Visar inlägg med etikett Aborter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Aborter. Visa alla inlägg

onsdag 24 oktober 2018

Två tänkvärda inlägg om etik och människovärde

Påskvänner!

Som sagt - en behöver inte skriva så mycket själv längre. Stefan Gustavsson och Alf Svensson skriver tankeväckande och aktuellt om människovärde och etik. Följ länkarna och läs deras texter! (Men kommentera gärna här ändå!). Jag tror nog att det går att engagera sej positivt i båda frågorna samtidigt - även som man. Ja, och även som kvinna. Att livet och valen inte alltid är enkla innebär ju inte att alla val är likvärdiga. Eller att allt handlar om etiska dilemman. Ibland ja - men ibland inte!

Om detta må vi diskutera, också inom Efs, och även vi män och pappor. Det berör ju lagens alla tre bruk, både 1) den borgerliga rättfärdighetens område - den vi någorlunda borde kunna uppfylla eller hjälpa varandra uppfylla i egen skapelsegiven kraft - och 2) den ånger och förkrosselse som, när allt går som det ska, driver oss till Kristus OCH 3) den frukt av tron, den nya villighet att leva efter Guds lag och heliga vilja som också med nödvändighet påverkar förhållandet till det motsatta könet och våra eventuella barn, med eller utan särskilda handikapp, liksom till flyktingar och deras livssituation, vare sej de räknas om barn eller har barn eller varken eller.

Katekesfråga 88: Vad kallas därför Fadern, Sonen och den helige Ande i vår kyrkas bekännelse?

lördag 28 november 2015

Domedagen närmar sej fortfarande - men än varar nådens år

Påskvänner!

Den 14 november, dagen efter terrorattentaten i Paris, skrev vår stiftschef Ragnar på sin blogg under rubriken "En barmhärtig Gud ger livet" bl.a. följande:

Kristna, judar och muslimer förenas i tron på en nåderik och barmhärtig Gud. Vi delar helig skrift. Där berättas om att Gud skapade människan till sin avbild, oändligt värdefull. Det gudomliga skaparordet ger skapelsen liv, och detta liv är gott. Guds ande fyller människan med liv. Människan är Guds medarbetare i skapelsen.
I den aronitiska välsignelsen uttrycks Guds vilja. Gud bevarar oss, visar oss nåd och ger oss fred. Det som hände vid det fasansfulla blodbadet i Paris står helt i strid med Guds vilja. Oavsett politiska och religiösa motiv och vilka som bär ansvar för dåden kan det aldrig rättfärdigas att så släcka det liv som Gud har gett.

Jag kommenterade en vecka senare (men kommentaren har fortfarande inte publicerats):

Instämmer. Men vänta nu förresten - delar vi helig skrift även med muslimer?

F.ö. får man i Frankrike låta avliva sin avkomma ända fram till födelsen. I varje fall om den visar sej ha Downs syndrom. Kanske bra att dom har samvetsfrihet där, åtminstone? Men vår utsortering är inte mycket roligare, och heder åt de barnmorskor som sjunger ut mot vår abortpraxis.

Har vi i smyg accepterat en fascistisk människosyn? I varje fall kan de uteblivna reaktionerna på onsdagens nyhet i P1, se http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6299773 inte förklaras med terrorattentatet på fredagskvällen - vi hade två hela dagar på oss. Tycker vi inte längre att utsorteringarna av Downs-barn är "helt i strid med Guds vilja"?

Tänk om någon biskop även om detta kunde säga: "Oavsett politiska och religiösa motiv och vilka som bär ansvar för dåden kan det aldrig rättfärdigas att så släcka det liv som Gud har gett."

Än är vi i nådens tid. T.o.m. på Domssöndagen.

Nu idag, den 28 november, skriver biskop Ragnar bl.a. så här under rubriken "För dagar som ska komma":

Det är på allvar. Livet är hotat. Därför behövs ännu en klimatkonferens för mänsklighetens överlevnad. Därför behöver vi alla i smått och stort tänka igenom på vilket sätt vi kan bidra till att jorden ska bli beboelig för kommande generationer. Kristen tro ser människan som Guds medarbetare i skapelsen. Guds vilja ska ske. Guds rike ska utbredas. Kristen tro ger hoppet som ett särskilt bidrag till arbetet för mänsklighetens överlevnad.

Och jag svarade (men tror inte att heller detta publiceras, det anses kanske "off topic"?):

Klimatkonferens blir det nu i landet där man enligt Studio 1 (11/11) får avliva sin avkomma ända fram till dagen före (det som skulle ha varit) födelsen - ifall det visar sej ha Downs syndrom (eller ett antal andra handikapp). Nu har barnmorskorna i det landet visserligen den samvetsfrihet som inte ens Svenska kyrkan vill tillerkänna våra svenska barnmorskor (vilken biskop har stått upp för Ellinor Grimmark eller Linda Steen?), men själva förfaringssättet ser jag inte som ett skvatt mer etiskt högtstående än om man ströpe barnen en dag EFTER förlossningen (vilken skillnad gör två dagar?). Änglamakeri är det förskönande begreppet, knäsättning av önskade och utsättning av oönskade barn de klassiska, fornnordiska begreppen.

Det är på allvar även detta. Livet är hotat även i detta avseende. Vår reaktionsförmåga är tack och lov intakt när det gäller terroristskjutningar på gator i Frankrike eller vid en abortklinik i USA, men vår (även min) långvariga tystnad beträffande de franska och svenska Downs-uppspårningarna och -avlivningarna (i Sverige tillåtna över halva graviditeten, upp emot en månad efter att s.k. normala barn blivit fridlysta) avslöjar på ett skrämmande sätt vår egen alltmer fascistoida syn på barn med detta handikapp. Tror någon att det inte blivit ramaskri om ett liknande förfaringssätt tillämpats på foster med anlag för rödhårighet, vänsterhänthet eller homosexualitet? Så varför inte beträffande dem med en extra kromosom? Även kyrkans tystnad skickar en stark signal - en signal om "rashygienens" normalitet. Inget att bråka om och skriva i tidningarna om - ens när det går till som i Frankrike.

"Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom -
Jesus älskar alla barnen på vår jord?"

PS. Nej, det är förstås inte så smart eller juste att visa sin respekt för liv genom att skjuta ihjäl en polis och flera andra utanför en abortklinik. Om det nu verkligen var det den nu gripne mannen ville visa. DS.




torsdag 30 januari 2014

Kan en kristen bli barnmorska i Sverige idag?

Påskvänner!

En av mina favorit-EFS:are är en gammal barnmorska som vittnat om att hon alltid mötts av respekt när hon vägrat medverka vid fosterfördrivningar. Men tyvärr verkar det stå klart idag: Kristna män och kvinnor kan inte längre bli barnmorskor i Sverige, trots att själva vitsen med barnmorskeyrket är den goda, ja, helt fantastiska uppgiften att hjälpa barn till världen!

För genom att vi i god demokratisk ordning (?) har bakat ihop förlossningsyrket med abortörens, kan även den som är villig att förlösa hur många barn som helst anklagas för arbetsvägran när man t.ex. inte vill hjälpa föräldrar att avliva ett foster i 20:e veckan med Downs syndrom. (Eller gomspalt!). I vår tid är det ju svårt att komma undan lika elegant som Shifra och Pua.

Det är f.ö. väldigt märkligt att en samvetsfrihetsklausul som redan tycks fungera i Norge inte kan genomföras i Sverige utan att det ropas om högerextremism och antifeminism. Hur svårt kan det vara? Eller exakt hur hemskt är det i Norge?

Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom -
Jesus älskar alla barnen på vår jord.