Jesusmanifestationen igår var på många sätt en underbar tillställning. Ett stort tack till Lennart Möller & c:o! "De kommer från öst och väst"-känslan vid intågen i Kungsträdgården bestod från i fjol, och jesusorden på sina pinnar tålde verkligen att upprepas. I år var även Missionskyrkan med också officiellt - på Norrmalmstorg med missionsföreståndare Göran Zettergren och riksevangelist Gunnel Noreliusson - och i Gamla stan - där vi tillbringade de första timmarna - stod Hakon Långström med Göran Skytte på Stortorget och de romerska katolikerna med Anders Arborelius och Raniero Cantalamessa på Mynttorget. (Om torgen i övrigt, se Jesusmanifestationens hemsida).
Svenska kyrkan och/eller EFS var de facto också representerade (EFS t.o.m. med manifestationsgeneral ju och Svenska kyrkan med, förutom Hakon Långström då, en i tjänst varande kyrkoherde på Medborgarplatsen plus en massa vanliga deltagare, bl.a. jag och Åke Bonnier). Men de/vi hade inga "egna" torg - blir det kanske en tydligare satsning nästa år eller vill vi medvetet blanda upp oss mer med övriga samfund?
Bra idé att ersätta den ifjol oändligt långa predikan (en tolkad indonesier) vid samlingsgudstjänsten med flera kortare (7 minuters) bidrag. Göran Skytte talade om senapskornet och dess utveckling och tillämpade det särskilt på kristenheten i Sverige ("för Gud är ingenting omöjligt"), och Raniero Cantalamessa - påvens huspredikant tolkad av Hans Weichbrodt - talade om livet med Jesus som en natt som går mot evig dag ("natten är framskriden och dagen är nära"), medan livet utan Jesus är en dag som går mot evig natt. En syriansk präst eller biskop försökte lära oss Fader vår på arameiska - men visst hade den plötsligt blivit mycket längre; jag misstänker starkt att karln tjuvpredikade lite också ;o).
Övriga talare missade jag p.g.a. vistelse i barntält m.m. (Anders Arborelius t.ex., var det inte lite mycket med TVÅ katoliker?), men Bengt Johansson ledde förnämligt allsången i bl.a. "Det finns djup i Herrens godhet". Över huvud taget torde terassen norr om S:t Jakobs kyrka kunna rekommenderas för dem som vill följa Jesusmanifestationens huvudsamling lite "från läktaren" men ändå nära. Utsikten över folkhavet är fantastisk, och det är skönt med lite lummig grönska en solvarm dag som den här.
Sen skulle det behövas ett större barntält - om nu arrangörer och andra menade allvar med sin förhoppning att fler skulle komma det här året. Ett tält där inte bara tusch- och vattenfärgsmålande utan även uppbyggliga och lättillgängliga barnmötesprogrampunkter kunde äga rum. Eller där i varje fall tydlig annonsering om sådana fanns lätt tillgänglig. Nu upplevde vi precis som i fjol att det var jättesvårt att få någon klar bild av vad som skulle hända för barn och när. Och Kungsträdgårdens stora scen - där även barnkörsång fanns - ger ingen närhet och riktig kontakt med mindre barn. Dagens bästa barnmöte (för våra åldrar) var faktiskt livrustkammarens presentation av kungavagnar och kungarustningar. Tjejen sade: "Följ mig." (Joh. 1:43, bibelordet på barntältet). Och "Slå er ner här med mej." Och det blev riktigt spännande...
Jag säger som i fjol: det fanns säkert bra arrangemang även för förskolebarn som vi helt enkelt missade. Men varför annonseras/affischeras de så dåligt? Inte ens vid barntältet syns det vad som händer. Visst, på kvällen, när vi åkt, var det tydligen familjeafton i Kungsträdgården med hoppborg o.s.v. Men tillresande barn från landsorten skulle nog inte ha något emot att lite av detta fanns redan tidigare. (Ja, vi vore villiga att betala för det oxå). Och vill man nå stockholmarnas hjärtan, måste jesusmanifestationen vara barnvänlig redan på dagen. Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, tar emot mej, sa ju Jesus. Säga vad man vill om Livets ord, men betydelsen av barnens trivsel markeras verkligen på t.ex. Europakonferensen. Och EFS:s olika storsamlingar är också mycket barn- och familjemedvetna. Det här är ett endagsarr med begränsad budget o.s.v., men vill man samla många måste man tänka mer på det här, tycker jag.
Sen skulle det behövas ett större barntält - om nu arrangörer och andra menade allvar med sin förhoppning att fler skulle komma det här året. Ett tält där inte bara tusch- och vattenfärgsmålande utan även uppbyggliga och lättillgängliga barnmötesprogrampunkter kunde äga rum. Eller där i varje fall tydlig annonsering om sådana fanns lätt tillgänglig. Nu upplevde vi precis som i fjol att det var jättesvårt att få någon klar bild av vad som skulle hända för barn och när. Och Kungsträdgårdens stora scen - där även barnkörsång fanns - ger ingen närhet och riktig kontakt med mindre barn. Dagens bästa barnmöte (för våra åldrar) var faktiskt livrustkammarens presentation av kungavagnar och kungarustningar. Tjejen sade: "Följ mig." (Joh. 1:43, bibelordet på barntältet). Och "Slå er ner här med mej." Och det blev riktigt spännande...
Jag säger som i fjol: det fanns säkert bra arrangemang även för förskolebarn som vi helt enkelt missade. Men varför annonseras/affischeras de så dåligt? Inte ens vid barntältet syns det vad som händer. Visst, på kvällen, när vi åkt, var det tydligen familjeafton i Kungsträdgården med hoppborg o.s.v. Men tillresande barn från landsorten skulle nog inte ha något emot att lite av detta fanns redan tidigare. (Ja, vi vore villiga att betala för det oxå). Och vill man nå stockholmarnas hjärtan, måste jesusmanifestationen vara barnvänlig redan på dagen. Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, tar emot mej, sa ju Jesus. Säga vad man vill om Livets ord, men betydelsen av barnens trivsel markeras verkligen på t.ex. Europakonferensen. Och EFS:s olika storsamlingar är också mycket barn- och familjemedvetna. Det här är ett endagsarr med begränsad budget o.s.v., men vill man samla många måste man tänka mer på det här, tycker jag.
Du kallar oss, Kristus, att föra
din kärlek till barnen vi fått,
att kända och älskade göra
de vägar din Ande har gått.
Vårt arbete gör till ett redskap
för dig och din vilja med dem,
en ljus och en helig gemenskap
som hjälper oss alla nå hem.
Inlägg
