Vem är ansvarig för Svenska kyrkans hemsida?

Påskvänner!

Man funderar med Anders Brogren på vem som är ansvarig för det som läggs ut på Svenska kyrkans hemsida. Ser att desinformationen från Allhelgona fortfarande står kvar på Svenska kyrkans hemsida, till vilseledning av skolungdomar och lärare som ska berätta om innebörden av helgerna:  

Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad. 

Texten fortsätter med att det inte är någon skillnad mellan alla själar och alla helgon, eftersom vi alla är heliga på grund av Jesus´ kärlek till oss. Och det är sant att Jesus´ kärlek gäller alla. Och att han, som bibeln uttrycker det, helgade sig till ett offer för alla. Det är sant att Gud lär oss och Petrus att inte räkna någon människa som oren eller ohelig. För alla är återlösta och i den meningen helgade/avskilda av Herren Jesus till att vara hans egna (att "leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet", som Luther uttryckte det). Vi är alla kallade att bli helgon, precis som den botfärdige rövaren (och för den delen hans kamrat på andra sidan Jesus) var det.

Men därifrån till att säga att Alla själar och Alla helgon är samma sak "rent teologiskt" är ju en rent livsfarlig villolära och (mirabile dictu!) stridande mot både bekännelsen och förnuftet. Den har precis lika lite stöd i bibeln som de påvliga särläror om helgonen som våra bekännelseskrifter fördömer. Någon som läste dravlet kunde inte låta bli att muttra "S:t Hitler". Eller i alla fall "S:t Muhammed".

För några år sedan skickade Svenska kyrkan ut ett begravningsmagasin i tiotusentals exemplar, där man på framsidan kunde läsa en tydligt återgiven plakett med orden: "Det finns ingen död som ej bytes i glädje." Ingen dementerade. Det är väl som när Expressen enligt Bo Strömstedt hade löpet "PER ALBIN DÖD. KUNGEN I TÅRAR" och någon undrade: "Vet ni verkligen om kungen grät vid dödsbudet?" Svaret blev: "Nej, men tror du att hovet skulle dementera?"

Vem dementerade? Och vem reagerar nu? Ska vi ens fira advent innan vi kommit överens om vad som gäller? Finns det längre någon risk att gå förlorad? Eller inte? Hörde i söndags om en präst som fått höra av en sökare: "Finns det inget helvete behöver jag ju inte bli kristen."

Det ligger något i det.

Tjoflöjt och tulipanaros i allhelgonatid

Påskvänner!

På måndag ska jag ut i en skola med en präst - för att prata om döden och allhelgona inför kyrkogårdsvandringen på tisdag. Jag kommer under vandringarna att ha i uppgift att tala om helgonen, och tänker i år (när vandringarna sker EFTER allhelgona, att anknyta till Mårten gås (han som gömde sej bland gässen när de ville göra honom till biskop och på vars minnesdag Martin Luther blev döpt (och vars namn denne fick). Skräp till döpt och troende kristen som inte bekänner sej vara ett helgon för Jesu skull, tyckte Martin L. Till de heliga i Rom (m fl ställen) skrev Paulus.

Men nu vet vi bättre besked genom Svenska kyrkans hemsida. som väl på något sätt även är Evangeliska Fosterlandsstiftelsens (vem redigerar hemsidan, är det många som undrar, nu även på kyrkomötet). Så här står det i alla fall där:

Därför firar vi allhelgona

VI MINNS HELGONEN OCH DEM SOM STOD OSS NÄRA 

Allhelgonahelgen består av två kyrkliga helgdagar: alla helgons dag och alla själars dag.

Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss.

Helgen präglas av att ljusen lyser på våra kyrkogårdar. De lyser upp mörkret och påminner oss om Guds ljus, som räddar oss från döden, som visar oss på förlåtelsens väg och som ger oss ett himmelskt hopp.

Alla helgons dag är en helgdag och den firas alltid den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Alla själars dag firas dagen efter alla helgons dag, på söndagen. Då minns och hedrar vi våra döda närstående. 

Den helige Stalin, den helige Hitler, S:t Muhammed. De heliga ateisterna, de heliga agnostikerna och t o m de heliga islamisterna och IS-människorna. (Som nån bloggare ironiskt skrev). Det är visserligen sant att vi alla genom Jesu död på korset i någon mening (se Anders Sjöberg-klippet från S:t Örjan) helgats eller avskilts till att vara hans egna, "bliva och leva under honom i hans rike, och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet", men bibeln och vår bekännelse uttrycker det inte så att det inte är någon skillnad mellan alla själar (eller alla döda) och alla helgon. De har ju t o m i Svenska kyrkan (se t ex bönboken "Tradition och liv") tidigare uttryckts så här tydligt: "Alla döda är inte helgon och alla helgon är inte döda." Men nu?

Vi måste helt klart erövra kontrollen över kyrkans hemsida. Det här håller inte - varken i allhelgonatid eller annars. Jfr Skandalen i Strandänge!

Om kallelsen att vara helig

Påskvänner!

Inför Allhelgona passar det väl bra att undervisas om vår kallelse att vara heliga? Lyssna och lär - detta är från S:t Örjans kyrka i Skelleftehamn sistlidna september, men passar väl så bra nu i november. Var vi än är. Också saligprisningarna hör ju till helgens tema (undervisning från augusti), men det kan du lyssna till imorgon (den klassiska Allhelgonadagen).

Tony Guldbrandzén inställd i S:t Olov, Edsbyn

Påskvänner!

Såg i tidningen att dagens möten med stiftschef em Tony Guldbrandzén i Edsbyns S:t Olov ställts in p.g.a. sjukdom. Vi hoppas och ber för biskopens tillfrisknande. Som gammal EFS-predikant och EFS-förlagschef (väl?) står han fortfarande EFS nära på många sätt, och hans barnbok "Hemliga Fisken" som jag fick av en moster 1978 tycker jag verkligen mycket bra om, liksom de fantastiska gudstjänstböcker han medverkade till att få fram under 1980-talet (fyra tjocka, blå böcker med massor av sång-, prediko- och söndagsskoletips, söndag för söndag).

Jag sticker dock inte under stol med att jag anser att han svek sitt biskopsuppdrag grovt genom sitt agerande inför och under höstens kyrkomöte. Både han och jag avgick från våra tjänster i kyrkan samma dag som den nya äktenskapssynen fick laga kraft (den 1 november, Allhelgonadagen), men jag är övertygad om att varken han eller jag får frid och ro förrän den restaurerats. (Både kyrkan och äktenskapssynen).

För kyrkomötesbeslutet är naturligtvis inte hållbart. Hur mycket man än ömmar för konstitutionellt homosexuellas situation, kan man knappast övertyga ens sej själv, långt mindre systerkyrkor och syskonsamfund runt om i världen, att könet enligt kristen tro inte ska spela någon som helst roll ens vid familjebildning och föräldraskap.

Vilket är just precis den ideologiska grunden (den s.k. "queerteologin") till kyrkomötesbeslutet. Det var precis lika underligt att avskaffa det särskilda begreppet för förbundet man-kvinna som det vore att avskaffa särskilda killnamn och låta alla heta Svea (som bl.a Fi! ivrar för). Samma andas barn, samma konstifika queertänkande. Det gynnar sannerligen inte förståelsen för verkligt homosexuellas situation. Eller respekten för ämbetsreformen 1958.

Fast det är klart, det var nog inte ovanstående som Tony G. tänkt tala om i Edsbyn. Hade onekligen varit intressant att lyssna till honom i ämnen där han är mer omdömesgill. Vi får hoppas på och be om god bättring i alla avseenden.

Led, milda ljus, i dunkel, dimfylld värld.
Led du mej fram.

Den stora allhelgonafrågan

Påskvänner!

Den lilla allhelgonafrågan - den om äktenskapet - i all ära ("Äktenskapet ska hållas i ära", står det ju faktiskt i Hebréerbrevet), men jag känner mej manad att också, för perspektivets skull, ta upp den Stora Allhelgonafrågan. Om än kort, för jag ska ner och duka för familjens söndagsfrukost!

Jag tänker på vad jag läste om en gammal kristen som sa:

"Bortom graven finns också den eviga natten. Men vid min sons grav vet jag, att Herren gjort sitt yttersta för att frälsa."

Vi har ett budskap om frälsning genom tro på Jesus, inte frälsning genom döden. Vi har ingen rätt att blanda ihop Alla helgons dag med Alla själars dag. Vi har inget löfte om att Bo Setterlind har rätt, när han skriver (vilket citeras på framsidan till en ny Verbum-bok om begravningar):

"Det finns ingen död som ej bytes i glädje."

[Därför skildar nog Thomas Österberg på Dagen evighetsperspektivet i lite för ensidigt ljusa färger på ledarsidan. Det finns ett stort allvar och inte bara tröst och hopp i tron på ett liv efter den fysiska döden].

Men vi har ett löfte om att "den som tror på mig, ska leva även om den dör."

Och vad som går därutöver, det får vi lämna i Herrens barmhärtiga händer, inte göra några som helst utfästelser om.

En god och välsignad Allhelgonahelg med ljus över både stora och små allhelgonafrågor tillönskas er alla!

Uppståndelsen och livet är
du, Herre Jesus Kristus kär.
Och den som tror på dej, vi hör
ska leva även om den dör.
Ja, den som lever och som tror
ska aldrig dö. Det är Guds ord.

Alla själar = alla helgon?

Påskvänner!

Kanske ställs Svenska kyrkans (och många andra samfunds) största teologiska utmaning i blixtbelysning denna storhelg. Är det någon skillnad på alla helgons dag och alla själars dag? Eller är alla själar helgon eller åtminstone "saligförklarade"? (Vi - eller Gud Fader själv - gör ju bevars inte skillnad på människor, och det måste väl innebära att alla kommer till himlen?).

Principen "aldrig mer än hopp för helgonet, och aldrig mindre än hopp för rövaren" känns sund och riktig. Men hur ofta förverkligas den? Särskilt i en kyrka som har svårt att "bita den hand som föder den" och antyda risken att gå förlorad. Det blir lätt mer än hopp, inte bara för helgonet utan också för gudsförnekaren. (Åtminstone ifall han var medlem av Svenska kyrkan).

Det är alldeles på sin plats med missionsföreståndarens varningar för Kungl. Salighetsverkets överbud. Finns det rentav en risk att Svenska kyrkan rent av söver mer än väcker - inte minst så här års? För, som t.o.m. Lars Collmar konstaterat: Det är inte säkert att en människa tar emot Guds kärlek ens när hon möter den ansikte mot ansikte.

Därför bör vi så mycket mer ta till oss vad vi hört,
så att inte vi går förlorade.
Satans välde och makt har Jesus med sin död förstört,
med sitt liv han Guds lag fullbordade.
Men om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett,
hur ska vi då komma undan?
Om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett,
hur ska vi då komma undan,
hur ska vi då komma undan,
undan?

Glad allhelgona!

Påskvänner!

En fortsatt god och ljusuppfylld helg tillönskas er alla!

Jag måste ju säga att jag inte alls har svårt att förstå hur dogmen om Marias syndfrihet uppkommit - efter att ha varit med på några begravningar av sällsynt helgade och älskade församlingsaktiva, där det knappt gick att förstå vad dessa skulle ha för behov av syndernas förlåtelse. Om de döda intet annat än gott, heter det ju, och man kan väl förstå om detta i synnerhet tillämpats på Herrens mor. (Ingen tror väl att man gör Jesus glad genom att tala illa om hans mor). Inget konstigt i det, egentligen. Så länge man inte gör det till kyrkolära. Och så länge ingen själv får för sej att han/hon är syndfri redan under vandringen här på jorden. Men den risken brukar vara minst hos verkliga helgon, som till sin sista stund ber även femte bönen i sitt Pater Noster.

Inte ens John Wesley, som hade väldigt optimistiska tankar om möjligheten av fullkomlig helgelse, trodde sej själv ha uppnått den. Däremot trodde han det om några andra. Och lika märkligt (och en smula puckat) detta ter sej som lära, lika sympatiskt är det i mina ögon som attityd - vi har ju t.o.m. Skriftens uppmaning att verkligen sätta andra människor högre än oss själva. Och jag prisar gärna helgonen, i all synnerhet Herrens moder, saliga en dag som denna. "Ja, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."

Salig, salig den som kände,
den som trodde dig allena,
Sanne Gud, och den du sände
att med dig oss än förena.
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet.