Så här på Missionsdagsafton kan man ju undra hur vi i Efs firar imorgon? Har Heliga Trefaldighets dag ("pingstens oktav") som för 40 år sedan blev den nya Missionsdagen (med både missionsbefallningen och annat) fått den ställning i vårt kyrkoår och i Efs som den förtjänar?
Särskilda sånger med missionsmotiv (ofta från Norge) kan man hitta här!
Välkomna till gudstjänst i alla fall - "i Faderns, Sonens och den helige Andes namn"!
Är det bara jag som får varma rysningar (om det nu går) ända in i märgen när jag hör Inger Heinerborg och Ingamay Hörnberg sjunga psalmer med makt och myndighet (och icke som våra skriftlärde)? De sjunger ju bara vanliga gamla koraler, rakt upp och ner utan minsta utsmyckning eller "rytmisering", långsamt och med betoning på varje ord. Hur kan det vara så starkt och så vackert? Är det bara jag som är lite gammaldags eller vad är det? Orden talar. Ordet talar. Tack Inger och Ingamay. Tack helige Ande.
Lyssna gärna och reflektera inför heliga Trefaldighets dag (hyllningen av Mao är väl kanske lite oväntad, men det är ju 80-tal och man förstår poängen):
Tredjedag Pingst fick jag fira med andakt på äldreboendet Edsbacka. Idag firar vi Fjärdedag Pingst med morgonbön kl 9 i Iggesunds kyrka. Glad fortsättning på pingsten!
Glad Tredjedag Pingst! Enligt min psalmvalslista från 1697 ska följande då rätt nyskrivna psalm (från 1691) sjungas denna helgdag, till hovkapellmästare von Dübens fina melodi (ursprungligen till texten "Stäm nu upp, ni sångarinnor"): Utjämnad koral, i koralböckerna 1820-1986:
1. Jesus är min vän den bäste, vilkens like ingen är. Skulle jag då som de flesta överge den vännen här? Ingen ska mej kunna skilja ifrån den mej har så kär. Vad han vill, det ska jag vilja alltid här och evigt där. 2. Domen, döden för mej led han, ingen ska fördöma mej. Hos sin Fader för mej ber han, aldrig ska han glömma mej. Vem är då som vill anklaga den som Jesus utvalt har? Vem kan ifrån honom draga den han tagit i försvar? 3. Jag är viss och därpå litar: varken fara eller nöd ska mej från min Jesus slita, inte liv och inte död. Inga andemakters vilja, fjärran eller nu och här, ska mej från Guds kärlek skilja som i Jesus Kristus är.
Efs-konferensen i Umeå fortsätter även om jag åker hem till Hälsingland för att spela på ert dop. Roligt att Elisabeth Sandlund valdes in i riksstyrelsen och att Efs efter livlig debatt beslöt att åter starta en predikantutbildning (så snart det är möjligt).
På lediga stunder fullbordade jag under konferensen en ny svensk version av S:t Franciskus Solsång (Olov Hartmans finns ju som SvPs 23 till en tysk koral från 1623, 400 år i år, alltså ganska precis hälften så gammal som den ursprungliga texten). Jag lånade Joël Blomqvists 1800-talskoral till min version:
1. Högste allsmäktige,
allgode Herre,
din är all härlighet,
ära och makt.
Din är välsignelsen,
din är all lovsång,
du ska allena
prisas av oss.
Ingen av alla
oss andra är värdig
att ens få nämna
ditt dyrbara namn.
2. Du vare lovad,
Herre, vår Herre,
lovad för hela
din skapade värld,
särskilt för broder
Sol i det höga,
som under dagen
skänker oss ljus.
Vacker han är i sin
väldiga strålglans,
vittnar, du allra
Högste, om dej.
3. Du vare lovad,
Herre, vår Herre,
för syster Måne,
stjärnornas krans.
Du har ju gjort dem
lysande sköna,
gärna de strålar,
visar oss väg.
Ännu om natten
är du vårt ledljus,
ännu om natten
varar din nåd.
4. Du vare lovad,
Herre, vår Herre,
för broder Vind och
luften du gjort,
tack för att vi får
leva och andas,
tack för den klara
himmelens glans,
tack för all väderlek,
regn liksom solsken,
årstiders växling,
sådd som blir skörd.
5. Du vare lovad,
Herre, vår Herre,
för syster Vatten,
källa till liv,
tack för den kraft hon
än får att sprida,
ödmjuk men mäktig,
kysk, ja, men djärv,
kommer med bud om
växt och om rening,
stor är den nytta och
glädje hon ger.
6. Du vare lovad,
Herre, vår Herre,
för broder Eld med
värme och ljus.
Mitt i vårt mörker
tänder han hoppet,
för oss tillsammans
morgon och kväll.
Ännu i natten
brinner hans låga,
skön är han, lekfull,
härlig och stark.
7. Du vare lovad,
Herre, vår Herre,
för moder Jord som
föder och bär,
hon som nu alstrar
alla slags frukter,
färgrika blomster,
örter och gräs.
Bruka, bevara
är nu vårt uppdrag,
av jord vi kommit,
jord ska vi bli.
8. Du vare lovad,
Herre, vår Herre,
för alla dem som
av kärlek till dej
villigt och helt
förlåter varandra,
tåligt sitt kors och
lidande bär.
Saliga de som
går i din frid, Gud,
du ger dem livets
krona till sist.
9. Du vare lovad,
Herre, vår Herre,
för den lekamliga
Döden, som är
allas vår syster
som ingen kan undfly,
ve dem som dör i
dödssynd till slut!
Saliga de som i tro
möter döden,
dem kan den andra
döden ej nå.
10. Du vare lovad,
Herre, vår Herre,
härligt ditt namn över
hela vår jord!
Lova och prisa,
välsigna vår Herre,
tacka och tjäna
kungarnas Kung!
Gör det i ödmjukhet,
lär den av honom,
honom som ödmjukt
tjänade oss.
En mer tidsenlig melodi (1100-tal) är denna till Veni veni Immanuel. Den kräver vissa rytmiska (eller orytmiska) anpassningar, men fungerar sedan riktigt bra även till min version av Solsången!
När du nu har tagit emot sakramentet, så gå och öva din tro! Här tjänar dig sakramentet till gagn, så att du kan säga: "Här har jag uppenbarligen ordet att mina synder är mig förlåtna; därtill har jag också tagit emot det uppenbara tecknet i min mun; det kan jag betyga, liksom jag också bekänt det offentligt för djävulen och för hela världen." När döden och det onda samvetet anfaller dig, så kan du stödja dig på det och trotsa djävulen och synden och på så sätt stärka din tro. Ditt samvete blir frimodigt inför Gud, och så blir du förbättrad dag från dag, då du däremot annars förbleve kall och död och alltmera oskicklig, ju längre du avhölle dig från sakramentet.
Men det andra som följer av det förstnämnda eller tron är den kristliga kärleken, som man också ska ge väl akt på. Ty vi är skyldiga att låta sakramentets nytta och frukt bli synlig och att kunna bevisa att vi tagit emot det till gagn. Frukten är att vi, så att säga, låter äta och dricka oss, liksom vi ätit och druckit Kristi kropp och blod, och säger till vår nästa: Tag, ät och drick!
Och det må ingalunda vara ett skämt, utan det må vara allvar att du ger och offrar dig med hela ditt liv. Just så som Kristus i dessa ord har givit sig åt dig med allt vad han är, liksom skulle han säga: "Här är jag själv, utgiven för dig, den skatten skänker jag dig; vad jag har, det ska du också ha; ska du lida brist så ska jag det också; här har du min rättfärdighet, mitt liv och min salighet, så att varken synd eller död, helvete eller all olycka ska övermanna dig; så länge jag är rättfärdig och lever, ska du också vara from och leva."
(Det hade varit coolt att få sjunga den här underbara nattvardspsalmen av Luther, SvPs400, i något Efs-sammanhang - gäller även SvPs387 - eftersom jag hittills bara fått sjunga den i mer högkyrkliga sammanhang).
Så är efter Bönsöndagshelgen kan vi ju komma ihåg att femdagarsveckan som började i lördags kväll (Bönsöndagen-Kristi Himmelsfärds dag) kallats "böneveckan" långt innan 18-25 januari utlystes som en sådan, och att tiden mellan Kristi Himmelsfärdsdag och Pingstdagen också betraktats som en (längre) bönevecka, den s k Pingstnovenan. En två veckors särskild böneperiod fram till pingst, alltså, med ekumenisk och historisk förankring!
Som Efs-are och lutheraner vet vi förstås att det är "adiafora", en frivillig sak, vilka bönetider vi kommer överens om, men att bön är viktig menar ju även vi. Så varför inte prova den här gamla traditionen? Även för att förstärka ett miljö- och klimatengagemang som ju ibland brustit även i de frommaste och mest "medvetna" kretsar. (Det här var en bra och aktuell ledarartikel i Världen idag!). Vi ber nu inte bara för vår utan hela världens matförsörjning.
Måndag-onsdag till veckan kallades i varje fall traditionellt "gångedagarna i böneveckan" och behölls även efter reformationen. Traditionell medeltida sed påbjöd att man sjungande och bedjande gick runt markerna med ett kors, välsignande markerna, jordbruksarbetarna och årets skörd. Och åtminstone de två första gångedagarna var fram till Stora helgdöden 1772 s k "halvhelgdagar" med (enligt kyrkolagen 1686) gudstjänster i kyrkorna kl 8 (med bön särskilt för årets gröda) och sedan arbete på åker och äng enligt devisen "Ora et labora". Texter och psalmförslag för dessa dagar fanns i karolinska psalmboken från 1695.
Måndagen i "böneveckan" kallas i 1628 års evangeliebok "Den första bönedagen". Dagens bön är följande:
Vi beder dej, allsmäktige Gud, käre himmelske Fader, att du förlänar oss en fast tro på dig och din Son Jesus Kristus, ett oförskräckt hopp på din barmhärtighet i all vår nöd och motgång, och en grundlig kärlek till vår nästa. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre. Amen. Epistel Jakob 5:16-20. Evangelium Lukas 11:5-13 (samma som andra årgångens evangelium på Bönsöndagen, som vi firar imorgon). Föreslagna psalmer är Vår Fader som i himlen är, O Fader vår barmhärtig god och På dig o Herre käre.
Tisdagen i "böneveckan" kallas "Den andra bönedagen". Den har samma kollektbön som den första, men episteltexten är från Jeremia (!) 14:7-9 och evangeliet från Lukas 18:1-8. Föreslagna psalmer är t ex domarpsalmen I Guds församling Herren Gud, Jag lyfter mina händer och Mitt hjärta, fröjda dig. Sedan står det (här med moderniserad svenska) om ett par närmast revolutionära psalmer: "Förutom de nu anförda bönepsalmerna kan också följande psalmer sjungas, helst hemma i husen": 325 Guds stränga bud och helga lag samt 82 O Gud som har i händer (båda skarpa psalmer om och för domare) och sedan nämner psalmvalslistan även psalmerna "Om årets fruktbarhet" som t ex nr 317 Den blomstertid nu kommer.
Här kommer vi förstås även att sjunga nyare psalmer som t ex "Nu är det morgon", "Måne och sol" och "Ur sky, ur luft och lunder". Vi ber ganska fritt under korta pauser. Av prästen Johan Marklund i Luleå har jag dessutom fått följande bön för "gångedagar" (ur svenska tidegärden) som jag tänker avsluta bönevandringarna med:
O Gud, som oavlåtligen ger oss allt vad vi till vår timliga näring behöver, förläna din välsignelse över årets gröda, ge god och tjänlig väderlek och gör våra hjärtan tacksamma för varje gåva som vi tar emot av din milda hand. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.
Idag kl 11 är det om Bibeläventyret på Efs i Njutånger. Katarinorna (S resp P) berättar och visar hur man med hjälp av detta material försöker göra Bibelns berättelser kända också i dagens skolor.
Passar på att återpublicera några "apostlavisor" som jag skrivit på Lars Åke Lundbergs melodi till "Sackeus var en publikan". Den första hette något liknande, "Matteus var en publikan", men sen blev det en även om Andreas och en om "apostlarnas apostel" Maria Magdalena. Och om "hedningarnas apostel" Paulus. Och om Tomas, Johannes och den mindre kände Bartolomaios.
Den som ansetts vara främst, S:t Petrus, har dock ännu inte fått någon, liksom inte heller den lika berömde Judas Iskariot. Men dessa finns publicerade (som ett litet bibeläventyr i sej):
ANDREAS HAR DU
KANSKE SETT
1. Andreas har du kanske sett?
Han fiskar i Gennesaret,
där Jakob och Johannes bor,
//: och Simon är hans egen bror ://
2. Men när Johannes Döparen
står fram, blir snart Andreas en
som följer honom vart han går,
//: som döps och lyssnar och förstår ://
3. En dag så pekar Döparen
på timmermannen, släktingen,
och ropar: ”Se Guds Lamm som är
//: det lamm som världens synder bär!” ://
4. Andreas fattar inget först,
men drabbas av en inre törst,
och med en vän så går han nu
//: och frågar Jesus: "Var bor du?" ://
5. "Följ med och se", får de till svar,
och hela dan de stannar kvar.
Andreas börjar ana då
//: att de Messias själv stött på ://
6. Det måste han berätta för
sin bror, så där som bröder gör.
Och Simon hakar gärna på,
//: till Jesus vill han genast gå ://
7. Sen fiskar de ihop igen,
men snart de kallas av sin vän
till mänskofiske på hans led:
//: de lämnar allt och följer med! ://
8. Och fast Andreas ju var först,
ska Simon Petrus jämt va´ störst.
Med Jakob och Johannes går
//: han allra främst i Jesus' spår ://
9. Andreas är rätt nöjd ändå,
han pratar mindre, ser ju så
ifall det är nån fler som han
//: nu fram till Jesus hjälpa kan ://
10. En liten pojkes fisk med bröd
får mätta tusentals i nöd.
När Jesus den i handen tar,
//: välsignas maten pojken har ://
11. När några glada greker ler
och om en träff med Jesus ber,
Andreas ordnar det förstås,
//: vad Jesus sa når också oss ://
12. Andreas blir en missionär,
kan vittna om vem Jesus är.
Apostel blir han, en av tolv,
på deras ord står Kyrkans golv.
13. Andreas dräptes på ett X,
men lärde Kyrkan: ”Gå och väx!”
Så på novembers sista dag,
//: vi minns Andreas, du och jag ://
BARTOLOMAIOS
VAR EN KARL
1. Bartolomaios var en karl,
som hade Tolomay till far.
I Kana fick han heta mer:
//: Natanael, Gud ger, Gud ger! ://
2. När han vid fikonträdet satt,
Filippos kom och påstod att
de nu Messias hade sett
//: i Jesus ifrån Nasaret! ://
3. "Men kan det komma nånting bra
från Nasaret?" Natanael sa.
Filippos honom övervann:
//: "Följ med och se det själv!" sa han ://
4. När Jesus såg Natanael,
han såg en rak och ärlig själ,
som snart sa övertygat lugn:
//: "Du är Guds Son och Israels kung!" ://
5. Vi lever ganska långt ifrån
Natanael Tolomayosson.
Men tolv apostlars vittnesbörd
//: gav också här en riklig skörd ://
JOHANNES
SEBEDAIOSSON
1. Johannes Sebedaiosson
var inte så långt hemifrån
och fiskade med storebror,
//: när Jesus genom bygden for ://
2. "Följ med mej!", sa han till de två,
två andra bröder likaså.
De fick nu var sin andel i
//: vår Herres mänskofiskeri ://
3. Snart hade fyra blivit tolv
som sändes två och två till folk.
Men Åskans söner tog till hot,
//: när vissa inte tog emot ://
4. "Vi ber väl att en blixt far ner
i folk som inte rum oss ger?"
Men strängt sa Jesus om sånt där:
//: "Ni vet inte vems barn ni är!" ://
5. Och mor Salome kom och bad
vår Herre göra henne glad
och ge åt pojkarna en plats
//: där ännu ingen mänska satts ://
6. "Men dricker ni den bägare
som jag ska dricka?" frågade
vår Herre bröderna som sa:
//: "Naturligtvis, det kan vi, ja!" ://
7. "Ni ska få dricka den", sa han
som liv åt oss med smärta vann.
"Men platsen vid min sida kan
//: min Fader ge, och bara han." ://
8. När Jesus fästes på det kors,
där han fick ge sitt liv för oss,
så var Johannes där och såg,
//: fick veta sen var graven låg ://
9. På påskdagsmorgonen han sprang
så fort att Petrus inte hann.
"Det är ju Herren!" skrek han sen
//: där Jesus stod vid sjön igen ://
10. Från pingst han främst med Petrus var,
men med Maria fanns han kvar.
Hans plikt mot henne, den var stor,
för Jesus sa ju: "Se din mor!"
11. Johannes evangelium
berör oss fast hans röst är stum.
Johannes uppenbarelse
//: bär bud till varje varelse ://
12. Så skickade han även brev,
visst läser vi de tre han skrev?
Och kärlekens apostel är
//: det namn den gamle bland oss bär ://
13. Förvisad först till Patmos´ ö,
han sen i Efesos fick dö.
På tredje juldan firas visst
//: vår fjärde ur-evangelist ://
MATTEUS VAR
EN PUBLIKAN
1. Matteus var en publikan, den allra smartaste i stan. Bland tullmän var han populär //: men annars utan vänner där :// 2. Matteus i Kafarnaum satt utanför sitt tjänsterum, när Jesus kom förbi och sa: //: "Matteus, följ mej nu ida´!" :// 3. Då steg Matteus genast upp, gick med i Jesus glada grupp. Han sa: "Jag ger en avskedsfest, //: där vem som vill får vara gäst!" :// 4. Men då sa fariséerna förargat till lärjungarna: "Hur kan er vän och Mästare //: alls gå på fest med syndare?" :// 5. Det hörde Jesus själv och sa: "De friska kallar inte jag. Men sjuka ska ha läkare, //: så klart jag tar mot syndare!" :// 6. "Gå genast bort och lär er tro det som står skrivet i Guds ord: 'Barmhärtighet vill jag få se, //: och inte offren ni vill ge!' ://
7. Johannes´ trogna la sej i:
"Säg, fastar inte ni som vi?"
"Nej, bröllopsgäster mera tar,
//: så länge brudgummen är kvar" :// 8. Matteus var en publikan, men följde Jesus bort från stan. Hans bok om det är inte dum: //: Matteus´ evangelium! ://
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!