Insändare om fosterfördrivningar och samvetsfrihet

Påskvänner!

Fick visst in en insändare i Dagen häromdagen.

Om journalisterna gör sitt jobb kan det här bli riktigt intressant. Jag förstår inte hur de kan tappa stinget i mötet med vissa "gullgrisar" (typ drottning Silvia - som i och för sej inte får uttala sej om annat än det som anses vara comme il fault, typ handikappfrågor och övergrepp mot barn - ärkebiskop Antje och doktor Denis Mukwege). Det är som sekulära medier inte vill ta upp frågor om aborter och samvetsfrihet av rädsla för att en populär person ska visa sej vara abortmotståndare eller åtminstone anhängare av samvetsfrihet för barnmorskor, medan kristna medier inte vill ta upp frågorna av rädsla för att en populär person ska vara för fri abort eller åtminstone motståndare till samvetsfrihet för barnmorskor.

Sen kan man ju få rätt mycket blaha-blaha till svar på frågor om abort och rashygien (som jag upplevde att jag fick av biskop Ragnar på en stiftshögmässa i Söderhamn för 4 år sedan). Men journalister är ju utbildade för att kunna följa upp sina frågor (vilket ibland är svårt för en lekman på en allmän frågestund), jfr Ekots lördagsintervju där "offret" inte brukar komma undan så lätt.

Just biskop Ragnar är ju ett paradexempel på hur en uppsatt person kommit "lindrigt undan"; nämligen i frågan om könsneutrala äktenskap. Han hörde ju till dem som var emot 2009 och ansåg att det stred mot bibeln. Men i ärkebiskopsvalet några år senare fick han inte en enda fråga om detta (för att alla kandidater av princip skulle få exakt samma frågor!!!). Det hade ju varit ett journalistiskt scoop BÅDE om han stod och står fast vid sin inställning från 2009 OCH om han faktiskt ändrat sej och nu inte bara passivt utan aktivt stöder äktenskapsdeformen och inte vill verka för en återgång till 2008 års (och flera tusen års) äktenskapsdefinition som ett förbund mellan man och kvinna.

Men ibland verkar journalister mer intresserade av en god relation till makten än av sanningen. Mänskligt men märkligt. (Själva nerven i god journalistik är väl att kunna avslöja saker?).

Vill gärna passa på och ge vår missionsföreståndare Stefan en eloge i det här sammanhanget. Han har verkligen inte hukat lika mycket som övriga biskopar (jo, för visst är även Stefan en slags biskop de facto).

Värdig Olof Palme-pristagare

Påskvänner!

När pingstpastorsonen doktor Denis Mukwege idag fick ta emot Olof Palme-priset för sitt arbete bland utsatta kvinnor i Kongo, var han av allt att döma en ovanligt värdig pristagare. Utmärkelsen innebar även ett erkännande av missionens betydelse på både kort och lång sikt. Och en påminnelse om att "tro utan gärningar är död", som aposteln Jakob skriver. "Ora et labora"- bed och arbeta - är inte bara ett välklingande latincitat utan ett valspråk på blodigt allvar.

Jag gör mej inga illusioner - i doktor Mukweges arbete torde även abortfrågan aktualiseras. Det vore värdefullt om den lyftes till ytan i ett sådant här sammanhang - som delvis påminner om det i filmen Ciderhusreglerna - eftersom det torde minska risken för tom retorik åt ena eller andra hållet. Men vågar någon ställa relevanta frågor, och kan pingstpastorns son Denis Mukwege tala öppet?

Du ur nöd och plåga
ser på oss och frågar:
Säg mej, vill du vara
med mej också där?