Påskvänner!
Jag har som ni sett skrivit en del om äktenskapet på denna blogg. Jag tror som aposteln att "den hemlighet som ligger där är stor." Men det betyder inte precis att jag är någon idealisk äkta man eller pappa. Det betyder heller inte att jag ser äktenskapet som det enda viktiga här i världen. Men onekligen hör det till det som idag stöts och blöts mest - och som på ett eller annat sätt berör oss alla väldigt personligt.
Inte minst är ju intresset stort för "prinsessbröllopet" i sommar. Som ska bli så stort och påkostat och välförberett att det sköts upp minst ett år för länge, kändes det som. Ur de ungas - eller kanske inte längre så ungas - perspektiv. Men jag kan ha fel och har på ett sätt inte med saken att göra. Ändå känns det inte riktigt som om ens konservativa präster vågat hävda äktenskapet gentemot kungahuset. Vi minns än hur länge hedersmannen prins Bertil ansåg sej "tvungen" att leva ogift - utan att någon präst eller biskop offentligt påpekade att man måste lyda Gud mer än människor. En sak för sej är om kyrkan av något skäl inte vill bevilja en frånskild omgifte, en annan sak om kyrkan böjer sej för rigorösa "kungliga" regler kring frälse/ofrälse personer (och hur kunglig var Jean Baptiste Bernadotte egentligen?) och väntar på att en halvdespotisk regent ger sitt nådiga "tillstånd" o.s.v. Det ska väl inte en kyrka göra!
Jag vill ogärna köpa kvällstidningarna som idag har "Ettan" full med nyheter om hertiginnan av Hälsingland och en påstådd relationskris med fästmannen, med inblandning från fader konungen. Jag vet förstås inte vilken substans som ligger bakom, och det är i vilket fall som helst osmakligt hur kvällstidningarna frossar som gamar i en eventuell spricka. Men rent allmänt:
om storasyrrans bröllop på något sätt tillåtits påverka hertiginnans egna bröllopsplaner mer än marginellt, borde kyrkan ha rutit ifrån. Liksom ö.h.t. vad gäller rimligheten i att kungliga bröllop (och andra) "måste" vara så märkvärdiga och ha så många inbjudna att de måste förberedas i flera år och inte får bli den välsignande invigning till äktenskapligt samliv som ju egentligen är själva vitsen med bröllop. Allra värst blir ju då den moralism som förklär sej till "etikett": när det inte är kyrkan utan medias hovetikettexperter som förkunnar att prinsessorna absolut inte får gifta sej gravida! Och det i en tid när fosterfördrivning kan utföras av t.o.m. ännu svagare skäl än så...
Inlägg
