Sista arbetsveckan före jul. Alla har brått, ingen har tid? En psalm för Guds barn i alla åldrar är denna som först publicerades i Kyrkovisor för barn, då med en annan melodi. Efter att i första versen ha konstaterat att ingen har tid, kommer andra versen med sitt konstaterande "Gud har ju tid". Ja, inte bara tid, utan t.o.m. evighet! Och sista versen inleds därför med frågan "Hör du mej, Gud?"
Egil Hovlands melodi komponerades nästan två decennier efter Hallqvists text i Kyrkovisor, men blev den som togs in i psalmboken.
Efter lovsången Måne och sol kommer här pilgrimsmässans Vi är ett folk på vandring. Också den är frukten av ett samarbete mellan Egil Hovland och Britt G Hallqvist.
Det är en enkel psalm, visserligen mera texten än melodin. För banal som nattvards- eller offertoriepsalm tycker vissa. Passande vid enkla veckomässor eller som inledning till hela högmässan menar andra. Prova sjunga den!
Även Carl Bertil Agnestig tonsatte texter av Britt G Hallqvist, t ex nedanstående visa på samma tema som den igår, men med lite friare associationsbanor.
Det är väl inte så ofta man nuförtiden möter en fårflock på vägen ens i april, och nu är det ju december. Ändå är själva smärtan och sorgen som sången uttrycker - med tanke på vad Frälsaren fick utstå - inte svårare att ta till sej den här årstiden.
"Advent är mörker och kyla". Också. (Men våren - och påsken! - närmar sej).
Den här tiden på kyrkoåret kallas ibland "den festlösa". Men på söndag firas i varje fall en hejdundrande fest: S:t Matteus avskedsfest för sina kollegor publikanerna (tullindrivarna) vid tullstationen i Kafarnaum - ja, alla möjliga personer verkar förresten ha anslutit sej, t ex Jesus och hans första lärjungar. Vi har inte fått höra den berättelsen i kyrkan på nio år - annat var det under de 700 år före Stora helgdöden 1772 då berättelsen lästes en gång per år, vid högmässan den 21 september som då alltid firades som S:t Matteus´ apostladag (Matsmässodagen eller "Höst-Matte" till skillnad från Mattias eller "Vår-Matte" den 24 februari).
Jag skrev för några år sedan en liten bibelvisa om denna glada tilldragelse, en travesti på Britt G Hallqvists "Sackeus var en publikan" (i 2030 års psalmbok "Sackaios var en tullindrivare"?) som går enligt nedan. Använd den om ni gillar den; jag tycker Lars Åke Lundbergs melodi är bäst:
1. Matteus var en publikan, den allra smartaste i stan. Bland tullmän var han populär //: men annars utan vänner där :// 2. Matteus i Kafarnaum satt utanför sitt tjänsterum, när Jesus kom förbi och sa: //: "Matteus, följ mej nu ida´!" :// 3. Då steg Matteus genast upp, gick med i Jesus glada grupp. Han sa: "Jag ger en avskedsfest, //: där vem som vill får vara gäst!" :// 4. Men då sa fariséerna förargat till lärjungarna: "Hur kan er vän och Mästare //: alls gå på fest med syndare?" :// 5. Det hörde Jesus själv och sa: "De friska kallar inte jag. Men sjuka ska ha läkare, //: så klart jag tar mot syndare!" :// 6. "Gå genast bort och lär er tro det som står skrivet i Guds ord: 'Barmhärtighet vill jag få se, //: och inte offren ni vill ge!'" ://
7. Johannes´ trogna la sej i:
"Säg, fastar inte ni som vi?"
"Nej, bröllopsgäster mera tar,
//: så länge brudgummen är kvar" :// 8. Matteus var en publikan, men följde Jesus bort från stan. Hans bok om det är inte dum: //: Matteus´ evangelium! ://
Det har varit något förr också. Efs idag hänger samman med Efs igår.
På Carl Olof Rosenius´ och Betty Ehrenborg-Posses tid var det det förra Krim-kriget som var på allas läppar (Åland tillhörde ju på den tiden Ryssland så kriget kom verkligen nära Sverige). Det sägs att en av de få gånger den blide Rosenius inte kunde låta bli att skratta, var när han under kriget hade en ivrig, politiskt mycket engagerad farbror på besök. Rosenius försökte leda samtalet in på de eviga tingen och sa därvid: "Ja, det är dock gott att vi hava 'det rike som ej bäva kan'!" "Jo men", invände farbrorn, "jag tror visst att även Ryssland kan skakas!" Där någonstans kunde Rosenius enligt Bernhard Wadström (i "Ur minnet och dagboken") inte längre behärska sina dittills allvarliga anletsdrag :o).
Nu till Britt G Hallqvists fina flyktingpsalm, som fanns med i psalmbokens EFS-tillägg från 1986 till 2003 men som tyvärr försvann i det senaste "Verbum-tillägget" just när flyktingströmmarna till Sverige började ta fart! Den är dock kvar i frikyrkliga Psalmer och Sånger. Tack till Elsa Bådagård (liksom våra barn uppvuxen i Bollnäs' Missionsförsamling) för det fina framförandet:
Även Betty Ehrenborg-Posses psalm från det stora Krimkrigets tider - här lätt bearbetad av mej - känns märkligt aktuell idag (sjungs lämpligen till Primus Leppänens melodi, som i klippet här nedan framförs till en annan text):
1. I en stormig tid, under kamp och strid, oro, svaghet, nöd och plågor, då av tusen ting hjärtat kastas kring, irrande som havets vågor, då i klentro vi, likt Petrus långt från strand, sjunker men försöker fatta Mästarns hand, Herre, träd då fram, lyssna uppmärksam till vår bön och våra frågor!
2. Storhet du förstör, makt tillintetgör, självklokhet till dårskap bringar, men ditt rikes brodd, ringa och försmådd, skyddas av din starkhets vingar. Ständigt syns din kungatron väl arm och glömd, i en krubba låg du ju för världen gömd, men du går dock fram, lugn och lyckosam, och med kärlek oss betvingar. 3. Ja, din krona är väl av törnen här och ett kors din tron får vara; staven som dej slog du till spira tog, du fick sår till smycken klara. Men du är den lilla sten som sönderslår guldbelätet som all världens offer får, och du växa skall, tills för världen all du din makt skall uppenbara. 4. Herre, lär oss då att ej kalla gå, men i dag vår lovsång höja! Ty du kommer snart, allt blir uppenbart, länge kan det mer ej dröja. Låt oss här bekänna oss till dej förut, så du kan bekänna dej till oss till slut, när inför din makt och din äras prakt alla knän sej måste böja. 5. Vi bekänner väl: du har många skäl att för evigt oss förkasta. Vi i överdåd djärvts försmå ditt råd, oss med skuld på skuld belasta. Dock består din nåds och trofasthets förbund, också denna stund är nådens tid och stund. Denna dag och tid till din nåd och frid låt oss genast saligt hasta! Text: Betty Ehrenborg-Posse, bearb. A.H. Musik: Primus Leppänen B Ehrenborg-Posse:
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
