Om Annandagen firades med högmässa i Jakobs kyrka i Hudiksvall blir det imorgon på Tredjedagen julgemenskap på EFS Njutånger med gröt och skinkmackor och en del sång och musik fr o m kl 14. Välkomna!
(F ö är det i år 2022 exakt 100 år sedan den ståtliga Betlehemskyrkan i Edsbyn stod färdig - jag har bara varit där en gång under någon Kom och se-festival och ätit med journalisten Birger Thureson. Idag tillhör den något annat av samfunden i Hälsinglands Jerusalem).
I gamla "missionsförbundet" var Annandag Jul den stora missionsdagen. Fint, tycker jag. Vi minns idag Stefanus och alla martyrer eller blodsvittnen, vars blod enligt det kända uttrycket var kyrkans utsäde.
Och vi ger med bön, uppmuntran och materiella tillgångar vårt stöd till missionen och alla som på ett särskilt sätt gått ut med budskapet om Jesus (vars ord ju är det egentliga utsädet). Vare sej de fått ge sina liv som just martyrer eller "bara" som kristusvittnen i största allmänhet. Som t ex Ansgar, han som sägs ha blivit lite besviken på att vikingarna inte tog ihjäl honom :o).
Glad Annandag, både "missionare" och Efs-are och alla andra!
Jag vet ingen psalm som så väl förenar juldagens och annandagens budskap som Arve Brunvolls Du Ord från alla tider. I en brevväxling för några år sedan har han generöst visat uppskattning av min inte alltid helt följsamma översättning, som jag djärvs publicera här. Vi ber idag för alla Kristusvittnen, särskilt de plågade och pinade, över hela världen - och särskilt i bältet från Mellanöstern till Nordkorea.
1. Du Ord för alla tider och evig Gud av Gud, du Liv för allt som lever, från dej går ljuset ut, ett himmelskt ljus som skiner i denna mörka värld. O vilken nåd och glädje att du, Guds Son, är här!
2. Vem såg din glans och trodde att himlen var ditt hem, när du i stallet bodde i lilla Betlehem? Jo, herdarna på marken som dej i krubban fann har med Maria tackat för frälsning i ditt namn.
3. Var fanns ditt gudomsvälde, var fanns din frälsarhand, när nådens barn man fällde med sten och svärd och brand? Vi såg din styrka, Herre, vi trodde, Jesus Krist, när Lammets pris och ära var deras sång till sist.
4. Låt dina vittnen visa till dej med hand och mun och dina under prisa intill den dag och stund då folk av alla släkten skall stå inför din tron och till din ära höja en evig jubelton! Text: Arve Brunvoll 1978, sv. övers. A.H. Musik: William Ferguson 1919
Tacksam över juldagen som började med midnattsgudstjänst i Iggesunds vita kyrka (jo, den höll som sig bör på till efter 12-slaget ;o) och fortsatte med julotta i Njutångers kyrka. Sen blev det mycket sovet - men också ätet med svärmor och familjen (julbordet räckte även idag, men musten måste kompletteras ;o).
Imorgon är en annan dag. Annandagens och martyrernas vänner samlas till gudstjänst även då.
Och på onsdag firas Tredjedag Jul eller Johannes Evangelistens dag med "julgemenskap" i Njutångers bönhus (den s k "Efs-kyrkan") kl 14.00. (Vi bryr oss inte om att Gustav III avskaffade helgen 1772). Hanna Lundqvist läser traditionsenligt julevangeliet. Har någon en sång eller ett vittnesbörd tillämpas "öppen scen". Alla är hjärtligt välkomna!
Det blev både midnattsgudstjänst (Iggesunds kyrka) och julotta (Njutångers kyrka) för mej i år. När jag nära 12-slaget spelade "Dagen är kommen" blev det förutom ett firande av vår Frälsares ojämförligt viktiga födelse också ett firande av ett namnsdagsbarns 100-årsdag: författaren och översättaren Eva Norbergs nämligen. Hon var verkligen, som jag sa vid ett föredrag i somras, "en julgåva till Sveriges folk", utan alla jämförelser med vår Frälsare i övrigt.
Hon är inte längre ibland oss, men född på julaftonen, Eva-dagen, har hon givit oss otaliga julsångsöversättningar (förutom hennes egna många psalmoriginal), bland vilka just Dagen är kommen måste räknas som den förnämsta. En fantastiskt lödig och trosbekännelseanknuten text, värd att lära utantill.
(Tyvärr sjöngs den inte som avslutning av julottan i Njutånger, då den passat ännu bättre än vid "midnattens timma", då Grundtvigs Klinga ni klockor varit mest "klockren". Men det är en bisak! Jag är mycket tacksam över båda gudstjänsterna).
I morgon firar vi martyrernas dag och på söndag blir det förutom högmässa i Njutångers kyrka också julfest i EFS-bönhuset på samma ort. Välkomna!
God fortsättning på julhelgerna! O kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist!
Även om jag försökt bilda sällskapet Annandagarnas vänner, måste jag erkänna att just Annandag Jul - Equmeniakyrkans stora missionsdag - känns lite tung alltsedan tsunami-året 2004 (tio år efter Estonia-året 1994). Idag firade vår familj gudstjänst i Missionskyrkan Hudiksvall; för 10 år sedan var jag och familjen (som då bestod av bara fyra personer) i Missionskyrkan i Luleå och hörde den märkliga psaltarpsalmen 46 som sedan dess berört mej starkt varje år: "...om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror." Denne Gud som är en hjälp i nöden som aldrig sviker (!) får vi lita på även när allting går under. Trons paradox.
Den finns också i Hebreerbrevet 11, som nog borde ha varit episteltext(er) idag istället för Stefanus-berättelsen av evangelisten Lukas. Läs slutverserna i "trons kapitel", ett av Skriftens starkaste stycken! Det är inte bara de trosvittnen som "tillslutit lejonens gap" som är troshjältar, utan även, och inte minst, de söndersågade, halshuggna och stenade, lika väl som de som fått gömma sej i jordhålor, klädda i gethudar, och som jorden inte är värdig att hysa... blott alltför aktuell text för alltför många av världens kristna... O Gud, vår Herre, vi dej ber att du i nåd till alla ser som lider marter, kval och hån för tron på dej och på din Son. Ja, stärk dem i den svåra strid de kämpar i vår hårda tid. Var nära dem med frid och tröst, fyll mörkret med din Andes röst. Den tåresådd de nu bär ut låt bli en glädjeskörd till slut, och dem förlös från jordens tvång till salig fröjd och segersång.
Strax ska jag fara på mitt livs första "annandagsotta" - julotta i Långvind kl. 7 med efterföljande 11-gudstjänst i Lindefallet! (Läs gärna Albert Engströms härliga dikt Julotta, även om den handlar om "igår"!).
Jag låter med anledning av dagens evangelietext Lina Sandell gästblogga denna dag - egentligen är det en svensk översättning av en i år 200 år gammal psalm på tyska av Georg Friedrich Fickert. Brukar kalla den "valborgsmässopsalmen" men den passar ju faktiskt ännu bättre på Annandag Jul:
Alt. melodi:
1. O att den elden redan brunne, som du, o Jesus, tända vill! O att all världen redan funne den frid som hör Guds rike till!
2. Visst glimmar det i mörka natten en liten gnista här och där, visst är den stora frälsningsskatten för månget hjärta dyr och kär.
3. Men låt den elden spridas vida och gör den skatten vida känd! I tron ditt löfte vi förbidar, att Anden rikligt blir oss sänd.
4. Kom snart, o Jesus, till oss alla och värm oss med din kärleks glöd! Låt oss ej längre gå så kalla för egen och för andras nöd.
5. Låt nådens bud till alla föras, giv åt ditt rikes framgång fart, så att ditt lov dock måtte höras från alla världens ändar snart!
6. Och stärk din eld i våra hjärtan, bränn bort, bränn bort allt eget slagg, men lindra även luttringssmärtan med din hugsvalans ljuva dagg.
7. Låt alla egna nästen brinna, de usla brunnar torka ut och alla egna stöd försvinna, då blir du ensam Gud till slut!
8. Du, du är värdig, du allena att få all ära, lov och pris. Ack, håll oss alltid vid det ena, att du är ensam god och vis.
9. Men dina svaga lemmar, Herre, ack, låt dem inte söndra sej! De är ju få - så mycket värre om inte de är ett i dej!
10. De är så få, de är så svaga, men håll dem med din starka hand. Lär dem att älska och fördraga, knyt till, knyt till ditt kärleksband.
11. Smält allt vad åtskilt är tillsamman, gör varmt vad nu är ljumt och kallt! Blås liv i svaga kärleksflamman och bliv du själv vårt allt i allt! Text: Georg Friedrich Fickert 1812 (54 år), Lina Sandell 1861 (29 år) Musik: Ur Sionstoner 1889
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!