torsdag 30 maj 2019

Efs årskonferens i Örnsköldsvik

Påskvänner!

Ett stort böneämne är helgens Efs-konferens i Övik, som Dagen berättar om. Det fina och viktiga temat för vår missionsorganisations årskonferens "Först måste evangeliet förkunnas för alla folk."

Jag kan tyvärr aldrig vara med på Efs-konferenserna längre - senast var jag med i Piteå - eftersom vår församling alltid har konfirmandlägren den helgen och eftersom jag fortfarande har förtroendet att få vara med som ledare. (I år far vi till Hållandsgården och Nidarosdomen).

Jag hittade tyvårr ingen "trailer" för konferensen. Men för sex år sedan när den också hölls i Övik sa dåvarande missionsföreståndaren så här, och den kallelsen känns fortfarande aktuell:



Katekesfråga 193: Vad menas med vårt dagliga bröd?

tisdag 28 maj 2019

Gångedag

Påskvänner!

Ni vet väl om att det är gångedag idag också? Igår gick jag och rekade längs Stråsjöleden mellan Enånger och Njutånger (och hittade murklor!!!) samt den blöta gångstigen på västra sidan Långtjärn med två broar över Sjöbyttebäcken.

Gångedagarna är dagarna mellan Bönsöndagen (Rogate) och Kristi Himmelsfärdsdag. Åtminstone måndagen och tisdagen. Även efter reformationen behölls seden att bedjande gå i procession runt åkrar och fält. Bön om god årsväxt, psalmer att sjunga - traditionen höll i ända fram till 1772, då de "avskaffades" tillsammans med apostladagar och tredje- och fjärdedagarna vid jul, påsk och pingst.

Upplysningstidens överhet tyckte väl att bön var slöseri med tid när man kunde hugga i på fälten istället. Annars är väl Ora et labora en bra devis både nu och då, och lite "gångedagar" skulle väl ligga i tiden nu egentligen? Både miljöaspekten och hälsoaspekten och evangelisationsaspekten talar för fler vandringar till gudstjänsten, fler pilgrimsvandringar, processioner och "gångedagar" ö h t.

Glad gångedag på er!

Katekesfråga 192: Hur gör Gud sin vilja rådande hos oss?

söndag 19 maj 2019

Ester del 2

Påskvänner!

Den här söndagen heter på latin Cantate, som betyder "sjung!" (Förra söndagen hette Jubilate=jubla, och nästa heter Rogate=bed!). Mycket uppbyggliga uppmaningar, alltså.

Och visst blir det mycket sång! I söndagens högmässa i Njutånger (där jag spelar) blir det psalmerna 470 (från Syrien), 406, 48 eller 43, 70, 690 och 153. Riktiga påskpsalmer i början och slutet, som ni ser. Sedan blir det Vårton i Iggesunds vita kyrka kl 17, med många fler sånger, bl a O vad världen nu är skön (med musik av Mozart) och Nu grönskar det i dalens famn (med musik av Bach).

Därefter - kl 19 eller när jag och Maggan är klara i kören - blir det bibelstudium "Ester del 2" på Efs-kyrkan. Liksom kroppen har många lemmar och ingen är onyttig (se 1 Kor. 11) har bibeln många böcker och "varje bok i Skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv." (2 Tim. 3:16). Liksom vi inte ska förakta någon kroppsdel, om än somliga tycks ringare, ska vi inte förakta någon bibelbok.

Knappt hade Esters bok etablerats i vår kyrkas högmässoläsningar förrän folk ville ta bort läsningen ur Ester från våra gudstjänster, se vänsterpartisten Eva Zetterbergs inlägg i Kyrkans Tidning. Hon ställde i och för sig bra och viktiga frågor, men jag tycker att Erik J Andersson gav bra svar.

Ikväll leder Sigrid Lundqvist bibelstudiet över Ester kap 5-10 (men läs hela boken om du inte redan gjort det). Luther var länge skeptisk till boken eftersom den ö h t inte nämner Gud, men hade den regelbundet lästs i våra kyrkor hade vi nog haft större motståndskraft mot den antisemitism som genom historien alltför ofta visat sitt fula tryne (också hos Luther).

Nu får min Ester-psalm (finns det någon fler?) gå i repris. Den skrevs egentligen för Fastlagssöndagen, men kan naturligtvis läsas - eller sjungas - även vid andra tillfällen:

Det finns stunder när man inte vill.
Det finns stunder när man bara önskar sej bort, 
när man knappt ens orkar finnas till, 
men när kärlek visar väg i vått och i torrt. 
//: Kanske var det för en sådan stund ://
kanske var det för en sådan stund 
som du föddes till världen? 

Drottning Ester våndades så svårt,
skulle hon nu för sitt folk få offra sitt liv? 
Hamans onda planer tog hon hårt,
ord från Mordokai var liksom skurna med kniv: 
//: "Kanske var det för en sådan stund ://
kanske var det för en sådan stund 
som du kröntes till drottning?" 

Herren Jesus kände också så, 
ville slippa, om det gick, all plåga och nöd. 
Smärtans väg, den valde han ändå, 
som Guds vetekorn han gav oss liv i sin död. 
//: För det var ju just för denna stund ://
för det var ju just för denna stund 
som han kom hit till världen. 

Det finns stunder när man inte vill, 
det finns stunder när man bara önskar sej bort, 
när man knappt ens orkar finnas till, 
men när kärlek visar väg i vått och i torrt. 
//: Kanske var det i en sådan stund ://
kanske var det i en sådan stund 
som du föddes till världen?

(Est. 4:14b, Joh. 12:27, 16:21).

Katekesfråga 191: Vad menas med vårt eget kött?

tisdag 14 maj 2019

Våra andliga fiender - och vänner

Påskvänner!

Jag länkar ännu en gång till katekesutvecklingen och dess klassiska svar på frågan om våra andliga fiender. Tillsammans med bibelorden och -exemplen blir det en viktig påminnelse för oss alla. Om djävulen, världen och vårt eget kött.

Men på vår, eller den nya människans, sida står alltid: Fadern, Sonen och den helige Ande. Om man så vill kan man också säga: Ordet och sakramenten. Tack gode Gud för det!

Lojalitetskonflikt

Påskvänner!

Igår blev det en typisk lojalitetskonflikt. Jag hade räknat med att kunna delta på Efs medlemsmöte i Njutånger, men ordföranden i Liberalerna Hudiksvall var (okänt för mig tills i förrgår) bortrest på kurs och jag blev på årsmötet i våras vald till - vice ordförande. Så då blev det Liberalerna medlemsmöte istället. Fast nog hade jag hellre varit på Efs.
Jag fick en uppgift från Efs medlemsmöte - att göra snyggare instruktioner till diskmaskinen på Brogården och laminera den nya lappen. Får väl försöka då :o). Men nog så viktigt är att städa färdigt Brogårdskyrkan. Halvgjort arbete är visserligen också arbete, men de som hyr kyrkan om 10 dagar vill nog att den ska vara riktigt, riktigt klar.


onsdag 8 maj 2019

13 miljoner upphittade

Påskvänner!

En nergrävd skattkista är tydligen upphittad på Efs centralt. Nu gäller det förstås att inte slå sig till ro. Tycker vi skickar de 13 miljonerna till yttre missionen direkt ("där de bäst behövs"), så att de inte ligger och skvalpar längre än nödvändigt och blir ett alibi för minskat givande.

Eller vad tycker ni? Jfr även svaret på katekesfrågan här nedan...

Katekesfråga 188: När råder Guds vilja hos oss?

tisdag 7 maj 2019

Wittenberg som pilgrimsmål en av historiens ironier

Påskvänner!

Precis som den här Dagen-artikeln framhåller har Wittenberg blivit ett "religiöst turistmål" - eller varför inte rakt på sak kalla staden ett pilgrimsmål? Vår familj besökte Wittenberg i fjol - "Aha, ett fandom!" utbrast vår då 15-åriga dotter efter att ha sett alla souvenirbutiker.

Vi bevistade högmässan i Marienkirche - där dock en annan predikstol än Luthers numera används, och där barnen klagade på att det tyska språket försvårade deras förståelse, helt i strid mot Luthers intentioner. Med vördnad betraktade vi Slottskyrkans port och Luthers (och Melanchtons) grav.

Förra veckan var jag på en tvådagars pilgrimsledarkurs i Kårböle. Och S:t Olofs-leden till Trondheim är verkligen fantastisk - i sommar ska jag leda pilgrimer en dagsetapp mellan Enånger och Njutånger. Men jag vet verkligen inte om S:t Olof som person var så mycket märkvärdigare än Martin Luther. Framför allt är det ju Kristus Konungen som ska stå i fokus - även på en pilgrimsvandring till "Nidaros".

Och ironin med en pilgrimsresa till Luthers grav är väl att bland det första som hände i det "lutherska" Sverige var att pilgrimsvandringar förbjöds.

Katekesfråga 187: Vad ber vi då om i den tredje bönen?

måndag 6 maj 2019

Rosenius och Luther gästbloggar

Påskvänner!

Ibland är C O Rosenius dagbetraktelse till stor del författad av M Luther. Detta gäller t ex dagens rannsakande betraktelse, där Rosenius efter ett tag lämnar över ordet till Luther, som får avsluta betraktelsen. (Jag har dessutom bifogat en angelägen bön på vers av Nils Frykman).

"Jag förmanar er, kära bröder: ta förmaningens ord till godo!" (Hebr. 13:22)

Så länge människan förblir en ödmjuk och hörsam lärjunge för Guds ord, så att hon vill höra och följa all Guds vilja och råd om vår salighet, så ska alltid den Helige Ande i henne fullborda sitt goda påbegynta verk och framdeles upptäcka, vad som ännu kan vara fördolt, och rätta det, som är orätt.

Men det tillstånd, som inte gärna låter hjälpa sej, inträder då, när människan rent av gör det till en grundsats att inte ta åt sej vad som innebär bestraffning och förmaning, utan gör ett visst urval ur Guds ord och vill inte höra eller akta på det som angriper köttet och synden.

Det är väl sant, att man bör bruka den urskillning, att man inte, på samma gång som man omfattar Kristus, även omfattar lagens förbannelse och dom i samvetet; ty dessa kommer aldrig tillsammans. Den som har Kristus, den som söker eller tror sin rättfärdighet endast i honom, den är fri från all lagens förbannelse och bör ständigt så hålla det, ty eljest gäckar och föraktar han Kristi blod och alla Guds löften.

Men detta gäller endast frågan om hur vi står inför Gud. Vad däremot vårt leverne här på jorden angår, kan vi aldrig få nog förmaningar, bestraffningar och uppmuntringar; och sådana bör vi då nödvändigt ta åt oss och i verk och gärning rätta oss därefter, såvida vi vill vara kristna.

Ty de, som jämte det sinnet att de vill vara fria till köttet och levernet, även gör till sin grundsats att för sej utvälja endast det ord, som lyder ljuvligt och väl, och sky det, som angriper och oroar dem i deras synder, varpå följer, att de är otåliga för den hälsosamma förmaningens ord, räknande det för en laglära, vilken de såsom troende bör undfly, och, otåliga för broderlig bestraffning och varning, vänder sej däremot att försvara sej och sin synd, men till äventyrs slå sej ned vid någon löslig, overksam och domnad andlig lärdomsbrunn, vid vilken man kan på en gång vara gudligare än allmännaste världen och tillika stå i ganska gott förstånd med världen och i vardagslivet vara henne lik — ty sådan religiositet finns också — de, som går den vägen, med dem är det alldeles förlorat, såvida inte något synnerligt Guds nådesunder sker. Ty de befäster sej oupphörligt genom den grundsats de fattat, att inte akta det ord som ville rätta dem; de skyr det enda medel, som skulle hjälpa dem, skyr hälsosam lärdom, skyr mödan av en grundligare prövning o.s.v.

Detta är den breda villoväg, som i alla tider fått ta emot många av dem, som lyckligen undvikit en annan avväg, nämligen att under lagen söka upprätta sin egen rättfärdighet — ja, många som verkligen hade kommit till trons liv, mycket mer då sådana, som aldrig varit rätteligen omvända.

Hur har inte apostlarna på sin tid varnat för dessa bägge avvägar! Hur starkt och högljutt klagar inte Luther över desamma:

"Se", säger han, "hur man nu överallt ställer sej så dåraktigt till evangelium, att jag nästan inte vet om jag ska predika mer eller ej. Jag hade för längesedan slutat, om jag inte visste att det också gått Kristus på samma sätt. För så snart man predikar att det inte beror på vårt leverne eller på våra gärningar, utan på Guds gåva, så vill ingen göra något gott, leva tuktigt eller vara lydig — förutom det, att man också säger att vi förbjuder goda gärningar! När man åter predikar om ett tuktigt och stilla leverne, så vill världen strax förlita sej på det och bygga en stege upp till himmelen av det. Detta kan då Gud inte tåla. Ett skändligt leverne duger inte; och ett ärbart leverne blir också till fall. Ja, de som endast ser på ett ärbart och vackert leverne, för dem vore det bättre att de vore skökor och bovar och låge i träcken. Och ändå vill Gud inte att vi ska föra ett ont leverne.

Hur ska vi då bete oss? Du måste se till att du förblir på medelvägen och viker varken till vänstra eller högra sidan, utan för ett stilla, vackert och fromt leverne för världen, men inte gör något väsen av det eller håller det för bättre, än om du  sover eller vakar, liksom jag därom inte säger: genom det vill jag förtjäna himmelen. Alltså ska allt ärbart och tuktigt leverne föras fritt, så att ingen säger: Jag vill för den eller den gärningens skull bli salig. Jag ville gärna ha sådana lärjungar, som väl förstode vad ett kristligt leverne är; men man finner dem ingenstädes lika sinnade. Ty en hop vill antingen vara för gudlös, eller allt för helig. Välan, vem än som kan fatta det, må fatta det; vi kan inte mer än skaffa det in i öronen; Gud måste hjälpa det in i hjärtat."

Rena mitt hjärta, helga mitt sinne,
slut mej, o Herre, i kärlekens famn.
Kärleksfull gör mej,
led mej och för mej,
så att i allt jag må ära ditt namn.

Katekesfråga 186: Var sker Guds vilja alltid och fullkomligt?

lördag 4 maj 2019

Herdesöndag på Efs

Påskvänner!

Imorgon på Herdesöndagen kl 11 är det gudstjänst på Efs i Njutånger. Mats Hylander spelar och Mats Sandström predikar och Sigrid Sundin-Lundqvist leder mötet (antar jag). Efter två dagars pilgrimsledarutbildning i Kårböle och dagens personalutflykt till Eckerö på Åland ska det bli skönt att "landa" på Efs igen. Alla välkomna! Och Gud välsigne dej var du än firar Herdesöndagen.

Söndagen har ett så vackert namn på latin: Misericordias Domini. Jag tror att det på svenska betyder Herrens barmhärtighet. Här talar kyrkoherde Pär Magnus Möller, min gamle granne på Laurentiistiftelsen, i en helgsmålsbön från Värnamo:



Katekesfråga 185: Sker inte Guds vilja vår bön förutan?

onsdag 1 maj 2019

Bunyans pilgrimspsalmer

Påskvänner!

Imorgon ska jag på en tvådagars pilgrimsledarutbildning i Kårböle upp mot gamla riksgränsen (Kårböle skans, ni vet). Samtidigt slår vädret om, "skön April" byts ut mot "fula Maj". Men som baptisten John Bunyan sjunger i sin mest berömda pilgrimspsalm, som bl a sjöngs på Margaret Thatchers begravning (se nedan): "Den som hos Gud ska stå i högtidskläder vill djärvt mot målet gå: Kom, vind och väder!" Nu är vi Efs-are kanske inte direkt vare sej baptister eller tories. Men visst kan vi känna igen, uppskatta och själva behöva gamla underbefälet, fängelsekunden och Kristens resa-författaren Bunyans frimodiga uppmaning?

 



 





1. Den som hos Gud ska stå
i högtidskläder
vill djärvt mot målet gå 
- kom, vind och väder! -
vill ej av motgång mer
sej låta helt slås ner,
nej, som en förmån ser
att vara pilgrim.

2. Vem som än hotar med
faror och hunger
stör mest sin egen fred:
pilgrimen sjunger,
slår inte till reträtt,
ej räds för ormens ätt,
nej, fröjdas åt sin rätt
att vara pilgrim.

3. Gud, som sänt Anden ut
att i oss brinna,
ger hoppet att till slut
himmelen vinna.
Den som har denna skatt
ej fruktar hån och skratt,
nej, önskar dag och natt
att vara pilgrim.

Bunyans mindre kända pilgrimspsalm lyder så här:



1. Skyhögt berget står,

smal och brant är vägen
som till krönet når,
tunga känns ju stegen.
Ändå vill jag opp
//: till det bergets topp ://

2. Inte blir jag trött

på att gå den stigen
som Guds trogna nött,
faror ideligen
kräver dristigt blod,
//: bön och offermod ://

3. Hellre lida nöd

under pilgrimsfärden
än en evig död
efter fröjd i världen.
Herre, rista in
//: det i själen min ://

Katekesfråga 184: Vad verkas därigenom att Guds rike kommer in i vårt hjärta?