Spoiler?

Påskvänner!

Efter en intensiv vecka på Njutångers Efs, med gudstjänst Söndagen före Domssöndagen, med Missionsauktion fredagen därefter, och till sist Musikcafé med evangelisten och sångarpastorn Ingemar Helmner, kan det kanske vara dags att summera kyrkoåret - där vi nu läst också tredje årgången och fr o m advent ska börja om med första - med hjälp av Johannes och "Jesu Kristi uppenbarelse". Så här skrev jag på Fb igår:

Präster och pastorer i all ära, men ibland får en gå till källorna själv. Så jag återger här nedan slutet på världens mest spridda bok. Se det som lite allmänbildning under kyrkoårets sista vecka. Vare sej man mest vill håna eller hylla den som här sägs vara samme kung som julens krubbnedbäddade barn i Betlehem och som advents- och palmsöndagens åsneryttare i Jerusalem - eller om man likt Alf Henrikson ser allt som ren och skär skönlitteratur av en okänd men stor dramatiker - kan det ju vara både viktigt och intressant att veta vad det faktiskt står och hur det slutar. Texten - eller om vi ska kalla den "johannesepilogen"? - har ju milt sagt haft en viss påverkan på folk i snart 2000 år. Men nu är det väl (tyvärr eller tack och lov?) mer sällan som den i Sverige ens så här på Domssöndagen högt och frimodigt blir framförd i sin helhet, ens i kyrkor, kapell och bönhus, ens av präster, pastorer och predikanter, och då med allvar tas emot till både varning, dom och tröst. Eller har jag fel?

Alltså, håll i er nu, ni som vågar fortsätta läsa, för här kommer nu vid slutet av Domssöndagen slutet på hela Bibeln (spoilervarning eller har ni verkligen undanhållits upplösningen fram till nu?),

UPPENBARELSEBOKEN 22:12-21, 

d v s Bibelns sista tio verser:

"Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet. Saliga de som tvättar sina kläder rena. De ska få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar. Men utanför är hundarna och trollkarlarna och horkarlarna och mördarna och avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och lever i den. 

Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan. Och Anden och bruden säger: Kom! Och den som hör det skall säga: Kom! Och den som törstar ska komma. Och den som vill ska fritt få dricka av livets vatten.

Jag vittnar för var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon tillfogar något ska Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok. Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok."

Han som vittnar om detta säger: "Ja, jag kommer snart."

Amen, kom, Herre Jesus.

Nåd från Herren Jesus vare med alla.

- SLUT -

Rosenius gästbloggar

Påskvänner!

Jag känner mej träffad. Mycket av mitt umgänge med Bibeln präglas tyvärr av "det här kan jag redan", "det här har jag läst". Rosenius behöver påminna oss, ja, redan väckelsens folk på 1800-talet, i sin dagbetraktelse för den 10 augusti:

"Låt Kristi ord rikligen bo i er" (Kol. 3:16)

Så går det verkligen till, där livet i Kristus är friskt och varmt. Och så bör det ju alltid vara! På sådan tid är denna förmaning inte särskilt behövlig. Men det kommer andra tider — "då brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och sov" — då tiden blir lång och enformig och kristendomen en gammal vardagssak, då tröghet, kallsinnighet och försumlighet både för egen och för brödernas själar infinner sej — det är isynnerhet då, som denna förmaning behöves.

Så länge ännu någon olja är i lampan, älskar dock de trogna denna förmaning och skiljs därigenom från dem som är köttsligt sinnade, vilka rentav strider mot denna apostelns lära. Men likväl, fast anden är villig hos de trogna, är dock köttet så svagt och trögt, att de inte heller efter denna förmaning kan "göra, vad de vilja", att den inte så efterlevs, som den älskas och erkännes.

O, när man å ena sidan känner och betänker detta, nämligen hur Kristi ord, som skulle bo rikligen i alla kristnas hjärtan och hus, tvärtom bor där ganska torftigt; hur det inbördes lärandet och förmanandet hos många nästan helt upphört; hur psalmerna och lovsångerna och de andliga visorna där har tystnat, eller väl sjungs, men nu inte till Herren och i hjärtat, utan bara för människor och med munnen — och man å den andra sidan känner och betänker sakens övermåttan stora vikt, betänker, att just detta, nämligen att Kristi ord bor rikligen i oss, utgör det sanna "universalmedlet" mot allt andligt ont, både hos enskilda kristna och hos församlingar av sådana, ja, för hela Kristi kyrka på jorden; när man besinnar, hur stor välsignelse det vore, så väl för enskilda kristna som för all deras omgivning, om Kristi ord rikligen bodde hos dem, och däremot vilken stor skada och förlust det är, när detta inte sker; då betages man av en viss ängslan och nedslagenhet, när man betraktar denna förmaning och känner, att inga ord härom är nog starkt talande, och inga hjärtan nog öppna för en sak av sådan vikt. Men vad skall man göra? Den som kan taga det, tage det!

Vi vill nu se vad aposteln menar med sin förmaning. Aposteln förmanar oss här just till det, som man, Gud ske lov, får skåda på sådana tider och orter, där en Andens väckelse och ett evangeliskt trosliv upplågar, där en Guds plantering blomstras, nämligen hur rikligen Kristi ord då bor i själarna, hur det blir ett läsande, talande, sjungande, inbördes undervisande och förmanande, glatt och förtroligt och med hjärtans fröjd och smak, och detta på alla tider och rum, så att världen står där ännu i dag lika häpen och förbittrad och smädefull, som judarna på den stora pingstdagen, då apostlarna började med nya tungor tala om Guds dråpliga verk, och de sade: "Dessa är druckna av sött vin!" Där ser man då, vad aposteln menar, när han säger: "Låt Kristi ord rikligen bo i er med all visdom; lär och förmana er inbördes med psalmer och lovsånger och andliga visor."

Om vi alltid förbleve lika brinnande i anden, om den första kärleken aldrig kallnade, så vore detta just, vad aposteln härmed förmanar. Vårt andliga och eviga väl fordrar det, att vi städse ska fortfara och tillväxa i nåden och Kristi kunskap, därför aldrig bliva försumliga och låta ordet sättas å sido, utan alltid med läsande, talande, sjungande, inbördes lärande och förmanande underhålla och utbreda den heliga elden; ty i annat fall går det, såsom Jesus sa till församlingens ängel i Efesus, att om han inte återvände till den första kärleken, skulle Herren stöta bort ljusstaken från dess rum.

Detta är därför inte en fri sak, som man efter sitt behag kan göra eller låta bli och likväl behålla livet, utan om vi inte vill lykta i köttet och i den eviga döden, nödgas vi alltjämt underhålla det andliga livet med ett dagligt umgänge med Guds ord. Såsom ett barn föds upp med mjölk, så måste också den nya människan ha sin mjölk, och denna är "Kristi ord". En kristen måste därför med beständig flit umgås med bibeln och där spisa sin själ.

Aposteln säger: "Låt Kristi ord bo i eder!" Inte såsom en gäst bara ha härbärge hos er en kort tid, utan för alltid bo i er, säger han. Kristi ord ska helt förena sej med vårt innersta, där beständigt bo och regera. —

Han säger också: rikligen, inte bara vissa korta stunder, utan beständigt, allestädes och på mångahanda sätt. Om du inte har tillfälle att så mycket höra eller läsa det, kan du dock tänka därpå, tala eller sjunga något Guds ord; såsom Herren bjuder, att vi ska med sådan flit allestädes inskärpa ordet hos våra barn, "när du sitter i ditt hus, säger Han, eller "när du går på vägen, när du lägger dej ner eller står upp". På samma sätt ska vi också alltid och allestädes öva oss själva i Kristi ord, även då vårt lekamliga arbete inte tillåter oss att särskilt ägna oss åt det.

Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på Guds ord har jag ändå Guds frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

Loe om Bibeln

Påskvänner!

Loe (LarsOlov Eriksson) skriver fint i Dagen om vår bibelläsning under rubriken "Bibeln behöver ligga på köksbordet". 

Jag har en vän som låter Bibeln ligga framme på toaletten för att den ska bli läst. Der låter vanvördigt - men är det inte.

Bibel- och katekesjeopardy m.m.

Påskvänner!

Måste bara få be er testa följande Jeopardy som främst är avsett som ett slags komprimerat repetitionsmaterial för konfirmander (kommentarer tas tacksamt emot):

Jeopardy: Bibelns böcker

Jeopardy: Lilla katekesen

Jeopardy: Kyrkoåret

Jeopardy: Psalmboken

Luleås unga muslimer studerar också bibeln

Inget vidare bibelstudium, måste jag ju säga. (Särskilt inte jämfört med det i Njutånger i söndags). Men lärorikt ändå - på sitt sätt. Om man vill förstå många muslimers "för-förståelse".

Bra, Roland!

Påskvänner!

Jag känner stor tacksamhet till Roland Hellsten för hans uppmaning i Dagen om bibelläsning . Observera dock att han inte talar om bibelläsningen bland folk i allmänhet, eller bland kyrkogångarna, utan bland pastorerna!!!

Generellt gör vi i EFS knappast längre skäl för den klassiska benämningen läsare (jag behöver bara gå till mej själv) om man med läsare menar "bibel- och bibelkommentarläsare". Men det kan ju ändras igen! Jag minns att Anders Sjöberg i Furubergskyrkan i Piteå Mikaelihelgen 2007 hävdade att det är de romerska katolikerna som enligt en undersökning läser bibeln mest idag av de troende (i Sverige?). Antar vi utmaningen?

Ibland tycks vi moderna kristna tro att det närmast är något negativt att vara "skriftlärd". Men Paulus, som själv var grundligt skriftlärd, gläds åt att Timoteus "från barndomen känner de heliga skrifterna, som "kan ge dej vishet, så att du blir frälst genom den tro du har i Kristus Jesus" (2 Tim. 3:15). Och Jesus säger att "varje skriftlärd som har blivit en himmelrikets lärjunge, är lik en välbärgad man, som ur sitt förråd kan bära fram både nytt och gammalt." Varje skriftlärd är alltså inte en lärjunge - men är extra andligt välbärgad om han/hon blir det!!!

En annan sak är att jag inte tror att man behöver nöta Första Samuelsboken lika mycket som Matteusevangeliet. (Jag tror på Bibeln i dags metod att verkligen läsa varje vers i Bibeln under en 8-års-cykel, men nöta Nya Testamentet mer än Gamla). Men inte minst i debatt med Olof Edsinger kan det vara bra att ha läst 1 Sam. 15:3... (jfr 2 Mos. 32:9-14) och jodå, även för sin personliga uppbyggelse, 1 Sam. 15:22f.

I din bibel finns en skatt,
sök den, sök den!
Vänta ej tills dödens natt
för dej bryter in.

Mellanspel i Mellansel igen

Påskvänner!

Ja, om ni undrar vart jag har tagit vägen (fast direkt efterlyst via Interpol blir jag väl inte redan efter en knapp vecka?) så är jag ännu en gång i Mellansels folkhögskola och försöker fortbilda mej. Vi har denna gång behandlat dopet, nattvarden och Bibeln - och det är absolut mycket, mycket intressant! Jag lär mej mycket och jag stämmer in i mycket. Jag är mycket tacksam över mina lärares uppmuntran och den goda stämningen oss kurskamrater emellan.

Men jag får också ofta god lust att opponera mej på lektionerna, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag vill inte prata för mycket eller störa, men jag vill inte heller låta vissa påståenden av ganska allvarlig karaktär stå oemotsagda. Knepigt! Bön om vishet är aldrig fel.

Kjell Janunger, tidigare lärare här på Mellansel, skriver i en mycket fin sång:

Ge oss nåd att kunna lyda
sanningen som inget skyler.
Ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja allas Gud.