Ja, nu när vi får öppna första luckan i vår adventskalender kan vi förstås börja sjunga på våra vackra adventspsalmer också! Det finns fler än du kanske tror. Adventstiden är ju ovanligt kort i år, och julpsalmerna brukar tränga undan adventspsalmerna väldigt fort.
Så passa på och sjung, och försök nyttja adventssångerna fram till den tredje söndagen i advent åtminstone! (Den fjärde sammanfaller ju med julafton!).
1. Gå, Sion, din konung att möta, Jerusalem, gläds åt din Gud! Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.
2. Han kommer från eviga fröjder, han lämnar sin tron av kristall, sin ära i ljusets palatser och lägges på strå i ett stall. Var glad...
3. Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam, att dö för vårt syndiga släkte och föra rättfärdighet fram. Var glad...
4. Han kommer ur graven med byte och skuggornas boning blir ljus, och gravarnas slumrare väckas till liv utur seklernas grus. Var glad...
5. Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt. Han kommer i makt att regera, tills Gud uti alla blir allt. Var glad...
Vi har väl redan börjat öva så smått på våra julpsalmer. Men denna rekordlånga adventstid bör vi väl också ha tid och möjlighet att sjunga igenom våra adventspsalmer ordentligt? I både hem, kyrkor och bönhus? Och kanske lära oss några nya? Inhämta gärna fler psalmtips på bloggen ADVENTSPSALMER!
Lagisk som jag är hade jag en lila fasteslips på mej i kyrkan idag. (Jag har s.a.s. tagit upp "Erik Petréns fallna slips", han bar tydligen en stor del av sitt vuxna liv slipsar i kyrkoårets färger). Till yttermera visso reflekterade jag lite över "frossarfastan" som julfastan ju i vår kulturkrets kommit att bli, med ständiga julbord redan flera veckor före julen, och över söndagens evangelium, där Jesus ju faktiskt talar även om vårt födointag.
Utan att personligen utnämna frosseriet till en av de sju dödssynderna, måste jag ju konstatera att jag både äter för mycket och rör mej för lite (tyvärr är varken orgelspel eller datorknackande särskilt muskelutvecklande). Jag tänker på en nära släkting som påpekade att överintag av födoämnen (precis som kasserande av 1/3-1/4 av våra livsmedel) tenderar att höja matpriserna globalt och alltså liksom tar maten från de fattiga. Liksom jag tänker på en elev som rökte och påpekade hur folk ständigt påpekade hur ohälsosam rökningen var - fast han var noga med att röka på avskild plats utomhus! - medan de inte alls var lika noga med att ständigt påtala matmissbruk.
Och det fanns faktiskt en psalm om frosseri i 1819 års psalmbok ("Hur mild och nådig är vår Gud"), som 1937 förkortades till de två sista verserna ("Vak upp, bed Gud om kraft och mod"), som onekligen tydligt bygger på slutet av andra advents-evangeliet, Luk. 21:34-35: Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Igår upptäckte jag dessutom att den radikala psalmen - som naturligtvis ströks helt ur psalmboken 1986! - går att sjunga till adventspsalmen "Det susar genom livets strid". Så här sjunger gamle Wallin i lätt bearbetning (tänk er om någon föreslagit den i dagens högmässa ;o):
1. Barmhärtig, nådig vill vår Gud att vi med lydnad för hans bud vårt hopp till honom ställer! Han hjälpa vill i brist och nöd, han skänker både must och bröd till fröjd och uppehälle. Med redlig flit och trogen bön vi glada delar mödans lön. 2. Men du som dessa mildhetsprov med vishet, värdighet och hov ej tacksamt njuta lärde, din näring blir för dej ett gift och ditt begär en djurisk drift som glömmer mänskans värde. Den som har buken till sin Gud, han syndar mot Guds första bud. 3. Vad du förtär i överflöd du från din nästa i hans nöd med gudlös hårdhet rövar. Och på din egen kropp och själ med detta rån, o lustans träl, ett självmord du förövar. Ack, rusa ej så blind och djärv, o syndare, till ditt fördärv! 4. Vak upp, bed Gud om kraft och mod att mot ditt eget kött och blod till manlig strid dej rusta! Låt hjärtat ej betungat bli av dryckenskap och frosseri och denna världens lusta! Se till att Herrens dag ej må för hastigt över dej uppgå! 5. Ty se, den dagen komma skall liksom en snara, sträckt till fall för alla syndens trälar. Gud, hjälp oss därför leva så, att vi till evig tid ej må fördärva våra själar! Lär oss med vaksamhet och bön att undfly synden och dess lön!
Ja, så var det ju det där med "The Daniel Plan" ;o). Hoppa gärna fram till pastor Rick 4 minuter in i filmen nedan - som jag redan tidigare bäddat in, jag vet! Där får du mer av "oss syndare emellan" än i inledningen:
Lagiskt och inget kyrkorna ska syssla med? Nja, jag tycker det är bra och rättvist - vi har länge och med rätta sysslat med alkoholister men samtidigt liksom pekat ut dem som särskilt beroende och i behov av Guds nåd. Låt vara att beroende av alkohol - och droger ö.h.t. - innebär större risker och ofta mer svårartad, uppenbar förnedring än beroende av gräddtårtor eller låt oss säga jordnötter. Men som C S Lewis påpekar i boken "Kan man vara kristen" är det olyckligt att frågor om beroende och befrielse så ensidigt kopplats till just alkoholism och liknande. Jag tror det är sunt att frågan breddas, bara vi även fortsättningsvis får "komma till Jesus som vi är" (dock inte för att i alla avseenden förbli som vi är). Och jag tycker att Rick Warren själv - inte nödvändigtvis alla andra i projektet - i huvudsak visar en sunt evangelisk inställning till både mänsklig svaghet och Guds upprättande nåd och kraft. Men andra kan förstås ha andra åsikter; i varje fall upplevde jag personligen ett bibliskt "tilltal".
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
