Stavangerbiskopens pingstpsalm

Påsk- och pingstvänner!

Har ni märkt att präster och låg- och frikyrkliga gärna siktar på kommande söndags texter? Det var någon präst som sa att så fort söndagens gudstjänst var över började han läsa in sej på kommande söndags texter. Det gäller även många låg- och frikyrkliga lekmän (Efs-are?) som på olika sätt ska leda andakter och bibelstudier och välja psalmer till dem. 

Medan hög- och gammalkyrkliga lekmän på ett helt annat sätt fortsätter idissla söndagens tema, texter och predikan under hela veckan, i morgon- och aftonböner. Söndagen är ju första veckodagen.

Vanligtvis tycker jag att det är en fri sak hur man gör, och jag brukar inta en medlande hållning där man gärna får anknyta både till förra söndagen och den kommande under veckoandakter och liknande. Men just nu i samband med pingst skulle jag önska att vi inte så fort gick vidare, utan lät pingsten, som ju tidigare firades med både Annandag, Tredjedag och Fjärdedag i våra kyrkor, få lysa med sin röda färg ett tag till, även om vi självklart ser fram emot Missionsdagen som i min upplaga av Luthers Kyrkopostilla kallas Söndagen efter Pingst eller Heliga Trefaldighets dag.

Jag hade gärna fått med biskop Sigurd Lundes pingstpsalm i vår svenska psalmbok. Men jag tar den så här istället denna Fjärdedag Pingst:

1. Dina löften är många, din trofasthet stor,
vi vill tacka, vi vill lovsjunga dej
för att du är vår Skapare, mäktig och god,
och för att du aldrig ljuger, o nej!
Herre, led du oss fram,
låt oss bli till hjälp för dem
som vi möter på vandringen hem.
Ge oss ljus till att se,
gör oss villiga att be:
fyll vårt liv med din Ande, o Gud!

2. O Guds Ande, gör klart vad som hindrar ditt verk,
visa synden så vi ser: den är vår!
Vår förtröstan på Frälsaren uppväck och stärk
- den rättfärdighet vi får, den består!
Herre, led du oss fram...

3. Låt oss se Herren Jesus, hans godhet och makt,
att han lever än och verkar i dag,
att hans död och uppståndelse, så som han sagt,
ska ge kraft och mod till den som är svag.
Herre, led du oss fram...

4. Dina gåvor är många och rik är din nåd,
Herre, välj åt oss de gåvor du vill!
Lär oss bruka dem rätt och förvalta dem så
att det märks att vi vill höra dej till!
Herre, led du oss fram...

5. Lär oss älska varandra och se vad det är
du har tänkt med att vi bor där vi bor!
Hjälp oss vittna om Jesus i vardagen här,
låt ditt ord nå ut till hela vår jord!
Herre, led du oss fram...

Text och musik: Sigurd Lunde, sv. övers. Andreas Holmberg 1991

S Lunde:

Pingsthelg med Annahita Parsan

Påsk- och pingstvänner!

Martin Luthers predikan på pingstdagen går inte av för hackor! (Inte Lars Linderots heller, om du törs läsa den!).

Annars kan man här i vår församling även gå på högmässa i Enångers kyrka kl 11 (Thomas Grunnesjö) och på aftonsångsgudstjänst på Efs Brogården kl 18 (Annahita Parsan), liksom annandagsgudstjänst i Iggesunds S:ta Maria kl 18 (Grunnesjö).

Varmt välkommen till den stora kyrkhelgens samlingar - vi blir nog inte fler än folkhälsomyndigheten tillåter och sprider ut våra nytvättade kroppar i de stora lokalerna.

Glad pingst! Få skriver och sjunger pingstpsalmer så bra som danskarna (där Annandagen fortfarande är helgdag och där man sjunger även långa pingstpsalmer oavkortade):

Om påskalammet på pingstdagen

Påsk- och pingstvänner!

Petrus´ predikan på pingstdagen var ju till stor del en påskpredikan. Pingstens budskap är detsamma som påskens, kan man säga, men förkunnat i Ande och kraft. Då passar det ju bra att dagens betraktelse av Rosenius (9 juni) handlar om Kristus som vårt påskalamm - pingsten ju visserligen en av kyrkans tre storhelger, men den räknas samtidigt i många traditioner som den sista av påskhelgerna. (Eller sista och sista - varje söndag är ju Kristi uppståndelses dag).

"Vi har också ett påskalamm, som är Kristus, offrad för oss." (1 Kor. 5:7)

Israels barn suckade under en hård, odräglig träldom; ifrån Egypten uppsteg ett beständigt rop till Herren av deras nöd och jämmer, och ingen enda kunde befria dem därifrån; Farao och hans härar var dem alltför mäktiga.

Denna träldoms nöd var dock ännu inte kommen till sin rätta höjd, så länge inte Moses hade uppträtt; men när Moses började bjuda att de skulle gå ut ifrån träldomens land och sade till deras beherrskare: "Så säger Herren: släpp mitt folk!" — då först blev träldomen och förtrycket rätt gruvligt. Nu ropade och jämrade sig folket allraömkligast och klagade på Moses, som med dessa ord hade retat upp konungen till förökad grymhet. Så alldeles misströstade de nu om sin befrielse från träldomen. Och just då var Herrens stund kommen.

Och hur skedde nu deras förlossning? Den skedde endast genom ett Guds allmaktsunder. En mörk, förskräcklig natt utförde Herren sin hämnd över sitt folks förtryckare, då han slog allt det som var förstfött i Egypten — och nu var det påskalammets blod, som frälste de förtryckta från den rättfärdige hämnarens svärd.

Är inte här en skön målning av den stora, all världens förlossning, som är skedd i Kristus Jesus? Eller har inte även vi en stor förlossning att fira? O, den nu framställda är blott en svag skuggbild till den stora förlossning, som skedde i Kristi död.

Låt oss se! Hela världen var genom syndafallet kommen under djävulens våld; Guds beläte var förlorat, och därmed den fria viljan! Människan var en slav under avgrundens Farao, regerad och driiven efter hans vilja av de lustar och villfarelser, vilka var de "fogdar och ämbetsmän", han satte över oss. Under denna träldom suckade hela mänskligheten.

Den kände dock inte rätt sin nöd förrän lagen kom och talade tydligare än samvetet om Guds fordringar. Då först började samvetsnöden på jorden bli rätt stor. Av Guds heliga lag kunde inte en bokstav, inte heller en prick efterskänkas, och lagens oryggliga dom var, att den, som syndade, skulle dö — och den var inte till, som var rättfärdig, inte en. Här var en outsäglig och allmän nöd.

Men då förbarmade sej den store, barmhärtige Guden! Han kunde inte lida, att hans avbild och barn, människan, skulle förtappas evinnerligen. "Då tiden blev fullkommen, sände Gud sin Son, född av kvinna, gjord under lagen, för att han skulle förlossa dem, som var under lagen" — varom redan profetians Ande så fröjdefullt sjöng: "För dej varder man sej glädjande, såsom man glädes i skördanden; ty du har sönderbrutit deras bördors ok och deras skuldrors ris och deras plågares stav, likasom i Midjans tid. Oss är fött ett barn, och en Son är oss given."

Märk här, hur Herrens Ande blickar tillbaka på Israels träldomsnöd i Egypten, då Han talar om "bördans ok, skuldrornas ris och plågarens stav"! Och dock talar han här om Kristi förlossningsverk för hela världen.

Och hur ljuder det i Nya testamentet? I Hebr. 2 säger aposteln: "Eftersom barnen har kött och blod, är ock han vorden delaktig därav, för att han skulle genom döden nedlägga honom, som hade döden i våld, det är djävulen, och göra dem fria, som i allt sitt leverne genom dödens räddhåga måste vara trälar." I Gal. 3 säger aposteln: "Kristus har förlossat oss ifrån lagens förbannelse, då han vart en förbannelse för oss." Och åter: "Vi har förlossning genom hans blod, nämligen syndernas förlåtelse."

Så har Herrens Ande uttryckligen nämnt den träldom och de plågare, från vilka Kristus förlossat oss. Han nämner synden, lagens förbannelse och djävulen. Slutligen talar också Herren till den sista fienden, döden, och säger: "Jag vill förlossa dem ut ur helvetet och hjälpa dem ifrån döden; död, jag ska vara dej ett gift; helvete, jag ska vara dej en plåga."

O, ett herrligt, majestätiskt hot emot vår fiende! O, eviga, prisvärda kärlek! O, eviga, mäktiga tröst för våra arma syndarehjärtan! Här är nu vårt påskalamm, vår stora, eviga förlossning!

All världens synd, alla människors ogudaktighet och syndaträldom, ifrån Adams intill den sista människans i världen, lades på Guds rena Lamm, och den odrägliga bördan tryckte honom så att han svettades blod. Han kvider och beder, han suckar, såsom lammet på slaktbänken, men han går det trofast igenom. All lagens förbannelse, alla dess hotelser och straff för synden samlas på honom, så att han också blev en förbannelse för oss; men förlossade också därmed oss ifrån lagens förbannelse, så att vi skulle ärva välsignelsen. För dej varder man sej glädjande; ty du sönderbröt våra bördors ok, våra skuldrors ris och våra plågares stav.

Slutligen kom också döden, som är syndens lön, och angrep och dödade det eviga livet, men blev så själv uppsvulgen i segern — och så nedlade han "honom, som hade döden i våld, d. ä. djävulen, och gjorde oss  fria, som i allt vårt leverne måste vara trälar genom dödens räddhåga".

Detta är nu vår påskfröjd, och detta är vår segersång: "Döden är uppsvulgen i segern; du död, var är din udd? Du helvete, var är din seger? Gud vare tack, som har givit oss segern genom vår Herre Jesus Kristus."

Nu må vi väl jubla, fira påsk med fröjd,
stiga ska vår lovsång upp i himlens höjd.
Ty vårt påskalamm är Herren Jesus Krist -
ära vare honom både först och sist!


Katekesfråga 196: Vad ber vi alltså om i fjärde bönen?

Glad pingst!

Påsk- och pingstvänner!

En välsignad och glad pingsthelg önskas er allesammans!




1. Nu är det pingst. I vårdräkt skön
står lunden doftande och grön,
och tusen fåglar sjunger glatt
i trädens kronor dag och natt.

2. Med nyfödd skönhet, kraft och hopp
naturens liv har vaknat opp.
I solskensbad sej marken ställt
och blommor smyckar skog och fält.

3. Men säg, min själ, har du väl fått
i pingstens glädje del och lott?
Kan du med glada lovsångsljud
för Andens gåva tacka Gud?

4. Har du med nåden blivit nöjd
och så fått smaka Andens fröjd?
Ja, är du löst ur syndens garn,
ett fritt, ett levande Guds barn?

5. Nu är det pingst, nu är det tid
att få Guds Ande, ljus och frid.
Guds Ande, fräls oss, du som kan,

och lär oss älska rent varann.

 

Katekesfråga 195: Varför är det då nödvändigt att be om vårt dagliga bröd?

Nu blir vi alla pingstvänner!

Så här skrev jag på Fb igår när jag just tagit ovanstående bild: 

Nu blir även efs-arna pingstvänner! Pingstliljan blommar utanför efs-bönhuset i Njutånger, där barnkören just haft sin våravslutning. En glad och god pingsthelg tillönskas oss allesammans! "Helige Ande, låt nu ske undret som väcker oss alla." (SvPs 161)

Katekesfråga 39: Hur visar en människa förakt för predikan och Guds ord?

Glad Pingst!

Påsk- och pingstvänner!



Alt. koral:


1. Du som går ut från vår levande Gud,
andarnas Ande, du höga,
mänskor med hån mot Guds enfödde Son
stridande står för ditt öga.
Stanna av nåd ändå hos oss här,
skingra vårt mörker, din väg oss lär! 

2. Tungor av eld och en fröjd oförställd
ge dem du smörjer och sänder!
Ordet vi får i apostlarnas spår
följe dem vart de sej vänder,
så att dess saliga bud man hör
var än en människofot sej rör! 

3. Glädje och ljus med dem tänd i vart hus,
blomstra låt öknarna åter!
Ande så god, ge åt svagheten mod,
tröst åt de många som gråter!
Med evangeliets milda röst
medkänsla väck i varenda bröst.

4. Skin dagen lång som en morgon med sång,
morgon i maj när det grönskar!
Frukt med din saft give håglösa kraft,
så de Guds nåd alla önskar!
Toner så djupa i stilla kväll
röre ett hjärta så hårt som fjäll! 

5. Pingstdopets nåd enligt frälsningens råd
alla ånyo må föda!
Tal eller skrift om vår Herres bedrift
blomstre som rosorna röda!   
Livsträdet växer av Jesu blod,
låt alla smaka att Gud är god!    

Glad Pingst!

Påsk- och pingstvänner!




1. I all sin glans nu solen strålar,
och livets ljus Guds kärlek målar.
Nu pingstens liljor fått sin tid,
och sommar nalkas ljus och blid.
Oss mer än änglars röst bär bud
om gyllne skörd från livets Gud.

2. När sommarnatten svalka bjuder,
i lunden näktergalen ljuder.
I Guds beskydd vi har vårt bo
och vilar där i fred och ro,
i ljuvlig dröm om paradis,
och vaknar till vår Herrens pris.

3. Som vinden fläktar blad och grenar,
med jorden himlen sig förenar.
Nu paradiset öppet står,
och vi dess ljuvhet smaka får.
I bäcken porlar livets flod.
Den ger oss glädje och nytt mod.

4. Guds Ande, som sig ned har svingat,
har denna gåva till oss bringat,
ej av sig själv, men – oss till tröst,
i kärlek och med sannings röst –
av Jesus Krist som till oss kom
och som till himlen vände om.

5. Så vakna upp i mänskors boning,
och tacka den som skänkt försoning!
Församlas, alla tungomål,
i jubelsångens offerskål!
Stäm in omkring vår Herrens bord
i Guds församlings hyllningsord!

6. Se, tungorna av Anden glöder,
och judar, hedningar blir bröder!
I Jesusnamnets offerskål
förenas alla modersmål.
I evighet höjs lovets ljud
i Jesu namn från oss till Gud.

7. Vår Gud och Fader utan like!
Snart blommar rosen i ditt rike.
För hjärtat som vi åt dig gett
du himlens rike oss berett.
Som solar små i evighet
vi strålar i din härlighet.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843 (60 år), David Termén 2004 (67 år), publ. med tillstånd
Musik: Henrik Rung 1859 (52 år)

H Rung:

Glad Pingst!

Påsk- och pingstvänner!




Här kan du läsa en klassisk pingstdagspredikan av väckelseprästen Lars Linderot (1761-1811).
Här finns det pingstpsalmer, både äldre och nyare, som räcker även under Annandagen.

Glad pingst!

Påskvänner!

Idag är vi väl alla pingstvänner också? Imorgon firas Annandag Pingst i Njutångers kyrka klockan 11 - på initiativ av EFS-aren Sigrid. Bra tycker jag och föreningen Annandagarnas Vänner.

(Visst - somliga måste jobba klockan 11 imorgon, men det gällde även klockan 11 idag och klockan 18 imorgon, då många lagt sina kvarvarande annandagpingst-gudstjänster. Och för våra vänner flyktingarna på Njutångersgården passar klockan 11 bättre - de äter middag klockan 18 nämligen).

Lyssna nu till Grundtvigs härliga pingstpsalm (en av hans många!) och se David Terméns härliga översättning nedanför (publicerad på nätet med tillstånd):

I all sin glans nu solen strålar,
och livets ljus Guds kärlek målar.
Nu pingstens liljor fått sin tid,
och sommar nalkas ljus och blid.
Oss mer än änglars röst bär bud
om gyllne skörd från livets Gud.

När sommarnatten svalka bjuder,
i lunden näktergalen ljuder.
I Guds beskydd vi har vårt bo
och vilar där i fred och ro,
i ljuvlig dröm om paradis,
och vaknar till vår Herrens pris.

Som vinden fläktar blad och grenar,
med jorden himlen sig förenar.
Nu paradiset öppet står,
och vi dess ljuvhet smaka får.
I bäcken porlar livets flod.
Den ger oss glädje och nytt mod.

Guds Ande, som sig ned har svingat,
har denna gåva till oss bringat,
ej av sig själv, men – oss till tröst,
i kärlek och med sannings röst –
av Jesus Krist som till oss kom
och som till himlen vände om.

Så vakna upp i mänskors boning,
och tacka den som skänkt försoning!
Församlas, alla tungomål,
i jubelsångens offerskål!
Stäm in omkring vår Herrens bord
i Guds församlings hyllningsord!

Se, tungorna av Anden glöder,
och judar, hedningar, blir bröder!
I Jesusnamnets offerskål
förenas alla modersmål.
I evighet höjs lovets ljud
i Jesu namn från oss till Gud.

Vår Gud och Fader utan like!
Snart blommar rosen i ditt rike.
För hjärtat som vi åt dig gett
du himlens rike oss berett.
Som solar små i evighet
vi strålar i din härlighet.

Glad pingst!

Påsk- och pingstvänner!

Ni fortsätter väl fira? Annandagens vänner låter meddela att här i sydvästra Hälsingland firas annandagsgudstjänst i såväl S:t Olofs kapell i Edsbyn (med prosten Sandström) som i Nordsjö kapell i Arbrå (med komminister Berg). Ni som är lite heligt "subversiva" hittar säkert någon annandagsgudstjänst inom några mil från där ni bor. Uppmuntra de församlingar som håller ut genom att dela pingstgemenskapen ännu en dag!

Fram till 1772 firade vi ju även tredje- och fjärdedag pingst, och hovpredikanten m.m. Anders Nohrborg skrev en verkligt fin predikan för Fjärdedag pingst i sin postilla "Den fallna människans salighetsordning". Han dog 1772 vid 42 års ålder, så han slapp uppleva "stora helgdöden". Och den lilla helgdöd som berövade oss Annandag Pingst som röd dag i almanackan kan i varje fall inte hindra någon från att förrätta sin husandakt eller besöka de kvällsgudstjänster som fortfarande anordnas. (Komminister Lindahl i Hertsön, Luleå, har på sin blogg kungjort att också Annandag Pingst, kyrkans "internationaldag", firas i Hertsökyrkan; även han kan sålunda räknas in bland Annandagens vänner).

Glad pingst - och fortsatt glad påsk! Inom romersk-katolska kyrkan räknas pingsten som en del av påsken - och med all rätt. Petrus´ pingstpredikan är ju - som alla goda predikningar - en verklig påskpredikan. Med pingstens Ande får vi fira påsk året om, och i all synnerhet varje söndag, Kristi uppståndelses dag. Som också var den första skapelsedagen - och blev den kristna Kyrkans födelsedag.

Från himlen faller tungor av eld
som bärs av Andens vind över världen...

Glad pingst!

Påsk- och pingstvänner!

Glad pingst!

... och EFS böneperiod fortsätter...

Sjung högt, Guds folk, han håller ord!
Nu är det åter pingst på jord.
Guds Ande med Guds välbehag,
han kommer till oss än i dag.

Glad Pingst!

Påsk- och pingstvänner!

Från oss alla till er alla: En riktigt glad och underbar pingst.

Kan inte låta bli att citera gamle Krummacher direkt den här gången (EFS:s förlagsexpedition gav som regel inte ut vilket strunt som helst):

O vilken härlig och betydelsefull högtid pingsten är! Smycka den med kransar och hälsa den med jublande lovsånger! Den är ju föreningsfesten mellan himmel och jord, trolovningsfesten mellan Gud och den försonade mänskligheten, den nytestamentliga kyrkans födelsedagsfest, insamlingsfesten, då förstlingskärvarna efter Kristi blodiga utsäde insbärgades. 

Vad vore alla vår kyrkas övriga fester denna förutan? Budbärare vore de, som prisade välgärningar vi inte visste hur vi skulle få del av; härolder, som inbjöde oss till högtidssalar vi inte kunde finna ingången till. 

Pingsten skänker oss åtnjutandet av de härligheter, som de övriga högtiderna lyfter täckelset ifrån. Pingsten så att säga för till oss den munskänk, som pressar Kristi förtjänsts himmelska druva i vår bägare och räcker oss den såsom hälsodryck.

Från himlen faller tungor av eld

som bärs av Andens vind över världen.

De blinda får syn, de döda liv,

de stumma får röst och ord och sånger.

O Gud, du andas över vår jord,

djupt i vårt inre skälver ljuset,

skapandets Ande.

Inför Bönsöndagen och Pingst

Påskvänner!

Det våras! Det har inte varit så sommarvarmt som den 1 maj under de följande veckorna, men ändå har trädens grönska djupnat och badvattnet värmts upp med i genomsnitt en halv grad om dagen.

EFS-gruppen i Bollnäs har möte hos Mary den 31 maj, alltså på självaste pingstdagen. Jag vill gärna påminna om de helger vi har kvar nu i maj och anbefalla dem till intensivt firande!

Bönsöndagen på söndag bör väl få präglas av bön, både då och i föreberedelserna, både i läsningar och psalmer.

Kristi Himmelsfärds dag är ju en verklig festdag, vars gökottor gärna kan få ett ytterligare uppsving (fantastiskt att säsongen för friluftsgudstjänster har börjat (ursäkta alla skotergudstjänstdeltagare ;o))!

Söndagen före Pingst är en härlig beredelsehelg, som också borde få präglas av bön - om den helige Anden (jämför hur lärjungarna och Jesus mor förberedde den första pingsten).

Pingstdagen borde få vara den klang- och jubeldag den är - och den "internationaldag" den är. Sjung gärna sånger och psalmer på olika språk den här dagen - i varje fall på fler språk än svenskan och engelskan. Lite tyska, franska, spanska, hebreiska och swahili skulle oxå sitta bra, tycker jag ;o). Vi får väl se vad vi sjunger när EFS-föreningen i Bollnäs träffas hos Mary på eftermiddagen.

Och så har vi då Annandag Pingst (jo jag vet att den ligger i juni). Firar vi svarta almanacksdagar som Skärstorsdag och Julafton kan vi väl också fira Askonsdag och Annandag Pingst? En kvällsgudstjänst på måndag den 1 juni skulle verkligen förstärka Pingstens kyrkhelgskaraktär - och även vara lite positivt uppkäftigt ;).

Som sol om våren stiger
i makt mot himlens höjd
och all naturen viger
till livets nya fröjd,
i själens riken Anden
går fram med vårens bud:
nu brister alla banden,
nu skapar livets Gud.

Glad Pingst!

Påskvänner!

Vill önska er en Glad Pingst! (Ja, för vi är väl pingstvänner också? ;o).

Gud, när du andas över vår jord
förnyas den, dess ansikte lyser.
Då gläder sej alla markens djur
och källorna rinner upp bland bergen.
O Gud, du andas över vår jord.
Djupt i vårt inre skälver ljuset,
skapandets Ande.

(Svenska Psalmboken 476 - när sjöng vi DEN senast?

Välkommen, pingstens kära dag!
Nu känner vi Guds andetag.
Nu vaknar livet av hans ord.
Det grönskar ur den mörka jord.

(Elias Blix, nummer 261:4 i http://sionstoner.blogspot.com/2008/03/pingst.html).