Karin Långström Vinge bekräftar det jag anade

Påskvänner!

Kan bara konstatera att skövdeprästen och kyrkomötesledamoten Karin Långström Vinge bekräftar det jag länge anat: att de talrika inbjudningarna till Jonas Gardell till Svenska kyrkans lokaler - och även en och annan frikyrkas - beror på att många präster i Svenska kyrkan delar Gardells teologi; de har ju undervisats i den under sin utbildning.

Men är inte Gardells kristologi sådan att den skulle ha fått Arius att blekna? (Hans flödande språk och bitvis viktiga påminnelser till trots?). Och vad har Svenska kyrkan en bekännelse till om den inte är i funktion? Är det så illa att det enda läronämnden reagerar på är högkyrklig ämbetssyn och baptistisk dopsyn och (misstänker jag) snart heteronormativ äktenskapssyn?

För inte nog med att Gardell bjuds in som förkunnare (det lär väl ändå vara mera tillfälligt): delar av Svenska kyrkans prästerskap och även biskop electus Koivunen Bylund tycks acceptera Gardells teologi som någon slags svenskkyrklig "mainstream"! Men den är ett nytt evangelium, av samma slag som Kay Pollaks och John Shelby Spongs. Ett evangelium där Jesus blodiga korsdöd och eventuella kroppsliga uppståndelse varken gör till eller från vad vår frälsning beträffar. Att Jesus är det offer, som sonar våra synder, och inte bara våra, utan hela världens - det får vi kanske inte höra om i Svenska kyrkan om 100 år?

Jesus för världen givit sitt liv
- öppnade ögon, Herre mig giv!
Mig att förlossa offrar han sig
då han på korset dör också för mig.