Visar inlägg med etikett Henric Schartau. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Henric Schartau. Visa alla inlägg

lördag 25 juli 2020

Predikningar på Kristi Förklarings dag av Schartau och Linderot

Påskvänner!

De syd- och västsvenska väckelseprästerna Henric Schartau (1757-1825) och Lars Linderot (1761-1811) har väl inte haft det bästa ryktet inom Efs och de lågkyrkliga väckelserörelserna. Men så här på Kristi Förklarings dag kanske även vi kan upptäcka att de, precis som Birgitta Birgersdotter, är sannskyldiga syskon i tron. Genom Bo Giertz roman Stengrunden har ju Schartaus predikan "Jesus allena" nått vida omkring, och här kan vi läsa den på engelska. Lars Linderots predikan "Ett tydligt svar på den ömmaste av alla frågor på jorden" kan läsas här.

Naturligtvis behöver vi, Efs-are eller inte, formulera oss för vår egen tid och våra nu levande medmänniskor. Men jag tror definitivt att "fädernas" förkunnelse, utan att behöva göras till något ofelbart ideal, är ett memento för oss alla, ett nyttigt korrektiv på områden där vi kanske glidit bort från bibelns och nya testamentets kärva men också frigörande budskap.

Avslutar med Linderots förklaringsdagspsalm. Wallin tog aldrig in den i sin psalmbok, som vad jag vet inte hade en enda psalm i enkom för förklaringsdagen. Nog hade den orädde själavårdarens psalm försvarat en plats där både innehållsligt och formellt, så jag publicerar den här med en melodi av Joël Blomqvist:




1. Kristi förklaring, så livligt den målar
eviga glädjen därovan hos Gud,
glansen i vilken Guds paradis prålar,
himmelska staden i hela dess skrud!

2. Här på vårt Tabor sågs Frälsaren skina:

ansikte, kläder, allt strålar av ljus!
Helgon förlösta från tåredals pina
ser samma syn i Guds himmelska hus.

3. Som Kristi kropp både lyste och blänkte,

så skall du skimra, Guds barn och Guds vän!
Ack, om vår värld på den klarheten tänkte,
visst kom den då till sin Herre igen!

4. Moses, Elias och tre Jesu vänner

råkas på Tabor i endräkt och fröjd.
Se, utan möda jag här igenkänner
helgonsällskapet i himmelens höjd!

5. Vem kan väl fullständigt glädjen beskriva,

den, att de frälsta får träffa varann?
Gud, vilken uppmuntran skall det ej bliva,
möta ditt samlade folk i ditt land!

6. Hänryckt i försmak av eviga livet,

Petrus förgäter han är på vår jord.
Hur blir det då, när oss en gång blir givet
sitta vid himlens fullrågade bord?

7. Ack, den som saligt har flyttat från jorden

den som i himmelen inkomma fått,
full av förvåning kan nyttja de orden:
Här att få vara, o Herre, är gott!

8. Känner då ingen det vattnas i munnen

efter den dagen, då världen blir ny?
Själ, låt dig vinnas, och var sedan vunnen,
fly ifrån Babel, jag råder dig: fly!

9. Sörj för din frälsning med bävan och fruktan,
bär som på händer din dyrbara själ!
Lyd som ett barn Andens dagliga tuktan,
kämpa god kamp för ditt eviga väl!

10. En gång skall då din förklaringsdag dagas,

då du skall lysa till själ och till kropp.
Aldrig från stråten dig tillåt att dragas,
löp på din bana, fullborda ditt lopp! 

lördag 9 september 2017

Nu har Schartau-konferensen börjat!



Påskvänner!

Ingen av oss hinner väl dit om vi inte är där redan - och vi är väl bevars "rosenianer" - men det är onekligen ganska dråpligt att romersk-katolska Kristus Konungens församling i Göteborg idag arrangerar en "Schartau-konferens". Komminister Daniel Willborg har just berättat lite allmänt om Schartau, och om några minuter börjar professor Anders Piltz sitt föredrag "Det stora allvaret." Efter en timme kommer så rektor Fredrik Sidenvalls föredrag om "Nådens ordning". Kl. 11.30 blir det mässa med kardinal Anders Arborelius (vid vilken varken Willborg eller Sidenvall lär få kommunicera) och därefter lunch och panelsamtal. Dagen avslutas kl 15.00 med "gudstjänst" som kardinal Anders Arborelius och komminister Rolf Pettersson leder. Ja, vad ska man säga ;o).

Bra initiativ med en "Schartau-dag"! Det är väl bara lite märkligt att gammalkyrkliga och romerska katoliker också ska ha gemensamma gudstjänster med en mässa där bara värdförsamlingens medlemmar får ta emot nattvarden. Om jag vore Sidenvall och Willborg skulle jag ha ordnat en nattvardsgudstjänst i någon grannlokal under tiden.

Det är i det här läget lite svårt att undvika frågan: "Vad skulle Schartau ha sagt?"