Påskvänner!
Nej, lektor Petrén i Gävle blev inte 100 år. Men jag och barnen var på hans 90-årskalas för på dagen 10 år sedan. Samma dag som de politiska partierna i kyrkomötet bestämde att Svenska kyrkan och Efs skulle införa det könsneutrala äktenskapet. Det firade inte Erik Petrén. Ska vi fira det?
Katekesfråga 222: Ska även barnen genom dopet göras till Kristi lärjungar?
Visar inlägg med etikett Äktenskapet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Äktenskapet. Visa alla inlägg
tisdag 22 oktober 2019
måndag 18 september 2017
Insänt till Kyrkans Tidning den 16 juni 2017
Påskvänner!
Den 15 juni kom förra missionsföreståndarna Birgers och Bertils debattartikel "Efs styrelse har målat in sig i ett ytterhörn" in i Kyrkans Tidning. Dagen därpå skrev jag följande replik, som dock inte togs in. Jag väljer nu att publicera den här, dagen efter ett kyrkoval där de politiska partierna stärkte sitt grepp om kyrkan (och därmed tydligen också över Efs):
DET ÄR BIRGER OCH BERTIL SOM MÅLAT IN EFS-STYRELSEN
Jag minns med glädje ett samtal med Birger Olsson under en bussresa till Umeå efter Efs-konferensen i Piteå 2002. Och inte långt därefter (eller dessförinnan?) fick jag äran att koka ägg och frukostgröt med Bertil Johansson på Efs-gården i Klippen. Trevliga karlar bägge två, inte minst på nära håll.
Men nog är det just de som i välment nit målat in Efs och dess styrelse i ett hörn. Som missionsföreståndare drev de nämligen på för att skapa en så tät relation med Svenska kyrkan, att även Efs i praktiken blev underställt de politiska partier som dominerar kyrkomötet. [Och som nu i 2017 års kyrkoval stärkt sin ställning i kyrkan ytterligare, anm. 18/9].
Den 15 juni kom förra missionsföreståndarna Birgers och Bertils debattartikel "Efs styrelse har målat in sig i ett ytterhörn" in i Kyrkans Tidning. Dagen därpå skrev jag följande replik, som dock inte togs in. Jag väljer nu att publicera den här, dagen efter ett kyrkoval där de politiska partierna stärkte sitt grepp om kyrkan (och därmed tydligen också över Efs):
DET ÄR BIRGER OCH BERTIL SOM MÅLAT IN EFS-STYRELSEN
Jag minns med glädje ett samtal med Birger Olsson under en bussresa till Umeå efter Efs-konferensen i Piteå 2002. Och inte långt därefter (eller dessförinnan?) fick jag äran att koka ägg och frukostgröt med Bertil Johansson på Efs-gården i Klippen. Trevliga karlar bägge två, inte minst på nära håll.
Men nog är det just de som i välment nit målat in Efs och dess styrelse i ett hörn. Som missionsföreståndare drev de nämligen på för att skapa en så tät relation med Svenska kyrkan, att även Efs i praktiken blev underställt de politiska partier som dominerar kyrkomötet. [Och som nu i 2017 års kyrkoval stärkt sin ställning i kyrkan ytterligare, anm. 18/9].
Detta syns tydligt i äktenskapsfrågan. Birger och Bertil drev inte själva linjen att vi borde börja se äktenskap och föräldraskap som könsneutrala inrättningar. Men att vi nu ska följa staten och det politiskt dominerade kyrkomötet på detta område verkar viktigt och närmast självklart för dem. (Gäller det även om SD tar makten?). Om än under parollen att Efs-styrelsen inte ska ta ställning i frågan.
På något sätt köper ju styrelsen detta resonemang och slår fast att de Efs-präster som vill visst får viga par av samma kön. Men den tycks onekligen hålla för näsan, och på så sätt förstår jag att Birger och Bertil reagerar. Att ha en långt liberalare linje än påven och ändå verka mindre homovänlig än han är en märklig bedrift, om än inte utan sin medielogik.
Nog tycks styrelsen inmålad i ett hörn. Men det är främst Birger och Bertil - och deras lika välvilliga supporters - som försatt den i den situationen.
Andreas Holmberg
Iggesund
Andreas Holmberg
Iggesund
torsdag 7 september 2017
Rakare hållning i äktenskapsfrågan
Påskvänner!
Förre missionsföreståndare Bertil Johansson har nu publicerat en replik på styrelsens svar till honom och hans företrädare Birger Olsson. Även förre styrelseledamoten Bengt "Begis" Gustavsson har i Budis framfört liknande synpunkter. Jag fick ju också in en insändare i senaste Budis ("När införde Efs det könsneutrala äktenskapet?"), dock starkt förkortad efter påbud från redaktören Johan Ericsson som gav mig betydligt mindre utrymme än "Begis" trots att det fanns mycket luft kvar på min del av insändarsidan. Kanske till fördel för läsningen, kanske inte. (Begis har ju trots allt varit styrelseledamot och det är kanske skillnad på folk och fä - eller så vägrade han att korta sin text?).
Så jag publicerar min oförkortade text (från den 19 maj) här så får ni bedöma den själva. Som synes delar jag Bertils krav på förtydliganden utan att dela hans slutsatser i övrigt.
Förre missionsföreståndare Bertil Johansson har nu publicerat en replik på styrelsens svar till honom och hans företrädare Birger Olsson. Även förre styrelseledamoten Bengt "Begis" Gustavsson har i Budis framfört liknande synpunkter. Jag fick ju också in en insändare i senaste Budis ("När införde Efs det könsneutrala äktenskapet?"), dock starkt förkortad efter påbud från redaktören Johan Ericsson som gav mig betydligt mindre utrymme än "Begis" trots att det fanns mycket luft kvar på min del av insändarsidan. Kanske till fördel för läsningen, kanske inte. (Begis har ju trots allt varit styrelseledamot och det är kanske skillnad på folk och fä - eller så vägrade han att korta sin text?).
Så jag publicerar min oförkortade text (från den 19 maj) här så får ni bedöma den själva. Som synes delar jag Bertils krav på förtydliganden utan att dela hans slutsatser i övrigt.
RAKARE HÅLLNING I ÄKTENSKAPSFRÅGAN!
Det är bra att Efs:s styrelse givit ut "Samtalsunderlag och råd kring samlevnad och sexualitet." Det är också bra att den vill stå för en moderat heteronorm, utan homofoba utfall. Även om enskilda formuleringar som alltid kan diskuteras. Jag måste dock konstatera att styrelsen och missionsföreståndaren samtidigt slår fast att också präster som viger två av samma kön måste få verka inom Efs.
Och vad skulle då vi säga om Mekane Yesus-kyrkans ledning visserligen avrådde sina präster från att viga fler än två personer med varandra till äktenskap, men samtidigt försäkrade att även de som gjorde så var välkomna att fortsätta som kyrkans präster? Skulle vi inte anse att kyrkan därmed i praktiken hade accepterat polygama äktenskap, om än den höll sig för näsan aldrig så mycket? Vi måste väl då nu vara ärliga mot dem och säga att vi nu de facto, om än kanske motvilligt, accepterar könsneutrala äktenskap också i Efs?
Men förra missionsföreståndarna Birger Olsson och Bertil Johansson menar nu enligt varsitt öppet brev att en Efs-styrelse inte har mandat att uttrycka ens en så moderat heteronormativitet, utan att den av någon sorts princip måste ställa sig och Efs fullständigt (köns-)neutrala i äktenskapsfrågan. Nå, jag har i 20 års tid hört både fait accompli- och följdriktighetsargument för att äktenskapet måste könsneutraliseras i alla sammanhang, och varje, av mig själv ofta önskat, pastoralt undantagsmedgivande har - precis som mina konservativare vänner förutspått - utnyttjats till att driva igenom rena queerdoktrinerna. Som t.ex. det könsneutrala äktenskapet 2009 och, fr.o.m. 2013, t.o.m. könsneutraliserade könsbegrepp!
Om Efs nu måste könsneutralisera äktenskapet för att staten och Svenska kyrkan (läs: det politiskt dominerade kyrkomötet) har gjort det, då måste vi givetvis ompröva vår relation till Svenska kyrkan. Men jag synar. Bara för att folk som tror att Jesus ruttnat prästvigts eller kanske t.o.m. biskopsvigts i Svenska kyrkan, behöver väl inte missionsföreståndaren och styrelsen acceptera dem som präster i Efs? Och det måste väl även kunna gälla t.ex. präster som gör verkligt homofoba utfall? Eller präster som inte ser man-kvinna-förbundet som vare sig särskilt välsignat eller väldesignat eller värt ens så mycket som ett eget namn?
Tyvärr lämnar Stefan Holmström nu över en mycket dubbeltydig ståndpunkt i arv till Kerstin Oderhem, som väl också förväntas göra både vår egen kyrkoledning och Mekane Yesus-kyrkans nöjda och glada. För att inte tala om alla våra medlemmar och gamla missionsföreståndare. Men det kan aldrig gå. Risken är att Efs förlorar sin trovärdighet på alla håll och till slut får "bära åsnan".
Andreas Holmberg
Iggesund
onsdag 21 juni 2017
Många argument och delfrågor på en gång
Påskvänner!
Jag har några teser så här inför reformationsårets midsommar. Har inte skrivit allt på en gång - eftersom jag inte har semester än - utan skrivit en tes i taget. Kanske ett vettigt sätt att läsa dem också? Men jag lägger ut dem på en gång.
1) Även Efs under Stefan Holmström inför nu det könsneutrala äktenskapet.
Här finns åtskilliga som inte håller med. Antingen säger man: Nej, Efs anser fortfarande att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna, men vi förbjuder inte längre enskilda Efs-präster att till äktenskap viga också par där båda är av samma kön. Där brukar jag anföra Mekane Yesus-exemplet, d.v.s.: om MY:s ledning sagt att deras präster fr.o.m. nu är fria att viga också tre personer med varandra, då har MY de facto accepterat även polygami. Och det på ett helt annat och grundläggande sätt än när exempelvis Efs till slut förstod att det av sociala skäl inte gick att upplösa polygama äktenskap hur som helst (för att endast äktenskapet med "ungdomens hustru" vore kristligt giltigt). Eller när Martin Luther vid ett ökänt tillfälle medgav "hemlig bigami" (något som sprack på att svärmor nummer 2 inte accepterade att dottern skulle vara gift endast hemligen och alltfort framstå som bara älskarinna). När ledningen ger sina anställda "carte blanche" på ett visst område, då accepterar den de facto och ansvarar för det de gör, även om den skulle avråda dem från att utnyttja medgivandet.
Eller också säger man: Nej, för vi har redan infört det- det infördes i praktiken redan 2009 när Svenska kyrkan gjorde det, för vi är ju en del av Svenska kyrkan! Pekar jag då på alla evangelisk-lutherska väckelserörelser som inte av den anledningen sett sej tvungna att tänka och agera som det politiserade kyrkomötet, så svaras: jo, men just vårt särskilda avtal med Svenska kyrkan från 1990-talet gör att vi inte kan ha någon annan tro och teologi, i äktenskapsfrågan åtminstone, än Svenska kyrkans ledning och kyrkomöte har. OK, det kanske är så, även om man ju tycker att ett avtal måste kunna sägas upp när det får absurda konsekvenser (jfr debatten kring Efs-kansliets placering i Kyrkans Hus i Uppsala). Men vare sej det könsneutrala äktenskapet egentligen infördes också i Efs 2009 eller redan 1990 (då det tydligen bäddades för saken), får vi väl ändå vara ärliga och konstatera att saken, om än med myrsteg, nu införts i Efs? Och att det är hög tid att informera medlemmar och systerkyrkor om detta?
En tredje grupp säger: Nej, för Efs har inte och kan inte ha någon lära om äktenskapet alls. Vi varken lär eller förnekar något härvidlag. Det är inte lutherskt att ha en egen äktenskapslära - äktenskapet är en världslig inrättning sånt bör vi med förtroende lämna åt staten. Nå, det är ytterst tveksamt om detta är en korrekt återgivning av Martin Luthers syn på äktenskapet (jfr Stora katekesen par. 206-207, 211 och 219). Eller om det är mer än ett ad hoc-argument, d.v.s. att man råkar gilla just det här statliga beslutet men knappast skulle godta äktenskapsregler bestämda av t.ex. Sverigedemokraterna eller Nordiska motståndsrörelsen. Hursomhelst gäller ändå resonemanget från första stycket ovan: att Efs de facto nu godtar sådant Efs tidigare inte godtog, om än här med hänvisning till staten snarare än till bibeln och bekännelsen.
2) Det könsneutrala äktenskapet är ur kyrklig och biblisk - även nytestamentlig - synvinkel alldeles uppåt väggarna.
Här finns dock en viss oenighet även hos dem som avvisar könsneutrala äktenskap, vare sig det gäller t,ex, Frimodig Kyrka eller Efs-ledningen. Ganska snart efter äktenskapsomgörningen 2009 slutade inte bara Kristdemokraterna utan även Frimodig kyrka att frimodigt driva en "återställare". I de flesta andra politiska frågor innebär ju inte ett riksdags- (eller kyrkomötes-) beslut att det måste gälla för all framtid, utan oppositionen vässar sina argument för att i sin tid kunna välta det överända. Skatter höjs inte i evighet, ej heller sänks, och Brexit visar att ett land t.o.m. kan lämna EU (något som ibland förnekats av både vänner och motståndare). Men 2009 års äktenskapsdefinition antog snabbt karaktären av "Guds Nya Ord", som ansågs mer sakrosankt än 2008 års och tidigare, som ju folk även på arbetstid kunnat agitera mot och arbeta för en förändring av. Ja, den tycktes genast bakas in i den s.k. värdegrunden, även om "efterblivna" präster fick s.k. väjningsrätt för att dölja det dramatiska i beslutet. Många (inte minst präster) har därför slutat påtala beslutets kyrkligt ohemula karaktär, inlemmat sej vid de nya förhållandena och inte velat riskera människors aktning (eller för den delen riskera att såra människor) genom att fortsätta driva opinion i frågan om vad äktenskapet är.
Detta kan inte dölja att läran om det könsneutrala äktenskapet är queert och teologiskt uppåt väggarna, för att inte säga gnostiskt. Välment så klart, och en optimal bekräftelse för de homosexuella som ofta ser detta som den verkliga bekräftelsen av deras människovärde. (Allt mindre än äktenskap ses nu lätt som en förolämpning: den som vill visa att den tror på allas lika värde måste bekräfta den lika rätten till äktenskap och adoption). Men det är knappast mer bibliskt än t.ex. den av åtskilliga Rfsl-aktiva och centerpartister omhuldade polygamin, som har fler exempel i bibeln och som ibland måst accepteras även av Efs av pastorala skäl, även om Luthers och Melanchtons ökända pastorala medgivande inte precis sporrat till efterföljd.
Enskild förbön och välsignelse på pastors ansvar, eller t.o.m. införandet av partnerskapet, berövade inte man-kvinna-förbundet dess särställning. Och ett liberalt samhälle kan - men måste inte - acceptera en hel radda äktenskapsdefinitioner som kyrkan inte kan förväntas hänga med på. Men att den kristna kyrkan - på sikt även katolska och ortodoxa - någonsin skulle kunna "reformeras" till att hävda att könet även i könsliv och föräldraskap saknar betydelse, vilket äktenskapsdeformen de facto innebär, är en ren utopi. Tror ens hbt-personer och deras släkt och vänner att teologer världen över slutligen kommer att ansluta sig till dogmen om äktenskapets principiella könsneutralitet, att Gud inte skapat just man och kvinna särskilt underbart (inte mer än "man och man" i alla fall), och att ungdomar som de i DN-artiklarna nedan inte ska kunna få ens en mycket moderat heteronormativ vägledning alls av några präster? http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt/
http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/
Men få av dem som faktiskt tycker att det könsneutrala äktenskapet är alldeles galet (särskilt som kyrkans teologi och praxis) törs numera gå ut och säga det öppet. Det kan vara av hänsyn till enskilda personer eller den egna karriären, eller för att man givit upp om att kunna förändra (de som fortfarande går ut och ropar betraktas ju lätt som - eller är verkligen i en del fall! - knasiga extremister). Hursomhelst skapar det ett intryck av att det egna ställningstagandet inte är så särskilt välmotiverat eller viktigt - i varje fall inte jämfört med Pride-festivalernas banderoller - och att den därför utan problem borde kunna inordnas i något slags allmän "mångfald" av åsikter. Särskilt som det i varje fall för präster finns en "väjningsrätt" (än så länge).
3) Det könsneutrala äktenskapet måste därför avskaffas, först i Efs och sedan i hela Svenska kyrkan (inte nödvändigtvis i staten).
Det är inte nog med att motståndare till könsneutrala äktenskap även fortsättningsvis - om inte Wanja Lundby Wedin får som hon vill - kan leva och verka i Svenska kyrkan. Det måste även gå att, t.o.m. på arbetstid och i förkunnelse, driva öppen och uthållig opinion mot det, och på sikt återgå till att, åtminstone i kyrkan, åter definiera äktenskapet som ett förbund mellan just man och kvinna. (Precis som det naturligtvis går att backa ifall vi skulle ha accepterat polygami, utan att fördenskull iscensätta några tvångsskilsmässor). För naturligtvis är 2009 års äktenskapsbeslut inte på något sätt Guds Nya Ord, och queerförkunnelsen är knappast mer sakrosankt än den moderat heteronormativa. Den relativism som gjorde 2009 års beslut möjligt kan givetvis lika gärna om några år - om vindarna vänder - driva utvecklingen åt andra hållet. Anna-Karin Hammar sa på Pride Hudik för några år sedan att det knappast är klokt att låta bibeln leda oss i frågan om äktenskapet (den var liksom föråldrad på det området, som jag uppfattade det), utan äktenskapet och dess utformning var en rent politisk fråga. Men jag skulle verkligen beklaga om en ny politisk kursändring i synen på äktenskap och familj skedde under ledning av högerextremistiska partier - en backlash typ den på 30-talet är verkligen inget att önska! Men t.ex. syskonäktenskap som i vårt land tillåts på dispens är å andra sidan ingen bra idé bara för att nazisterna avvisar den.
Som Liberaldemokraternas nu avgående kristne ledare Tim Farron konstaterade måste man från båda håll kunna göra skillnad på kyrka och stat. Det är absolut inte självklart att en återupprättad allmänkyrklig teologi om äktenskapet med en moderat heteronorm behöver innebära en återgång till fördomsfulla, taskiga attityder mot homosexuella eller att staten nödvändigtvis behöver återgå till att betrakta det som en fördel för ett barn att ha en förälder av vardera könet. (Det är ju dock en slags grundläggande könskvotering som å andra sidan knappast heller behöver vara ett orimligt grundmönster eller primärt ideal vid t.ex. adoption ens för en liberal stat).
4) Efs måste därför bryta samarbetsavtal som gör att vår teologi i vissa frågor de facto bestäms av Socialdemokraterna och Centerpartiet (jfr vår hållning till ämbetsfrågan 1958) och verka för att dessa partier förbjuds sitta i kyrkliga beslutande organ.
I 150-årsjubileumsskriften "I detta tecken" märker jag att Efs inte ens i ämbetsfrågan tog någon ställning (1950-tal alltså) utan lät staten och de politiska partierna avgöra saken. Man tycker ju dock att Efs åtminstone kunde ha ställt en ordningsfråga och tillsammans med högkyrkliga och andra drivit på för att kyrkan först skulle göras fri från de politiska partierna och sedan ta ställning i ämbetsfrågan. Men inte ens det skedde - tydligen avstod Efs t.o.m. från att lämna remiss (eller minns jag fel?). Det ställer ju ganska grundläggande frågor kring Efs och hur Efs tar beslut i teologiska frågor. Har vi utvecklat en slags påstådd "lutherdom" som räknar både ämbetet och äktenskapet (som visserligen är sakrament i den katolska kyrkan men dock heliga inrättningar även i den evangelisk-lutherska) till adiafora, till det som en Efs-styrelse eller f.ö. hela väckelserörelsen inte kan ta självständig ställning till?
För mej är saken fullständigt klar: Skulle det vara sant som tidigare missionsföreståndare och Sven Ivar Lidström (S), tidigare vice stiftsstyrelseordförande i Luleå, påstår (vilket jag synar) att Efs måste införa - eller de facto redan har infört - läran och praxisen kring det könsneutrala äktenskapet p g a 90-talsavtal med Svenska kyrkan (blotta medlemskapet kan ju omöjligen medföra detta, jfr Elm-bv, Oasrörelsen eller de laestadianska fridsföreningarna), så måste detta avtal brytas omedelbart! Just så orimlig är läran om att äktenskapets stiftelse skulle vara könsneutral (se 1 Mos. 2 och Matt. 19, samt Stora katekesen par 206-207, 211 och 219). Inga Efs-präster bör tillåtas företräda den queerdogmen i teori och praktik (homofoba utfall ska naturligtvis inte heller vara tillåtna). I så fall får de söka sig till Equmeniakyrkan som ju är till för att samla allt möjligt, eller, vilket bär mig emot att säga, till övriga delar av Svenska kyrkan. Där jag dock inte heller tycker att de ska husera, lika lite som de präster som tror att Jesus har ruttnat. Svenska kyrkan har ju dock en identitet som allmänkyrkligt, evangeliskt-lutherskt samfund, men, i motsats till Efs, också en allomfattande, folkkyrklig ambition som väl i längden har öppnat för accepterandet av det mesta.
Efs kan inte stå passivt eller accepterande till vilka kyrkomötesbeslut som helst (för att vi har ett avtal med Svenska kyrkan). Det är också dags att högt och gemensamt protestera mot den politiska sfärens direkta ingripanden i Svenska kyrkans beslutande församlingar. Det är en internationell skandal, en kyrklig och politisk, ja, konstitutionell absurditet, att statsbärande partier som (M) och (S) suttit och bestämt i många av en ideell organisations, ja, ett evangeliskt-lutherskt konfessionellt samfunds ideologiskt mest laddade ärenden! För den som av födsel och ohejdad vana finner förfarandet normalt, kan det kanske vara nyttigt att fundera över hur vi känt om även Efs:s årskonferenser präglats av grupper som Centerpartiet eller Socialdemokraterna? (Eller Sverigedemokraterna). Vanvettigt är bara förnamnet, och i den här frågan borde Efs frimodigt tala klarspråk tillsammans med t.ex. de högkyrkliga, inte bara i nomineringsgruppen Frimodig kyrka utan som egen, självständig organisation.
Jag har några teser så här inför reformationsårets midsommar. Har inte skrivit allt på en gång - eftersom jag inte har semester än - utan skrivit en tes i taget. Kanske ett vettigt sätt att läsa dem också? Men jag lägger ut dem på en gång.
1) Även Efs under Stefan Holmström inför nu det könsneutrala äktenskapet.
Här finns åtskilliga som inte håller med. Antingen säger man: Nej, Efs anser fortfarande att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna, men vi förbjuder inte längre enskilda Efs-präster att till äktenskap viga också par där båda är av samma kön. Där brukar jag anföra Mekane Yesus-exemplet, d.v.s.: om MY:s ledning sagt att deras präster fr.o.m. nu är fria att viga också tre personer med varandra, då har MY de facto accepterat även polygami. Och det på ett helt annat och grundläggande sätt än när exempelvis Efs till slut förstod att det av sociala skäl inte gick att upplösa polygama äktenskap hur som helst (för att endast äktenskapet med "ungdomens hustru" vore kristligt giltigt). Eller när Martin Luther vid ett ökänt tillfälle medgav "hemlig bigami" (något som sprack på att svärmor nummer 2 inte accepterade att dottern skulle vara gift endast hemligen och alltfort framstå som bara älskarinna). När ledningen ger sina anställda "carte blanche" på ett visst område, då accepterar den de facto och ansvarar för det de gör, även om den skulle avråda dem från att utnyttja medgivandet.
Eller också säger man: Nej, för vi har redan infört det- det infördes i praktiken redan 2009 när Svenska kyrkan gjorde det, för vi är ju en del av Svenska kyrkan! Pekar jag då på alla evangelisk-lutherska väckelserörelser som inte av den anledningen sett sej tvungna att tänka och agera som det politiserade kyrkomötet, så svaras: jo, men just vårt särskilda avtal med Svenska kyrkan från 1990-talet gör att vi inte kan ha någon annan tro och teologi, i äktenskapsfrågan åtminstone, än Svenska kyrkans ledning och kyrkomöte har. OK, det kanske är så, även om man ju tycker att ett avtal måste kunna sägas upp när det får absurda konsekvenser (jfr debatten kring Efs-kansliets placering i Kyrkans Hus i Uppsala). Men vare sej det könsneutrala äktenskapet egentligen infördes också i Efs 2009 eller redan 1990 (då det tydligen bäddades för saken), får vi väl ändå vara ärliga och konstatera att saken, om än med myrsteg, nu införts i Efs? Och att det är hög tid att informera medlemmar och systerkyrkor om detta?
En tredje grupp säger: Nej, för Efs har inte och kan inte ha någon lära om äktenskapet alls. Vi varken lär eller förnekar något härvidlag. Det är inte lutherskt att ha en egen äktenskapslära - äktenskapet är en världslig inrättning sånt bör vi med förtroende lämna åt staten. Nå, det är ytterst tveksamt om detta är en korrekt återgivning av Martin Luthers syn på äktenskapet (jfr Stora katekesen par. 206-207, 211 och 219). Eller om det är mer än ett ad hoc-argument, d.v.s. att man råkar gilla just det här statliga beslutet men knappast skulle godta äktenskapsregler bestämda av t.ex. Sverigedemokraterna eller Nordiska motståndsrörelsen. Hursomhelst gäller ändå resonemanget från första stycket ovan: att Efs de facto nu godtar sådant Efs tidigare inte godtog, om än här med hänvisning till staten snarare än till bibeln och bekännelsen.
2) Det könsneutrala äktenskapet är ur kyrklig och biblisk - även nytestamentlig - synvinkel alldeles uppåt väggarna.
Här finns dock en viss oenighet även hos dem som avvisar könsneutrala äktenskap, vare sig det gäller t,ex, Frimodig Kyrka eller Efs-ledningen. Ganska snart efter äktenskapsomgörningen 2009 slutade inte bara Kristdemokraterna utan även Frimodig kyrka att frimodigt driva en "återställare". I de flesta andra politiska frågor innebär ju inte ett riksdags- (eller kyrkomötes-) beslut att det måste gälla för all framtid, utan oppositionen vässar sina argument för att i sin tid kunna välta det överända. Skatter höjs inte i evighet, ej heller sänks, och Brexit visar att ett land t.o.m. kan lämna EU (något som ibland förnekats av både vänner och motståndare). Men 2009 års äktenskapsdefinition antog snabbt karaktären av "Guds Nya Ord", som ansågs mer sakrosankt än 2008 års och tidigare, som ju folk även på arbetstid kunnat agitera mot och arbeta för en förändring av. Ja, den tycktes genast bakas in i den s.k. värdegrunden, även om "efterblivna" präster fick s.k. väjningsrätt för att dölja det dramatiska i beslutet. Många (inte minst präster) har därför slutat påtala beslutets kyrkligt ohemula karaktär, inlemmat sej vid de nya förhållandena och inte velat riskera människors aktning (eller för den delen riskera att såra människor) genom att fortsätta driva opinion i frågan om vad äktenskapet är.
Detta kan inte dölja att läran om det könsneutrala äktenskapet är queert och teologiskt uppåt väggarna, för att inte säga gnostiskt. Välment så klart, och en optimal bekräftelse för de homosexuella som ofta ser detta som den verkliga bekräftelsen av deras människovärde. (Allt mindre än äktenskap ses nu lätt som en förolämpning: den som vill visa att den tror på allas lika värde måste bekräfta den lika rätten till äktenskap och adoption). Men det är knappast mer bibliskt än t.ex. den av åtskilliga Rfsl-aktiva och centerpartister omhuldade polygamin, som har fler exempel i bibeln och som ibland måst accepteras även av Efs av pastorala skäl, även om Luthers och Melanchtons ökända pastorala medgivande inte precis sporrat till efterföljd.
Enskild förbön och välsignelse på pastors ansvar, eller t.o.m. införandet av partnerskapet, berövade inte man-kvinna-förbundet dess särställning. Och ett liberalt samhälle kan - men måste inte - acceptera en hel radda äktenskapsdefinitioner som kyrkan inte kan förväntas hänga med på. Men att den kristna kyrkan - på sikt även katolska och ortodoxa - någonsin skulle kunna "reformeras" till att hävda att könet även i könsliv och föräldraskap saknar betydelse, vilket äktenskapsdeformen de facto innebär, är en ren utopi. Tror ens hbt-personer och deras släkt och vänner att teologer världen över slutligen kommer att ansluta sig till dogmen om äktenskapets principiella könsneutralitet, att Gud inte skapat just man och kvinna särskilt underbart (inte mer än "man och man" i alla fall), och att ungdomar som de i DN-artiklarna nedan inte ska kunna få ens en mycket moderat heteronormativ vägledning alls av några präster? http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt/
http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/
Men få av dem som faktiskt tycker att det könsneutrala äktenskapet är alldeles galet (särskilt som kyrkans teologi och praxis) törs numera gå ut och säga det öppet. Det kan vara av hänsyn till enskilda personer eller den egna karriären, eller för att man givit upp om att kunna förändra (de som fortfarande går ut och ropar betraktas ju lätt som - eller är verkligen i en del fall! - knasiga extremister). Hursomhelst skapar det ett intryck av att det egna ställningstagandet inte är så särskilt välmotiverat eller viktigt - i varje fall inte jämfört med Pride-festivalernas banderoller - och att den därför utan problem borde kunna inordnas i något slags allmän "mångfald" av åsikter. Särskilt som det i varje fall för präster finns en "väjningsrätt" (än så länge).
3) Det könsneutrala äktenskapet måste därför avskaffas, först i Efs och sedan i hela Svenska kyrkan (inte nödvändigtvis i staten).
Det är inte nog med att motståndare till könsneutrala äktenskap även fortsättningsvis - om inte Wanja Lundby Wedin får som hon vill - kan leva och verka i Svenska kyrkan. Det måste även gå att, t.o.m. på arbetstid och i förkunnelse, driva öppen och uthållig opinion mot det, och på sikt återgå till att, åtminstone i kyrkan, åter definiera äktenskapet som ett förbund mellan just man och kvinna. (Precis som det naturligtvis går att backa ifall vi skulle ha accepterat polygami, utan att fördenskull iscensätta några tvångsskilsmässor). För naturligtvis är 2009 års äktenskapsbeslut inte på något sätt Guds Nya Ord, och queerförkunnelsen är knappast mer sakrosankt än den moderat heteronormativa. Den relativism som gjorde 2009 års beslut möjligt kan givetvis lika gärna om några år - om vindarna vänder - driva utvecklingen åt andra hållet. Anna-Karin Hammar sa på Pride Hudik för några år sedan att det knappast är klokt att låta bibeln leda oss i frågan om äktenskapet (den var liksom föråldrad på det området, som jag uppfattade det), utan äktenskapet och dess utformning var en rent politisk fråga. Men jag skulle verkligen beklaga om en ny politisk kursändring i synen på äktenskap och familj skedde under ledning av högerextremistiska partier - en backlash typ den på 30-talet är verkligen inget att önska! Men t.ex. syskonäktenskap som i vårt land tillåts på dispens är å andra sidan ingen bra idé bara för att nazisterna avvisar den.
Som Liberaldemokraternas nu avgående kristne ledare Tim Farron konstaterade måste man från båda håll kunna göra skillnad på kyrka och stat. Det är absolut inte självklart att en återupprättad allmänkyrklig teologi om äktenskapet med en moderat heteronorm behöver innebära en återgång till fördomsfulla, taskiga attityder mot homosexuella eller att staten nödvändigtvis behöver återgå till att betrakta det som en fördel för ett barn att ha en förälder av vardera könet. (Det är ju dock en slags grundläggande könskvotering som å andra sidan knappast heller behöver vara ett orimligt grundmönster eller primärt ideal vid t.ex. adoption ens för en liberal stat).
4) Efs måste därför bryta samarbetsavtal som gör att vår teologi i vissa frågor de facto bestäms av Socialdemokraterna och Centerpartiet (jfr vår hållning till ämbetsfrågan 1958) och verka för att dessa partier förbjuds sitta i kyrkliga beslutande organ.
I 150-årsjubileumsskriften "I detta tecken" märker jag att Efs inte ens i ämbetsfrågan tog någon ställning (1950-tal alltså) utan lät staten och de politiska partierna avgöra saken. Man tycker ju dock att Efs åtminstone kunde ha ställt en ordningsfråga och tillsammans med högkyrkliga och andra drivit på för att kyrkan först skulle göras fri från de politiska partierna och sedan ta ställning i ämbetsfrågan. Men inte ens det skedde - tydligen avstod Efs t.o.m. från att lämna remiss (eller minns jag fel?). Det ställer ju ganska grundläggande frågor kring Efs och hur Efs tar beslut i teologiska frågor. Har vi utvecklat en slags påstådd "lutherdom" som räknar både ämbetet och äktenskapet (som visserligen är sakrament i den katolska kyrkan men dock heliga inrättningar även i den evangelisk-lutherska) till adiafora, till det som en Efs-styrelse eller f.ö. hela väckelserörelsen inte kan ta självständig ställning till?
För mej är saken fullständigt klar: Skulle det vara sant som tidigare missionsföreståndare och Sven Ivar Lidström (S), tidigare vice stiftsstyrelseordförande i Luleå, påstår (vilket jag synar) att Efs måste införa - eller de facto redan har infört - läran och praxisen kring det könsneutrala äktenskapet p g a 90-talsavtal med Svenska kyrkan (blotta medlemskapet kan ju omöjligen medföra detta, jfr Elm-bv, Oasrörelsen eller de laestadianska fridsföreningarna), så måste detta avtal brytas omedelbart! Just så orimlig är läran om att äktenskapets stiftelse skulle vara könsneutral (se 1 Mos. 2 och Matt. 19, samt Stora katekesen par 206-207, 211 och 219). Inga Efs-präster bör tillåtas företräda den queerdogmen i teori och praktik (homofoba utfall ska naturligtvis inte heller vara tillåtna). I så fall får de söka sig till Equmeniakyrkan som ju är till för att samla allt möjligt, eller, vilket bär mig emot att säga, till övriga delar av Svenska kyrkan. Där jag dock inte heller tycker att de ska husera, lika lite som de präster som tror att Jesus har ruttnat. Svenska kyrkan har ju dock en identitet som allmänkyrkligt, evangeliskt-lutherskt samfund, men, i motsats till Efs, också en allomfattande, folkkyrklig ambition som väl i längden har öppnat för accepterandet av det mesta.
Efs kan inte stå passivt eller accepterande till vilka kyrkomötesbeslut som helst (för att vi har ett avtal med Svenska kyrkan). Det är också dags att högt och gemensamt protestera mot den politiska sfärens direkta ingripanden i Svenska kyrkans beslutande församlingar. Det är en internationell skandal, en kyrklig och politisk, ja, konstitutionell absurditet, att statsbärande partier som (M) och (S) suttit och bestämt i många av en ideell organisations, ja, ett evangeliskt-lutherskt konfessionellt samfunds ideologiskt mest laddade ärenden! För den som av födsel och ohejdad vana finner förfarandet normalt, kan det kanske vara nyttigt att fundera över hur vi känt om även Efs:s årskonferenser präglats av grupper som Centerpartiet eller Socialdemokraterna? (Eller Sverigedemokraterna). Vanvettigt är bara förnamnet, och i den här frågan borde Efs frimodigt tala klarspråk tillsammans med t.ex. de högkyrkliga, inte bara i nomineringsgruppen Frimodig kyrka utan som egen, självständig organisation.
onsdag 14 juni 2017
Till styrelsen, missionsföreståndaren och undertecknarna av Sven Ivar Lidströms upprop!
Påskvänner!
Kära Efs-styrelse, missionsföreståndare (både gamla och nya) samt undertecknare av Facebook-uppropet från Efs-aren och förre vice stiftsstyrelseordföranden i Luleå stift Sven Ivar Lidström (S) till stöd för Birger Olssons och Bertil Johanssons kritik mot Efs:s styrelses och missionsföreståndares utsända Samtalsunderlag och råd kring samlevnad och sexualitet!
Ni verkar, trots olika perspektiv och betoningar, alla överens om att även Efs-präster måste få ansluta sej till läran om det könsneutrala äktenskapet i både förkunnelse och praktik (vigsel av två karlar eller av två damer till äktenskap). Somliga av er tar denna ställning för att ni själva verkligen tror på att könet inte har någon betydelse ens i äktenskap och föräldraskap, andra och kanske de flesta för att Efs inte ska splittras. Alla förenas dessutom säkert av en genuin omsorg om en fortfarande på många sätt utsatt grupp.
Men ska detta verkligen hålla ihop Efs? Nu handlar det ju inte längre bara om att acceptera vissa motiverade pastorala undantag inom ett grundläggande heteronormativt paradigm (vilket jag bejakade apropå biskopsbrevet 1994). Det handlar om att acceptera ett helt paradigmskifte, där könet inte heller i kyrkan (staten må ju då vara, fast det kan inte vara självklart där heller) ska anses spela någon roll i vare sej könsliv eller föräldraskap!
Detta i uppenbar strid (som biskoparna Ragnar Persenius, Hans Stiglund och Esbjörn Hagberg konstaterade 2009) med bibelns ord och Herrens tydligt men moderat heteronormativa undervisning i Matteus 19, där han samtidigt, vilket nog sällan tillräckligt uppmärksammats, visar tydlig medvetenhet om pastorala undantag. Och i uppenbar strid med vår kyrkas bekännelse (se Stora katekesen om Första huvudstycket, särskilt paragraferna 206-207, 211 och 219), som vi hört både Efs:s prästkandidater och missionsföreståndare bekänna sig till. Inte ens ett särskilt ord ska nu få finnas för man-kvinna-förbundet, ens inom Efs (i staten inte ens för män och kvinnor, eftersom även barnaföderskor får registreras som män och trebarnspappor som kvinnor fr.o.m. 1 juli 2013). Eller som våra kära ungdomar säger, helt i enlighet med aktuell skol- och konfirmandundervisning: "all kärlek är väl bra kärlek och en blir väl kär i en person, inte ett kön" (bokstavligen nog så sant, men i sin kontext och sin bimening alldeles uppåt väggarna). Jfr http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt/ och http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/
Men den synen accepterar jag helt enkelt inte att en enda Efs-präst eller Efs-ungdomsledare företräder. (Egentligen ingen präst eller ansvarig ungdomsledare alls, men vad har vi Efs till om vi inte kan hävda en egen linje?). Homofobi är inte enda diket här i världen - queertro är ett annat (om än förvisso mer sympatiskt). Efs kan inte för fridens skull härbärgera allt möjligt, vare sej åt ena eller andra hållet - det leder till allt annat än frid och kommer inte att hålla ihop Efs.
Det fanns före de politiska partiernas - bl.a. Sven Ivar Lidströms Socialdemokraters - alexanderhugg genom äktenskapsfrågans gordiska knut en pastoralt inkännande, moderat linje som bl.a. Esbjörn Hagberg, Hans Stiglund och Ragnar Persenius då företrädde. Men svara mej nu: var är den nu? Att godta Efs-präster som inte bara ber för och pastoralt vårdar sej om utan också viger par av samma kön till äktenskap [sic!] - det är sannerligen ingen medellinje eller kompromiss. Det är en total kapitulation för queertänkandet, hur mycket väjningsrätt för mera efterblivna man sedan än säger sig värna (har ni förresten pratat med Sven Ivars partikamrat Wanja Lundby Wedin om den?).
Vi väljer inte alltid våra strider eller kamplinjer (jfr Maginotlinjen som fi inte brydde sig om) utan måste ibland anta en utmaning. Polyrörelsen (alltid lika aktiv på Stockholm Pride och för 4 år sedan inflytelserik inom Centern) undrar ju år efter år varför vi bråkar så mycket om "förmågan att älska fler än en" (all kärlek var ju bra kärlek?). Och vad mannen och kvinnan som Paulus "hängde ut" i 1 Kor. 5 tyckte om det kan vi bara gissa - inget tyder på att just de var särskilt kärlekslösa, Paulus ter sej ju däremot så, trots vad han skrev i 1 Kor. 13. "Kärleksfrågor" finns det ett otal av. Jag avstår från medielänkar till allsköns konstellationer här. Det mesta förekommer ju, inte sällan under mycket ömsinta former, även om vissa kränks av att jämföras med andra. Jag är nog politiskt liberalare och allmänt tolerantare än de flesta, men menar att om någon konstellation alls ska ges en särställning (juridiskt och teologiskt) så är det ett monogamt och någorlunda exogamt man-kvinna-förbund. Som det sociala uttrycket för ett biologiskt faktum, nämligen att vi alla stammar från en man och en kvinna. Jfr våra bekännelseskrifters sammankoppling av fjärde och sjätte budet. Börjar vi prata om allas lika värde och "all kärlek är bra kärlek" som något slags argument i just äktenskapsfrågan får vi väl ändå försöka vara konsekventa?
Här nedan återges Sven Ivars upprop inför styrelsesammanträdet på lördag. Den som vill underteckna det, vilket jag alltså inte rekommenderar, kan t.o.m. denna dag 14 juni göra det på facebookgruppen Efs-rörelsen Samtal om profil och framtid eller direkt till stiftsstyrelseledamotens i Luleå stift e-postadress svenivar.lidstrom@gmail.com
Inte bara Sven Ivars åsiktsfränder kan ju göra sina röster hörda inför styrelsemötet på lördag, t.ex. till ordförande Stefan Svensson. Jag nöjer mej nog själv med att uttrycka mej här på bloggen och i Facebook-gruppen. Men jag hoppas sannerligen att Sven Ivars upprop inte blir den enda synpunkt styrelsen får.
Kära Efs-styrelse, missionsföreståndare (både gamla och nya) samt undertecknare av Facebook-uppropet från Efs-aren och förre vice stiftsstyrelseordföranden i Luleå stift Sven Ivar Lidström (S) till stöd för Birger Olssons och Bertil Johanssons kritik mot Efs:s styrelses och missionsföreståndares utsända Samtalsunderlag och råd kring samlevnad och sexualitet!
Ni verkar, trots olika perspektiv och betoningar, alla överens om att även Efs-präster måste få ansluta sej till läran om det könsneutrala äktenskapet i både förkunnelse och praktik (vigsel av två karlar eller av två damer till äktenskap). Somliga av er tar denna ställning för att ni själva verkligen tror på att könet inte har någon betydelse ens i äktenskap och föräldraskap, andra och kanske de flesta för att Efs inte ska splittras. Alla förenas dessutom säkert av en genuin omsorg om en fortfarande på många sätt utsatt grupp.
Men ska detta verkligen hålla ihop Efs? Nu handlar det ju inte längre bara om att acceptera vissa motiverade pastorala undantag inom ett grundläggande heteronormativt paradigm (vilket jag bejakade apropå biskopsbrevet 1994). Det handlar om att acceptera ett helt paradigmskifte, där könet inte heller i kyrkan (staten må ju då vara, fast det kan inte vara självklart där heller) ska anses spela någon roll i vare sej könsliv eller föräldraskap!
Detta i uppenbar strid (som biskoparna Ragnar Persenius, Hans Stiglund och Esbjörn Hagberg konstaterade 2009) med bibelns ord och Herrens tydligt men moderat heteronormativa undervisning i Matteus 19, där han samtidigt, vilket nog sällan tillräckligt uppmärksammats, visar tydlig medvetenhet om pastorala undantag. Och i uppenbar strid med vår kyrkas bekännelse (se Stora katekesen om Första huvudstycket, särskilt paragraferna 206-207, 211 och 219), som vi hört både Efs:s prästkandidater och missionsföreståndare bekänna sig till. Inte ens ett särskilt ord ska nu få finnas för man-kvinna-förbundet, ens inom Efs (i staten inte ens för män och kvinnor, eftersom även barnaföderskor får registreras som män och trebarnspappor som kvinnor fr.o.m. 1 juli 2013). Eller som våra kära ungdomar säger, helt i enlighet med aktuell skol- och konfirmandundervisning: "all kärlek är väl bra kärlek och en blir väl kär i en person, inte ett kön" (bokstavligen nog så sant, men i sin kontext och sin bimening alldeles uppåt väggarna). Jfr http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt/ och http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/
Men den synen accepterar jag helt enkelt inte att en enda Efs-präst eller Efs-ungdomsledare företräder. (Egentligen ingen präst eller ansvarig ungdomsledare alls, men vad har vi Efs till om vi inte kan hävda en egen linje?). Homofobi är inte enda diket här i världen - queertro är ett annat (om än förvisso mer sympatiskt). Efs kan inte för fridens skull härbärgera allt möjligt, vare sej åt ena eller andra hållet - det leder till allt annat än frid och kommer inte att hålla ihop Efs.
Det fanns före de politiska partiernas - bl.a. Sven Ivar Lidströms Socialdemokraters - alexanderhugg genom äktenskapsfrågans gordiska knut en pastoralt inkännande, moderat linje som bl.a. Esbjörn Hagberg, Hans Stiglund och Ragnar Persenius då företrädde. Men svara mej nu: var är den nu? Att godta Efs-präster som inte bara ber för och pastoralt vårdar sej om utan också viger par av samma kön till äktenskap [sic!] - det är sannerligen ingen medellinje eller kompromiss. Det är en total kapitulation för queertänkandet, hur mycket väjningsrätt för mera efterblivna man sedan än säger sig värna (har ni förresten pratat med Sven Ivars partikamrat Wanja Lundby Wedin om den?).
Vi väljer inte alltid våra strider eller kamplinjer (jfr Maginotlinjen som fi inte brydde sig om) utan måste ibland anta en utmaning. Polyrörelsen (alltid lika aktiv på Stockholm Pride och för 4 år sedan inflytelserik inom Centern) undrar ju år efter år varför vi bråkar så mycket om "förmågan att älska fler än en" (all kärlek var ju bra kärlek?). Och vad mannen och kvinnan som Paulus "hängde ut" i 1 Kor. 5 tyckte om det kan vi bara gissa - inget tyder på att just de var särskilt kärlekslösa, Paulus ter sej ju däremot så, trots vad han skrev i 1 Kor. 13. "Kärleksfrågor" finns det ett otal av. Jag avstår från medielänkar till allsköns konstellationer här. Det mesta förekommer ju, inte sällan under mycket ömsinta former, även om vissa kränks av att jämföras med andra. Jag är nog politiskt liberalare och allmänt tolerantare än de flesta, men menar att om någon konstellation alls ska ges en särställning (juridiskt och teologiskt) så är det ett monogamt och någorlunda exogamt man-kvinna-förbund. Som det sociala uttrycket för ett biologiskt faktum, nämligen att vi alla stammar från en man och en kvinna. Jfr våra bekännelseskrifters sammankoppling av fjärde och sjätte budet. Börjar vi prata om allas lika värde och "all kärlek är bra kärlek" som något slags argument i just äktenskapsfrågan får vi väl ändå försöka vara konsekventa?
Här nedan återges Sven Ivars upprop inför styrelsesammanträdet på lördag. Den som vill underteckna det, vilket jag alltså inte rekommenderar, kan t.o.m. denna dag 14 juni göra det på facebookgruppen Efs-rörelsen Samtal om profil och framtid eller direkt till stiftsstyrelseledamotens i Luleå stift e-postadress svenivar.lidstrom@gmail.com
"Till EFS styrelse med anledning av styrelsens beslut § 26/2017 Pastorala råd utifrån EFS styrelses hållning i frågan om vigsel av samkönade par.
Vi delar den kritik mot styrelsens beslut som missionsföreståndarna Birger Olsson och Bertil Johansson lyfter fram i sina öppna brev, och vi vädjar till styrelsen att ompröva sitt beslut.
Vi önskar att styrelsen ansluter sig till det förhållningssätt som hittills gällt inom EFS i denna typ av frågor, och som EFS ordförande och missionsföreståndare i den här frågan gav uttryck för i en artikel i tidningen Dagen den 3 sept 2014, dvs att det i EFS inte finns en enhetlig syn på homosexualitet och äktenskap. Vi anser att ett sådant klargörande är ytterst viktigt för att hålla ihop EFS."
Inte bara Sven Ivars åsiktsfränder kan ju göra sina röster hörda inför styrelsemötet på lördag, t.ex. till ordförande Stefan Svensson. Jag nöjer mej nog själv med att uttrycka mej här på bloggen och i Facebook-gruppen. Men jag hoppas sannerligen att Sven Ivars upprop inte blir den enda synpunkt styrelsen får.
tisdag 4 april 2017
Efs-ledningen accepterar det könsneutrala äktenskapet
Påskvänner!
Dokumentet från Efs-styrelsen "Samtalsunderlag och råd kring samlevnad och sexualitet" kan säkert tolkas på olika sätt. Vissa upplever det säkert som närmast homofobt, eftersom styrelsen avråder EFS-prästerna från att viga två personer av samma kön med varandra till ett kristet äktenskap. Samtidigt är det så att styrelsen betonar att den som även vill viga folk av samma kön med varandra "naturligtvis" också kan arbeta inom Efs.
Och vad ska man då säga att Efs i praktiken har för hållning i äktenskapsfrågan? Jfr med en situation där Mekane Yesus-kyrkan i samtal med oss förnekade att de godkände polygami, och i ett dokument till alla sina församlingar avrådde sina präster från att viga en karl med två kvinnor (eller en kvinna med två män), men betonade att de präster som ändå ville göra det "naturligtvis" kunde fortsätta att arbeta inom Mekane Yesus-kyrkan. Skulle vi då säga att MY:s ledning godkände polygami eller ej?
Diskussionen lär fortsätta på det nya Efs-forumet på Facebook. Men kanske också i Budbäraren. Styrelsen försöker göra alla nöjda, men risken är snarare att alla tycker att styrelsen fegat ur.
Observera att jag själv varit öppen för pastorala undantag och t.ex. beslutet från 1994 om förbön och välsignelse på enskild pastors ansvar - liksom för riksdagsbeslut om att kunna prövas för närståendeadoption o.s.v. Jag vill också motverka reell homofobi, här hemma såväl som i Etiopien.
Men queeräktenskapet från 2009 är något annat än pastoral omsorg. Det innebär att kyrkan officiellt och inte bara i Pride-paraderna förnekar att man-kvinna-förbundet är särskilt välsignat och väldesignat ("underbart har du skapat man och kvinna", ni vet). I praktiken en förnekelse även av att det finns någon särskild vits för ett litet barn med att ha en mamma (en del pappor lär ju enligt förre ärkebiskopen Wejryd kunna föda barn). "En galenskap i Israel", skulle jag nog kalla det med gammaltestamentligt språkbruk.
Undrar om Efs-ledningen försvarar sej med att Efs inte kan ha andra krav på "sina" präster än Svenska kyrkan har? (De är ju även Svenska kyrkans). Ungefär som Wejryd i Ekots lördagsintervju försvarade kyrkans äktenskapsomgörning 2009 med att den inte kunde ha ett annat begrepp om saken än staten. I praktiken blir nu alltså även Efs "statsstyrd" i äktenskapsfrågan - via statskyrkans ledning där nu även förra LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin sitter som representant för det statsbärande partiet (S).
Har jag övertolkat dokumentet från Efs-styrelsen?
Dokumentet från Efs-styrelsen "Samtalsunderlag och råd kring samlevnad och sexualitet" kan säkert tolkas på olika sätt. Vissa upplever det säkert som närmast homofobt, eftersom styrelsen avråder EFS-prästerna från att viga två personer av samma kön med varandra till ett kristet äktenskap. Samtidigt är det så att styrelsen betonar att den som även vill viga folk av samma kön med varandra "naturligtvis" också kan arbeta inom Efs.
Och vad ska man då säga att Efs i praktiken har för hållning i äktenskapsfrågan? Jfr med en situation där Mekane Yesus-kyrkan i samtal med oss förnekade att de godkände polygami, och i ett dokument till alla sina församlingar avrådde sina präster från att viga en karl med två kvinnor (eller en kvinna med två män), men betonade att de präster som ändå ville göra det "naturligtvis" kunde fortsätta att arbeta inom Mekane Yesus-kyrkan. Skulle vi då säga att MY:s ledning godkände polygami eller ej?
Diskussionen lär fortsätta på det nya Efs-forumet på Facebook. Men kanske också i Budbäraren. Styrelsen försöker göra alla nöjda, men risken är snarare att alla tycker att styrelsen fegat ur.
Observera att jag själv varit öppen för pastorala undantag och t.ex. beslutet från 1994 om förbön och välsignelse på enskild pastors ansvar - liksom för riksdagsbeslut om att kunna prövas för närståendeadoption o.s.v. Jag vill också motverka reell homofobi, här hemma såväl som i Etiopien.
Men queeräktenskapet från 2009 är något annat än pastoral omsorg. Det innebär att kyrkan officiellt och inte bara i Pride-paraderna förnekar att man-kvinna-förbundet är särskilt välsignat och väldesignat ("underbart har du skapat man och kvinna", ni vet). I praktiken en förnekelse även av att det finns någon särskild vits för ett litet barn med att ha en mamma (en del pappor lär ju enligt förre ärkebiskopen Wejryd kunna föda barn). "En galenskap i Israel", skulle jag nog kalla det med gammaltestamentligt språkbruk.
Undrar om Efs-ledningen försvarar sej med att Efs inte kan ha andra krav på "sina" präster än Svenska kyrkan har? (De är ju även Svenska kyrkans). Ungefär som Wejryd i Ekots lördagsintervju försvarade kyrkans äktenskapsomgörning 2009 med att den inte kunde ha ett annat begrepp om saken än staten. I praktiken blir nu alltså även Efs "statsstyrd" i äktenskapsfrågan - via statskyrkans ledning där nu även förra LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin sitter som representant för det statsbärande partiet (S).
Har jag övertolkat dokumentet från Efs-styrelsen?
onsdag 13 juli 2016
Husbygget
bad första brud och förste man
att stå varann så nära,
kom med välsignelse till dem
som vill i kärlek bilda hem,
ditt stora namn till ära,
så de
både
lusten, nöden,
intill döden
lär sej dela,
så din nåd bär upp det hela.
(Birgitte Cathrine Boye, Danmarks psalmdiktardrottning)
torsdag 25 februari 2016
Också något för EFS att begrunda - men var hukar sej "biskoparna"?
Påskvänner!
Andarna vaknar och det är en lust att leva! (Eller?). De här artiklarna i Dagen, där Ulf Jonsson och Hasse Boström ger sin syn på "liberalernas" fundamentalism, är väl värda att läsa och begrunda.
Ikväll ska jag på Liberalernas i Hudiksvall årsmöte. Det finns en hel del att diskutera där, om man så säger.
Behåll oss fasta vid ditt ord,
förhindra satans själamord
och ge din kyrka nåd och frid,
sann enighet och mod till strid.
Andarna vaknar och det är en lust att leva! (Eller?). De här artiklarna i Dagen, där Ulf Jonsson och Hasse Boström ger sin syn på "liberalernas" fundamentalism, är väl värda att läsa och begrunda.
Ikväll ska jag på Liberalernas i Hudiksvall årsmöte. Det finns en hel del att diskutera där, om man så säger.
Behåll oss fasta vid ditt ord,
förhindra satans själamord
och ge din kyrka nåd och frid,
sann enighet och mod till strid.
fredag 14 februari 2014
Vad säger vi om äktenskapet?
Påskvänner!
Varför "Äktenskapets dag" skulle firas just nu på Septuagesima vet jag inte - kanske är tanken att det ska firas söndagen närmast efter S:t Valentins dag (Alla hjärtans dag). Men visst bör äktenskapet aktualiseras åtminstone någon gång per år. Lyssna gärna på samtalet mellan Stefan Gustavsson och Lukas Berggren. Stefan är ju faktiskt fortfarande EFS:are (vad jag vet) även om han inte företräder EFS utan Svenska Evangeliska Alliansen.
Varför "Äktenskapets dag" skulle firas just nu på Septuagesima vet jag inte - kanske är tanken att det ska firas söndagen närmast efter S:t Valentins dag (Alla hjärtans dag). Men visst bör äktenskapet aktualiseras åtminstone någon gång per år. Lyssna gärna på samtalet mellan Stefan Gustavsson och Lukas Berggren. Stefan är ju faktiskt fortfarande EFS:are (vad jag vet) även om han inte företräder EFS utan Svenska Evangeliska Alliansen.
måndag 13 februari 2012
Två utmaningar så här under "Reformationsdagsveckan"
Påskvänner!
Två utmaningar så här i "reformationsdagsveckan" når oss via tidningen Världen idag från Ulf Ekman och Stefan Gustavsson. Bibelläsningen och det äktenskapliga samlivet - hur är läget? En utmaning för alla oss gifta och särskilt för oss som har barn. En utmaning till re-formation.
Han väcker var morgon mitt öra
att lyssna på lärjungasätt.
Han väcker mej upp till att höra
det ord som ska leda mej rätt.
Två utmaningar så här i "reformationsdagsveckan" når oss via tidningen Världen idag från Ulf Ekman och Stefan Gustavsson. Bibelläsningen och det äktenskapliga samlivet - hur är läget? En utmaning för alla oss gifta och särskilt för oss som har barn. En utmaning till re-formation.
Han väcker var morgon mitt öra
att lyssna på lärjungasätt.
Han väcker mej upp till att höra
det ord som ska leda mej rätt.
fredag 10 september 2010
Skilsmässa bättre än mord
Påskvänner!
Vi ska väl inte vara strängare än Moses? "För era hjärtans hårdhets skull". Inte minst männens.
Hittills har jag tyckt att historien om intervjun med guldbröllopsparet var mest rolig. Nu vet jag inte längre...
"Har ni aldrig funderat på skilsmässa?"
"Nej aldrig - men mord många gånger."
Tänker på laestadianmatriarken Maj-Lis Palo (d. 2007) som betonade att "Kristi kyrkolag" även gäller äktenskapet (tyvärr kom det kapitlet inte med i hennes annars utmärkta bok om Äktenskapet). Bättrar sej inte en otrogen eller misshandlande make (i förekommande fall maka), så kommer man till den punkt där gemenskapen måste brytas och maken betraktas som "hedning eller publikan". Man ska inte separera lättvindigt, men processen får heller inte dra ut så på tiden att människor fortsätter bli misshandlade, ja, dödade.
onsdag 1 september 2010
Sommarfrågan kvar i höst?
Påskvänner!
Nu har jag funderat hela sommaren på vad EFS egentligen står för i äktenskapsfrågan. (Jo, jag vet att det finns andra frågor, en del t.o.m. viktigare). Men jag blir fortfarande inte klok på det. Har EFS gjort "en missionare", d.v.s. sagt att äktenskapet egentligen är mellan man och kvinna, men att det även går bra för rörelsens pastorer att viga män med män och kvinnor med kvinnor?
Jag begriper det inte.
Under tiden gör EFS ett fantastiskt jobb med scout- och ungdomsläger, skönsjungande körer, enkla veckomöten och alphagrupper o.s.v. Men det hjälps inte: har EFS accepterat det nya queera äktenskapsbegreppet eller har EFS inte gjort det?
Nu har jag funderat hela sommaren på vad EFS egentligen står för i äktenskapsfrågan. (Jo, jag vet att det finns andra frågor, en del t.o.m. viktigare). Men jag blir fortfarande inte klok på det. Har EFS gjort "en missionare", d.v.s. sagt att äktenskapet egentligen är mellan man och kvinna, men att det även går bra för rörelsens pastorer att viga män med män och kvinnor med kvinnor?
Jag begriper det inte.
Under tiden gör EFS ett fantastiskt jobb med scout- och ungdomsläger, skönsjungande körer, enkla veckomöten och alphagrupper o.s.v. Men det hjälps inte: har EFS accepterat det nya queera äktenskapsbegreppet eller har EFS inte gjort det?
Vi är nog många som vill veta. Man kan inte både äta upp kakan och behålla den...
söndag 30 maj 2010
Bloggeri bloggera
Påsk- och pingstvänner!
Ja ni, nu är det maj och inte mycket har jag skrivit denna månad. Bilderna från Eva Spångbergs Björkelund är väl egentligen copyrightskyddade, men jag kunde inte låta bli att lägga ut dom. Besök stället "lajv" i sommar medan konstnären lever. Björkelund ligger i Gamla Hjelmseryd någon mil söder om Vrigstad i grönaste Småland, alldeles bredvid riksväg 30 mot Växjö. Jag bjuder på reklamen, Eva ;o).
Nu är jag i Mellansel igen. Vid förra kantorshelgen smet jag iväg på distriktskonferens i Övik och såg Greger och dom andra (skön väckelsesång med modernt stuk under lördagskvällsfikat, Samuel, Mikael och Andreas eller vad det var ni hette). Och den här gången inser jag att EFS-kyrkan i Övik ligger alldeles ovanför busstationen där jag väntat en halvtimme på Mellansels-bussen otaliga fredagkvällar - och att det finns ett kvällsöppet café där jag kunde ha smugit in i två års tid!!!! Nåja, bättre sent än aldrig. (Jag bjuder på reklamen, Café UH!).
Årskonferens har det också varit. Och idag var jag med och sjöng och bad och lyssnade till Hans Eriksson på EFS-kyrkan här i Mellansel.
Men nu undrar jag: Är det sant (som en liten fågel viskade) att även EFS-präster får viga killar med killar och tjejer med tjejer till ett kristet äktenskap - och fortsätta företräda EFS? Nån (himla) ordning får det väl ändå vara - även i en missionsorganisation?
Han har skapat man och kvinna,
han har lett i hemlighet
deras vägar till ett möte
där de livets källa fann...
Ja ni, nu är det maj och inte mycket har jag skrivit denna månad. Bilderna från Eva Spångbergs Björkelund är väl egentligen copyrightskyddade, men jag kunde inte låta bli att lägga ut dom. Besök stället "lajv" i sommar medan konstnären lever. Björkelund ligger i Gamla Hjelmseryd någon mil söder om Vrigstad i grönaste Småland, alldeles bredvid riksväg 30 mot Växjö. Jag bjuder på reklamen, Eva ;o).
Nu är jag i Mellansel igen. Vid förra kantorshelgen smet jag iväg på distriktskonferens i Övik och såg Greger och dom andra (skön väckelsesång med modernt stuk under lördagskvällsfikat, Samuel, Mikael och Andreas eller vad det var ni hette). Och den här gången inser jag att EFS-kyrkan i Övik ligger alldeles ovanför busstationen där jag väntat en halvtimme på Mellansels-bussen otaliga fredagkvällar - och att det finns ett kvällsöppet café där jag kunde ha smugit in i två års tid!!!! Nåja, bättre sent än aldrig. (Jag bjuder på reklamen, Café UH!).
Årskonferens har det också varit. Och idag var jag med och sjöng och bad och lyssnade till Hans Eriksson på EFS-kyrkan här i Mellansel.
Men nu undrar jag: Är det sant (som en liten fågel viskade) att även EFS-präster får viga killar med killar och tjejer med tjejer till ett kristet äktenskap - och fortsätta företräda EFS? Nån (himla) ordning får det väl ändå vara - även i en missionsorganisation?
Han har skapat man och kvinna,
han har lett i hemlighet
deras vägar till ett möte
där de livets källa fann...
torsdag 22 april 2010
Biskopsord från teol dr Annika Borg
Påskvänner!
Det är kanske inte så ofta jag haft anledning att instämma med teol dr Annika Borg, men vad hon skriver om prinsessbröllopet i dagens DN instämmer jag helhjärtat i. Jag skulle rent av kunna kalla det biskopsord. Just denna rakhet om äktenskapets innebörd, också i förhållande till kungahuset, har jag önskat att Svenska kyrkan kunnat stå för under hela 1900-talet och tidigare.
En annan sak är förstås att både Annika Borg och ärkebiskopen har förtvivlat svårt att stå för Svenska kyrkans lära och tradition om äktenskapet i övrigt. Som läget är just nu signalerar ju Svenska kyrkans ledande teologer (och vissa EFS-präster?) till kronprinsessans syster, och till andra tjejer som känner besvikelse över killfasoner, att de lika gärna kan bilda familj med en trofast tjejvän. (Ur ren jämställdhetssynvinkel torde ju detta f.ö. vara det optimala). Som läget är nu har Svenska kyrkan dessutom skrivit "kan utgå" efter Jesusorden om äktenskapet, och eftersom det inte finns två vigselritualer kan även heteropar, t.ex. Daniel och Victoria, byta ut Jesusorden om att "de två ska bli ett (kött)" mot t.ex. Ruts ord till sin svärmor (!).
Ett mått på ärligheten i ärkebiskopens entusiasm inför kyrkomötesbeslutet den 22 oktober torde väl f.ö. vara om han verkligen skulle se fram emot att inför hela världens blickar få förrätta ett kungligt bröllop mellan två av samma kön - eller om han tvärtom helst skulle slippa göra det.
torsdag 15 april 2010
Även kungliga ska väl hålla äktenskapet i ära
Påskvänner!
Jag har som ni sett skrivit en del om äktenskapet på denna blogg. Jag tror som aposteln att "den hemlighet som ligger där är stor." Men det betyder inte precis att jag är någon idealisk äkta man eller pappa. Det betyder heller inte att jag ser äktenskapet som det enda viktiga här i världen. Men onekligen hör det till det som idag stöts och blöts mest - och som på ett eller annat sätt berör oss alla väldigt personligt.
Inte minst är ju intresset stort för "prinsessbröllopet" i sommar. Som ska bli så stort och påkostat och välförberett att det sköts upp minst ett år för länge, kändes det som. Ur de ungas - eller kanske inte längre så ungas - perspektiv. Men jag kan ha fel och har på ett sätt inte med saken att göra. Ändå känns det inte riktigt som om ens konservativa präster vågat hävda äktenskapet gentemot kungahuset. Vi minns än hur länge hedersmannen prins Bertil ansåg sej "tvungen" att leva ogift - utan att någon präst eller biskop offentligt påpekade att man måste lyda Gud mer än människor. En sak för sej är om kyrkan av något skäl inte vill bevilja en frånskild omgifte, en annan sak om kyrkan böjer sej för rigorösa "kungliga" regler kring frälse/ofrälse personer (och hur kunglig var Jean Baptiste Bernadotte egentligen?) och väntar på att en halvdespotisk regent ger sitt nådiga "tillstånd" o.s.v. Det ska väl inte en kyrka göra!
Jag vill ogärna köpa kvällstidningarna som idag har "Ettan" full med nyheter om hertiginnan av Hälsingland och en påstådd relationskris med fästmannen, med inblandning från fader konungen. Jag vet förstås inte vilken substans som ligger bakom, och det är i vilket fall som helst osmakligt hur kvällstidningarna frossar som gamar i en eventuell spricka. Men rent allmänt: om storasyrrans bröllop på något sätt tillåtits påverka hertiginnans egna bröllopsplaner mer än marginellt, borde kyrkan ha rutit ifrån. Liksom ö.h.t. vad gäller rimligheten i att kungliga bröllop (och andra) "måste" vara så märkvärdiga och ha så många inbjudna att de måste förberedas i flera år och inte får bli den välsignande invigning till äktenskapligt samliv som ju egentligen är själva vitsen med bröllop. Allra värst blir ju då den moralism som förklär sej till "etikett": när det inte är kyrkan utan medias hovetikettexperter som förkunnar att prinsessorna absolut inte får gifta sej gravida! Och det i en tid när fosterfördrivning kan utföras av t.o.m. ännu svagare skäl än så...
Jag har som ni sett skrivit en del om äktenskapet på denna blogg. Jag tror som aposteln att "den hemlighet som ligger där är stor." Men det betyder inte precis att jag är någon idealisk äkta man eller pappa. Det betyder heller inte att jag ser äktenskapet som det enda viktiga här i världen. Men onekligen hör det till det som idag stöts och blöts mest - och som på ett eller annat sätt berör oss alla väldigt personligt.
Inte minst är ju intresset stort för "prinsessbröllopet" i sommar. Som ska bli så stort och påkostat och välförberett att det sköts upp minst ett år för länge, kändes det som. Ur de ungas - eller kanske inte längre så ungas - perspektiv. Men jag kan ha fel och har på ett sätt inte med saken att göra. Ändå känns det inte riktigt som om ens konservativa präster vågat hävda äktenskapet gentemot kungahuset. Vi minns än hur länge hedersmannen prins Bertil ansåg sej "tvungen" att leva ogift - utan att någon präst eller biskop offentligt påpekade att man måste lyda Gud mer än människor. En sak för sej är om kyrkan av något skäl inte vill bevilja en frånskild omgifte, en annan sak om kyrkan böjer sej för rigorösa "kungliga" regler kring frälse/ofrälse personer (och hur kunglig var Jean Baptiste Bernadotte egentligen?) och väntar på att en halvdespotisk regent ger sitt nådiga "tillstånd" o.s.v. Det ska väl inte en kyrka göra!
Jag vill ogärna köpa kvällstidningarna som idag har "Ettan" full med nyheter om hertiginnan av Hälsingland och en påstådd relationskris med fästmannen, med inblandning från fader konungen. Jag vet förstås inte vilken substans som ligger bakom, och det är i vilket fall som helst osmakligt hur kvällstidningarna frossar som gamar i en eventuell spricka. Men rent allmänt: om storasyrrans bröllop på något sätt tillåtits påverka hertiginnans egna bröllopsplaner mer än marginellt, borde kyrkan ha rutit ifrån. Liksom ö.h.t. vad gäller rimligheten i att kungliga bröllop (och andra) "måste" vara så märkvärdiga och ha så många inbjudna att de måste förberedas i flera år och inte får bli den välsignande invigning till äktenskapligt samliv som ju egentligen är själva vitsen med bröllop. Allra värst blir ju då den moralism som förklär sej till "etikett": när det inte är kyrkan utan medias hovetikettexperter som förkunnar att prinsessorna absolut inte får gifta sej gravida! Och det i en tid när fosterfördrivning kan utföras av t.o.m. ännu svagare skäl än så...
lördag 3 april 2010
Brev till Stefan Holmström
Påskvänner!
Hej Stefan! Din företrädare Anders Sjöberg tillträdde i en period av liknande ekonomisk turbulens (med enorma börsförluster o.s.v.). Vad jag minns hade vi inte is i magen att "följa börsen upp" utan sålde av en massa till vrakpris, men klarade ändå att via ökat gåvogivande rädda budgeten ett antal år. Till stor del berodde det, tror jag, på det stora förtroende Anders Sjöberg personligen hade bland missionsvännerna.
Nu har jag en undran, Stefan. Du är mycket betrodd och omtyckt som person. Men hur agerar du nu som ledare och vad accepterar du bland dina och våra med-ledare? Jag tänker på EFS-präster, kanske särskilt i norr, som inte vill ta tydligt och offentligt avstånd från K-G Hammars eller Jonas Gardells teologi (du verkar ju också vara på linjen att man ska försöka hålla sej allmänt positiv till det mesta?) och på EFS-präster som även tycks acceptera ovannämndas äktenskapssyn och förklarar sej villiga att viga män med män till (nb!) ett kristet äktenskap ("de tu ska bli ett kött").
Missionskyrkans missionsföreståndare har (efter många turer visserligen och nödrop från evangelister som bl.a. Liselotte J Andersson, Carl-Olov Hultby och Brita Hermansson) sagt att missionskyrkans pastorer (min fru t.ex.) åtminstone fram till 2012 inte ska sammanviga män med män (eller kvinnor med kvinnor). Är det möjligt att EFS missionsföreståndare - som dock har en bekännelse, bl.a. en Stora katekes, som SMK inte har! - har MINDRE auktoritet och tillsynsansvar över "sina" förkunnare än Göran Zettergren har? Är det möjligt att Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka inte ska kunna lita på att ens EFS:s utsända står för man+kvinna-förbundets särställning? Varför ska vi då ha en "egen" mission, om vi inte ens i denna fråga har en tydligare linje än Svenska kyrkan centralt?
Du säger kanske att du inte har makt att "avsätta" någon. Det stämmer säkert rent formellt, men jag tror du har en mycket stark informell ställning och förväntas agera som andlig ledare (vilket jag också tror att du skulle göra i frågor DU SJÄLV ansåg vara verkligt allvarliga). Och har EFS genom sitt avtal med kyrkan lämnat över allt tillsynsansvar gentemot sina "predikanter" till biskopar som Lennart Koskinen och Eva Brunne, då måste vi genast bryta det avtalet. Om vi inte vill lämna Svenska kyrkan (och överlämna den i liberalteologins händer), måste vi åtminstone återfå full frihet att se om vårt eget hus och ta teologiskt ansvar för att vår egen rörelse lever upp till sin portalparagraf. Annars har EFS snart inget som helst existensberättigande och kan stilla uppgå i Svenska Kyrkans Lekmannaförbund.
Skickade följande brev som kommentar till missionsföreståndarens bloggtext "Minus fem och en halv miljon", så här inför 40-dagarsbönesatsningen. Men jag publicerar brevet/kommentaren även i detta forum - det är ju tänkt att vara helt "öppet". Det förbryllar mej nämligen inte lite att Missionskyrkans missionsföreståndare och styrelse kan säga åt min hustru och andra missionspastorer att inte viga karlar med karlar, åtminstone inte före 2012, medan EFS:s missionsföreståndare bara önskat att de EFS-präster som står i begrepp att viga karlar med karlar (eller damer med damer) ska tala med honom först. Betyder det att "lärofria" Missionskyrkan åtminstone några år framöver har en strängare linje i äktenskapsfrågan än evangelisk-lutherska EFS? Och beror detta på EFS-avtalet med Svenska kyrkan? I så fall måste det brytas omedelbart!
Nu till det öppna brevet:
Hej Stefan! Din företrädare Anders Sjöberg tillträdde i en period av liknande ekonomisk turbulens (med enorma börsförluster o.s.v.). Vad jag minns hade vi inte is i magen att "följa börsen upp" utan sålde av en massa till vrakpris, men klarade ändå att via ökat gåvogivande rädda budgeten ett antal år. Till stor del berodde det, tror jag, på det stora förtroende Anders Sjöberg personligen hade bland missionsvännerna.
Nu har jag en undran, Stefan. Du är mycket betrodd och omtyckt som person. Men hur agerar du nu som ledare och vad accepterar du bland dina och våra med-ledare? Jag tänker på EFS-präster, kanske särskilt i norr, som inte vill ta tydligt och offentligt avstånd från K-G Hammars eller Jonas Gardells teologi (du verkar ju också vara på linjen att man ska försöka hålla sej allmänt positiv till det mesta?) och på EFS-präster som även tycks acceptera ovannämndas äktenskapssyn och förklarar sej villiga att viga män med män till (nb!) ett kristet äktenskap ("de tu ska bli ett kött").
Missionskyrkans missionsföreståndare har (efter många turer visserligen och nödrop från evangelister som bl.a. Liselotte J Andersson, Carl-Olov Hultby och Brita Hermansson) sagt att missionskyrkans pastorer (min fru t.ex.) åtminstone fram till 2012 inte ska sammanviga män med män (eller kvinnor med kvinnor). Är det möjligt att EFS missionsföreståndare - som dock har en bekännelse, bl.a. en Stora katekes, som SMK inte har! - har MINDRE auktoritet och tillsynsansvar över "sina" förkunnare än Göran Zettergren har? Är det möjligt att Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka inte ska kunna lita på att ens EFS:s utsända står för man+kvinna-förbundets särställning? Varför ska vi då ha en "egen" mission, om vi inte ens i denna fråga har en tydligare linje än Svenska kyrkan centralt?
Du säger kanske att du inte har makt att "avsätta" någon. Det stämmer säkert rent formellt, men jag tror du har en mycket stark informell ställning och förväntas agera som andlig ledare (vilket jag också tror att du skulle göra i frågor DU SJÄLV ansåg vara verkligt allvarliga). Och har EFS genom sitt avtal med kyrkan lämnat över allt tillsynsansvar gentemot sina "predikanter" till biskopar som Lennart Koskinen och Eva Brunne, då måste vi genast bryta det avtalet. Om vi inte vill lämna Svenska kyrkan (och överlämna den i liberalteologins händer), måste vi åtminstone återfå full frihet att se om vårt eget hus och ta teologiskt ansvar för att vår egen rörelse lever upp till sin portalparagraf. Annars har EFS snart inget som helst existensberättigande och kan stilla uppgå i Svenska Kyrkans Lekmannaförbund.
fredag 19 mars 2010
Tragikomiska konsekvenser
Påskvänner!
Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans
när tillvaron föddes en gång,
vi står här idag inför skapelsens Herre
i bön och sång.
Nu ska ni få höra något roligt! Eftersom Svenska Kyrkans studieförbund (Sensus) gått i bräschen för att även icke på något sätt missbildade människor ska få definiera sitt kön som "hen", så är det ju numera bara för gubbarna i börsstyrelser och biskopsmöten att definiera om sitt kön till detta tredje (?). Så har vi med ens utplånat den besvärliga mansdominans, som Dag Tuvelius på Kyrkans Tidning vill komma till rätta med genom att utnämna 4 kvinnliga biskopar å rad.
(Att vi lekmän redan nu har våra meningar om vilka biskopar som rätteligen borde kalla sej "hen" (=höna på engelska) är en sak för sej).
Tänk hur självförgörande nu queerideologin visar sej vara: för att alls kunna bedriva den jämställdhetskamp man anser behövas - och nog behövs den på många områden - måste vi behålla reaktionära och oqueera begrepp som han & hon, man & kvinna, pojke och flicka, Sven och Svea. (Varför inte också äktenskapet i bemärkelsen förbund mellan man och kvinna?).
(Att vi lekmän redan nu har våra meningar om vilka biskopar som rätteligen borde kalla sej "hen" (=höna på engelska) är en sak för sej).
Tänk hur självförgörande nu queerideologin visar sej vara: för att alls kunna bedriva den jämställdhetskamp man anser behövas - och nog behövs den på många områden - måste vi behålla reaktionära och oqueera begrepp som han & hon, man & kvinna, pojke och flicka, Sven och Svea. (Varför inte också äktenskapet i bemärkelsen förbund mellan man och kvinna?).
Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans
när tillvaron föddes en gång,
vi står här idag inför skapelsens Herre
i bön och sång.
torsdag 19 november 2009
Ohållbart läge i äktenskapsfrågan
Följande insändare publicerades idag i lokaltidningen Ljusnan:
OHÅLLBART LÄGE I ÄKTENSKAPSFRÅGAN
Många verkar tro att äktenskapsfrågan är överspelad i och med riksdagsbeslutet i våras och kyrkomötesbeslutet nu i höst. Tvärtom, säger jag. Det är först nu diskussionen kommer på allvar. Fast på nya premisser.
Som liberal insåg jag tidigt att det finns två liberalt anständiga sätt att se på äktenskapet:
Antingen fortsätter samhället anse att ett äktenskap per definition gäller ett förbund tvärs över könskampsgränsen, ett förbund mellan 1 man och 1 kvinna där man "sover med fienden" och där man, ifall barn uppkommer vid makarnas fysiska förening (vilket i just detta fall är lätt hänt) på förhand har iordningställt det perfekt könskvoterade föräldraskapet. Samtidigt som man är liberalt öppen för andra vuxna, frivilliga samlevnadsformer: samboskap, partnerskap o.s.v.
Eller också avskaffar man denna grundläggande och pedagogiskt lättförklarliga definition av äktenskapet och likställer istället alla vuxna, frivilliga relationer, genom att antingen utmönstra äktenskapsbegreppet ur lagstiftningen eller alternativt föra in även övriga vuxna, frivilliga relationer under det med något slags civilrättslig registrering av alla som vill "gifta sej".
Det som inte, menar jag, är principiellt hållbart är den hållning som givits uttryck för på många ledarsidor i år, där man både kritiserat äktenskapsbegreppets knytning till just 1 man + 1 kvinna och moraliserat över dem som velat behålla den (de s.k. homofoberna), samtidigt som man moraliserat över eller lättsinnigt avfärdar fortsatt "utvidgning" av äktenskapsbegreppet (ett utslag av polyfobi?)!
Men har man infört den vuxna frivillighetens princip istället för heteronormen, kan man väl inte plötsligt börja gräva upp de argument kring reproduktion och biologi som vi nyss gjorde oss av med? Påstår man att frågan gäller allas lika värde, kan man väl inte plötsligt göra skillnad på folk?
Likadant med Svenska kyrkan: Den definition av äktenskapet som kyrkan i Jesus efterföljd har givit (se Matteus 19) var åtminstone möjlig att begripa och förklara. Pastorala undantag för polygami på missionsfälten eller för vissa förbindelser mellan två av samma kön förändrade inte grundregeln. Men när grundregeln nu brutits upp till förmån för ett allmänt "kärleksparadigm" och när Jesusorden nu som det heter "kan utgå" ur vigselritualen för att inte behöva korrigeras, får vi i kyrkan plötsligt ytterligt svårt att motivera varför inte äktenskapet skulle kunna utvidgas ytterligare i kärlekens namn.
"Kärlek är något mellan två personer" försökte förre (S)-partisekreteraren Lars Stjernkvist hävda i dogmatiskt nit. Har han aldrig hört talas om Treenigheten eller polyrörelsen? Jesus talade visserligen om "de tu". Men han talade samtidigt om "man och kvinna", "far och mor" - och det gick ju bra att sätta sej över.
Andreas Holmberg, kantorsstuderande, medlem i Bollnäs församling i Svenska kyrkan
onsdag 4 november 2009
Inte så svårt att ta ställning - men just nu svårt att redovisa den
Påskvänner!
Fick in en text på Budbärarens nätdebattsida som kanske kan kännas relevant och aktuell för någon. Kommentera den gärna - där eller här!
Blott i det öppna
har du en möjlighet.
Låser du om dig
kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria
skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas
mitt i din svaghet då.
har du en möjlighet.
Låser du om dig
kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria
skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas
mitt i din svaghet då.
Sankt Jakobs-gården
Sankt Jakobsgården, där dagens kontraktskonvent för Norra Hälsinglands kontrakt hölls på temat "Äktenskapet".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
