Bön för de döda

Påskvänner!

Jag har tänkt mycket på författaren Bengt Anderberg den senare tiden. Han som dog i höstas, efter en lång tid som bornholmsbo. Följande kortdikt av honom rann mej i minnet:

Se den klara kvällen full av svalor!
Pilsnabbt genom träden ila
skyttlarna till nattens väv.

Fantastiskt fint, inte sant? Annars blev han, förutom genom debutsamlingen "Fåglarna", tidigt känd genom skandalsuccén "Kain" (1948), som oförblommerat skildrar den s.k. moderna människans sökande och driftsliv. Boken uppfattades som synnerligen rå, men innehåller många avsnitt av kontrasterande slag. Bl.a. i slutkapitlet, där berättaren minns barndomens bön "Låt oss trygga vila under ditt beskärm" och hur han därvid föreställde sej ett stort, grönt blad välva sej över den sovande, hopkrupna familjen. Och där berättaren säger sej "samlat på frid", om än denna också - och typiskt nog för Anderbergs drastiska, osentimentala sida - beskrivs som den drunknandes sista luftbubblor.

Inte skäms jag för att jag bett för Bengt Anderberg också efter hans död. ("Låt i allt era önskningar bli kunniga för Gud"). Det är bara när bönen för de döda blir 1) en falsk förespegling om frälsning efter döden och kyrkliga befogenheter att fixa in alla i himlen - eller 2) ett skriande och ropande, ett försök att tubba en obarmhärtig Gud - som den blir obiblisk, oevangelisk. Inte annars.

Ja, gode Gud, låt evighetens gröna jätteblad lysa skönt över Bengt Anderberg. Detta är min önskning som jag härmed har gjort kunnig för både vår Herre och er andra.

Vaka över oss, Herre, himmelske Fader,
och bevara oss för allt ont till både kropp och själ.
Giv oss nåd att i denna natt trygga vila under ditt beskärm.
Och när omsider vår sista afton kommer,
låt oss då få insomna i din frid
och uppvakna till din härlighet.
Genom Jesus Kristus, din Son, vår Herre.
Amen.