I min amerikanske vän Howards sångbok fanns följande påskpsalm - en av de psalmer som överskridit de s k "rasbarriärerna" och blivit allmän egendom "over there", även om den fortfarande sjungs mest och ivrigast i de s k "svarta" kyrkorna (se nedan). Det finns ju fortfarande en segregation att beklaga och övervinna, och samtidigt en glädje i att redan nu få vara ett i Jesus och använda varandras sånger.
De mest extatiska uttrycken nedan kanske känns främmande för en stillsam "rosenian", men samtidigt är väl den ohämmade glädjen och hänryckningen som mest passande till påsk och till pingst? Som laestadianen sa apropå liikutuksia, de "rörelser" som inte är helt väsensskilda från de ovan nämnda: När människor kan jubla och ropa för att en boll går in mellan två stolpar, kan väl vi få göra det för att vi har fått våra synders förlåtelse?
Uppstått har Jesus - hurra, hurra! Halleluja!
Alt. utförande:
Alt. utförande (själva sången börjar 2 minuter in i klippet):
Alt. utförande i en mindre lokal:
1. Se, ljuset slagit mörkrets makt idag - o ära, halleluja till Guds Lamm! - för dödens seger blev dess nederlag - o ära, halleluja till Guds Lamm! Han stått upp full av makt, han vann seger som han sagt. Dödens udd han brutit av, till ett väntrum gjort vår grav - o ära, halleluja till Guds Lamm! 2. Han sonat varje brott mot lagens bud - o ära, halleluja till Guds Lamm! - i tron på honom får vi fred med Gud - o ära, halleluja till Guds Lamm! Han stått upp... 3. Vi varje dag ska dö från synd och värld - o ära, halleluja till Guds Lamm! - i Andens liv stå upp till himmelsfärd - o ära, halleluja till Guds Lamm! Han stått upp... 4. Vi går till staden Gud har pekat ut - o ära, halleluja till Guds Lamm! - där glädjen aldrig, aldrig ska ta slut - o ära, halleluja till Guds Lamm! Han stått upp... 5. En dag får vi stå upp som Frälsaren - o ära, halleluja till Guds Lamm! - ja, graven blir en port till himmelen - o ära, halleluja till Guds Lamm! Han stått upp... Text och musik: Charles Price Jones 1901 (36 år), övers. A.H. 2009 C P Jones:
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
