Säga vad man vill om Annika Borg på Kristen Opinion - men analytisk förmåga och språklig skärpa saknas sannerligen inte!
Och återigen: det är verkligen uselt att somliga i kyrkoledningen lyckats knäsätta synen på #mitt kors som något slags "högerkristet" projekt, vilket nu åter upprapats av Aftonbladet.
Visar inlägg med etikett Annika Borg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Annika Borg. Visa alla inlägg
onsdag 2 november 2016
söndag 25 september 2016
Exakt så
Påskvänner!
Annika Borg och Kristen Opinion har givetvis alldeles rätt: Vi behöver en ny reformation!
Även Göran Skyttes bild av 1900-talsutvecklingen är hemsk men tyvärr sann (se även Hessler: Statskyrkodebatten).
Reclaim the church!
Reformation 2017!
Annika Borg och Kristen Opinion har givetvis alldeles rätt: Vi behöver en ny reformation!
Även Göran Skyttes bild av 1900-talsutvecklingen är hemsk men tyvärr sann (se även Hessler: Statskyrkodebatten).
Reclaim the church!
Reformation 2017!
tisdag 14 augusti 2012
K-G Hammar och Annika Borg
Påskvänner!
Den liberalteologiska fronten i Svenska kyrkan spricker upp. Jämför K-G Hammars uttalanden i Sydsvenska Dagbladet (en lysande samtalspartner, men hur kunde karln bli ärkebiskop i en evangelisk-luthersk kyrka?) och Annika Borgs replik på Kristen opinion. Annika är väl inte värsta lutheranen själv, och polaren Christer Hugo har tidigare vanligtvis fronderat mot den superlutherdom som han själv tillhörde på 80-talet, men tydligen blir nu den nuvarande kyrkoledningens och tidigare ärkebiskopen K-G Hammars extrema liberalteologi för mycket t.o.m. för honom.
Ja, Annika Borg ryter ifrån. Heder åt henne för det. Ska vi föreslå henne som nästa missionsföreståndare i EFS, där det håller på att utvecklas en ganska farlig tradition att sitta stilla i båten och att hålla eventuella protester rätt försiktiga och rätt interna?
Tillägg 0817: "Det var inga slugt uttänkta fabler vi berättade utan vi hade själva sett honom på det heliga berget" skriver Petrus i det brev som i många nya bibelutgåvor framställs just som en slugt uttänkt fabel, falskeligen lagd i aposteln Petrus´ mun. Hur var det Uno Öhlund skrev i Sionstoner 1972:
Bibeln säger sanningen
om Fadern, Skaparen.
Bibeln säger sanningen
om Sonen, Frälsaren.
Bibeln säger sanningen
om Anden som vår vän.
Bibeln säger sanningen
om väg till himmelen.
(Förvisso kom sången inte med i EFS:s psalmbokstillägg 1986 men i alla fall...).
Den liberalteologiska fronten i Svenska kyrkan spricker upp. Jämför K-G Hammars uttalanden i Sydsvenska Dagbladet (en lysande samtalspartner, men hur kunde karln bli ärkebiskop i en evangelisk-luthersk kyrka?) och Annika Borgs replik på Kristen opinion. Annika är väl inte värsta lutheranen själv, och polaren Christer Hugo har tidigare vanligtvis fronderat mot den superlutherdom som han själv tillhörde på 80-talet, men tydligen blir nu den nuvarande kyrkoledningens och tidigare ärkebiskopen K-G Hammars extrema liberalteologi för mycket t.o.m. för honom.
Ja, Annika Borg ryter ifrån. Heder åt henne för det. Ska vi föreslå henne som nästa missionsföreståndare i EFS, där det håller på att utvecklas en ganska farlig tradition att sitta stilla i båten och att hålla eventuella protester rätt försiktiga och rätt interna?
Tillägg 0817: "Det var inga slugt uttänkta fabler vi berättade utan vi hade själva sett honom på det heliga berget" skriver Petrus i det brev som i många nya bibelutgåvor framställs just som en slugt uttänkt fabel, falskeligen lagd i aposteln Petrus´ mun. Hur var det Uno Öhlund skrev i Sionstoner 1972:
Bibeln säger sanningen
om Fadern, Skaparen.
Bibeln säger sanningen
om Sonen, Frälsaren.
Bibeln säger sanningen
om Anden som vår vän.
Bibeln säger sanningen
om väg till himmelen.
(Förvisso kom sången inte med i EFS:s psalmbokstillägg 1986 men i alla fall...).
måndag 16 juli 2012
Ja, vad vill S med Svenska kyrkan?
Påskvänner!
Nu kanske sommarstiltjen kan övergå i lite debatt-bris åtminstone: Annika Borg och Kristen opinion har, utan att precis driva en tydlig evangelisk-luthersk bekännelse, dock på sistone förtjänstfullt fronderat mot kyrkans övriga "inne-gäng" och särskilt mot den slags religionsdialog som slår ut viljan till kristen profilering, till kyrklig offensiv med syfte att folk faktiskt ska bli och förbli kristna.
Men det är inte bara proffsteologer som tonat ner kyrkans särart, evangeliets "differentia specifika". De politiska partier, och inte minst Socialdemokraterna, som av någon outgrundlig anledning engagerar sej i vårt största nominellt kristna samfund, har givetvis inget konfessionellt intresse alls, snarare som Annika Borg påvisar ett intresse av att kyrkan blir så lik partiet som möjligt.
Vad vill S med svenska kyrkan? är en mycket relevant fråga att ställa inför kyrkovalet 2013. Och jag tror att Annika Borgs slutsatser stämmer. (Vilket givetvis inte innebär att alla enskilda kristna som står på en S-lista i kyrkan själva har denna agenda).
Bra att Annika Borg drar igång kyrkovalrörelsen redan nu. Hon skulle givetvis inte rösta på Frimodig kyrka, men även Öppen kyrka och Posk är i detta perspektiv anständiga nomineringsgrupper utan känd koppling till något politiskt parti.
Sin enda grund har kyrkan
i Sonen, Frälsaren.
Hon är hans egen byggnad,
den nya skapelsen.
I världen som han löste
från mörkret med sitt blod
blev hon den brud han krönte
med evangelii ord.
Nu kanske sommarstiltjen kan övergå i lite debatt-bris åtminstone: Annika Borg och Kristen opinion har, utan att precis driva en tydlig evangelisk-luthersk bekännelse, dock på sistone förtjänstfullt fronderat mot kyrkans övriga "inne-gäng" och särskilt mot den slags religionsdialog som slår ut viljan till kristen profilering, till kyrklig offensiv med syfte att folk faktiskt ska bli och förbli kristna.
Men det är inte bara proffsteologer som tonat ner kyrkans särart, evangeliets "differentia specifika". De politiska partier, och inte minst Socialdemokraterna, som av någon outgrundlig anledning engagerar sej i vårt största nominellt kristna samfund, har givetvis inget konfessionellt intresse alls, snarare som Annika Borg påvisar ett intresse av att kyrkan blir så lik partiet som möjligt.
Vad vill S med svenska kyrkan? är en mycket relevant fråga att ställa inför kyrkovalet 2013. Och jag tror att Annika Borgs slutsatser stämmer. (Vilket givetvis inte innebär att alla enskilda kristna som står på en S-lista i kyrkan själva har denna agenda).
Bra att Annika Borg drar igång kyrkovalrörelsen redan nu. Hon skulle givetvis inte rösta på Frimodig kyrka, men även Öppen kyrka och Posk är i detta perspektiv anständiga nomineringsgrupper utan känd koppling till något politiskt parti.
Sin enda grund har kyrkan
i Sonen, Frälsaren.
Hon är hans egen byggnad,
den nya skapelsen.
I världen som han löste
från mörkret med sitt blod
blev hon den brud han krönte
med evangelii ord.
torsdag 22 april 2010
Fredrik Sidenvall om liberalteologins psykologi
Påskvänner!
När jag nu citerat Annika Borgs fräscha debattinlägg - fräscht just för att det går emot en trend? - kan det ju passa att också citera den mer pålitligt biskoplige redaktören på Kyrka och folk, Fredrik Sidenvall. Ledarartikeln Liberalteologins psykologi är intressant, just för att den samtidigt distanserar sej ifrån en alltför psykologiserande hållning till andra människors tro och tankar.
Men nog ligger det en del i vad han skriver - den äktenskapslära, allfrälsningslära och arvsyndsförnekelse som Svenska kyrkan inom bara några vintermånader lyckats kolportera ut till 100000-tals medlemmar är onekligen tecken på en "teologi i fritt fall". Eller snarare på en "folkkyrklighet" som är lika beredd att folkomrösta bort både Gud som självständigt, personligt och skapande väsen och djävulen som verklig, demonisk andemakt.
Värt att tänka på för ett EFS som vill vara både folkligt och svenskkyrkligt - men också, och framför allt (hoppas jag) en verklig väckelserörelse.
Biskopsord från teol dr Annika Borg
Påskvänner!
Det är kanske inte så ofta jag haft anledning att instämma med teol dr Annika Borg, men vad hon skriver om prinsessbröllopet i dagens DN instämmer jag helhjärtat i. Jag skulle rent av kunna kalla det biskopsord. Just denna rakhet om äktenskapets innebörd, också i förhållande till kungahuset, har jag önskat att Svenska kyrkan kunnat stå för under hela 1900-talet och tidigare.
En annan sak är förstås att både Annika Borg och ärkebiskopen har förtvivlat svårt att stå för Svenska kyrkans lära och tradition om äktenskapet i övrigt. Som läget är just nu signalerar ju Svenska kyrkans ledande teologer (och vissa EFS-präster?) till kronprinsessans syster, och till andra tjejer som känner besvikelse över killfasoner, att de lika gärna kan bilda familj med en trofast tjejvän. (Ur ren jämställdhetssynvinkel torde ju detta f.ö. vara det optimala). Som läget är nu har Svenska kyrkan dessutom skrivit "kan utgå" efter Jesusorden om äktenskapet, och eftersom det inte finns två vigselritualer kan även heteropar, t.ex. Daniel och Victoria, byta ut Jesusorden om att "de två ska bli ett (kött)" mot t.ex. Ruts ord till sin svärmor (!).
Ett mått på ärligheten i ärkebiskopens entusiasm inför kyrkomötesbeslutet den 22 oktober torde väl f.ö. vara om han verkligen skulle se fram emot att inför hela världens blickar få förrätta ett kungligt bröllop mellan två av samma kön - eller om han tvärtom helst skulle slippa göra det.
fredag 16 oktober 2009
Bravo, Eva Brunne!
Påskvänner!
Ibland känner jag mej lite förutsägbar. Så nu tänker jag överraska er lite och berömma Stockholms tillträdande stiftschef Eva Brunne. Hon har fört en hård och mångårig kamp mot den instormande seden att bruden marscherar in i kyrkan med in far istället för med sin blivande make. Eva Brunne, Annika Borg m.fl. har helt rätt i att det är patriarkalt i överkant att bruden "överlämnas" av fadern till brudgummen - dessutom strider det mot gammal god svensk och kyrklig sed. (Däremot är Annika Borgs rädsla för själva oskuldsidealet för mej helt obegripligt; det behöver faktiskt inte leda till hedersmord att man rekommenderar ungdomar att vänta med sex tills de är vuxna nog att bli föräldrar och har hittat någon att bli förälder tillsammans med, d.v.s. gifta sej med).
Om jag - som flitigt vigselspelande sommarkantor - får lägga fram en teori som runnit mej i hågen, så är det att den anglosaxiska seden speciellt tilltalar många som levat sambo en längre tid och kanske t.o.m. har barn ihop. Den signalerar ju nämligen lite av en återgång och nystart, en slags rituell reflorering (en del brudar sover tydligen t.o.m. över hos sina föräldrar natten före bröllopet)! Och jag hörde en stockholmspräst som annars inte var förtjust i bruket, men som medgivit det en gång när brudens far var svårt sjuk i cancer. Större prov på dotterkärlek än att gå brudmarsch med fadern istället för med brudgummen har jag personligen svårt att tänka mej...
Men som sagt, nånting lite läbbigt patriarkalt är det över seden. Och nånting i prydaste laget är det ju när prästen - också i enlighet med hollywoodritualen - säger You may kiss the bride (fast på svenska förstås). Inte ens de strängaste oskuldsregler jag hört talas om i Sverige förbjöd en kyss under förlovningen; och nu ska man alltså låtsas som om första kyssen äger rum i kyrkan - offentligt! (I varje fall som en del präster uttrycker sej: "nu får ni pussas" el. dyl.).
Slut på gnället - jag försökte ju berömma Eva Brunne!
Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans
när tillvaron föddes en gång,
vi står här i dag inför skapelsens Herre
i bön och sång.
Ibland känner jag mej lite förutsägbar. Så nu tänker jag överraska er lite och berömma Stockholms tillträdande stiftschef Eva Brunne. Hon har fört en hård och mångårig kamp mot den instormande seden att bruden marscherar in i kyrkan med in far istället för med sin blivande make. Eva Brunne, Annika Borg m.fl. har helt rätt i att det är patriarkalt i överkant att bruden "överlämnas" av fadern till brudgummen - dessutom strider det mot gammal god svensk och kyrklig sed. (Däremot är Annika Borgs rädsla för själva oskuldsidealet för mej helt obegripligt; det behöver faktiskt inte leda till hedersmord att man rekommenderar ungdomar att vänta med sex tills de är vuxna nog att bli föräldrar och har hittat någon att bli förälder tillsammans med, d.v.s. gifta sej med).
Om jag - som flitigt vigselspelande sommarkantor - får lägga fram en teori som runnit mej i hågen, så är det att den anglosaxiska seden speciellt tilltalar många som levat sambo en längre tid och kanske t.o.m. har barn ihop. Den signalerar ju nämligen lite av en återgång och nystart, en slags rituell reflorering (en del brudar sover tydligen t.o.m. över hos sina föräldrar natten före bröllopet)! Och jag hörde en stockholmspräst som annars inte var förtjust i bruket, men som medgivit det en gång när brudens far var svårt sjuk i cancer. Större prov på dotterkärlek än att gå brudmarsch med fadern istället för med brudgummen har jag personligen svårt att tänka mej...
Men som sagt, nånting lite läbbigt patriarkalt är det över seden. Och nånting i prydaste laget är det ju när prästen - också i enlighet med hollywoodritualen - säger You may kiss the bride (fast på svenska förstås). Inte ens de strängaste oskuldsregler jag hört talas om i Sverige förbjöd en kyss under förlovningen; och nu ska man alltså låtsas som om första kyssen äger rum i kyrkan - offentligt! (I varje fall som en del präster uttrycker sej: "nu får ni pussas" el. dyl.).
Slut på gnället - jag försökte ju berömma Eva Brunne!
Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans
när tillvaron föddes en gång,
vi står här i dag inför skapelsens Herre
i bön och sång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
