Brev till Stefan Holmström

Påskvänner!

Skickade följande brev som kommentar till missionsföreståndarens bloggtext "Minus fem och en halv miljon", så här inför 40-dagarsbönesatsningen. Men jag publicerar brevet/kommentaren även i detta forum - det är ju tänkt att vara helt "öppet". Det förbryllar mej nämligen inte lite att Missionskyrkans missionsföreståndare och styrelse kan säga åt min hustru och andra missionspastorer att inte viga karlar med karlar, åtminstone inte före 2012, medan EFS:s missionsföreståndare bara önskat att de EFS-präster som står i begrepp att viga karlar med karlar (eller damer med damer) ska tala med honom först. Betyder det att "lärofria" Missionskyrkan åtminstone några år framöver har en strängare linje i äktenskapsfrågan än evangelisk-lutherska EFS? Och beror detta på EFS-avtalet med Svenska kyrkan? I så fall måste det brytas omedelbart!

Nu till det öppna brevet:

Hej Stefan! Din företrädare Anders Sjöberg tillträdde i en period av liknande ekonomisk turbulens (med enorma börsförluster o.s.v.). Vad jag minns hade vi inte is i magen att "följa börsen upp" utan sålde av en massa till vrakpris, men klarade ändå att via ökat gåvogivande rädda budgeten ett antal år. Till stor del berodde det, tror jag, på det stora förtroende Anders Sjöberg personligen hade bland missionsvännerna.

Nu har jag en undran, Stefan. Du är mycket betrodd och omtyckt som person. Men hur agerar du nu som ledare och vad accepterar du bland dina och våra med-ledare? Jag tänker på EFS-präster, kanske särskilt i norr, som inte vill ta tydligt och offentligt avstånd från K-G Hammars eller Jonas Gardells teologi (du verkar ju också vara på linjen att man ska försöka hålla sej allmänt positiv till det mesta?) och på EFS-präster som även tycks acceptera ovannämndas äktenskapssyn och förklarar sej villiga att viga män med män till (nb!) ett kristet äktenskap ("de tu ska bli ett kött").

Missionskyrkans missionsföreståndare har (efter många turer visserligen och nödrop från evangelister som bl.a. Liselotte J Andersson, Carl-Olov Hultby och Brita Hermansson) sagt att missionskyrkans pastorer (min fru t.ex.) åtminstone fram till 2012 inte ska sammanviga män med män (eller kvinnor med kvinnor). Är det möjligt att EFS missionsföreståndare - som dock har en bekännelse, bl.a. en Stora katekes, som SMK inte har! - har MINDRE auktoritet och tillsynsansvar över "sina" förkunnare än Göran Zettergren har? Är det möjligt att Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka inte ska kunna lita på att ens EFS:s utsända står för man+kvinna-förbundets särställning? Varför ska vi då ha en "egen" mission, om vi inte ens i denna fråga har en tydligare linje än Svenska kyrkan centralt?

Du säger kanske att du inte har makt att "avsätta" någon. Det stämmer säkert rent formellt, men jag tror du har en mycket stark informell ställning och förväntas agera som andlig ledare (vilket jag också tror att du skulle göra i frågor DU SJÄLV ansåg vara verkligt allvarliga). Och har EFS genom sitt avtal med kyrkan lämnat över allt tillsynsansvar gentemot sina "predikanter" till biskopar som Lennart Koskinen och Eva Brunne, då måste vi genast bryta det avtalet. Om vi inte vill lämna Svenska kyrkan (och överlämna den i liberalteologins händer), måste vi åtminstone återfå full frihet att se om vårt eget hus och ta teologiskt ansvar för att vår egen rörelse lever upp till sin portalparagraf. Annars har EFS snart inget som helst existensberättigande och kan stilla uppgå i Svenska Kyrkans Lekmannaförbund.

Är även Koskinen bland profeterna?

Påskvänner!

Att Carl Axel Aurelius, Hans-Erik Nordin, Esbjörn Hagberg, Ragnar Persenius (min stiftschef), Hans Stiglund och Sven Thidevall visat viss insikt om situationens allvar blev tydligt genom deras olika reservationer till gudstjänstutskottets förslag och genom deras inlägg i gårdagens kyrkomötesdebatt. Att de nu skrivit en gemensam och ytterst allvarlig kommentar till dagens kyrkomötesbeslut är därför inte ägnat att förvåna - men att Lennart Koskinen i Visby, han som liknat de heteronormativa prästerna vid svartrockar och talibaner, valt att ansluta sej till skrivelsen är onekligen en smula märkligt.

Men OK, vem som helst kan väl få kalla fötter redan vid en mycket elementär konsekvensanalys av dagens kyrkomötesbeslut.

Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej stum.

Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt.

Intressanta (o)besked på Svenska kyrkans hemsida

Påskvänner!

Man bör nog som EFS-are gå in på Svenska kyrkans hemsida då och då. Där kan man faktiskt få svar på en del frågor. Till exempel om man idag kan bli prästvigd fast man, med all respekt för homosexuellas speciella situation, inte ställer upp på att viga enkönade par till äktenskap (någon "välsignelse av partnerskap" lär ju inte bli aktuell i framtiden). Vad man än kan säga om Anders Lennartssons svar, så nog är det intressant. "Kunniga teologer och demokratiskt kyrkomöte?" Tja... Jag vet inte precis om det förslag till könsneutralt vigselformulär som gått ut på remiss är något teologiskt mästerstycke (hur drällde man bort jesusorden i Matteus 19 t.ex.?). Och kyrkomötet - ja, nog är det i en mening demokratiskt så det förslår, men hur kommer det sej att 75% av det mest sekulariserade folket i världen i praktiken tillåts rösta om viktiga delar av kyrkans lära?

En biskop - eller åtminstone stiftschef - som spontant liknade sådana som frågeställaren vid "talibaner och svartbröder" finns på Gotland. Han bad visserligen sedan om ursäkt för sitt utfall, men vad ska vi då säga om det här som han skriver på Svenska kyrkans hemsida? Under rubriken "BISKOPSMÖTET - VAD SKA MAN TRO?"

Ja, vad ska man tro om "biskopsmötet"? Man undrar ju vad stiftscheferna i Svenska kyrkan skulle ha att säga säga om vi t.ex. i morgon får bud att en jättemeteor är på väg att krossa jorden, och vi kanske inte har någon Bruce Willis som kan rädda oss. Eller vad de, oavsett meteorer, skulle ha att säga till den sista generationen människor på den här planeten? Allmänt poetisk-religiösa tolkningar av den hitsides tillvaron mister nog då mycket av sin glans. Att genom "tron" väcka de slumrande "andliga" krafterna inom sej själv båtar då föga. Får man helt enkelt krasst säga "det var det", liksom? Eller HAR Gud verkligen all makt i himmel och på jord, så att vi kan förbida nya himlar och en ny jord efter hans löfte?

Finns det något för oss personligen - och för mänskligheten - att hoppas på efter döden? Eller frukta för? Man kommer här inte undan med överlägset snack om medeltida geografi. Biskopar som inte ens försöker svara bibliskt på dessa frågor är givetvis inga biskopar. Möjligtvis - och olyckligtvis - stiftschefer.

"Himmel och helvete finns här på jorden." Javisst - men sen då? Som Koskinen skriver: "Att urkyrkan ofta var mer radikal glömmer man tyvärr."

Vem ska vi gå till, Herre?
Vi som famlar i mörker.
Ge oss ditt ljus.
Låt det lysa klart.
Herre, förbarma dig.

Vad står karln och säger?

Påskvänner?

Jag blev så ohjälpligt full i skratt (jag vet att jag borde gråta) när jag läste Koskinens våndor (Gotlands Allehanda 23 januari, se länk i förra bloggtexten):

Lennart Koskinen säger att det är ett problem är att det gått så snabbt.
- Kyrkan hinner inte med och det tycker jag är olyckligt i sammanhanget. Vi har nästa kyrkomöte i höst och det är först då som vi kan fatta beslut, säger biskopen, som i går var blixtinkallad till ett biskopsmöte just med anledning av riksdagsmotionen.

På dagordningen, bland annat den centrala frågan om vad prästen ska säga till de lyckliga tu.
- Vi har inga bra ord i dag. Men vi kommer att begära att man väntar med att verkställa beslutet i riksdagen till efter kyrkomötet.
- Texten måste ju skrivas om, vi kan inte längre ha med orden man och hustru. Det är en väldigt känslig text som är från Matteus 19.

;o) Eller :o(.

VAD SYSSLADE BISKOPSMÖTET MED IGÅR? Och var är Hans, Ragnar och Esbjörn??????? Sjukskrev dom sej eller?

Bauer (ordförande i RFSL på Gotland): Ni måste rensa ut det gamla, ni har ett jättejobb framför er. Ni kan inte ha kvar präster som inte viger samkönade par.
Koskinen: Juridiskt är det inte möjligt, vi har andra lagar som styr detta med anställningsfrågorna. Vi kan inte säga upp präster av den anledningen, lagen står i vägen.

Men ingen lag hindrar stiften från att stoppa befordringsgången och t.o.m. nyrekryteringen av folk - och nu gäller det inte bara präster utan även kantorer, församlingspedagoger, församlingsassistenter, diakoner - som i minsta lilla avseende är heteronormativa, d.v.s. anser att åtminstone den som kan välja i första hand bör välja att bilda familj med någon av motsatt kön SAMT anser att det, allt annat lika (2 snälla föräldrar alltså), är en fördel att ha en pappa jämfört med att ingen ha. Eller att ha en mamma jämfört med att ingen ha.

Konfirmandundervisningen är en viktig del och han svävar lite på svaren när samtalet kommer in på hur man ska göra med de präster som säger nej till att viga samkönade par. Ska de ändå ha rätt att fortsätta bedriva konfirmandundervisning, och därmed ge röst åt en uppfattning som inte rimmar med kyrkans i frågan om homosexuellas rättigheter?
- Det är en lämplighetsfråga inom kyrkan och den lokala församlingen äger frågan om prästens roll, inte jag. Men jag kan förstås påverka församlingen.

Jo det kan han förstås. Frågan är om han bara tänker ta itu med rabiata homofober eller också (som det verkar) moderat heteronormativa medarbetare.

Godmorgon farbror Koskinen, stiftschef i statskyrkan! Du är i allmänhet både klok och snäll, det vet jag. Men varför ljuger du nu och säger att "nu(nu??!!!) är alla välkomna", om du inte tänker viga mina barn den dag de ev. vill gifta sej? Med varandra, alltså. (För du TÄNKER väl ändå inte göra det ens om staten skulle godkänna det? Om du inte visste det FÅR man faktiskt gifta sej med ett halvsyskon på dispens redan idag. För staten alltså - och därmed, antar jag, för kyrkan. Så skillnaden blir ju inte så stor. Och rashygieniska argument betackar vi oss ju för, eller hur?)

Upp och ner i vårt hus,
grisen gal i granens ljus
(eller nåt)...

I vilken mening är alla välkomna i Lennart Koskinens kyrka?

Påskvänner!

I två veckor har jag nu varit på Svenska kyrkans grundkurs - och vi har pratat om dop och nattvard men inte om äktenskap. Trots att det utanför grundkursen knappast har pratats om något annat än äktenskapet de senaste veckorna. Alltsedan den famösa lördagsintervjun med ärkebiskopen har vi dag för dag kunnat följa nya komplikationer.

Alldeles bortsett från att det nu blivit uppenbart att kyrkan inte är skild från staten, kan man lära sej mycket annat intressant. Läs t.ex. Lennart "Gomorrongud" Koskinens betraktelser. Det var inte illa pinkat. Snart ska mina barn alltså i kyrkan endast möta ungdomsledare som säger att de lika gärna kan gifta sej med någon av det egna könet som med någon av motsatt. Varför då i himlens namn inte också med varandra? Nu är ju alla välkomna! Visst - det är bra att ledarna inte gormar om cancersvulster som Åke Green. Men det finns ett annat dike också. (Ni vet väl om att man enligt staten får gifta sej med en faster en eller halvsyster på dispens?).

Och i marginalen av Gotlands Allehanda kan man inhämta upplysningen att kyrkan historiskt sett inte krävde trohet av mannen, bara av hustrun. Hmmm.... ja, tillämpningen har det varit si och så med och kvinnornas ställning har ofta varit för svag även inom äktenskapet, men inte har det väl hittills någonsin gått så långt att manlig otrohet accepterats generellt och officiellt?

Är det verkligen ödmjukt heteronormativa präster och ungdomsledare som ska sparkas ut ur ledande befattningar inom Svenska kyrkan? Är det inte snarare Lennart Koskinen et consortes som måste bort?

En sak till: Anders Sjöberg, du måste sitta kvar ett år till! Det är rent av TASKIGT att lämna över missionsföreståndarposten just nu, just detta år och lämna över till din efterträdare att antingen bli uthängd som homofob (tillsammans med hela EFS) eller bli medskyldig till rena stolleproven.

Bevara så, o gode Gud,
mej själv och mina kära,
och hjälp mej lyda dina bud
och leva till din ära.