Årskonferens i Södertälje

Påskvänner!

Så börjar då EFS årskonferens i Södertälje - och själv far jag till EFS Åkerögården för ännu ett konfaläger. Så jag deltar inte i några debatter på plats, och motionsfloran är ju blygsam (nu när inte jag, som för fyra år sedan i Uppsala, när jag var på Graninge stiftsgård, lämnat in hela fem motioner).

Men jag stöder åtminstone den andra motionen om mer profilerat miljötänk, och den första kanske också har sina skäl för sej, även om jag antar att rätten att slänga in en styrelsekandidat under pågående årsmöte uppskattas mer av dem som får "sin" föreslagna kandidat hastigt och lustigt invald än av dem som får se sin (och valberedningens) omsorgsfullt utvalda kandidat lika hastigt och kanske olustigt ratad. En intressant debatt om detta har inför årsmötet förts på EFS:s facebookgrupp (gå gärna med där! [fast den är egentligen inte Efs:s, utan Lina Minnhagens, se Erik Thors kommentar nedan), där bl.a. Berne Persliden anklagats för att vilja kväsa all opposition för att han i senaste Budis beskrev ett inval i styrelsen som en förpliktelse till lojalitet och uppslutning kring gemensamma ställningstaganden (ungefär som vid en ministerpost i en regering). Men styrelsen kan ju även i hans värld väljas bort efter något år.

Sen finns förstås andra viktiga frågor, som inte berörs av den försiktigt strilande motionsfloden, men vid vars behandlande det är ytterst viktigt just vilka personer vi valt in i styrelsen. Personligen kan jag t.ex. inte stödja Bengt "Begis" Gustavssons kandidatur, även om han är personligen mycket sympatisk och av många (säkert med rätta) anses representera en avsevärd del av Efs-arna. Jag anser att han sätter vår andra paragraf (svenskkyrkligheten) över vår första (bekännelsetroheten), och att vi sätter vår relation till både Mekane Yesus-kyrkan och andra systerkyrkor på spel om vi gör om Efs till något slags allmänt svenskkyrklig lekmannaorganisation eller något i teologiskt avseende närmast missionskyrkligt (d.v.s. släpper teologin mer eller mindre fri så länge man bekänner Jesus som herre).

Jag inser att Begis´ anhängare - eller han själv - inte skulle beskriva saken precis så, men det jag ser från hans håll av argumentation kring öppenhet och mångfald och folkvilja och allmän svenskkyrklighet ger mej verkligen intrycket att vi i enligt denna princip skulle ha kunnat välja K G Hammar till missionsföreståndare (om han behagat vara medlem i Efs). Och den som inte inser hur förödande den teologin är vill jag inte ha i vår styrelse - en medvetenhet jag skulle önska men inte kan kräva hos varje enskild medlem.

Med detta sagt: Gud välsigne årskonferensen i alla dess delar - liksom konfirmandlägret på Åkerögården!