Nästa år är det 100 år sedan Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (namngivet av Dagens Nyheter!) separerades från EFS. På Johannelund pågår i dagarna ett forskningsseminarium kring "syskonsällskapen". Spännande! Intressant för EFS-are och andra som inte kan vara med i Uppsala kan det kanske också vara att ta del av vad BV:s mångårige ledare Axel B Svensson som 33-åring skrev om bakgrunden till separationen. Det är givetvis en partsinlaga, men som sådan läsvärd, inte minst p.g.a. att författaren är en sällsynt skicklig skribent.
Professor Daniel Lindmarks far Henning (en tid rentav BV:s ordförande) reste under min barndom på 70-talet som predikant regelbundet till Luleå och predikade i Mjölkuddsgården eller (på 80-talet) i Kyrkans Hus. En mycket god predikant, som jag minns det. Inte alla kunde fängsla lågstadieeleven Andreas, men Henning stoppade med jämna mellanrum in några anekdoter i sina predikningar, vilket gjorde att man liksom satt på helspänn för att inte missa nästa historia. (Något att tänka på för fler talare, kanske?). Han använde inte talarstol men ställde däremot en vanlig stol framför sej och stödde sej lätt mot stolsryggen. Han hörde också till dem som inte sopade svåra frågor under mattan eller förenklade dem på ett sätt man i mer vuxen ålder börjar finna genant. Svåra saker fick förbli svåra. Respekt.
En gång (1979) var jag på barnläger i Lutherska kapellet på Strömnäs i Piteå (där Lindmarks då bodde). Ett och annat tältmöte i Västerbotten har jag också varit med om ("tältet trasigt, mamma - laga med plåster" sägs jag ha utbrustit i 3-årsåldern), liksom ett ungdomsläger på Strandhem i Skåne hösten 1990. Annars har jag inte haft så mycket att göra med just BV. (Nuvarande ELM-BV, alltså). Just nu har jag dock en del kontakter med anledning av ett pågående sångboksarbete inom rörelsen, där jag försöker bidra efter förmåga.
Inlägg
