Fädernas kyrka eller Frälsarens kyrka?

Påskvänner!

Trots vissa överdrifter och märkliga kommentarer (görs verkligen Kristus till "en svensk som satt fången"?) är ledarskribenten Tomas Karlssons kritik mot psalmen Fädernas kyrka, sjungen vid konfirmation i Ytterjärna, i huvudsak relevant. Nu sjöngs visserligen inte alla verser, men t.ex. vers 3 tangerar ren historieförfalskning. Långt driven nationalromantik är det i varje fall fråga om, och om svenskarna är en särskilt "trofast stam" kan verkligen diskuteras.

Att sista versen inte bara handlar om Norden och Sverige utan också ger ett globalt perspektiv - "Gud bjude frid över jorden" - kommer dock bort i både ledartexten och psalmkopian, vilket stör mej. Journalistisk saklighet borde vara noga med att redovisa också den raden, även om den inte stöder den tes man vill driva.

Nu finns det ju dock ett alternativ till Fädernas kyrka att sjunga vid konfirmationer och andra tillfällen, nämligen Frälsarens kyrka (i både en 6-versers och en mer konfirmationsanpassad 4-versers-version, se nedan). Jag har försökt bevara det bästa av Eklunds och ungkyrkorörelsens intentioner, men skala bort det alltför nationalistiska och ohistoriska/obibliska. Nu ska jag iväg och göra ett sånghäfte till konfirmandupptakten på söndag (men där finns varken Fädernas kyrka eller Frälsarens kyrka med ;o).

Alt. koral (komp. på Åkerögården maj 2015):

Frälsarens kyrka i Sveriges land,
del av hans kyrka på jorden,
vida den famnar från strand till strand,
fast är den grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden.

Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går,
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

Villigt en skara som väckts av Gud
kommer sin Konung till möte,
klädd i hans helighets vita skrud,
samlad som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.

Kristnade ungdom, Gud vill oss väl!
Ta Herren Jesus på orden.
Kämpa för frihet åt bunden träl,
be om Guds frid över varje själ,
himmelens frid över jorden!

Frälsarens kyrka i Sveriges land - än en gång

Påskvänner!

Jag vet att jag publicerat den här förkortade bearbetningen tidigare - men det slår mej att den nog passar såväl på nationaldagen (även i sin nu mindre nationalistiska form!) som vid kyrkhelger och konfirmationshögtider. Vi ska inte vara nationalistiska - trofast är Han trots vår synd och skam - men vi ska inte heller förneka det goda Gud gjort och verkat ibland oss. Eklunds psalm kan i den bemärkelsen vara ett viktigt memento, och med de mest bombastiska dragen bortredigerade (så här 70 år efter författarens död) kan den kanske fortfarande gå att använda, t.o.m. av EFS-are? Den eklundska släkten kunde ju 1986 förbjuda den nödvändiga bearbetningen, men nu får de nog acceptera att verket stöps om, ifall det inte helt ska skatta åt förgängelsen.

Jag har några vackra kvällar på Åkerögården 14-17 maj även gjort en ny(?), mindre "bombastisk" men också mindre tjusig melodi till "Frälsarens kyrka".  Jag bifogar den efter Gustaf Auléns klassiska, 106-åriga, melodi - bara för omväxlings skull:

1. Frälsarens kyrka i Sveriges land,
del av hans kyrka på jorden,
vida den famnar från strand till strand,
fast är den grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden!

2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn,
i den Treenige Gudens,
i Faderns och Sonens och Andens namn:
dopnådens vatten och gravens hamn,
brudgummens löfte och brudens. 

3. Fäder och mödrar sej kämpat fram,
Kristus var med dem på banan.
Trofast är han trots vår synd och skam, 
seger han vunnit på korsets stam,
därför finns korset på fanan.

4. Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

5. Villigt en skara som väckts av Gud
kommer sin Konung till möte,
klädd i hans helighets vita skrud,
samlad som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.
 
6. Kristnade ungdom, Gud vill oss väl!
Ta Herren Kristus på orden!
Kämpa för frihet åt bunden träl,
be om Guds frid över varje själ,
himmelens frid över jorden!

En förunderlig psalm om Kyrkan i Sverige

Påskvänner!

Mitt i min sorg över att en ny men verkligt god vän nu lämnar Svenska kyrkan och väl då också Efs för, som det verkar luta åt, romersk-katolska kyrkan, fann jag att J A Eklunds gamla alltför nationalromantiska och samfundschauvinistiska men samtidigt underbart vackra psalm, Fädernas kyrka, gick någorlunda bra att bearbeta, så här 70 år efter hans död, just när jag är i samma ålder (45) som Eklund var när han skrev den. Jag anser att den i detta nya skick, trots bearbetningens ofullkomligheter, blev både mer evangeliskt kristocentrisk och mer ekumeniskt allmänkyrklig - en psalm om kristenheten i Sverige som del av Guds kyrka på jorden. Så kan vi en stund bortse från diskussionen om vilket samfund som bäst står i kontinuitet med arvet från Ansgar och Sigfrid och gemensamt be om sann förvandling och förnyelse så här inför "pingstnovenan". Framåt vår hoppfyllda längtan går.

Så upptäckte jag också att psalmen på slutet hämtat tydlig inspiration från Himmelsfärdsdagens psaltarpsalm 110, den som också Ylva Eggehorn tänkte på när hon komponerade bibelvisan "Villigt kommer ditt folk". Må Eklunds kyrkopsalm därför klinga i våra hjärtan från Himmelsfärdsdagen till Pingstdagen, då konfirmanderna åtminstone i Enånger-Njutångers församling träder fram till Herrens bord i den vita dopdräkt som konfirmandkåporna egentligen är.

1. Frälsarens kyrka i Sveriges land,
del av hans kyrka på jorden,
vida den famnar från strand till strand,
fast är den grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden!

2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn,
i den Treenige Gudens,
Faderns och Sonens och Andens namn:
dopnådens vatten och gravens hamn,
brudgummens löfte och brudens.

3. Fäder och mödrar sej kämpat fram,
Kristus var med dem på banan.
Trofast är han trots vår synd och skam, 
seger han vunnit på korsets stam,
därför finns korset på fanan.

4. Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

5. Villigt en skara som väckts av Gud
kommer sin Konung till möte,
klädd i hans helighets vita skrud,
samlad som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.
 
6. Kristnade ungdom, Gud vill oss väl!
Ta Herren Kristus på orden!
Kämpa för frihet åt bunden träl,
be om Guds frid över varje själ,
himmelens frid över jorden!

Grenstedt vidare - men Bonnier lär vinna

Påskvänner!

Resultatet av första omgången i Skara biskopsval blev så här enligt Kyrkans Tidning:


Åke Bonnier 278 röster
Staffan Grenstedt 91 röster
Catharina Segerbank 68 röster
Jacqueline Björnram 58 röster
Mats Hermansson 43 röster
Carin Åblad Lundström 38 röster
Sonja Grunselius 11 röster

Åke Bonnier, mannen som på Svenska kyrkans(!) polyseminarium(!) på Pride 2010 tappert nog sa att Svenska kyrkan inte ändrat syn på lämpligt antal makar "so far", lär naturligtvis vinna andra omgången. Det var ju sällsynt nära att han fick över hälften av rösterna redan i första, och knappast lär alla övriga kandidaters röster tillfalla Grenstedt. (Hade det däremot varit Grenstedt som fått 278 röster, skulle han inte ha kunnat räkna med att bli vald i andra omgången!).

Åke Bonnier är liksom Staffan Grenstedt supertrevlig, det märker man inte minst på polyseminariet, se http://urplay.se/159674. Men han är PK så det skriker om det - kolla här hur han på sin blogg skriver om den avsiktliga faderlösheten! Vi har ju redan infört den (2009), det har han förvisso alldeles rätt i. Och när kyrkoledningen inte orkar försvara läran om jungfrufödelsen inför den istället läran om barnafödande män. Och det är klart - när statsmakten är redo för polygami följer kyrkan förstås efter (fler vårdnadshavare än två är ju redan på tapeten och folk lever ju redan polygamt, både successivt och synkront). Vi är bara inte där "so far". Underlivsfrågor kallas det visst. Viktiga livsfrågor säger jag. Inte minst för våra ungdomar.

Vem tog bort Väktare på Sions murar ur psalmboken? Var inte det betydligt värre än att den plågsamt chauvinistiska Fädernas kyrka försvann? Men OK, de tre sista stroferna i sistnämnda psalm tål att bedjas och sjungas än:


Ädel är skaran sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.


Komme nu åter till strid för Gud
skaran sin Konung till möte,
väpnad och villig i helig skrud,
samlad som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.


Kristnade ungdom, dig gånge väl!
Strid för Guds ära i Norden!
Kämpa för frihet åt bunden träl,
Gud bringe friden till Sveriges själ,
Gud bjude frid över jorden!

Från 1937 års psalmboks sista skälvande timmar

Påskvänner!

Snart är det 25-årsjubileum för 1986 års psalmbok, som togs i bruk vid Första söndagen i advent 1986. I Leksands kyrka sjöngs 1937 års psalmbok ut genom att man sjöng dåvarande nummer 169: "Fädernas kyrka i Sveriges land."

Det var en psalm med mycket nationalromantiskt och statskyrkligt dravel, för att säga det rent ut, men därmed också en psalm som aktualiserar kyrkohistorien - vilket vi inte är bortskämda med i dag - och en psalm vars tre sista strofer helt enkelt är sublima, särskilt om man inte sjungit stroferna innan, strofer som gör begreppet "konungen" alltför tvetydigt. Hör, upprörs (även av en del nationalistiska kommentarer) och njut! Slutstrofens bön med dess globala perspektiv bör vi alla kunna stämma in i.

Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

Kristnade ungdom, dig gånge väl.
Strid för Guds ära i Norden.
Kämpa för frihet åt bunden träl.
Gud bringe friden till Sveriges själ;
Gud bjude frid över jorden!