Ska man polisanmälas för att 15-åringar får se hur en abort går till?

Påskvänner!

Jag tror jag dör... nä men nästan. Det kan inte vara sant! Den finländske prästen Halvar Sandell, som alls inte tvingat men låtit de konfirmander som ville få se en abortfilm från MänniskoRätt för Oföddas hemsida (på sin laptop), har nu polisanmälts av en beskäftig förälder och politiker.

Nåja, polisanmäld kan ju vem som helst bli - av kreti och pleti. Men Sandell blir, hör och häpna, verkligen föremål för en förundersökning!!!

OBS - nu handlar det alltså inte längre vad som är lämpligt att 5-åringar ska få se - nu handlar det om vad vi måste skydda 14-15-åringar ifrån! Sådana som får eller alldeles snart får se vilka vuxenfilmer som helst och som förmodligen - många av dem - redan sett mer blod och våld än deras föräldrar någonsin kan föreställa sej. Och det handlade inte om en påtvungen visning på storbildskärm, det handlade om att konfirmandprästen visade filmen för några intresserade ungdomar på sin bärbara dator!

Intresserade 14-15-åringar - som åtminstone i Sverige får göra abort utan sina föräldrars vetskap - ska alltså skyddas från att se hur en (åtminstone i Sverige) laglig abort går till! Det ska vara lagligt att utföra en relativt sen abort på en person i denna ålder men olagligt att visa hur denna abort kan gå till? Det blir ju ännu mer absurt om man tänker på att aborter ofta framställs som ett relativt okomplicerat ingrepp som ingen ska behöva känna skuld över (varken förälder eller läkare), ungefär som när man opererar bort en cellklump vilken som helst. Hur kan det i så fall vara så farligt att visa?

För att återgå till förra blogginlägget: Jag erkänner gärna, liksom Mats Selander och Stefan Gustavsson gjort, att pingstkyrkan i Jönköping gör ett fint arbete för oplanerat gravida mödrar genom t.ex. Singoalla-arbetet. Liksom att Pelle Hörnmark den 16 december i fjol tog upp abortfrågan på ett vad jag kan förstå gott och riktigt sätt. Men det hjälps inte, Mats Selander har rätt i att attityden blir på alltför försiktig om församlingens mottagning (enligt Jönköpings-Posten) "är öppen för alla ensamstående kvinnor som beslutat sig för att gå vidare i sin graviditet", medan "de som står i bryderi och som ser abort som ett alternativ hänvisas till andra stödgivare, exempelvis den offentligt drivna kvinnohälsan eller kyrkornas själavård.”

Men ett sådant här stödarbete måste väl i all sin dar också få innebära att man försöker påverka "dem som står i bryderi" och inte bara hänvisar dem vidare? Det kan väl inte bara handla om att stödja dem som redan gjort ett val, det måste väl också handla om att påverka själva valet? Och där - jag kommer inte ifrån det - har MRO:s bildvisningar på fysiska och virtuella torg en roll att spela, i kombination med "Livlinor" och "Singoallor".

Jag kommer inte ifrån det, även om man absolut kan och bör diskutera hur och i vilka sammanhang dessa förfärliga men alldeles ofrånkomligt väckande bilder bäst ska presenteras.

Jag vill också säga att jag inte alls vet vilken lagstiftning MRO och Mats Selander vill ha; själv vill jag INTE ha ett generellt abortförbud á la Nicaragua utan är öppen för viss konsekvensetisk diskussion. Men oavsett lagstiftning måste attitydarbetet gå ut på att få ner aborttalen, inte bara "de ofrivilliga graviditeterna" (då öppnar man ju för abort som ett av sätten att reducera dessa). Med hjälp av BÅDE information om vad en abort är (om än den skulle kallas skräckpropaganda) och stöd och hjälp av alla de slag (även ekonomisk). Låt oss lära av Norge! (Där märkligt nog inte som i Danmark och Sverige nästan 100% av alla som ser att deras foster har Downs syndrom också låter avliva det - där alltså många norskor gör en "Sarah Palin").

Ära vare dej, o Gud, som är stor,
att du kommer hit som vår lille bror!
Ja, du kommer hit, du vill vara här,
så blir du ett barn som Maria bär.