Viktiga bönestunder - och gudstjänst i bönhuset

Påskvänner!

I måndags kväll var EFS-kyrkan enligt god sedvänja ett verkligt "bönhus", d.v.s. en liten skara samlades till bibelläsning och bön. I dag om en dryg timme är det bön i Iggesunds vita kyrka, där vi igår hade konfaträff om syndafall och ondska - och försoning och förlåtelse. Stora löften är knutna till bön i Jesu namn - och särskilt till gemensam bön. ("Där två eller tre..."). En gåva att ta vara på.

På söndag blir det gudstjänst i bönhuset där jag lovat bidra till kyrkkaffet med en "kyrkbakelse" - eller blir det då en "bönhusbakelse"? Det pågår en tävling i församlingen om vilket bakverk som ska bli "församlingsbakelse" (final Första advent), och jag vet faktiskt inte om någon ställer upp mot mej i det här "första heatet". Kanske jag vinner på walk over? Eller ska jag fråga bakelsefantasten, professor Dick Harrison?

I varje fall är temat "Att leva tillsammans" och texten den intressanta om när Jesus´ anhöriga kom för att ta hand om honom - eftersom de trodde att han blivit galen - och Jesus till synes förnekar dem. ("Vem är min mor och vem är mina bröder?") till förmån för den lyssnarskara han hade omkring sej. Men i själva verket inbjöd han dem ju att vara hans mor och hans bröder också genom att tillhöra hans lärjungar, vilket ju också blev fallet (med hans mor först och hans bröder efter hans uppståndelse - innan dess heter det ju att "inte ens hans bröder trodde på honom").

Och åtminstone du kvinna kan enligt Jesus själv få bli hans mor - utan att den saliga Maria blir ett dugg svartsjuk! (Även om hans ord måste ha tagit hårt den gången). "Detta är Guds vilja att ni tror på den han sänt." "Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."

F.ö. har just den här söndagen - 20:e söndagen efter trefaldighet - inte firats på tre år, så texterna är precis desamma som förra gången. Texten om Tabita - och alla hennes skjortor och mantlar! - hör till de underbaraste i bibeln och jag undrar varför inte fler tjejer fått heta som hon? Anita är ju vanligt men Tabita?

Annars kan vi nog undvara tredje årgångens (i o f s mysiga) text ur apokryfiska Tobits bok (HUR hamnade den i en luthersk kyrkas evangeliebok?). Värre är att det - just i dessa tider! - snart dröjt sex år mellan de tillfällen andra årgångens episteltext föreläses i kyrkan: Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp. Som tur är får vi läsa och tillämpa verserna själva ändå. (Hebr. 13:2-3).



Alt. utjämnad koralvariant:



1. O Gud, vår Herre, vi dej ber
att du i nåd till alla ser
som lider marter, kval och hån
för tron på dej och på din Son.

2. Ja, stärk dem i den svåra strid
de kämpar i vår hårda tid.
Var nära dem med frid och tröst,
fyll mörkret med din Andes röst.

3. Den tåresådd de nu bär ut
låt bli en glädjeskörd till slut,
och dem förlös från nöd och tvång
till salig fröjd och segersång.

Text: Johannes Johansson 1932, bearb. A.H. 2011 
Musik: Wittenberg 1543

Bön för de döda

Påskvänner!

Jag har tänkt mycket på författaren Bengt Anderberg den senare tiden. Han som dog i höstas, efter en lång tid som bornholmsbo. Följande kortdikt av honom rann mej i minnet:

Se den klara kvällen full av svalor!
Pilsnabbt genom träden ila
skyttlarna till nattens väv.

Fantastiskt fint, inte sant? Annars blev han, förutom genom debutsamlingen "Fåglarna", tidigt känd genom skandalsuccén "Kain" (1948), som oförblommerat skildrar den s.k. moderna människans sökande och driftsliv. Boken uppfattades som synnerligen rå, men innehåller många avsnitt av kontrasterande slag. Bl.a. i slutkapitlet, där berättaren minns barndomens bön "Låt oss trygga vila under ditt beskärm" och hur han därvid föreställde sej ett stort, grönt blad välva sej över den sovande, hopkrupna familjen. Och där berättaren säger sej "samlat på frid", om än denna också - och typiskt nog för Anderbergs drastiska, osentimentala sida - beskrivs som den drunknandes sista luftbubblor.

Inte skäms jag för att jag bett för Bengt Anderberg också efter hans död. ("Låt i allt era önskningar bli kunniga för Gud"). Det är bara när bönen för de döda blir 1) en falsk förespegling om frälsning efter döden och kyrkliga befogenheter att fixa in alla i himlen - eller 2) ett skriande och ropande, ett försök att tubba en obarmhärtig Gud - som den blir obiblisk, oevangelisk. Inte annars.

Ja, gode Gud, låt evighetens gröna jätteblad lysa skönt över Bengt Anderberg. Detta är min önskning som jag härmed har gjort kunnig för både vår Herre och er andra.

Vaka över oss, Herre, himmelske Fader,
och bevara oss för allt ont till både kropp och själ.
Giv oss nåd att i denna natt trygga vila under ditt beskärm.
Och när omsider vår sista afton kommer,
låt oss då få insomna i din frid
och uppvakna till din härlighet.
Genom Jesus Kristus, din Son, vår Herre.
Amen.