Ni kommer kanske ihåg historien om kyrkogångaren som tillfrågades om vad prästen predikat om i högmässan och svarade "synden". Men den frågande nöjde sej inte med svaret utan undrade vad prästen då sagt om synden. Svar: "Han var emot den".
Och det var ju bra. I en tid då kyrkoherde Åke Nordström i Gustav Vasa öppet kunnat ta avstånd från Gud betraktad som "ett från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmiskt väsen" och då domkyrkolektor Sabina Koij kunnat hylla syndafallet i självaste kyrkoalmanackan (reformationsåret 2017!) får en väl vara tacksam över präster som a) tror på Gud och b) är emot synden. Se vidare tidningen Dagens mycket intressanta fördjupningsartikel "Så talas det om synd i kyrkan", liksom Elisabeth Sandlunds ledarartikel "Låt oss återta de kristna stororden". [Tillagt 5/10: Läs gärna även Daniel Ringdahls tänkvärda bloggtext!]
Jag tror att vi i vår tid alldeles särskilt behöver begrunda just frågorna 72-80 i 1878 års katekesutveckling - som enligt docent Rune Söderlund fortfarande är Svenska kyrkans officiella lärobok i kristendom, eftersom den vare sej avskaffats eller ersatts av någon ny officiell katekesutveckling. Och vad jag förstår har både frågorna och svaren fullt stöd i Skriften. Någon däremot? Fråga 79 är kanske den kontroversiellaste. Diskutera gärna saken med varandra! Efs-förlaget gav ju ut 1878 års katekesutvecklingen (med bibelcitat från NT81) så sent som på 1980-talet.
Här kommer frågorna igen - denna gång i samlad tropp:
Fråga 72: Varför kallar sig Herren en nitälskande Gud?
Fråga 73: Vad är synd?
Fråga 74: Av vilka olika slag är synden?
Fråga 75: Vad är arvsynd?
Fråga 76: Vad är verksynd?
Fråga 77: Vilka olika slags verksynder finns det?
Fråga 78: Med vad hotar Gud dem som syndar?
Fråga 79: Hur låter Gud barnen drabbas av fädernas missgärningar?
Fråga 80: Vad vill Gud med sin hotelse?
Inlägg
