Visar inlägg med etikett Bengt Gustavsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bengt Gustavsson. Visa alla inlägg

tisdag 5 juli 2022

Allmänna vägen

Påskvänner!

Predikanten, författaren och skärsvarvaren Bengt Gustavsson lär ha skrivit följande stycke (under pseudonymen Pur Adamsson). Vare sej man som Valentin Bergqvist tyckte att han var för konservativ eller tvärtom (som jag) tyckte att han var den siste kvarvarande av de "riktiga" lekmanna- och bygdepredikanterna, av de äkta originalen i Johan Zakrisson- och Gabriel Andersson-stilen, tror jag faktiskt att de flesta av oss kan uppskatta själva stilmedlet, den satiriska allegorin med viss språklig knorr:

SMALA VÄGEN ELLER ALLMÄNNA VÄGEN?

Med anledning av en del resandes erinringar och synpunkter på den gamla smala vägen, utsändes detta meddelande för kännedom.

Vägen anses av många som otidsenligt smal, och presenteras av vissa, med låg eller ingen utbildning alls, vara försedd med en avskräckande, ja, t o m livsfarligt trång ingång. Det finns utanför infarten, och sedan med jämna avstånd efter hela vägen, tio trafikregler, från den tid då människan rätade upp sig och började gå på bakbenen för att få vidgade vyer, som synes ha förlorat sin aktualitet. I synnerhet 3:e, 4:e och 6:e synes inte längre vara normgivande för många, eller ens nödvändiga. Nu äntligen ska väl människans inneboende godhet få sitt tillfälle, menar man.

Vi har startat ett åtgärdsprogram, som vi tror på. AB Vägförbättringar har antagits som huvudentreprenör. Härmed anlitas ett stort, välkänt företag med lång erfarenhet inom branschen, med högt utbildade tjänstemän, däribland på senare år många kvinnor. En samverkan mellan manligt och kvinnligt skall bidraga till att eventuella kvarblivande kurvor skall bli olycksfria, strömlinjeformade och angenäma för resande.

Frågan om namnbyte har väckts. Ett förslag har vi redan, som torde motsvara mångas önskemål: Allmänna vägen. Mycket talar för att det blir antaget.

På vissa håll har redan breddning av vägen påbörjats, så att en del enskilda och grupper som hittills suttit trångt, skall få ett välbehövligt, senkommet erkännande som fullt likvärdiga reskamrater. Även infarten har breddats betydligt, och därmed blivit problemfri för de flesta, och vakterna har omskolats i takt med tidens krav. Vårt önskemål är nu, att där detta arbete ännu inte har kommit i gång, det skall påbörjas med det snaraste, så att vi kan minska irriterande störningar i den inerurbana trafiken och gemenskapen. Vi ser fram emot den tid då vi alla kan vara med i allsången: "Räck mig din hand, vi har samma väg att gå..."

Vare det nu allom kunnigt, att infarten inte längre är så avskräckande och riskabelt trång. Det fordras endast en rituell handling med bifogat intyg, och sedan att man inte avviker från mängden i tro och levnadssätt för att få fortsätta resan. Tidigare har detta beskrivits så svårförståeligt och snävt, att många som försökt komma in icke har förmått det. Många har också med viss framgång försökt att förhandla sig fram till ett acceptabelt certifikat. Deras starka skäl har ofta varit: Vi är visserligen ännu inte så fullkomliga, men vi hoppas vi ska bli det på resan, å för resten, ökeneremiter, pelarhelgon, pietister och domherrar som varit på resa länge har ju sina fula fläckar också, eller hur?

En distingerad man i 40-årsåren, som sade sig föra de ungas talan, gjorde gällande att de tio skyltarna med förbudskaraktär, i synnerhet 3:e, 4:e och 6:e, numera endast distraherar många resande då särskiljande tillämpning skapar osäkerhet och förvirring. Därtill bidrager också att det ännu finns en minoritet som energiskt anser att dessa punkter är omistliga, liksom de övriga sju, och uppträder i trafiken enligt dessa och därigenom orsakas svåra störningar i utvecklingen och förseningar i likriktningen.

Att snabbt montera ned skyltarna med de tio reglerna som någon föreslog anses inte så lämpligt, men förslaget att sätta upp dem på samma avstånd från vägen som annan reklam ansågs antagbart.

Då nu färgen på de tio trafikreglerna har börjat flagna, så att bokstäverna är oklara, har någon hittat på att ändra i texten. I 4:e tavlan har bokstaven h i hedra, ersatts med ett b, bedra din fader och din moder. På tavlan nummer 6 har ordet icke, som en del populära, ledande dignitärer skrapat på, så att det blivit i det närmaste oläsligt, målats över i tavlans färg, så att där står nu: Du skall begå äktenskapsbrott. Att ett kvickhuvud med pensel och färg ändrat lite på ordalydelsen, skall säkert väcka en allmän munterhet bland resande, så att man med tillfredsställelse kan sjunga: "Räck mig din hand, vi har samma väg att gå..."

En del tjänstemän på hög nivå har också uttalat sitt gillande, och betecknar dessa åtgärder som i högsta grad evangeliska, och torde man kunna se fram emot den tid då dessa rostiga, otidsenliga regler inte längre anses behövliga, och man rogivande kan nynna: "Varje själ har sin väg att gå". Då skall dogmen om människans inneboende godhet blomma ut.

Som synes bär vårt arbetsprogram klara kännetecken på att emanera ur människokärlekens och humanismens rena källor, varför vi ser framtiden an med tillförsikt. En ny tidsålder, "New Age", är inom synhåll. "Räck mig din hand, vi har samma mål att nå."

Å Allmänna Vägens interimstyrelses vägnar

Pur Adamsson



torsdag 5 maj 2016

Årskonferens i Södertälje

Påskvänner!

Så börjar då EFS årskonferens i Södertälje - och själv far jag till EFS Åkerögården för ännu ett konfaläger. Så jag deltar inte i några debatter på plats, och motionsfloran är ju blygsam (nu när inte jag, som för fyra år sedan i Uppsala, när jag var på Graninge stiftsgård, lämnat in hela fem motioner).

Men jag stöder åtminstone den andra motionen om mer profilerat miljötänk, och den första kanske också har sina skäl för sej, även om jag antar att rätten att slänga in en styrelsekandidat under pågående årsmöte uppskattas mer av dem som får "sin" föreslagna kandidat hastigt och lustigt invald än av dem som får se sin (och valberedningens) omsorgsfullt utvalda kandidat lika hastigt och kanske olustigt ratad. En intressant debatt om detta har inför årsmötet förts på EFS:s facebookgrupp (gå gärna med där! [fast den är egentligen inte Efs:s, utan Lina Minnhagens, se Erik Thors kommentar nedan), där bl.a. Berne Persliden anklagats för att vilja kväsa all opposition för att han i senaste Budis beskrev ett inval i styrelsen som en förpliktelse till lojalitet och uppslutning kring gemensamma ställningstaganden (ungefär som vid en ministerpost i en regering). Men styrelsen kan ju även i hans värld väljas bort efter något år.

Sen finns förstås andra viktiga frågor, som inte berörs av den försiktigt strilande motionsfloden, men vid vars behandlande det är ytterst viktigt just vilka personer vi valt in i styrelsen. Personligen kan jag t.ex. inte stödja Bengt "Begis" Gustavssons kandidatur, även om han är personligen mycket sympatisk och av många (säkert med rätta) anses representera en avsevärd del av Efs-arna. Jag anser att han sätter vår andra paragraf (svenskkyrkligheten) över vår första (bekännelsetroheten), och att vi sätter vår relation till både Mekane Yesus-kyrkan och andra systerkyrkor på spel om vi gör om Efs till något slags allmänt svenskkyrklig lekmannaorganisation eller något i teologiskt avseende närmast missionskyrkligt (d.v.s. släpper teologin mer eller mindre fri så länge man bekänner Jesus som herre).

Jag inser att Begis´ anhängare - eller han själv - inte skulle beskriva saken precis så, men det jag ser från hans håll av argumentation kring öppenhet och mångfald och folkvilja och allmän svenskkyrklighet ger mej verkligen intrycket att vi i enligt denna princip skulle ha kunnat välja K G Hammar till missionsföreståndare (om han behagat vara medlem i Efs). Och den som inte inser hur förödande den teologin är vill jag inte ha i vår styrelse - en medvetenhet jag skulle önska men inte kan kräva hos varje enskild medlem.

Med detta sagt: Gud välsigne årskonferensen i alla dess delar - liksom konfirmandlägret på Åkerögården!

torsdag 6 december 2007

Biskopsvalet i Västerås

I dagens nummer av Budbäraren (det näst sista som tvåveckorstidning, eller hur?) berättas om det stundande "skarpa" biskopsvalet i Västerås. Och Christina Schenning, som vann provvalet, dissas av EFS-arna Bengt Burström och Bengt Gustavsson p.g.a. något krakel med EFS i Akalla under hennes tid som kyrkoherde i församlingen. Sven Hillert förordas däremot som en god ledare och teolog som påstås stå EFS nära.

Jag måste ju säga att skälet mot Christina känns lite magert. Det är som om man drar väldigt stora slutsatser av en enskild konflikt, som hon också bereds tillfälle att förklara i dagens nummer. Skälen för Sven Hillert känns om möjligt ännu magrare - vad är det rent konkret som gör att han skulle vara en bättre biskop än Christina? För mej är Sven en av de många som idag utlovar allas eviga frälsning utan att ha täckning för det - varför varnar oss Jesus för att gå förlorade och varför gör dagens förkunnare inte det? - och redan därför borde vara diskvalificerad för ett så ansvarsfullt ämbete som biskopens. Med argumentet att en dubbel utgång skulle vara en elakhet av typen "Du får inte vara med och leka" (jo, Sven framställde saken så i Budbäraren för något år sedan) blir man ju allvarligt oroad även över Svens förmåga att ta itu på skarpen med olämpliga präster eller andra medarbetare. Ser han inte att det inte handlar om att "välja lag"? Alla bjuds verkligen in att vara med! Men ser han inte att t.o.m. Gud till slut måste avvisa dem som inte ångrar sin egoism och som inte vill ta emot nåd och barmhärtighet - d.v.s. dem som medvetet vill "fortsätta sabba spelet"? Vad för en himmel - eller vad för en ny skapelse - skulle vi få om alla släpptes in, oberoende av attityd? Det skulle nog bli rätt likt det gamla...

Dessutom antar jag att alla biskopskandidater - men fråga gärna! - ansluter sej till kyrkans nuvarande avståndstagande från heteronormen (alltså att inte ens de som faktiskt kan välja ska få höra att man i första hand bör bilda familj med motsatt kön). Och då kan det faktiskt i mina ögon vara hugget som stucket vem man väljer. Ur teologisk synvinkel alltså. Då kan man väl ägna sej åt att utjämna könsfördelningar och sånt. Alltså rösta på Christina Schenning. Eller varför inte den lokala domprosten Margarethe Isberg?