Påskvänner!
Sitter här på Valborgsmässoafton med både Budbäraren och efs.nu i handen. Jag har alltid haft svårt att avgöra om Budis eller efs.nu är roligast att få i brevlådan. Efs har ju en lång tradition av parallell tidningsutgivning, men också av tidningssammanslagningar. Det känns bra att drygt 150-åriga Budbäraren (egentligen Efs:s missionstidning Budbäraren) slås ihop med drygt 10-åriga missionstidningen efs.nu - och att den ska gå till ALLA medlemmar. Medlemsavgiften blir väl högre, men å andra sidan borde man bli mer motiverad att betala den. Icke-medlemmar har fortsatt möjlighet att prenumerera, fast förhoppningsvis vill de bli Efs-medlemmar när de ändå ska skicka in en slant. (Funderar på om man borde ge Dag Sandahl en gratisprenumeration). Bra idé med sammanslagningen, även om jag till döddagar kommer att grubbla över varför inte alla Efs-medlemmar tyckte att högkvalitativa "Nya Budis" var värd ens 30 kronor i månaden...
Heder åt tf redaktör Annika Ovander och andra bakom efs.nu - sista numret var som vanligt inspirerande och engagerande med sin världsvida utblick och sin, trots alla utmaningar, positiva grundton. Vill bland mycket annat särskilt nämna Tin Mörks rapport om "Möten i Indien" och Martin Nilssons om "Padhar - ett sjukhus med visioner". Insättningar på
EFS bankgiro 900-9903 med Padhar i meddelanderutan går till sjukhuset, som förutom själva operationskostnaderna behöver uppgradera sin tekniska utrustning inför separationen 18-19 juni av de siamesiska tvillingarna Stuti och Aradhana (Lov och Tillbedjan). En utrustning som sedan givetvis kommer även många andra barn och vuxna till godo (just siamesiska tvillingar är ju mycket ovanliga, men professionell kirurgi är det ju många fler som behöver, och då tänker jag
inte på västerlänningar som vill få spetsigare näsor eller större bröst/snoppar). Se den välmotiverade "reklamfilmen" här:
Heder även åt åt informationssekreteraren Erika Cyrillus Olsson och Budis-gänget - senaste numret av Budbäraren var som vanligt både informativt och insiktsfullt, trots den där knäppgöken som på egen hand skickat in fem motioner till årsmötet. (Måste inte någon form av begränsning införas snart?). Temat om det goda samtalet och dess möjligheter - inte minst i mötet med människor av annan tro - känns viktigt att bli påmind om, liksom Jonathan Anderssons artikel om "de tre borden": skrivbordet, köksbordet och nattvardsbordet (eller altaret som Andersson av någon anledning föredrar att kalla det; just där föredrar jag själv den fri- och lågkyrkliga vokabulären: vi upprepar inte det enastående offer Jesus gjorde, men vi får i måltidsgemenskapens form ta del av det offer han bar fram, tillsammans med dess välsignade andliga frukter). Själv läser jag ju gärna bibeln även vid köksbordet med fru och barn, det som förr kallades "husandakt", men själva Jonathans poäng att vi både behöver studera Guds ord i enskildhet (skrivbordet), samtala om livsfrågorna (köksbordet) och på ett särskilt sätt mötas inför Herrens ansikte i gudstjänsten (altaret) är jag helt och hållet med på.
Roligt också att namnet Budbäraren får bli kvar; jag hör till dem som tycker att det är roligt med klassiska namn så länge de inte blivit uppenbart obsoleta(föråldrade), jfr Frälsis´ Stridsropet som ju samklingar innerligt väl med rörelsens kampglada armékaraktär. Budbäraren är ju lika passande för en rörelse som betonar sin evangeliska karaktär (tidningen skulle väl "angelos" på grekiska).
Se, jag vill bära ditt budskap, Herre
av hjärtat sjunga ditt lov och pris...
Inlägg
