Insänt till Kyrkans Tidning den 16 juni 2017

Påskvänner!

Den 15 juni kom förra missionsföreståndarna Birgers och Bertils debattartikel "Efs styrelse har målat in sig i ett ytterhörn" in i Kyrkans Tidning. Dagen därpå skrev jag följande replik, som dock inte togs in. Jag väljer nu att publicera den här, dagen efter ett kyrkoval där de politiska partierna stärkte sitt grepp om kyrkan (och därmed tydligen också över Efs):

DET ÄR BIRGER OCH BERTIL SOM MÅLAT IN EFS-STYRELSEN

Jag minns med glädje ett samtal med Birger Olsson under en bussresa till Umeå efter Efs-konferensen i Piteå 2002. Och inte långt därefter (eller dessförinnan?) fick jag äran att koka ägg och frukostgröt med Bertil Johansson på Efs-gården i Klippen. Trevliga karlar bägge två, inte minst på nära håll.

Men nog är det just de som i välment nit målat in Efs och dess styrelse i ett hörn. Som missionsföreståndare drev de nämligen på för att skapa en så tät relation med Svenska kyrkan, att även Efs i praktiken blev underställt de politiska partier som dominerar kyrkomötet. [Och som nu i 2017 års kyrkoval stärkt sin ställning i kyrkan ytterligare, anm. 18/9].

Detta syns tydligt i äktenskapsfrågan. Birger och Bertil drev inte själva linjen att vi borde börja se äktenskap och föräldraskap som könsneutrala inrättningar. Men att vi nu ska följa staten och det politiskt dominerade kyrkomötet på detta område verkar viktigt och närmast självklart för dem. (Gäller det även om SD tar makten?). Om än under parollen att Efs-styrelsen inte ska ta ställning i frågan.

På något sätt köper ju styrelsen detta resonemang och slår fast att de Efs-präster som vill visst får viga par av samma kön. Men den tycks onekligen hålla för näsan, och på så sätt förstår jag att Birger och Bertil reagerar. Att ha en långt liberalare linje än påven och ändå verka mindre homovänlig än han är en märklig bedrift, om än inte utan sin medielogik.

Nog tycks styrelsen inmålad i ett hörn. Men det är främst Birger och Bertil - och deras lika välvilliga supporters - som försatt den i den situationen.

Andreas Holmberg
Iggesund

Kyrkostyrelsen och Efs-styrelsen har sammanträtt.

Påskvänner!

En liten interiör från Kyrkostyrelsen och dess sammanträde i onsdags har Dag Sandahl givit idag (dock utan att begå sekretessbrott genom att redogöra för själva diskussionen). Nog hade fler än jag velat vara en fluga på väggen även under Efs-styrelsens sammanträde idag. Men vi får väl vänta och se hur styrelsen och nya missionsföreståndaren Oderhem väljer att agera fr.o.m. i höst. Stefan Holmström är väl fr.o.m. nu en s.k. "lame duck"?

Nu är det i alla fall helg och vi får glädjen att fira vårt dop. Kanske att vi alla - oavsett dopdag - borde tända våra dopljus imorgon på Första söndagen efter Trefaldighet (Andra efter Pingst)?

Glad jag ständigt vill bekänna:
Jag är döpt i Jesu namn.

Till styrelsen, missionsföreståndaren och undertecknarna av Sven Ivar Lidströms upprop!

Påskvänner!

Kära Efs-styrelse, missionsföreståndare (både gamla och nya) samt undertecknare av Facebook-uppropet från Efs-aren och förre vice stiftsstyrelseordföranden i Luleå stift Sven Ivar Lidström (S) till stöd för Birger Olssons och Bertil Johanssons kritik mot Efs:s styrelses och missionsföreståndares utsända Samtalsunderlag och råd kring samlevnad och sexualitet!

Ni verkar, trots olika perspektiv och betoningar, alla överens om att även Efs-präster måste få ansluta sej till läran om det könsneutrala äktenskapet i både förkunnelse och praktik (vigsel av två karlar eller av två damer till äktenskap). Somliga av er tar denna ställning för att ni själva verkligen tror på att könet inte har någon betydelse ens i äktenskap och föräldraskap, andra och kanske de flesta för att Efs inte ska splittras. Alla förenas dessutom säkert av en genuin omsorg om en fortfarande på många sätt utsatt grupp.

Men ska detta verkligen hålla ihop Efs? Nu handlar det ju inte längre bara om att acceptera vissa motiverade pastorala undantag inom ett grundläggande heteronormativt paradigm (vilket jag bejakade apropå biskopsbrevet 1994). Det handlar om att acceptera ett helt paradigmskifte, där könet inte heller i kyrkan (staten må ju då vara, fast det kan inte vara självklart där heller) ska anses spela någon roll i vare sej könsliv eller föräldraskap!

Detta i uppenbar strid (som biskoparna Ragnar Persenius, Hans Stiglund och Esbjörn Hagberg konstaterade 2009) med bibelns ord och Herrens tydligt men moderat heteronormativa undervisning i Matteus 19, där han samtidigt, vilket nog sällan tillräckligt uppmärksammats, visar tydlig medvetenhet om pastorala undantag. Och i uppenbar strid med vår kyrkas bekännelse (se Stora katekesen om Första huvudstycket, särskilt paragraferna 206-207, 211 och 219), som vi hört både Efs:s prästkandidater och missionsföreståndare bekänna sig till. Inte ens ett särskilt ord ska nu få finnas för man-kvinna-förbundet, ens inom Efs (i staten inte ens för män och kvinnor, eftersom även barnaföderskor får registreras som män och trebarnspappor som kvinnor fr.o.m. 1 juli 2013). Eller som våra kära ungdomar säger, helt i enlighet med aktuell skol- och konfirmandundervisning: "all kärlek är väl bra kärlek och en blir väl kär i en person, inte ett kön" (bokstavligen nog så sant, men i sin kontext och sin bimening alldeles uppåt väggarna). Jfr http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt/ och http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/

Men den synen accepterar jag helt enkelt inte att en enda Efs-präst eller Efs-ungdomsledare företräder. (Egentligen ingen präst eller ansvarig ungdomsledare alls, men vad har vi Efs till om vi inte kan hävda en egen linje?). Homofobi är inte enda diket här i världen - queertro är ett annat (om än förvisso mer sympatiskt). Efs kan inte för fridens skull härbärgera allt möjligt, vare sej åt ena eller andra hållet - det leder till allt annat än frid och kommer inte att hålla ihop Efs. 

Det fanns före de politiska partiernas - bl.a. Sven Ivar Lidströms Socialdemokraters - alexanderhugg genom äktenskapsfrågans gordiska knut en pastoralt inkännande, moderat linje som bl.a. Esbjörn Hagberg, Hans Stiglund och Ragnar Persenius då företrädde. Men svara mej nu: var är den nu? Att godta Efs-präster som inte bara ber för och pastoralt vårdar sej om utan också viger par av samma kön till äktenskap [sic!] - det är sannerligen ingen medellinje eller kompromiss. Det är en total kapitulation för queertänkandet, hur mycket väjningsrätt för mera efterblivna man sedan än säger sig värna (har ni förresten pratat med Sven Ivars partikamrat Wanja Lundby Wedin om den?).

Vi väljer inte alltid våra strider eller kamplinjer (jfr Maginotlinjen som fi inte brydde sig om) utan måste ibland anta en utmaning. Polyrörelsen (alltid lika aktiv på Stockholm Pride och för 4 år sedan inflytelserik inom Centern) undrar ju år efter år varför vi bråkar så mycket om "förmågan att älska fler än en" (all kärlek var ju bra kärlek?). Och vad mannen och kvinnan som Paulus "hängde ut" i 1 Kor. 5 tyckte om det kan vi bara gissa - inget tyder på att just de var särskilt kärlekslösa, Paulus ter sej ju däremot så, trots vad han skrev i 1 Kor. 13. "Kärleksfrågor" finns det ett otal av. Jag avstår från medielänkar till allsköns konstellationer här. Det mesta förekommer ju, inte sällan under mycket ömsinta former, även om vissa kränks av att jämföras med andra. Jag är nog politiskt liberalare och allmänt tolerantare än de flesta, men menar att om någon konstellation alls ska ges en särställning (juridiskt och teologiskt) så är det ett monogamt och någorlunda exogamt man-kvinna-förbund. Som det sociala uttrycket för ett biologiskt faktum, nämligen att vi alla stammar från en man och en kvinna. Jfr våra bekännelseskrifters sammankoppling av fjärde och sjätte budet. Börjar vi prata om allas lika värde och "all kärlek är bra kärlek" som något slags argument i just äktenskapsfrågan får vi väl ändå försöka vara konsekventa?

Här nedan återges Sven Ivars upprop inför styrelsesammanträdet på lördag. Den som vill underteckna det, vilket jag alltså inte rekommenderar, kan t.o.m. denna dag 14 juni göra det på facebookgruppen Efs-rörelsen Samtal om profil och framtid eller direkt till stiftsstyrelseledamotens i Luleå stift e-postadress svenivar.lidstrom@gmail.com

"Till EFS styrelse med anledning av styrelsens beslut § 26/2017 Pastorala råd utifrån EFS styrelses hållning i frågan om vigsel av samkönade par.

Vi delar den kritik mot styrelsens beslut som missionsföreståndarna Birger Olsson och Bertil Johansson lyfter fram i sina öppna brev, och vi vädjar till styrelsen att ompröva sitt beslut.

Vi önskar att styrelsen ansluter sig till det förhållningssätt som hittills gällt inom EFS i denna typ av frågor, och som EFS ordförande och missionsföreståndare i den här frågan gav uttryck för i en artikel i tidningen Dagen den 3 sept 2014, dvs att det i EFS inte finns en enhetlig syn på homosexualitet och äktenskap. Vi anser att ett sådant klargörande är ytterst viktigt för att hålla ihop EFS."

Inte bara Sven Ivars åsiktsfränder kan ju göra sina röster hörda inför styrelsemötet på lördag, t.ex. till ordförande Stefan Svensson. Jag nöjer mej nog själv med att uttrycka mej här på bloggen och i Facebook-gruppen. Men jag hoppas sannerligen att Sven Ivars upprop inte blir den enda synpunkt styrelsen får.

EFS-styrelsens svar på mina motioner

Påskvänner!

Någon kanske vore intresserad av att läsa EFS-styrelsens svar på mina motioner (och mina motiveringar, som det inte fanns plats för i Budbäraren)? Jag kan inte kommentera detta så grundligt just nu (är på kantorshelg i Mellansel), men vill börja med att tacka för att styrelsen verkligen försökt besvara även en besvärlig EFS-ares motioner (5 av 7 - skönt att det ändå fanns några fler än mina!). Med den teologiska/kyrkliga spännvidd (låter finare än splittring) som finns inom styrelsen - och för den delen inom rörelsen - förstår jag att det inte kan ha varit helt lätt att skriva ihop sej.

Jag har alltså förståelse för styrelsens svårigheter. Vilket ju inte hindrar att vissa svar gör mej ordentligt besviken. Det är ju t.ex. helt riktigt att motionen C i ämbetsfrågan är "förenklad" på flera vis (annars hade den blivit odrägligt lång), men att klassiskt högkyrkliga - men även många lågkyrkliga inom t.ex. ELM eller de laestadianska Fridsförbunden - vägras prästvigning och i många fall även andra tjänster inom kyrkan förblir väl ändå ett problem? I alla fall för oss som upptäckt hur andra, påfallande mycket mer skrämmande villoläror (om man nu anser s.k. kvinnoprästmotstånd vara en villolära) ganska fritt får spridas inom kyrkan av både manliga och kvinnliga s. k. teologer.

(Kolla bara in framsidan på Verbums begravningsmagasin som nu ska spridas i nya tiotusental: "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" - var fick den gode Setterlind det ifrån och var finns den biskopliga översynen?).

Någon kanske undrar om jag känner mej hedrad eller komprometterad av Dag Sandahls ("Bloggardags") beröm. Svar: jag känner mej, som enkel lekman, ytterst hedrad och hoppas att det inte går mej alldeles åt huvudet. Säga vad man vill om Sandahl, men någon fegis eller dummerjöns är han inte. Dessutom hedrar det honom själv att han är så generös med berömmet, trots att jag genom åren yttrat ganska besk kritik av somliga högkyrkliga och/eller sandahlska ståndpunkter, med början i ett orimligt långt genmäle på (den f.ö. alldeles utmärkta) boken Sann myt som jag skickade till Dagen 1990 - refuserat så klart men, tror jag, vidarebefordrat till den stackars Dag. Och trots att jag genom åren fått en del lika beska och, som jag ibland upplevt det, smådryga - men otvivelaktigt nyttiga - uppmaningar att "läsa på". Vilket jag efter ringa förmåga sökt göra (Dags återkommande boktips C A Hesslers "Statskyrkodebatten" förtjänar verkligen att läsas av alla, inklusive EFS-are).

Nu har alltså Dag i sedvanligt provokativ/stimulerande stil (stryk det som ej önskas) skrivit om den s.k. "lågkyrkligheten", dit väl EFS fortfarande får räknas. Kommentarerna rekommenderas till studium (själv har jag inte skrivit någon). Nog är det absolut värt att reflektera över, även om jag inte alls begriper varför t.ex. S:ta Clara verkar sticka Dag i ögonen med sin "längtansgemenskap". Inbjuds inte alla i omnejden till den och omfattas inte hela staden av dess förböner?

Den evangeliskt-lutherskt svenskkyrkliga solidaritet han efterlyser från EFS:s sida efterlyser ju även jag. Sen får vi väl be om att på ett kristligt sätt kunna uppvisa och motta såväl ömsesidig förståelse som ömsesidig förmaning.

PS. Jag tror att både Agne Nordlander och Anders Sjöberg som biskopskandidater i Växjö resp. Göteborg aviserade att de avsåg att prästviga även kandidater med s.k. högkyrklig ämbetssyn. (Rätta mej om jag har fel). Staffan Grenstedt däremot vet jag inte; i Skara var ju mer den andra Ä-frågan på tapeten. DS.

Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka.
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka.
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara!
              (Betty Ehrenborg-Posse)


Ge kyrkan kraft att kämpa
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs 
               (Per Harling)