O Gud all sannings källa på Leksandsmelodin

Ska prova att sjunga inledningspsalmen på denna dalakoral från Leksand imorgon - i bönhuset i Njutånger. (Ja, för åtminstone på Bönsöndagen måste man väl kalla det bönhus?).

Dom kan göra fina psalmmelodier, dom i Dalarna... nåja, jag gillar den tyska koralen också. Och P O Nyström i Karlskrona, som på äldre dagar satt och eldade upp sina samlade skaldeförsök, fick ändå något bevarat till eftervärlden. En bönepsalm som står sej.

Och vad mitt hjärta beder,
det vet jag att du hör,
och vad mitt väl bereder,
det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta
din hjälp mig närmast är,
jag vet att på ditt hjärta 
du mina sorger bär.

Från 1937 års psalmboks sista skälvande timmar

Påskvänner!

Snart är det 25-årsjubileum för 1986 års psalmbok, som togs i bruk vid Första söndagen i advent 1986. I Leksands kyrka sjöngs 1937 års psalmbok ut genom att man sjöng dåvarande nummer 169: "Fädernas kyrka i Sveriges land."

Det var en psalm med mycket nationalromantiskt och statskyrkligt dravel, för att säga det rent ut, men därmed också en psalm som aktualiserar kyrkohistorien - vilket vi inte är bortskämda med i dag - och en psalm vars tre sista strofer helt enkelt är sublima, särskilt om man inte sjungit stroferna innan, strofer som gör begreppet "konungen" alltför tvetydigt. Hör, upprörs (även av en del nationalistiska kommentarer) och njut! Slutstrofens bön med dess globala perspektiv bör vi alla kunna stämma in i.

Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

Kristnade ungdom, dig gånge väl.
Strid för Guds ära i Norden.
Kämpa för frihet åt bunden träl.
Gud bringe friden till Sveriges själ;
Gud bjude frid över jorden!