Också ett 50-årsjubileum

Påskvänner!

Den 19 februari 1974 skedde ett smärtsamt uppbrott, en slags Exodus eller - ur ett annat perspektiv - utvisning från Missourisynodens flaggskepp, dess utbildningsscentrum Concordia Seminary, då massvis av studenter och lärare lämnade institutionen i protest mot att rektorn avsatts av synodens dåvarande ledare ("ärkebiskop" eller på amerikanska president) Jacob Preus pga påstådd irrlära eller liberalteologi.

Så här beskrivs bakgrunden av dem som "behöll fältet", nu inför 50-årsjubileet.

Och så här beskrivs den av dem som lämnade.

Jag tror att allt detta är ytterst relevant även för Efs och Svenska kyrkan idag. Makten över prästutbildningen är oerhört viktig, ja, avgörande. Oavsett vilken inställning man har, måste man givetvis vara beredd att offra karriären för samvetet. Men det är inte suspekt i sej att vinna en maktkamp, bara det inte sker med hjälp av politiska partier!

Alltför konservativ eller ej - Missourisynodens nuvarande "ärkebiskop" Matthew C Harrison (jfr föregående bloggpost) är i varje fall en god predikant som likt gamla EFS-predikanter håller Jesus och talet om korset i centrum, alla tider på kyrkoåret:

Liten bok om stor glädje

Påskvänner!

Ni tror väl att det är Filipperbrevet som åsyftas i rubriken ovan? Men Filipperbrevet är ju faktiskt ett brev, även om det delas in i kapitel (4 st) och räknas som en av Nya Testamentets 27 böcker. Och jag syftar på en bok som jag fick hem i brevlådan häromdagen, och som, om än liten till formatet, faktiskt innehåller nästan 200 tättryckta sidor och ett tiotal kapitel. En bok jag som "surluthersk debattör" genast kände mej sunt och glatt utmanad av! Och som återigen, så här inför påsken, påminde mej om den kyrkliga versionen av Tage Danielssons aforism:

Se här din svåra roll: 
att inse kristenhetens kris 
med glädjen i behåll!



Det är Matthew C Harrison, rätt nybliven president (ung. ärkebiskop) i den evangelisk-lutherska Missourisynoden, som skrivit En liten bok om stor glädje som, passande nog, är riktigt, riktigt rolig - på fullt allvar! Nu har vi väl i och för sej de senaste decennierna sett en hel del i god mening folkliga böcker västerifrån, skrivna med både allvar och en god portion humor (tänker för min del särskilt på svensk-ättlingen John Ortberg), men att en dedicerad lutheran ger ut en bok som denna är faktiskt en händelse. Harrison fick en tankeställare när han mötte en vän som undrade varför så många kristna, och inte minst lutheraner, var så sura ;o) - varken Luther eller vår Frälsare var/är ju några glädjedödare. Och banjofantasten Harrison antog utmaningen att tydligare visa på glädjen i våra liv och i vår tro.

Jag återkommer med en fylligare recension. Vare i detta sammanhang nog sagt att jag skrattade högt redan när jag öppnade bokpaketet och såg gubben på omslaget i leran och solskenet (en verklig vårbild!). Och att en av Harrisons glädjeämnen som evangelisk-luthersk kristen är att man inte behöver vara så förtvivlat glad jämt ;o). Och att bokens allra värdefullaste del är bönboken "De 90 glädjerika dagarna": korta bibelläsningar och böner för fastans (!) 40 dagar plus de 50 dagar som går från påsk till pingst. Den borde ges ut i häftat särtryck.

Tack för solen,
tack för livet,
tack för hoppet, tron och kärleken!
Tack för sången,
tack för glädjen,
tack för maten, Gud, amen!