Påskvänner!
Så är då ekumeniska böneveckan (eller "böneveckan för kristen enhet") över för denna gång. Tydligen är den alltid 18-25 januari, vilket innebär att den - som nu - egentligen breder ut sej över två kalenderveckor. Generalsekreteraren för Sveriges Kristna Råd (SKR), Karin Wiborn, besökte oss i år, höll föredrag på lördagen (14-16) och predikade på söndagen i S:ta Maria kyrka. Det var mycket intressant att höra om onsdagens/torsdagens manifestationer för utsatta konvertiter, liksom att samtala om arbetet i SKR över huvud taget.
Att kyrkorna i världens största muslimska land, Indonesien, denna gång var de som valt tema och böner, var en händelse som ser ut som en tanke. Det är inte lika tufft eller omöjligt att vara kristen i alla muslimska länder som det verkar vara i t ex Afghanistan och Pakistan. Ändå är det ingen idyll att vara kristen i Indonesien heller, och vi kan gärna fortsätta be för de kristna i Indonesien - och för de kristnas enhet - ända fram till nästa ekumeniska bönevecka, som alltså infaller den 18-25 januari 2020!
Katekesfråga 141: På vilket sätt når nådens verk framgång hos den kallade människan?
Visar inlägg med etikett Karin Wiborn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Karin Wiborn. Visa alla inlägg
lördag 26 januari 2019
onsdag 16 januari 2019
Ekumeniska böneveckan, Sveriges Kristna Råd och Migrationsverket
Påskvänner!
I år har ekumeniska böneveckan - eller "böneveckan för kristen enhet" - ett tema valt av kyrkorna i Indonesien (världens största muslimska land!), hämtat från 5 Mos. 16:20 (slå gärna upp och läs)!
Egentligen börjar böneveckan först på fredag (18-25 januari). Men vi kan förstås be redan! I måndags kl 19.30 var det bön på Efs i Njutånger. Och idag klockan 9.00 är det morgonbön med Per-Olof Svedberg (POS) från Buränge församling i S:ta Maria kyrka. Han arbetar hos oss som diakoniassistent, fast han har en diakoniutbildning från Equmeniakyrkan så jag räknar honom som diakon. Dessutom är han bl a busschaufför.
Vi får be för och med varandra, oavsett vilket samfund vi tillhör. Det är en stor tillgång. Idag ber vi särskilt för Sveriges Kristna Råds möte med Migrationsverket idag, ja för hela dagens manifestation för kristna konvertiter i vårt land och för deras situation:
Gud, Du som har skapat och älskar alla människor och ser på oss med stor barmhärtighet, beskydda dem som har drivits på flykt. Vi ber särskilt för våra systrar och bröder som utvisas mot sin vilja till länder med svår förföljelse. Tack för att du står på deras sida. Vi ber att de system som utsätter människor för livsfarliga situationer bryts ned och förändras. Tack för att du hör vår bön. Jesus Kristus, Du som vandrar med oss, Och gett oss uppdrag att vara ljus och salt i världen. Vi ber särskilt för kvinnor och män som öppnar sitt hjärta för människor på flykt. Tack att du är med dem. Ge dem kraft och tro och omslut dem med kärlek. Tack för att du hör vår bön. Heliga Ande, Du som tröstar, förnyar och utmanar. Du ser den växande frustation vi bär över vårt lands brister i mötet med asylsökande och konvertiter. Låt vår vrede vara helig och stärk den profetiska rösten. Vi ber särskilt för dagens möte mellan Sveriges kyrkor och Migrationsverket. Tack för att du hör vår bön. I Jesu namn. Amen.
På lördag håller Karin Wiborn från Sveriges Kristna Råd föredrag i församlingsgården kl 14 ("Kyrkorna tillsammans i tro och handling"). Det blir servering och tillfälle att ställa frågor. För att be tillsammans är en sak. Att, också utåt, agera tillsammans - utöver allmän förkunnelse och kärlekstjänst - är betydligt svårare.
Men bara det att kyrkorna samlas i Sveriges Kristna Råd och håller en anständig samtalsnivå, träffas, ber och ibland faktiskt också talar ut offentligt är mycket bättre än ingenting. Jag tror att det är bra att SKR finns - inte som en "överkyrka" utan som ett gemensamt forum för de många kristna samfunden i Sverige. Alla är ju inte med, men bra många (nu även trosrörelsen). Och jag tror att Karin Wiborn passar bra som generalsekreterare för SKR. Det ska bli intressant att lyssna till henne.
Katekesfråga 139: Hur fortsätter den helige Ande sitt verk hos den döpta människan?
I år har ekumeniska böneveckan - eller "böneveckan för kristen enhet" - ett tema valt av kyrkorna i Indonesien (världens största muslimska land!), hämtat från 5 Mos. 16:20 (slå gärna upp och läs)!
Egentligen börjar böneveckan först på fredag (18-25 januari). Men vi kan förstås be redan! I måndags kl 19.30 var det bön på Efs i Njutånger. Och idag klockan 9.00 är det morgonbön med Per-Olof Svedberg (POS) från Buränge församling i S:ta Maria kyrka. Han arbetar hos oss som diakoniassistent, fast han har en diakoniutbildning från Equmeniakyrkan så jag räknar honom som diakon. Dessutom är han bl a busschaufför.
Vi får be för och med varandra, oavsett vilket samfund vi tillhör. Det är en stor tillgång. Idag ber vi särskilt för Sveriges Kristna Råds möte med Migrationsverket idag, ja för hela dagens manifestation för kristna konvertiter i vårt land och för deras situation:
Gud, Du som har skapat och älskar alla människor och ser på oss med stor barmhärtighet, beskydda dem som har drivits på flykt. Vi ber särskilt för våra systrar och bröder som utvisas mot sin vilja till länder med svår förföljelse. Tack för att du står på deras sida. Vi ber att de system som utsätter människor för livsfarliga situationer bryts ned och förändras. Tack för att du hör vår bön. Jesus Kristus, Du som vandrar med oss, Och gett oss uppdrag att vara ljus och salt i världen. Vi ber särskilt för kvinnor och män som öppnar sitt hjärta för människor på flykt. Tack att du är med dem. Ge dem kraft och tro och omslut dem med kärlek. Tack för att du hör vår bön. Heliga Ande, Du som tröstar, förnyar och utmanar. Du ser den växande frustation vi bär över vårt lands brister i mötet med asylsökande och konvertiter. Låt vår vrede vara helig och stärk den profetiska rösten. Vi ber särskilt för dagens möte mellan Sveriges kyrkor och Migrationsverket. Tack för att du hör vår bön. I Jesu namn. Amen.
På lördag håller Karin Wiborn från Sveriges Kristna Råd föredrag i församlingsgården kl 14 ("Kyrkorna tillsammans i tro och handling"). Det blir servering och tillfälle att ställa frågor. För att be tillsammans är en sak. Att, också utåt, agera tillsammans - utöver allmän förkunnelse och kärlekstjänst - är betydligt svårare.
Men bara det att kyrkorna samlas i Sveriges Kristna Råd och håller en anständig samtalsnivå, träffas, ber och ibland faktiskt också talar ut offentligt är mycket bättre än ingenting. Jag tror att det är bra att SKR finns - inte som en "överkyrka" utan som ett gemensamt forum för de många kristna samfunden i Sverige. Alla är ju inte med, men bra många (nu även trosrörelsen). Och jag tror att Karin Wiborn passar bra som generalsekreterare för SKR. Det ska bli intressant att lyssna till henne.
Katekesfråga 139: Hur fortsätter den helige Ande sitt verk hos den döpta människan?
onsdag 11 november 2009
Vindarna vaknar och vänder...
Påskvänner!
Nu börjar det hända saker. Redan tidigare har Gunnar Weman och Biörn Fiärstedt rutit ifrån om Svenska kyrkans nya äktenskapsbegrepp. Nu skriver Biörn Fiärstedt (biskop i Visby t.o.m. 2003) i Världen idag på ett sätt som nog inte Anders Wejryd (då Fiärstedts kollega som biskop i Växjö) riktigt väntat sej. "Teologisk härdsmälta i Svenska kyrkan".
Samtidigt inför Missionskyrkan och dess missionsföreståndare Göran Zettergren i all tysthet vigsel till könsneutrala äktenskap fr.o.m. årsskiftet (fast här har inte bara enskilda pastorer utan även hela församlingar rätt att vägra viga). Det beslutet lär dock, liksom Norrmalmskyrkans med baptisternas missionsföreståndare Karin Wiborns medgivande, hota det nya samfund som planerats i många år (SMK+SBF+MK). Man är långt ifrån konsensus i den här frågan och det har ännu inte gjorts någon reklam för deformen på samfundets hemsida (man kanske är rädd för att systerkyrkorna läser den?).
Det här kan bli riktigt, riktigt intressant. Det rör på sej. Men fler behöver yttra sej offentligt utan att förfalla till homofobi. Det är just den här sista äktenskapsdeformen med alla sina absurda konsekvenser (bl.a. när det gäller synen på faderskap) som drabbar möjligheten att diskutera saken ur ett brett pastoralt perspektiv med våra systerkyrkor i Sverige och världen. Låt oss be och bekänna.
Det finns djup i Herrens godhet
och dess gränser ingen ser.
Det finns värme i hans domslut
mer än någon frihet ger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
