga jämförelseobjekt just för att de är så lika oss. Att jämföra någon med ett lejon är inga problem, inte heller att jämföra någon med en örn eller en lax. Men när de - som i Furuviks djurpark - presenteras som så nära släktingar till oss att artskillnaden nästan verkar upphöra, eller när man genom blotta iakttagelser kan konstatera många fysiska likheter, så blir det ju lätt så att man uppfattar aporna som nån sorts ovanligt fjantiga kusiner. Vilket är synd. Apor är apor, och just som sådana så fantastiskt fina och beundransvärda. Att många av dem är utrotningshotade känns verkligen skam-ligt.
Är inte evangelium ett evangelium också för skapelsen (Mark. 16:16)? Vi behöver kanske inte - som Franciskus påstods ha gjort - predika för djuren. Men vi kan åtminstone försöka se dem med Guds skaparögon, respektera dem och värna deras återstående livsmiljöer. Frälsningen sträcker sej till hela skapelsen, och på den nya jorden finns det nog gott om glada apor. Då kan de väl få plats här också?
Alla EFS-are och deras vänner rekommenderas ett djurparksbesök i sommar!
Fröjdes djuren,
all naturen,
han har botat Adams fall!
Under tisdagen var hela familjen på Furuvik i Gävle och tittade på djur. Särskilt aporna gjorde oss lyckliga med sin härliga klätterglädje och energi.
Barnen har ju kallat vår familj för "Förskolan Apan" - vi bor på APelvägen, klättrar i träd och käkar bananer, och det här året när jag varit hemma med tre barn (OK, Hanna på lekskola 15 timmar i veckan) har namnet ofta känts träffande. Inte bara, som så ofta när vi pratar om apor, i något slags nedsättande bemärkelse, utan framför allt när det gäller osinlig rörelseenergi, härmnings- och upprepningsförmåga. Fast ibland också, det ska erkännas, när det gäller skrik och tjut och slagsmål om förstaplatsen.
Apor är ju lite känsliga jämförelseobjekt just för att de är så lika oss. Att jämföra någon med ett lejon är inga problem, inte heller att jämföra någon med en örn eller en lax. Men när de - som i Furuviks djurpark - presenteras som så nära släktingar till oss att artskillnaden nästan verkar upphöra, eller när man genom blotta iakttagelser kan konstatera många fysiska likheter, så blir det ju lätt så att man uppfattar aporna som nån sorts ovanligt fjantiga kusiner. Vilket är synd. Apor är apor, och just som sådana så fantastiskt fina och beundransvärda. Att många av dem är utrotningshotade känns verkligen skam-ligt.
Är inte evangelium ett evangelium också för skapelsen (Mark. 16:16)? Vi behöver kanske inte - som Franciskus påstods ha gjort - predika för djuren. Men vi kan åtminstone försöka se dem med Guds skaparögon, respektera dem och värna deras återstående livsmiljöer. Frälsningen sträcker sej till hela skapelsen, och på den nya jorden finns det nog gott om glada apor. Då kan de väl få plats här också?
Alla EFS-are och deras vänner rekommenderas ett djurparksbesök i sommar!
Fröjdes djuren,
all naturen,
han har botat Adams fall!
onsdag 6 februari 2008
Rosenius´ villolära
Om det har funnits en viss "roseniuskult" inom EFS och närstående kretsar, kan detta kanske förklara varför en yngre (nu medelålders) reaktion blivit "roseniusless" och närmast ironiska i sitt förhållande till Carl Olof. "Vad skulle Rosenius ha sagt och tänkt om utvecklingen i EFS?" har blivit ett konservativt mantra som, om än i och för sej tänkvärt, gjort många yngre (nu medelålders) halvt vansinniga. En ännu yngre generation - Olof Edsingers - har i och för sej nyupptäckt pionjärerna, t.ex. Rosenius och Sandell, men spänningen mellan en rätt idealiserad och en rätt dammig roseniusbild torde bestå inom åtskilliga EFS-föreningar.
Själv uppskattar jag teologen och språkbrukaren Rosenius mycket. Han hade genom sitt eftertänksamma men ändå spänstiga skriv- och predikosätt en oerhörd pondus, och jag har alltid undrat om Waldenströms försoningslära haft en chans att slå igenom i väckelsen om Rosenius hade levat till 1888 istället för 1868, d.v.s. blivit 72 i stället för 52 år. Nåväl - Rosenius kunde faktiskt också ta fel. (Hörde ni hädelsen? :o). Följande stycke i ett mej tillsänt utdrag (från 1857) ur hans Samlade skrifter är utan tvekan en villolära:
Eller är du så blind, att du icke ser, vad blotta förnuftet plägar se, att allt, som är skapat på jorden, är gjort för människan? Att icke en sten eller ett träd eller ett strå där finnes, som icke är ämnat till människans tjänst? Ty hela mängden av de övriga djuren är ju ock för människan; hon tager ju alla djuren i sin tjänst.
Förutom den intressanta formuleringen "de övriga djuren" från tiden före Darwins genombrott i Sverige (jfr Rutströms "När andra djur bli glädjens tolk, ska vi som varit dödens trälar och nu av nåd är Herrens folk" o.s.v.), som jag här inte vill anmärka på, måste man ju konstatera att "blotta förnuftet plägar se" att det finns många stenar, träd och strån som inte verkar ämnade till människans tjänst. Liksom det finns mängder av djur - i de stora havsdjupen t.ex. - som knappast heller är "för människan".
Här har alltså själve Rosenius trillat i fällan att lämna Skriftens klara ord (om jag nu inte har missat något viktigt bibelspråk) och förkunna en på 1800-talet allmän men för den övriga skapelsen och vårt bruk av den fördärvlig tro, att skapelsen egentligen inte främst har ett egenvärde som Guds beundransvärda verk, utan främst är till för "kronan på verket", nämligen människan.
Nu var Rosenius vad jag vet ingen miljödåre - förutom hans frekventa tobaksbruk då - men så som alla villoläror får denna konsekvenser som förkunnaren själv inte alltid anar. Från 1857 och de följande 150 åren har människans miljöpåverkan nått obeskrivliga nivåer, och vi verkar totalt ha glömt andra ledet i skapelseuppdraget: att bruka och bevara jorden.
Själv uppskattar jag teologen och språkbrukaren Rosenius mycket. Han hade genom sitt eftertänksamma men ändå spänstiga skriv- och predikosätt en oerhörd pondus, och jag har alltid undrat om Waldenströms försoningslära haft en chans att slå igenom i väckelsen om Rosenius hade levat till 1888 istället för 1868, d.v.s. blivit 72 i stället för 52 år. Nåväl - Rosenius kunde faktiskt också ta fel. (Hörde ni hädelsen? :o). Följande stycke i ett mej tillsänt utdrag (från 1857) ur hans Samlade skrifter är utan tvekan en villolära:
Eller är du så blind, att du icke ser, vad blotta förnuftet plägar se, att allt, som är skapat på jorden, är gjort för människan? Att icke en sten eller ett träd eller ett strå där finnes, som icke är ämnat till människans tjänst? Ty hela mängden av de övriga djuren är ju ock för människan; hon tager ju alla djuren i sin tjänst.
Förutom den intressanta formuleringen "de övriga djuren" från tiden före Darwins genombrott i Sverige (jfr Rutströms "När andra djur bli glädjens tolk, ska vi som varit dödens trälar och nu av nåd är Herrens folk" o.s.v.), som jag här inte vill anmärka på, måste man ju konstatera att "blotta förnuftet plägar se" att det finns många stenar, träd och strån som inte verkar ämnade till människans tjänst. Liksom det finns mängder av djur - i de stora havsdjupen t.ex. - som knappast heller är "för människan".
Här har alltså själve Rosenius trillat i fällan att lämna Skriftens klara ord (om jag nu inte har missat något viktigt bibelspråk) och förkunna en på 1800-talet allmän men för den övriga skapelsen och vårt bruk av den fördärvlig tro, att skapelsen egentligen inte främst har ett egenvärde som Guds beundransvärda verk, utan främst är till för "kronan på verket", nämligen människan.
Nu var Rosenius vad jag vet ingen miljödåre - förutom hans frekventa tobaksbruk då - men så som alla villoläror får denna konsekvenser som förkunnaren själv inte alltid anar. Från 1857 och de följande 150 åren har människans miljöpåverkan nått obeskrivliga nivåer, och vi verkar totalt ha glömt andra ledet i skapelseuppdraget: att bruka och bevara jorden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
