Klockorna klämtar också för Efs

Påskvänner!

Biskop de facto Stefan Gustavsson kommenterar "de tre vise männens utspel" så här på Tjugondedag Knut. Varningsklockorna ringer väl också för Efs, som (ännu) inte är någon frikyrka? River inte detta upp hela grunden för samverkansavtalet mellan Efs och Svenska kyrkan? 

Jag väntar mej nu en kommentar även från Efs-biskopen Kerstin Oderhem, som var bra ute mot Åsa Nyström i avkragningsärendet i Lule stift (där domkapitlet fick bassning av överklagandenämnden men prästen började jobba med annat).

Så till något roligare: det är ju i dag Tjugondedag Knut, som traditionellt avslutar julfirandet. Till min glädje fanns julkrubban kvar i Enångers nya kyrka när jag idag spelade på en begravning där. Men här demoleras ett pepparkakshus under glatt avsjungande av "tjugondedagspsalmen", vars "koral" är komponerad av ingen mindre än Emmy Köhler (som gjort melodin även till Nu tändas tusen juleljus).

Biskopsreplik på Gunnar Hillington Kvist?

Påskvänner!

När nu den märkvärdige prästen Gunnar Hillington Kvist på Alnön öppet begärt att vi ärligt ska dissa Lukas som historiker och Matteus av bara farten, kan jag väl lika öppet och ärligt begära att hans biskop tar honom i örat och delger oss sin egen syn på julevangeliet? Och sedan sagde Kvist begärt att bara lika queertroende prästkandidater som han själv ska få prästvigas i vår evangelisk-lutherska kyrka, bör vi väl vara lika ärliga som han och kräva att inga sådana prästkandidater vidare bör få prästvigas av våra biskopar. För nu är det krig (bildligt talat, visserligen) och vinna eller försvinna som gäller. Särskilt när sådana som Kvist backas upp av både S och C. Och sina biskopar? Gamle ärkebiskop Wejryd lär ju inte reagera. Han verkade ju, precis som Kvist, tycka att vi tog evangeliernas berättelser alldeles för bokstavligt.

Vem blir förresten först att ställa statsministern mot väggen i prästrekryteringsfrågan under valåret 2022? Som partiledare för en av kyrkomötets ledande nomineringsgrupper kan Magdalena Andersson naturligtvis inte frånsvära sej ansvar för prästrekryteringen och dess regler, även om hon fortfarande inte skulle vara medlem i Svenska kyrkan. Jag har åtminstone inte hört att hon tänkt leda sitt parti till något Exodus. Och det här berör ju Efs i allra högsta grad. Åsa Nyström i Lule var ju inte sen att avkraga den Efs-präst som yttrat sej "förgripligt" (om än taskigt återgivet) åt det konservativa hållet. Eva Nordung Byström i Härnösand har inte visat någon som helst tendens att försöka avkraga förnekaren på Alnön. Det är tyvärr ett mönster: att hissa "ormen från urtiden" och uppmuntra till vågade syndafall är numera helt OK för en präst i Svenska kyrkan (även för en Efs-präst, antar jag), liksom att dissa budskapet om "Guds Lamm som borttager världens synder". Och nu: att förneka julevangeliets historicitet. Sånt kan man antagligen fortfarande bli ärkebiskop på (tänker särskilt på K-G Hammar och hans "vad som verkligen hände kan vi lämna därhän", vilket dock inte gällde Dag Hammarskjöld och hans öde - då var "vad som verkligen hände" tydligen viktigt även för K-G).

Att förneka Guds existens är än så länge inte meriterande. Men min namne, den s k stockholmsbiskopen, som i och för sej delar mitt ifrågasättande av "icke-teistisk kristendom", verkar inte ha gjort något för att avkraga kyrkoherde Åke Nordström i Gustav Vasa. Denne håller ju bara på med nätverket "Kristen bortom Gud" och har inte gått med i den förfärliga Missionsprovinsen. Men att det skulle vara vi som genom vår tro och förtröstan gjort Frälsaren gudomlig är ju en verkligt bisarr tanke hos en luthersk präst. Jesus som en vanlig avgud alltså - i stil med plånboken! Och detta med hänvisning till reformatorn Martin Luther!

Sista januari, kyndelsmäss och det här med biskopar

Påskvänner!

Nu är det sista januari. Och på söndag (egentligen fredag!) blir det Kyndelsmäss, julens sista utpost om en inte räknar fettisdagen förstås. Och jag har hela januari grunnat på det här med "Efs-biskopar", men inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Vem borde egentligen vara kontroversiellast, Erik Johansson eller Åsa Nyström. Varför är inte Åsa kontroversiell medan Erik beskrivs så? Vem har t.ex. den märkligaste äktenskapssynen?

Och vad gäller den "exekutiva" makt som Åsa närmast verkade vilja förneka att hon har: den som inte blir prästvigd av en biskop blir alls inte präst (åtminstone inte i Svenska kyrkan). Så både vad gäller Erik och Åsa (och alla andra) som biskopskandidater är ju den stora maktfrågan: vilka är de villiga att viga - och inte.

Vissa högkyrkliga (som inte skulle bli prästvigda av vare sej Åsa eller Erik) påstår att Efs-are generellt inte vet vad ett biskopsämbete är. Vet Åsa (som nu utsetts till en sådan) och vet Erik (som i varje fall kandiderat)? Jag ska fundera vidare kring den saken. I februari.