Viktiga texter att reflektera kring under påsken

Påskvänner!

Viktigast är naturligtvis bibelläsningarna, se t.ex. Skärtorsdagens. Men även Anders Gerdmars artikel kring bibeltexterna, om en apostolisk bibelsyn kanske vi får tid att grunna på. Intressant inte minst för oss EFS-are att bita i. [Se även hans gästblogg hos Stefan Swärd!].

Och, så klart, Ulla Karlssons i fastetider ständigt aktuella texter Plocka bort talet om synd och skuld och slaktade lamm och Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer. För allt jag vet är människan fortfarande präst i Svenska kyrkan, och av inte så få kyrkomedlemmar (och präster?) betraktad som en modig sanningssägare. På sätt och vis är hon ju det också - hennes uppriktighet torde inte vara så alldeles vanlig ens bland liberalteologer. Hennes tankar återspeglar många nutidsmänniskors - kanske även våra egna - tvivel och frågor och måste tas på djupaste allvar även om man inte kan se hennes lära eller henne själv som kristen.

Och så förstås bollnäsrektorn Carl Gotthard Lianders skärstorsdags- och långfredagspsalm Från örtagården leder / Käy yrttitarhasta polku i såväl finsk som svensk version:






1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...

4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var.

Ta upp Ulla Karlssons kastade handske i förbön och förkunnelse

Påskvänner!

Så här skrev jag på min kyrkoårssajt Kyrkans solvarv inför Fastlagssöndagen:

Ulla Karlssons frågor inför fastan och påsken är alltid aktuella. Hur förfärligt det än är att en präst i Svenska kyrkan skrev som hon gjorde, måste vi förstå att hennes frågor delas av många människor. Vad svarar vi på dem?

Läs och begrunda, be för Ulla och alla som delar hennes tankar och frågor:
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/webbdebatt-plocka-bort-talet-om-synd-skuld-och-slaktade-lamm

Hur kritiserar vi Ulla och kyrkoledningen, särskilt stiftscheferna - och det måste få ske, läs Mikael Löwegrens insändare i KT - utan att det låter som om sökande människor, rent av kritiska människor, inte är välkomna i våra sammanhang?

Och hur visar vi, när vi begär att präster som anti-evangeliserar ska vända om eller lämna sitt uppdrag, att vi själva stångas med de svåra frågorna kring skapelse, syndafall och försoning (för det gör vi väl)? Utan att fördenskull vilja mista eller tona ner evangeliet om honom "som är det offer som sonar våra synder, ja, inte bara våra utan för hela världens."

Läs gärna i detta sammanhang missionsföreståndarens tankar om EFS:s gudstjänster!

Se vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.

Be för biskopsvalet i Göteborg

Påskvänner!

Låt oss be för biskopsvalet i Göteborg, som avgörs idag den 31 mars. Göteborgs stift har alltsedan Bo Giertz´ dagar haft stor betydelse för hela den svenska kristenheten. Inte bara genom sina biskopar. Och det är viktigt att det åtminstone inte blir en biskop som river ned, t.ex. den underbara, gammelhöglågkyrkliga S:t Pauli församling där jag firade gudstjänst med över 400 personer en vanlig söndag för halvannan vecka sedan. Det är inte svårt även för en EFS-are och icke-göteborgare att stämma in i bönen på stiftets hemsida.

Ledarskap har stor betydelse för en kyrka. Det bör även en lågkyrklig kunna inse. Men det innebär inte att vi behöver erkänna biskoparna som våra andliga ledare eller slentrianmässigt låta dem predika på EFS-konferenserna. Den bistra sanningen är att man åtminstone alltsedan K-G Hammars tid inte kan ta för givet att en stiftschef är kristen, långt mindre att en stiftschef är evangelisk-luthersk och förtjänt av hedersnamnet biskop.

Det vore därför orättvist att hänga ut en underordnad kvinnlig präst i Dalarna, se här och här, för att hon i klara verba säger samma sak som K-G Hammar (obs man!) et consortes länge uttryckt i mer diplomatiska ordalag. Formellt ledarskap kan man utnämnas till - reellt ledarskap och de troendes aktning får man allt lov att göra sej förtjänt av. (Genom Guds nåd, förstås). Skjut inte mot Ulla Karlsson i Aspeboda - kolla "biskoparna" och alla som kallas till EFS-sammanhangen istället. EFS-prästen Krister Berg i Piteå uttryckte för två år sedan sin sympati med K-G Hammar och sin antipati mot oss som sa ifrån. Jag kallade hans öppenhet för livsfarlig. Men inte heller Krister Berg ska i första hand ses som ansvarig (om än EFS sannerligen måste se om sitt eget hus) för en utveckling som högre ledningar (dock inte vår Herre) länge bäddat för.

Som sagt, låt oss be för biskopsvalet i Göteborg och att Staffan Grenstedt, om han väljs, inte får ryggraden utdragen under vigningen.

//: Varje gång Guds Ande rör mej,
rör mitt hjärta, vill jag be ://

På hans löfte är det lönt,
se, hur livet spirar skönt!