Adventskalender lucka 24: Nu hörs en fröjd av änglakor

Påsk- och julvänner! 

Här kommer nu den sista julpsalmen av Anders Carl Rutström. Till Kristi ära. "Ni är inte kallade till mitt, utan till Hans lov och pris", påminde den avsatte och landsförvisade prästen sina vänner och beundrare i ett brev från Hamburg till "Guds församling i Stockholm".

Ett tag bearbetade jag bort "änglakor" till "änglars kör" och ändrade sedan för rimmets skull följande rader till att "en glädje stor och rik, vi hör, / allt folk skall vederfaras." 

Men nu har jag återställt "änglakorna", d v s "änglakoren", och den som vill tänka på betande kor får väl göra det (jfr Karlfeldts dikt om julevangeliets författare som Oxen i Sjöga).

God jul! "Må helgen bli evinnerlig."

1. Nu hörs en fröjd av änglakor

för herdar uppenbaras!

De säger att en glädje stor

allt folk skall vederfaras,

ty mänskosläktets Frälsare

är född; kom, världen all, och se

Guds nåd hos oss förklaras!

2. Varenda mänskosjäl, kom hit,

ja, följ nu änglaskallet!

Kom, gör hos Frälsaren visit

i mörka åsnestallet!

Kom hit för att med lovets ljud

få hedra mänskosläktets Gud,

som botat syndafallet!

3. Kom hit och kyss den hand och fot,

man skall på korset spika,

det offer som skall göra bot

och oss med Gud förlika!

Själv både Gud och mänska sann,

i fattigt linne ligger han,

att alla göra rika.

4. Se här vår Gud, var inte rädd!

Gör lammet fåren skygga?

I vår natur han ligger klädd,

för att oss göra trygga.

Kom, låt oss nyttja var sin lott!

På detta ställe är oss gott

vår hydda evigt bygga!

5. Kom, hylla honom, världen all,

långt mer än andra kungar!

Kom, knäböj vid hans fotapall,

låt oss tillsammans sjunga,

så skallet utav lov och fröjd

må stiga upp till himlens höjd

från varje mänskotunga!

6. Lov ske dej, Gud och Mänskoson,

vår Gud av judastammen!

Dej kommer himlens nåd ifrån,

vi ber nu allesamman

en enda bön så innerlig:

låt helgen bli evinnerlig!

Bönhör oss, Jesus! Amen.

Adventskalender lucka 23: Lyssna, alla folk och släkter

Påsk- och julvänner!

Julsångaren Rutström från Luleå (300 år i år) kunde verkligen få till det. Hans rim var väl för roliga för Wallin och dennes psalmbok 1819, men just vid julen tycker jag att psalmerna gärna kan få vara lite gladare och t o m skojigare än annars. Som ängeln sa: "Se, jag bär bud till er om en stor glädje!"

Här kommer en favorit, som egentligen ska sjungas till samma koral som "Hela världen fröjdes Herran" men som jag tycker passar bra till samma melodi som den tyska julvisan "Morgen, Kinder, wird´s was geben":

1. Lyssna, alla folk och släkter,
tungomål och hedningar,
religioner, band och sekter,
hör nu på och redo var:
Herren över himlarna
är nu född till människa!

2. Han som skapat alla himlar,
världar och vad däri är,
vad för allas ögon vimlar,
Gud, vår Gud, är själv nu här:
Ordet har nu blivit kött,
sover i sin krubba sött.

3. Hjärtats barn ur jungfruns sköte,
både Gud och människa,
du med oss i dag stämt möte,
ära, lov, halleluja!
Allt vad mänska är som du
må bli dej till glädje nu!

Adventskalender lucka 22: Nu borde hela jorden

Påsk- och julvänner!

Julens sångare. Det var Rutström i allra högsta grad. Lika mycket som passionstidens i varje fall. Här följer hans, som jag tycker, gladaste och vackraste julsång. 

Jag har som vanligt bearbetat den något, men med nöje behållit ord som "tillförne" och "Symbolum". Kär sång har många melodier (har sett minst tre andra till just den här), men följande koral ("Nu vilar hela jorden") anges i alla fall till texten i Sions Nya Sånger.

1. Nu borde hela jorden
sej fröjda åt de orden
att Gud är människa
och oss till himlen leder.
Kom, visa honom heder:
lov, pris och tack, halleluja!

2. Kom, låt oss fira helgen!
Låt se ni hellre väljer
er själs än kroppens kost!
Med himlen får vi jubla,
men de i mörkrets kula
har ingen jul och ingen påsk.

3. Se nu den stora dagen
som folket under lagen
så länge väntat på!
Se Herren Gud och Lammet
i krubban och i dammet,
ja, kära du, se solen då!

4. Se solen från det höga!
Det blir som världen föga
tillförne sett en sol,
när härlighetens strålar
båd´ berg och dalar målar
med ljus och glans från nådens pol.

5. Nu templet kom till korta:
förbundets ark är borta
och flyttat till ett stall,
som nu är vigt till kyrka,
där vi får Herren dyrka
och böja knä med världen all. 

6. Blott det att Jesus gråter
och liksom barnen låter,
är nådens ord och skri!
Här får vi höra annat
än lagen som förbannat
och ljuder än från Sinai.

7. En röst som alla gläder,
ett sakta ljuvligt väder
för allas öron är.
Den munnen som med orden
har skapat hela jorden, 
nu diar hos Maria här.

8. Kom vänner allihopa!
Hör änglaskaran ropa
och båda evig fröjd!
Min Jesus, när jag tänker
på friden du oss skänker,
så blir jag både glad och nöjd.

9. Tänk, Skaparen är bliven
med kropp och själ omgiven,
liksom ett annat barn!
Den ingen kan omringa
nu låter sej betvinga
och lägges ner bland stoft och skarn.

10. Den änglarna tillbeder
och visar evig heder
för var sin höga lott,
den ingen makt kan rubba
är flyttad till en krubba -
så präktigt är hans dyra slott.

11. Av Isais rot är stammen,
där vi nu allesamman
får bli en fruktbar gren.
Han där vill införliva
den honom sej vill giva,
ja, pånyttföda var och en.

12. Så låt oss aldrig mera
blott gods och guld värdera,
men ständigt fira jul
och sjunga om monarken
som föddes där på marken
för oss bland åsnor i ett skjul.

13. Vår Gud har mänska blivit
för oss att mista livet,
det är vårt Symbolum.
Han är vår morgonstjärna
och Skriftens själva kärna,
ja, liv i Evangelium.

14. Den ene sjunge psalmer, 
den andre bäre palmer
och love himlens prins,
sen svare allesamman
med Hosianna, Amen,
tills jord och himmel sammanbinds!

Adventskalender lucka 17: Välsignade dag

Påskvänner!

Både 1757, när han sökte den lediga kyrkoherdetjänsten i Luleå, och 1772, när han låg och försmäktade i Stockholms slottshäkte, gick Anders Carl Rutströms tankar enligt samtidens vittnesbörd till barndomsbygden i norr. Men naturligtvis hände detta oftare än så. Bröllopsvisan Vallbarnens midsommarlek i Resilla bär spår av norrbottniska barndomssomrar bland djur och natur (notera särskilt "åkerbärens blod"!).  

Rutströms tre sommarpsalmer ger också åtminstone mej associationer till de ljusa sommarnätterna däruppe. Idag (se nederst!) kommer den första, som vanligt något bearbetad av mej själv, på det populära versmåttet till von Dalins visa Förblindade värld (en av de vanligaste melodihänvisningarna öht i både Sions Sånger och Sions Nya Sånger!). 

Olof von Dalin är berömd än idag som s k "minor classic" (vid sidan av de "major classics" som Bellman och Lenngren). Honom har litteraturhistorien värnat om. Rutström är i allmänhet bortglömd eller föraktad, fast han uppenbarligen var en av 1700-talets mest betydande, spridda och sjungna diktare (om än så klart i de flestas ögon överglänst av sin elev Bellman).

Men tillsammans med 1600-talsprästen Israel Kolmodin och hans Den blomstertid har 1700-talsprästen A C Rutström för många svenskar i gångna tider, inte minst i Fosterlandsstiftelsens barndom, givit älskade uttryck åt skapelseglädje och sommarkänsla. (Paul Gerhardts I denna ljuva sommartid var inte känd i Sverige förrän mot slutet av 1800-talet, då af Wirsén också skrev En vänlig grönska). 

Rutström togs aldrig in i psalmboken, även om Nathan Söderblom tydligen gjorde ett försök, men hans sånger gavs ju under ca 100 år ut i mängder av upplagor, ja. t o m så sent som 1923 och 1964!
 

1. Välsignade dag
och lustfyllda lag! 
Vi njuter den tid 
då eviga solen 
är jorden så blid 
att plantor kan få 
runt iskalla polen 
så grönskande stå! 

2. Vi gläds också åt 
den härliga låt, 
allt skönt tidsfördriv 
av fåglarnas kvitter, 
ack, lustiga liv! 
och allt som så väl 
i vattnena spritter 
upplivar vår själ. 

3. Se ängar och fält 
som Skaparn dem ställt! 
Du saliga folk, 
se skogen och gräsen, 
de är ju hans tolk. 
Han allting har gjort; 
beskåda vart väsen, 
se litet och stort! 

4. Vår herde, Guds Lamm,
du fostrat oss fram
ett frälsningens år,
så led nu till Saron
de hungrande får.
Vår överstepräst,
du känner, vår Aron,
vad passar oss bäst.

5. Min törstiga mun
vid frälsningens brunn
sin svalka nu har,
din rikedoms källa
allsintet bespar;
jag ser nu hur sällt
den vill övervälla
de blomstrande fält.

6. Kom, frisk eller sjuk
till frälsningens duk,
där sitter en man
att själar sej fästa,
hur mild är ej han!
Kom, bada dej här
i nådens Betesda,
just sådan du är.

7. Här går vår monark
i blomstrande mark!
Följ med dit han går,
han själv är ju vägen
för skingrade får.
Ack, skynda dej hit,
som svalan förlägen,
att få dej en bit!

8. Min Jesus, du vet
att föra på bet,
du känner ditt får,
vad dryck och vad föda
det ständigt åtrår,
vad svalkar vår mun,
den saften som flödar
ur frälsningens brunn.

9. Så stannar vi vid
din hydda i frid,
dej lyssnar vi på,
din ljuvliga pipa
begynner att gå;
ditt kraftiga ord
låt muntra och gripa
i hjärtat din hjord.

10. Gör, eviga fröjd,
din kyrka förnöjd,
vartendaste lamm
ledsaga på fältet
till salighet fram;
i vingarnas bo,
det sällaste tältet,
låt vara vår ro. 

11. Om den lovar Gud 
som inte har ljud, 
som tala ej kan, 
vad gör då ej bruden 
som älskar sin man? 
Lovsjunge nu den 
till bröllops är bjuden 
sin käraste vän: 

12. För kärlekens flod, 
din pina, ditt blod, 
din ångest och nöd, 
din avlelse, födsel, 
din marter och död, 
för nådens bevis, 
för solsken och skötsel, 
dej, Jesus, ske pris! 

Adventskalender lucka 16: Du helga stad, Jerusalem

Påskvänner!

Rutström skrev gärna gravskrifter och nyårshälsningar i poetisk form, utöver alla de egna verser han avslutade sina predikningar med och som tillsammans utgör en god del av Sions Nya Sånger (som kallats Rutströms sånger av ungefär samma skäl som Psaltaren ibland har kallats Konung Davids Psalmer - givetvis utan alla jämförelser i övrigt!).

Här hans i mitt tycke vackraste nyårspsalm, som vanligt lätt bearbetad (men inte förkortad!):

1. Du helga stad, Jerusalem,
i solens land belägen,
du Guds och Lammets sälla hem
som är oss än ur vägen,
vi tänker här med allvar på,
att aldrig ner din sol skall gå,
ej år och tider skifta.

2. Där går en älv som klar kristall
från evighetsmonarken,
som stadens ägor vattna skall
och livets trän i parken.
Guds Lamm, som rikets skuld betalt,
förblir där allt för dem han valt,
i alla evigheter.

3. Men här på jordens nedre krets
allting förvandling lider.
Sej stjärnevärlden likaleds
i ständig vandring vrider.
Skall jorden någonsin få ro,
måst´ Lammet bli dess A och O,
Begynnelsen och Änden.

4. O Fader vår, ske viljan din
som du med oss behagar!
Det nya år som flutit in
att öka nådens dagar
låt bli en nådens period,
och Jesu Kristi dyra blod
upplive Sverige! Amen.

Adventskalender lucka 12: Kom, Helge Ande, sanne Gud

Påsk- och pingstvänner!

Lulesonen Anders Carl Rutström, 300 år i år, var framför allt julens och påskens sångare. Men idag på Tredje söndagen i Advent, vill jag presentera hans pingstpsalm, som liksom de tidigare psalmerna är lätt bearbetad av undertecknad. (T o m Wallin har ju ofta bearbetats eller, som han själv sa, "dammats av" i  senaste psalmboken).

Vågar Efs idag stämma in i Rutströms djärva bön: "Kom, Helge Ande, du vår tröst, / och lägg oss intill dina bröst. / Giv spenabarnen, hulda mor, / en droppe av din källa stor!" (Jfr 1 Pet 2:2-3). Strof nummer 2 tycks i alla fall nästan passa bättre så här års än till pingst. Eller också är det andliga läget helt enkelt sådant att vi - nu som alltid - inte "bärgar oss" Guds Andes hjälp förutan.

Lägg även märke till den allkristna ansatsen, typisk för herrnhutismen (jfr SvPs 58).

Melodi: "Det finns en väg till himmelen".

1. Kom, helge Ande, sanne Gud,

Treenighetens sändebud,
vår skrämda själs hugsvalare
och Jesu blods förklarare.

2. Kom, skynda hit, ty utan dej
vår ande aldrig bärgar sej
för mörker, olust, köld och död
- blås upp med nådens vind vår glöd.

3. Kom, Helge Ande, du vår tröst,
och lägg oss intill dina bröst.
Giv spenabarnen, hulda mor,
en droppe av din källa stor.

4. Ledsaga oss, vi dej vill be,
du som är vår förmyndare,
till nådastolen var minut
intill vår korta levnads slut.

5. Förknippa oss och sammansmält,
ja, gör ditt arma husfolk sällt.
Ge oss ett hjärta och en själ,
oss alla låt i dej må väl.

6. Vi har nu alltför länge gått
på var sitt håll och illa mått.
Församla dina fosterfår
kring nådens bord i detta år.

7. Ja, helga duva, låt oss få
inunder dina vingar stå,
och låt oss ha vårt liv i dej
vart våra öden vänder sej.

8. Vi prisar och tillbeder dej,
ja, din församling fröjdar sej.
Gud Fader, Son och helig And´
är ett med oss i blodets band. 

Adventskalender lucka 10: Kom lustars träl

Påskvänner!

300-årige Rutströms längsta sång näst efter "Om själens sanna omvändelse" är "Välkommen åter från de döda" i 27 långa strofer. Jag har för över 30 år sedan halverat den och delat upp resten i tre sånger: "En bister natt kring jorden sträcktes" (om syndafallet), "Kom lustars träl" (om Jesu lidande, se nedan) och "Välkommen åter från de döda" om Jesu uppståndelse. Till alla tre har jag komponerat var sin melodi. 

Här kommer "passionspsalmen" i mitten (med mollmelodi från 1988), så här inför Johannes Döparens adventssöndag, han som pekade på Jesus och sa "Se Guds Lamm som borttager världens synd!":

1. Kom, lustars träl, och se hur blodig,
hur sargad, matt och plågad här
din Frälsare för din skull är,
som än i vällust går så frodig
och nu i högmod nöje fått.
Betrakta här vad du bort lida,
och när du ser din Jesus kvida,
så tänk på dina många brott.

2. Nog vet han ont med gott belöna,
ett obegripligt ädelmod!
För dem av ångst han svettas blod
som honom skall med törnen kröna.
Så plågad i varenda lem
av dessa vilddjur sist han lämnas,
han hade rätt, han kunde hämnas
och likväl beder han för dem.

3. Så se nu hur det går på slutet!
Mot kvällen går ju solen ned.
Vår käre stridsman, som så led
att blodet kring hans anlet flutit,
han skyndar nu från världen ut.
Hans själ uppgavs, hans huvud böjdes
och av det enda han förnöjdes
att allting nått ett lyckligt slut.

4. Men rörs ej mänskohjärtan kalla,
då själva jorden fick ett skalv
och solen skylt sej på sitt valv
när Skaparn gav sitt liv för alla?
Ur sina gravar döda går,
då de som lever ej tycks röras;
ack, kunde vi till livet föras
och någon samvetsbävning få!

5. Då skulle vi med dubbel fägnad
se livets sol igen gå opp,
att styrka alla trognas hopp,
ty Jesu vinst är oss tillägnad,
som vår förlust hans egen var.
Så blodröd denna sol går neder,
så härlig åter han utbreder
förnyat sken om tvenne dar!

Adventskalender lucka 9: Minns du, min själ

Påskvänner!

En av Rutströms till formen mest avancerade texter är hans långfredagspsalm Minns du min själ den dyrbara stunden. Versmåttet är hämtat från en dikt av "Herdinnan i Norden", den på sin - och Rutströms - tid mycket hyllade Hedvig Charlotta Nordenflycht. 

Men temat är alltså, som så ofta i den herrnhutiska sångskatten, Kristi försoningslidande. Och liksom tidigare har jag försökt bearbeta texten något för begriplighetens skull. (Ett ord som "gevalt" för makt eller välde är ju t ex inte längre i bruk hos oss). 

Den kommer väl ändå inte in i 2030 års psalmbok. Men vid enskilda "passionsandakter" bör den kunna användas även av Efs:are idag.

1. Minns du, min själ, den dyrbara stunden
när Gud på Sonen synderna lagt?
Medlaren Gud då kände i grunden
Guds vredes makt,
tills han för oss de tusentals punden
hade erlagt.

2. Alla i en och en för alla
dog där till livs på sonandets dag,
smakade äpplets bittraste galla
enligt Guds lag.
Himmel och jord må stå eller falla:
salig är jag.

3. Kristus är min och min är hans smärta,
därför jag synden och döden är kvitt.
Kristus är min och mitt är hans hjärta,
lagen må fritt
dundra, förbanna, sveda och snärta:
Guds blod är mitt.

4. Allt vad man liv och salighet kallar,
det finns att få i Medlarens blod.
Frälsningens källa här översvallar
liksom en flod.
Andens och brudens rop ännu skallar:
var vid gott mod!

5. Törstiga hjort, kom fram hit till källan,
drick både liv och svalka i dej!
Ej något avstånd vare emellan
Jesus och mej!
Vem är väl den som önskade sällan
himmel i sej?

6. Tänk hur han fallet härligt har hämnat,
tänk på hans outgrundliga råd!
Bakom den tempelförlåt som rämnat
finner du båd´
vägen till liv och helgelse lämnad:
eviga nåd!

7. Frälsarens blod ska vara vår lära,
Långfredag lindring vår levnads tid,
korset ett segertecken att bära,
våndan vår frid,
döden vårt liv och livet vår ära,
håll dej därvid!

8. Jesus, vi lär oss orden dina,
sjunger om din prisvärda person,
hur du bar synderna våra och mina,
ser det i tron,
nu består främst i ditt kors och din pina
vår religion.

9. Amen! så säger bruden och Anden,
som oss har målat din smärtas gestalt.
Hjälp oss av nåd att älska varandra
som du befallt.
Bli för oss, var vi än hamnar och landar,
allt uti allt!

Adventskalender lucka 8: Du härlighetslåga och eviga ljus

Påskvänner!

Från nattvarden, då vi ju "förkunnar Herrens död till dess han kommer", är steget inte långt till själva passionshistorien om "Vår Herres Jesu Kristi lidande". Den här psalmen av kyrkoherde Anders Carl Rutström (1721-72) har jag bearbetat och beskurit relativt kraftigt - den är nämligen i original mycket lång med ett 20-tal verser, en rejäl passionsbetraktelse helt enkelt.

Intressant nog togs den, då i sin fulla längd, in i blekingebokhandlaren P H Syréens kända och spridda sångbok, "Syréens sånger", där den märkligt sent omvände väckelseprästen Peter Sellergren stod som garant för "den rätta läran". Ett 20-tal sånger ur Sions Sånger och ett 10-tal ur Sions Nya Sånger finns med den! Så genom P H Syréen har sånger av Rutström som Sellergren godkänt spridits även i Rutströms gamle antagonist Peter Murbecks gammalkyrkligt pietistiska hembygder.

Enligt teologen Henning Wijkmark kunde Rutström "se på Frälsaren med barnets ögon och tala om honom på folkets fattliga tungomål." Det meditativa betraktandet av den törnekrönte Frälsaren hade öht en stark ställning i den herrnhutiska och rosenianska väckelsen. Rosenius hade ju också en konkret sådan målning, som han normalt hade överhöljd av en slöja för att inte bli "avtrubbad", men som han betraktade vid sin personliga bön och andakt. Kanske Efs idag - inkl jag själv! - behöver bli påminda om "den gestalt vi har skådat"?

I Bibeln säger bruden om sin brudgum: "Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tiotusen." (Höga Visan 5:10). 

1. Du härlighets låga och eviga ljus, 

låt falla från höjden en stråle! 

Kom, skingra vårt mörker, vårt skymmande grus, 

din Ande för ögonen måle 

dig, Jesus, med livliga färger! 

2. Kom, öppna försoningens tempel, o Gud, 

riv undan den brustna förlåten,

ddig visa i översteprästerlig skrud,

den smärtande, blodiga ståten 

varmed du förvärvade världen!

3. Jag ser att min brudgum är vit liksom röd, 

utkorad bland hundrade tusen.

itt färgade purpur, din blodiga död, 

de bleknade härlighetsljusen, 

de utgör min lösen och prydnad.

4. Nu sitter du, store monark, på din tron,

oss mänskor med dig att försona,

tillstäder oss kröna din dyra person 

och under din kungliga krona 

planterar vår eviga heder.

5. Jag ser dig, min Hjälte, min Konung och Gud

i gudomens härlighet blänka,

där lever du evigt, din fattiga brud 

otaliga skatter att skänka.

Tack, älskade brudgum, för detta! 

6. Men hör du förlöste, dock fängslade träl: 

se Frälsarens blodiga smärta!

Förbarma dig över din fattiga själ,

och om du har människohjärta 

så minns den gestalt du har skådat!

Adventskalender lucka 6: Lammets folk och Sions fränder

Påskvänner!

Här 300-årige A C Rutströms nog allra mest kända och (även internationellt) spridda psalm: Lammets folk och Sions fränder. Den finns, också, tillsammans med "Kom huldaste förbarmare", ännu kvar i "frikyrklighetens psalmbok", Psalmer och Sånger. Fast då med bara tre av fem strofer. Här alla:

1. Lammets folk och Sions fränder,
lilla hop av köpta får,
som till himlens arveländer
ofta törnestigar går,
Salems barn och Guds församling,
lilla skepp och klena hjord,
som i världen är en främling
och ett mål för våld och mord,

2. du dig skattar dock lycksalig
och ditt öde aldrig tungt.
Frälsaren, med nåd otalig,
är din sällhets medelpunkt.
Låt ock honom detta vara,
han allena är det värd.
Sedan är det ingen fara
med ditt liv och hädanfärd.

3. Ljuvligt månde nu oss falla
under livets träd vår lott.
Herren, Herren, allt i alla,
är vårt tempel och vårt slott.
Där har fågeln funnit näste,
svalan funnit har sitt bo,
skrämda flyktingen sitt fäste,
trötta trälen sabbatsro.

4. Tro och älska, det är saken!
Allt på kärlek kommer an.
Kärleken uppfyller lagen,
tron ej annat göra kan.
Den som tror skall salig bliva,
den som älskar livet får.
Gode Jesus, värdes giva
att din kärlek om mig rår!

5. Ja, på denna helga grunden,
nu med dig, min Gud och man,
göre Anden mig förbunden
och oss alla med varann.
Låt, som grenarna i stammen,
oss tillsammans trivas väl.
Jesus, låt i alla lammen
bli ett hjärta och en själ!  

Text: Anders Carl Rutström 1754 (33 år), v 4 1767 (46 år), ngt bearb.
Musik: Okänd

A C Rutström: