Påskvänner!
Visst var februarinumret av Budis bra? Läs det gärna en gång till. Det gav så många aspekter på det här med sjukdom och hälsa, och både Birgitta Sjöström Aasa i Örnsköldsvik och Anders Holmbom i Lycksele (bland flera andra) delade med sej av mycket uppbyggliga erfarenheter och reflektioner.
Reportaget och intervjun på temat Aspergers syndrom var inte minst givande. Det verkar som en ganska nyttig övning för oss andra att faktiskt tala klarspråk och säga rent ut vad vi menar. För ärligt talat blir det ofta kommunikationsmissar även bland oss "syndromfria" för att vi tror och tycker att andra borde förstå vad vi menar. Fast vi inte säger det.
Tydligt inte minst vid kommunikation med barn - både egna barn och elever i skolan. Där gäller det ju att vara närmast övertydlig. En del (kvinnor) hävdar att det är så vid kommunikation med oss män också. Fast jag tror nog att vi alla ibland känner oss missförstådda p.g.a. orimliga förväntningar på andras förmåga att läsa mellan raderna. Det är bara om vår Herre vi kan säga: Förrän ordet är på min tunga, se, så känner du det till fullo.
Göran Skytte var föredömligt tydlig i sin Budis-krönika. Det är lika viktigt att kyrkans ledare står upp för kyrkans tro som att våra politiker står upp för vårt statsskick. Om inte präster och biskopar håller Guds ord högt, vem ska då göra det? Tack för att du sjunger ut, Göran! Jag tycker att du ska anmäla dej till de evangelisk-lutherska kyrkodagarna i Sofia församling den 17-19 april. Utan tvivel är man inte klok, sa Tage Danielsson helt riktigt. Men det är också sant att utan tro är det omöjligt att behaga Gud, som Hebréerbrevets författare skriver - "för den som kommer till Gud måste tro att Gud är till och belönar dem som söker honom." (Hebr. 11:6)
Du som åt människan
den ädla förmån skänker
att tungan yttra kan
vad själen vill och tänker,
med ansvar fullt av vikt
du lämnar i mitt val
att tillse när min plikt
är tystnad eller tal.
Visar inlägg med etikett Budis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Budis. Visa alla inlägg
torsdag 5 mars 2009
måndag 15 december 2008
Varför inte missionsrörelser i kyrkomötet?
Påskvänner!
På Budis´ nätforum pågår en debatt om EFS som nomineringsgrupp inför kyrkovalet 2009. Jag skrev en text med uppmaningen att bilda nya nomineringsgrupper inför kyrkovalet (det är bra även med andra opolitiska grupper än EFS, tycker jag, om det så vore "sekulära humanister i Svenska kyrkan).
Bengt "Begis" Gustavsson i Västerås protesterade då och tyckte att EFS inte borde bilda någon nomineringsgrupp, eftersom EFS är en missionsrörelse. Jag uppskattar mothugget men förstår nog inte riktigt vad han menar - menar han verkligen, i motsats till exempelvis Lotta Gröning i Aftonbladet, att vi ska lämna kyrkomötet till de politiska partierna, som ju förvisso inte är några missionsrörelser? Jag har skickat in ett svar till honom med följande lydelse:
Bengt "Begis" Gustavsson tycks mena att det är olämpligt med en missionsrörelse i kyrkomötet. Jag menar tvärtom, att det endast är lutherska missionsrörelser som på sikt har ett verkligt berättigande där. Är Svenska kyrkan ett evangeliskt-lutherskt samfund - eller en tummelplats för allsköns existensiella och politiska åskådningar?
Men Bengt har helt rätt i att EFS - liksom Svenska kyrkan som helhet - rymmer många människor med starkt engagemang i olika frågor som hittar sina kanaler i redan etablerade partier. Han har också säkert rätt i att många "hittat hem" till Herren via ett från början rent partipolitiskt engagemang i kyrkan.
Fast ändamålet helgar inte medlen. Inte heller gör Herrens förmåga att vända allt till det bästa att allting blir bra i sej självt. Och man kan räkna upp massvis med goda följder t.o.m. av själva det gamla statskyrkosystemet - tänk vilka rika möjligheter det gav att nå människor utanför den "trånga" kretsen troende! Problemet var ju att inflytandet inte bara, eller främst, gått från kyrkan till staten. Staten la sej, både under Gustav Vasas, Karl XI:s och Tage Erlanders tid, på tok för mycket i kyrkans angelägenheter, vilket inte, vare sej för 500 eller 50 år sedan, skedde utan trista spår i kyrkans liv och förkunnelse.
Jag förnekar inte alls att många personer som är engagerade i kyrkan via politiska partier har uträttat och uträttar mycket gott. Det jag starkt förnekar är att systemet med politiska partier i kyrkan är något gott eller ens anständigt, allra minst nu när kyrkan påstås vara fri från staten. Om du Bengt själv är engagerad i kyrkan genom något politisk parti, uppmanar jag dej starkt att av principiella skäl avsäga dej just detta (inte några andra!) uppdrag i partiet och istället ansluta dej till en annan nomineringsgrupp eller medverka till en ny. Det behöver givetvis inte vara just EFS som nomineringsgrupp (jag har fast jag är folkpartist inte alltid röstat på folkpartiet i både kommun-, landstings- och riksdagsvalen, och i det här fallet tycker jag absolut att man ska vara fri att som EFS:are även engagera sej och ställa upp under annan - men opolitisk! - beteckning).
Den akuta frågan nu är att reellt skilja kyrkan från staten 2010. Formellt går ju skilsmässan vidare med - troligen - minskade skatte- och sammanträdesförmåner för Svenska kyrkan. Men vi behöver också en reell skilsmässa.
Och då tror jag absolut att man snart måste ifrågasätta om kyrkans beslutande organ (nu pratar jag alltså inte om kyrkans gudstjänstgemenskap) verkligen SKA vara öppna för alla som har intresse att vara med. Åt vilket håll går vi då? Är penningbidragen och medlemssiffrorna viktigare än bekännelsen? Jag kan tänka mej både sekulärhumanistiska och nyandliga sammanhang som har stort intresse av att under "det allmänna prästadömets flagg" - så brukar ju nämligen den kyrkliga medlemsdemokratin motiveras - ta över Svenska kyrkan och dess resurser.
Och jag skulle vilja hävda att de till stora delar redan har gjort det. Det är bara att lyssna på somliga (inte alla!) präster och biskopar för att konstatera faktum.
Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.
På Budis´ nätforum pågår en debatt om EFS som nomineringsgrupp inför kyrkovalet 2009. Jag skrev en text med uppmaningen att bilda nya nomineringsgrupper inför kyrkovalet (det är bra även med andra opolitiska grupper än EFS, tycker jag, om det så vore "sekulära humanister i Svenska kyrkan).
Bengt "Begis" Gustavsson i Västerås protesterade då och tyckte att EFS inte borde bilda någon nomineringsgrupp, eftersom EFS är en missionsrörelse. Jag uppskattar mothugget men förstår nog inte riktigt vad han menar - menar han verkligen, i motsats till exempelvis Lotta Gröning i Aftonbladet, att vi ska lämna kyrkomötet till de politiska partierna, som ju förvisso inte är några missionsrörelser? Jag har skickat in ett svar till honom med följande lydelse:
Bengt "Begis" Gustavsson tycks mena att det är olämpligt med en missionsrörelse i kyrkomötet. Jag menar tvärtom, att det endast är lutherska missionsrörelser som på sikt har ett verkligt berättigande där. Är Svenska kyrkan ett evangeliskt-lutherskt samfund - eller en tummelplats för allsköns existensiella och politiska åskådningar?
Men Bengt har helt rätt i att EFS - liksom Svenska kyrkan som helhet - rymmer många människor med starkt engagemang i olika frågor som hittar sina kanaler i redan etablerade partier. Han har också säkert rätt i att många "hittat hem" till Herren via ett från början rent partipolitiskt engagemang i kyrkan.
Fast ändamålet helgar inte medlen. Inte heller gör Herrens förmåga att vända allt till det bästa att allting blir bra i sej självt. Och man kan räkna upp massvis med goda följder t.o.m. av själva det gamla statskyrkosystemet - tänk vilka rika möjligheter det gav att nå människor utanför den "trånga" kretsen troende! Problemet var ju att inflytandet inte bara, eller främst, gått från kyrkan till staten. Staten la sej, både under Gustav Vasas, Karl XI:s och Tage Erlanders tid, på tok för mycket i kyrkans angelägenheter, vilket inte, vare sej för 500 eller 50 år sedan, skedde utan trista spår i kyrkans liv och förkunnelse.
Jag förnekar inte alls att många personer som är engagerade i kyrkan via politiska partier har uträttat och uträttar mycket gott. Det jag starkt förnekar är att systemet med politiska partier i kyrkan är något gott eller ens anständigt, allra minst nu när kyrkan påstås vara fri från staten. Om du Bengt själv är engagerad i kyrkan genom något politisk parti, uppmanar jag dej starkt att av principiella skäl avsäga dej just detta (inte några andra!) uppdrag i partiet och istället ansluta dej till en annan nomineringsgrupp eller medverka till en ny. Det behöver givetvis inte vara just EFS som nomineringsgrupp (jag har fast jag är folkpartist inte alltid röstat på folkpartiet i både kommun-, landstings- och riksdagsvalen, och i det här fallet tycker jag absolut att man ska vara fri att som EFS:are även engagera sej och ställa upp under annan - men opolitisk! - beteckning).
Den akuta frågan nu är att reellt skilja kyrkan från staten 2010. Formellt går ju skilsmässan vidare med - troligen - minskade skatte- och sammanträdesförmåner för Svenska kyrkan. Men vi behöver också en reell skilsmässa.
Och då tror jag absolut att man snart måste ifrågasätta om kyrkans beslutande organ (nu pratar jag alltså inte om kyrkans gudstjänstgemenskap) verkligen SKA vara öppna för alla som har intresse att vara med. Åt vilket håll går vi då? Är penningbidragen och medlemssiffrorna viktigare än bekännelsen? Jag kan tänka mej både sekulärhumanistiska och nyandliga sammanhang som har stort intresse av att under "det allmänna prästadömets flagg" - så brukar ju nämligen den kyrkliga medlemsdemokratin motiveras - ta över Svenska kyrkan och dess resurser.
Och jag skulle vilja hävda att de till stora delar redan har gjort det. Det är bara att lyssna på somliga (inte alla!) präster och biskopar för att konstatera faktum.
Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.
fredag 12 december 2008
Liten komihåglista:
Påskvänner!
Liten komihåglista december 2008:
*Prenna på Budis för 2009 (autogiro så löper det tills du dör eller aktivt ångrar dej)
*Lussa för grannar och gamla släktingar imorgon förmiddag. (Ta gärna med dej lite fika). Och sjung gärna några sånger om Jesus, för han håller på att försvinna ur många luciatåg, särskilt kanske på för- och grundskolenivå (fast jag har t.o.m. varit med om ett lussefirande i Svenska kyrkans regi, i ett församlingshem, där det uteslutande var pepparkaksgubbar och bjällerklang).
Det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
klart, klart, lysa klart.
Liten komihåglista december 2008:
*Prenna på Budis för 2009 (autogiro så löper det tills du dör eller aktivt ångrar dej)
*Lussa för grannar och gamla släktingar imorgon förmiddag. (Ta gärna med dej lite fika). Och sjung gärna några sånger om Jesus, för han håller på att försvinna ur många luciatåg, särskilt kanske på för- och grundskolenivå (fast jag har t.o.m. varit med om ett lussefirande i Svenska kyrkans regi, i ett församlingshem, där det uteslutande var pepparkaksgubbar och bjällerklang).
Det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
klart, klart, lysa klart.
onsdag 9 juli 2008
Missionsföreståndarvalet och Budis i brevlådan
Påskvänner!
Läget i missionsföreståndaromröstningen just nu när 88 personer röstat (kl 9 onsdag morgon):
1) Tin Mörk 21% - (se där, min egen kandidat!).
2) Tomas Nygren 18%
3) Katarina Glas 17%
4) Stefan Gustavsson 13%
5) Tomas Hansson 10%
6) Torbjörn Larspers 7%
7) Boel Skoglund 6%
8) Margareta Westin-Olsson 4%
Vi vet ju alla att styrelsen inte är bunden av den här lilla opinionsundersökningen, som inte heller behöver vara representativ för alla EFS:are (mest för facebook-EFS:arna kanske?). Men den har ändå sitt intresse, tycker jag.
Det verkar t.ex. inte finnas någon solklar favorit bland dem som röstat, ingen given "kronprinsessa" eller "kronprins" alltså. Men nästan 40% vill ha antingen Tin Mörk eller Katarina Glas, så de röstande tycks, liksom Anders Sjöberg, gärna se en kvinna som ny missionsföreståndare. Åtminstone lika gärna en kvinna som en man (totalt sett väger det helt jämnt där). Vår nuvarande EFS-ordförande Tomas Nygren - enligt den bakom kulisserna mycket insatte Per-Erik Lund en trolig ny missionsföreståndare - har dock gått starkt nu på slutet (ett bra tag låg duon Mörk och Glas tillsammans i täten).
För övrigt: Som förespeglat låg juli-Budisen i brevlådan ovanligt tidigt under månaden - för att redaktionen skulle få lite semester fram till ett sent augustinummer, som jag förstod det. Ska ge en del reaktioner på innehållet så småningom. Särskilt på en viss fråga som verkar lika minerad som animerad och betydligt knepigare än missionsföreståndarfrågan.
Måste bara diska och städa först! Samt hitta på något roligt med barnen nu när molnen och nordanvindarna åter dominerar. Och vi inte längre är ute i den stora spännande skogen! (Kan det gå an med biblioteket, månntro?).
I en djup, oändlig skog, svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång dagen lång.
Så, Guds barn, går ofta du djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är, vart det bär.
Men så visst som Gud är kvar och en evigt trofast far
skall du än få ljus och tröst vid hans bröst.
Läget i missionsföreståndaromröstningen just nu när 88 personer röstat (kl 9 onsdag morgon):
1) Tin Mörk 21% - (se där, min egen kandidat!).
2) Tomas Nygren 18%
3) Katarina Glas 17%
4) Stefan Gustavsson 13%
5) Tomas Hansson 10%
6) Torbjörn Larspers 7%
7) Boel Skoglund 6%
8) Margareta Westin-Olsson 4%
Vi vet ju alla att styrelsen inte är bunden av den här lilla opinionsundersökningen, som inte heller behöver vara representativ för alla EFS:are (mest för facebook-EFS:arna kanske?). Men den har ändå sitt intresse, tycker jag.
Det verkar t.ex. inte finnas någon solklar favorit bland dem som röstat, ingen given "kronprinsessa" eller "kronprins" alltså. Men nästan 40% vill ha antingen Tin Mörk eller Katarina Glas, så de röstande tycks, liksom Anders Sjöberg, gärna se en kvinna som ny missionsföreståndare. Åtminstone lika gärna en kvinna som en man (totalt sett väger det helt jämnt där). Vår nuvarande EFS-ordförande Tomas Nygren - enligt den bakom kulisserna mycket insatte Per-Erik Lund en trolig ny missionsföreståndare - har dock gått starkt nu på slutet (ett bra tag låg duon Mörk och Glas tillsammans i täten).
För övrigt: Som förespeglat låg juli-Budisen i brevlådan ovanligt tidigt under månaden - för att redaktionen skulle få lite semester fram till ett sent augustinummer, som jag förstod det. Ska ge en del reaktioner på innehållet så småningom. Särskilt på en viss fråga som verkar lika minerad som animerad och betydligt knepigare än missionsföreståndarfrågan.
Måste bara diska och städa först! Samt hitta på något roligt med barnen nu när molnen och nordanvindarna åter dominerar. Och vi inte längre är ute i den stora spännande skogen! (Kan det gå an med biblioteket, månntro?).
I en djup, oändlig skog, svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång dagen lång.
Så, Guds barn, går ofta du djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är, vart det bär.
Men så visst som Gud är kvar och en evigt trofast far
skall du än få ljus och tröst vid hans bröst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
