Bunyans pilgrimspsalmer

Påskvänner!

Imorgon ska jag på en tvådagars pilgrimsledarutbildning i Kårböle upp mot gamla riksgränsen (Kårböle skans, ni vet). Samtidigt slår vädret om, "skön April" byts ut mot "fula Maj". Men som baptisten John Bunyan sjunger i sin mest berömda pilgrimspsalm, som bl a sjöngs på Margaret Thatchers begravning (se nedan): "Den som hos Gud ska stå i högtidskläder vill djärvt mot målet gå: Kom, vind och väder!" Nu är vi Efs-are kanske inte direkt vare sej baptister eller tories. Men visst kan vi känna igen, uppskatta och själva behöva gamla underbefälet, fängelsekunden och Kristens resa-författaren Bunyans frimodiga uppmaning?

 



 





1. Den som hos Gud ska stå
i högtidskläder
vill djärvt mot målet gå 
- kom, vind och väder! -
vill ej av motgång mer
sej låta helt slås ner,
nej, som en förmån ser
att vara pilgrim.

2. Vem som än hotar med
faror och hunger
stör mest sin egen fred:
pilgrimen sjunger,
slår inte till reträtt,
ej räds för ormens ätt,
nej, fröjdas åt sin rätt
att vara pilgrim.

3. Gud, som sänt Anden ut
att i oss brinna,
ger hoppet att till slut
himmelen vinna.
Den som har denna skatt
ej fruktar hån och skratt,
nej, önskar dag och natt
att vara pilgrim.

Bunyans mindre kända pilgrimspsalm lyder så här:



1. Skyhögt berget står,
smal och brant är vägen
som till krönet når,
tunga känns ju stegen.
Ändå vill jag opp
//: till det bergets topp ://

2. Inte blir jag trött
på att gå den stigen
som Guds trogna nött,
faror ideligen
kräver dristigt blod,
//: bön och offermod ://

3. Hellre lida nöd
under pilgrimsfärden
än en evig död
efter fröjd i världen.
Herre, rista in
//: det i själen min ://

Katekesfråga 184: Vad verkas därigenom att Guds rike kommer in i vårt hjärta?

Pilgrimer nådde målet

Påskvänner!

Jodå, pilgrimerna nådde målet i Segersta, inte alltför utpumpade och förhållandevis väl förplägade i Bäckänge missionshus på halva vägen. Den avslutande korta pilgrimsmässan var säkert fin, men jag och barnen hade ett eget möte utanför kyrkan eftersom 4-åringen fick frispel och tjöt och skrek och skränade ohejdbart redan någon minut efter klockringningen. Och 2-åringen hakade på. (Annars brukar det funka bra att sitta längst fram istället för längst bak - barnen ser mer där framme och känner sej mer delaktiga. Någon absolut tystnad kan man heller inte begära, men nu gick det alldeles på tok ;o). Sånt händer. Särskilt mot kvällen.

Någon information om Svegs Märta hinner jag inte med nu heller, men jag återkommer vid tillfälle. Hon tillhör verkligen den svenska väckelsehistorien och förtjänar att lyftas fram mer, inte bara lokalt här i Hälsingland och Härjedalen. ("Tänk på era lärare som har talat Guds ord till er; se hur de slutade sin levnad och efterfölj deras tro", som Hebréerbrevets författare skriver).

Vill slutligen rekommendera John Bunyans bok Kristens resa ("Pilgrims progress"), gärna i Carl Henrik och Ulla Rehnströms översättning från 2006 (Artos förlag). Vi är på väg!

Tidevarv komma, tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.