Grattis till Sommarhemskyrkan=Mariakyrkan!

Påskvänner!

Så här på "Fyrtiondagsafton" den 1 februari (åter-)invigs Mariakyrkan i Uddevalla - en Svenskakyrkan-kyrka ("Sommarhemskyrkan") som Kyrkliga förbundet nu köpt in för några miljoner och som nu ska hysa en missionerande församling i Missionsprovinsen.

Låter det krångligt? Ja lite, kanske. Men roligt också, kan även en låg- snarare än gammal-kyrklig EFS-are få lov att tycka. Lycka till får vi också önska - och kanske får vi hoppas på ännu fler "friförsamlingar" inom Svenska kyrkan, fria från de politiska partiernas inflytande!

Låt i ditt namn oss samlas här,
var med oss, du som livet är
och Skrifterna förklara!
Var gång vårt hjärta ordet hör
oss brinnande i anden gör,
för tron dej uppenbara!

Tack vare dej för ordets ljus!
Pris vare dej för detta hus!
Välsigna så din gåva,
att vi i paradis en gång
får möta dej med Lammets sång,
din kärlek evigt lova!

EFS får inte "passa" i den här frågan

Påskvänner!

Läs den sjuka bullan från stiftschefen Per Eckerdal och domkapitlet i Göteborg. Jag lovar: detta aktstycke skulle aldrig EFS-aren Staffan Grenstedt ha släppt ifrån sej om han blivit stiftschef, ja biskop, i Göteborg, och där var det inte så långt ifrån (att han blivit det).

Läs sedan detta (KoF), detta (Ad orientem), detta (Frimodig kyrka) och inte minst detta (Ragnar Block skriver verkligen uppbyggligt och tänkvärt!!!).

Jag upprepar min fråga från en tidigare bloggpost: har det någonsin hänt - ens under EFS:s mest "separatistiska" perioder på 50- och 60-talen - att en präst i Svenska kyrkan blivit obehörighetsförklarad för att hen lett gudstjänster i EFS-föreningar (som ju kallade och utsåg egna missions- och distriktsföreståndare, samt predikanter som i ett flertal fall också uppträdde som sakramentsförvaltare)?

EFS är - inte minst om man som "Begis" i Västerås insisterar på samhörigheten med den svenskkyrkliga organisationen - moraliskt förpliktad att stå upp för sina evangelisk-lutherska medsyskon! Det är fullständigt absurt att se hur stiftschefer - biskopar vägrar jag kalla dem så länge de inte försvarar vår kyrkas bekännelse - milt kan överse med nästan vilka läror som helst, även vidrig smörja och förnekelse, så länge det inte handlar om ämbetssyn modell 1957 och äktenskapssyn modell 2008. (De s.k. Ä-frågorna).

Säger vi inget till försvar för dem som har "fel" ämbetssyn, så finns det ingen kvar som kan försvara oss när vi själva isoleras p.g.a. "fel" äktenskapssyn och gammaldags könsbegrepp (hur är det nu ärkechefen: kan folk vara fäder till barnen de föder?) Och snälla EFS-are: varför bjuder vi in Svenska kyrkans stiftschefer till varenda konferens, hur gnostiska de än blir? (Jo ärkebiskopen tror nu att en del som föder barn kan vara barnets far, medan jungfrufödelsen inte är så säker, eftersom den bara berättas om av en evangelist, möjilgen två. Är det inte Matteus som i sitt första kapitel talar om män som föder barn? Nähä, inte efter 1981 ;o). Vi legitimerar ju dem och deras liberalteologi helt i onödan.

OK Esbjörn i Karlstad kan jag förstå om vi fraterniserar med och kanske Hans i Lule - men i övrigt? Borde vi inte bjuda in Hakon Långström och Staffan Grenstedt istället? Om vi nu inte rentav skulle tåla Roland Gustafsson i Missionsprovinsen? Läs Fredrik Wislöff och Ole Hallesby om "Vårt forhold til vranglaeren". Vi kan hur som helst inte acceptera att stiftschefer som inte bara har noll koll utan rent av jagar andra bekännelsetrogna grupper har något slags yttersta tillsyn över EFS-medarbetare. Det blir ju snart skamligt att tillhöra en organisation där svenskkyrkliga präster enligt sina villfarande stiftschefer får leda gudstjänster.

Antingen framåt eller tillbaka...

Ur veckans Kyrka och Folk

Påskvänner!

Aldrig ens under EFS:s mest "separatistiska" skeden - då EFS självt kallade predikanter som ibland även sysslade med nattvardsförrättningar - har väl en präst blivit hotad med avkragning för att han lett gudstjänster i något av EFS:s bönhus?

Någon EFS:are som vet?

I varje fall har Tord Nordblom, ordförande för Frimodig kyrka i Göteborgs stift, ju alldeles rätt i följande konstaterande (K&F 10/2012, s. 6):

Det är bra att domkapitlet påpekar vikten av att präster och diakoner står fasta i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Det är samtidigt beklämmande att man påpekar just detta när det torde vara uppenbart för alla att Missionsprovinsen existerar enbart av det skälet att man där vill hålla fast vid Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, medan den officiella politiskt styrda Svenska kyrkan på punkt efter punkt överger sina egna grundvalar, säger Tord Nordblom och uppmanar till läsning av Jeremia 2:1-13.


Detta borde EFS kunna hålla med om, även om EFS skulle bilda en egen nomineringsgrupp till kyrkovalet 2013. Läs gärna hela Kyrka och Folk - det verkliga alternativet till Kyrkans Tidning (sorry, Helle Klein och Seglora smedja!). Och vill du läsa fler nummer går det bra att prenumerera. K&F har varken presstöd eller några stora församlingsbidrag, och redaktör Sidenvall hör till de mest välvässade ledarpennorna i landet - även vår förre Budis-redaktör Per-Erik Lund ("i denna stund ni vet") gav honom sitt erkännande.

Jag tänker på Jesusorden i dagens evangelium om riket som kommit i strid med sej själv. Är det Svenska kyrkan det handar om? Liksom i slutet, när han berättar om de sju onda andarna (villolärorna?) som är värre än den som drevs ut (i reformationen?). Jag bara frågar. Men det är alltid stort att få fira Herrens dag, som också tredje söndagen i fastan är Uppståndelsens och Livets dag:

I dag gick Kristus ur sin grav
till livet fram, och världen gav
nytt hopp och ny rättfärdighet,
frid, hälsa, liv och salighet.


Nu är den rätta solens dag,
och solen är Guds välbehag.
Och varje kristen glädjas kan
att Kristus oss försoning vann.


O Herre, livets ord oss giv,
förnya oss till evigt liv.
Vår kropp och själ och ande vig
att nu och alltid tjäna dig.

När blir Stefan Holmström biskop?

Påskvänner!

Hett stoff så här i det nya kyrkoårets första timmar: Lågkyrkolekmannen Roland Gustafsson från Halmstad, missionsföreståndare eller som det numera heter -direktor för Evangelisk Luthersk Mission (Bibeltrogna Vänner), blir ny biskop för Missionsprovinsen efter Arne Olsson, som avgår i mars. Han prästvigs i januari och biskopsvigs i mars. (Ungefär som Stockholms stifts förste biskop Manfred Björkqvist, som heller inte var prästvigd när han valdes).

Skulle biskopsvigningen i mars innebära - vilket nog är troligt - att anslutningen till Missionsprovinsen tar fart i Skåne (ELM-BV:s starkaste fäste), så kan det här bli riktigt, riktigt intressant. Även om ELM-BV:s ordförande betonat att ELM-BV inte ansluts per automatik bara för att dess missionsdirektor blir biskop.

När ska vi i EFS be att få Stefan Holmström som biskop? (För kan vi verkligen erkänna nuvarande stiftschefer som biskopar, efter vad turerna före, under och efter senaste kyrkomötet avslöjat?). Eller anser vi i vår lågkyrklighet att a) biskopar inte behövs och b) att det därför inte spelar någon roll vem som är biskop? Och f.ö.: ÄR Stefan Holmström en "biskopstyp"? Kommer han att acceptera EFS-präster som köper det nya äktenskapsbegreppet- som inte ens hade diskuterats inom kyrkorna vid detta års början! - och förklarar sej beredda att viga i enlighet med detta? Kommer EFS som rörelse att acceptera det?

Intressant f.ö. att både Agne Nordlander och Anders Sjöberg vann var sitt biskopsprovval (i Växjö resp. Göteborg) men sedan "åkte dit" när pk-teologerna samlade sej kring Anders Wejryd resp. Carl-Axel Aurelius. Provvalssegern var mycket hedrande ändå, och jag minns att prosten Anders Brogren i Halland skrev att han blivit helt övertygad om att Anders Sjöberg var den biskop han ville ha, sedan han fått en kassett med Sjöbergs undervisning om Johannesevangeliet. Det kan jag mycket väl förstå, så fin som boken "Johannesevangeliets budskap" sedan blev (den skäms dock något av ett postmodernistiskt förord av Anders - Wejryd).

Led oss, Gud,
led oss i rättfärdighet,
låt våra ögon se din väg.

Har EFS någon biskop?

Påskvänner!

Spänningen är stor: blir missionssällskapet ELM:s (tidigare BV, bildat 1909 och skilt från EFS 1911) missonsföreståndare Roland Gustafsson ny biskop i Missionsprovinsen? Han gick i varje fall vidare till andra valomgången, eftersom ingen kandidat fick mer än 50% av rösterna i första. Enligt uppgift räknas nu inkomna poströster.

Skulle Roland Gustafsson väljas till biskop (hans kvarvarande motkandidat är Bengt Birgersson, nuvarande "provinssekreterare"), så kommer han först att prästvigas (Manfred Björkqvist, Stockholms förste biskop, var inte heller prästvigd när han valdes) och sedan biskopsvigas. Blir mycket intressant - det skulle förmodligen betyda mycket för Missionsprovinsens legitimitet som Svenska kyrkans arvtagare om ELM-BV anslöt sej till denna kyrka i vardande (som jobbar på nordisk snarare än nationell basis - närmast i tur står en biskopsvigning för Lutherstiftelsen i Finland).

Nå, hur det än går är ju Roland Gustafsson i realiteten redan biskop, precis som EFS:s missionsföreståndare i realiteten är (om man inte rent av ska kalla Stefan Holmström för EFS:s ärkebiskop, så många distriktsföreståndare/biskopar som vi har ;o).

Fast jag frågar mej nu vilket biskopsansvar Stefan tänker ta i äktenskapsfrågan. I fjol var ALLA samfund i Sveriges kristna råd överens om att äktenskapet PER DEFINITION handlar om ett förbund mellan man+kvinna. I år har det största samfundet med Anders Wejryd i spetsen övergivit denna definition, troligen p.g.a. ett visst riksdagsbeslut i frågan. Svenska Missionskyrkan med Göran Zettergren i spetsen tänker också av allt att döma överge definitionen och acceptera enkönade äktenskap även i kyrkan fr.o.m. 1/1 2010 (kyrkostyrelsen sammanträder nu i helgen, men lärokommittén föreslog det förra helgen). Svenska Baptistsamfundet med Karin Wiborn i spetsen tycks redan ha accepterat det, att döma av reaktionerna på Norrmalmskyrkans beslut i oktober.

Märk nu väl: Om Stefan Holmström och EFS-konferensen 2010 accepterar att EFS-präster anser två personer av samma kön vigbara till ett kristet äktenskap, då har också Stefan Holmström och EFS, som organisation, övergivit den definition Svenska kyrkan och alla andra kristna samfund stod för så sent som i fjol. Om man säger att pastorerna själva får bestämma, så tycker man att det är rätt OK med vigsel till enkönade "äktenskap", eller hur? Vi släpper ju inte frågan om kärleksfull, frivillig bigami fri (än så länge) att avgöras av enskilda pastorer - fast är det inte lite mesigt av Svenska kyrkan och EFS att invänta statens legalisering här? - och inte heller vigsel till syskonäktenskap (trots att halvsyskonäktenskap faktiskt redan är legala på vissa premisser). Alltså säger vi och Stefan Holmström inte alls att allt som varje pastor bestämmer enligt sitt samvete är OK, vi säger - om vi nämligen släpper saken fri till enskilda EFS-pastorers avgörande - att enkönade äktenskap (nb äktenskap i kristlig mening, inte bara relationer i största allmänhet) är fullt möjliga och helt OK för EFS-ledningen och Stefan Holmström. Det lär inte minst Mekane Yesus-kyrkan notera, och det lär knappast underlätta den kamp mot verklig homofobi som jag vet att många EFS-are, däribland jag själv, vill föra både här hemma och i Afrika. Leder pastorala undantag till accepterad queer-teologi, så får det vara.

Säger någon: ja, men Svenska kyrkan (läs: det politiserade kyrkomötet) har ju som kyrka accepterat kyrkvigsel till enkönade "äktenskap", och därför måste även EFS-präster vara fria att utföra sådana, ja, då säger jag: I så fall måste EFS omedelbart lämna Svenska kyrkan! Om kyrkomötet bestämmer som staten bestämmer (inte undra på när samma partier dominerar i kyrkomötet som i riksdagen) och EFS accepterar vad kyrkomötet bestämmer, ja, då har EFS hamnat i ett beroende av statsmakten som ingen missionsorganisation borde ha.

Samtidigt: sväljer vi INTE det "könsneutrala äktenskapet" kommer vi att hängas ut som nu sker med förre johannelundsrektorn, stiftschefen Esbjörn Hagberg i Karlstad. Tänk, han gick så långt som till att förklara sej beredd att välsigna alla ingångna partnerskap och helt ge "carte blanche" för homosexuella relationer, och han har nu skamligt svikit sin egen allvarsamma reservation mot äktenskapsdeformen och farit hem till Karlstad för att implementera den (som han själv menade stred mot Guds ord!) och manat till solidaritet med den - och ÄNDÅ blir han nu utstämplad av (S) som närmast rasist bara för att han egentligen ville bevara själva äktenskapsbegreppet som gällande man+kvinna och inte anser sej personligen kunna viga två av samma kön till just äktenskap! (Snacka om att få "bära åsnan"!). Pallar vi den stormen? Och gör vi det inte - hur pallar vi nästa storm när andra grupper går igång? Jfr även poeten Kristina Hultmans livsöde och Rfsl:ledaren Håkans tankar om arv och val.

Gud, gör oss kloka.

Mesigt, missionsprovinsen!

Påskvänner!

För att fortsätta på överraskningslinjen måste jag kritisera Missionsprovinsens biskopsbrev på en punkt (i långa stycken är det god och läsvärd äktenskapsundervisning, särskilt jämfört med de s.k. stiftschefernas i Svenska kyrkan).

Man skriver nämligen: "En människa är antingen man eller kvinna" och "allt högre liv tar gestalt i två kön". Men tillfogar i en not: "Vi är medvetna om att det finns människor som föds med oklar könsidentitet. Men detta ändrar inte den övergripande verkligheten."

Och jag frågar mej: Är det inte nödvändigt att också konservativa biskopar tar fotnotens medgivande på allvar och utformar pastorala råd för hur man seriöst och medmänskligt hanterar fall som t.ex. den sydafrikanska löparen Caster Semanya och deras val av ev. livskamrat? Redan Bernhard Wadström berättar i sina memoarer "Ur minnet och dagboken", med en blandning av löje och respekt, om en person som dåförtiden faktiskt var känd för att vara varken man eller kvinna. Och bara för att det är ytterst sällsynt och bara för att Svenska kyrkans stiftchefer visat sej oförmögna att hantera pastorala undantag som pastorala undantag - nu tillåts de ju förändra t.o.m. den heteronorma regeln och själva äktenskapsritualen - kan inte ansvarskännande teologer på den andra kanten sopa problemet under mattan.

Eller in i en fotnot.

Öppna min mun att tala för de stumma,
dem som ingen bryr sej om.

Ingen åsikt är så klok att inte någon idiot delar den

Påskvänner!

"Med sådana vänner behöver man inga fiender" säger man ibland om oönskat stöd. När nationaldemokraternas partiledare Marc Abramsson rekommenderar Missionsprovinsens gudstjänster framför vanliga Svenska kyrkan-gudstjänster eller när nationaldemokraternas hemsida länkar till Missionsprovinsen och Bevara äktenskapet, så är det naturligtvis ett PR-problem för berörda organisationer. Bra att Missionsprovinsens biskop Arne Olsson och Svenska Evangeliska Alliansens Stefan Gustavsson inte återgäldar "vänligheten", utan tar kraftfullt avstånd från den nationaldemokratiska ideologin.

Samtidigt är det nu en gång så, att ingen åsikt är så klok att inte också någon idiot delar den. Reformistiska socialister måste mer än en gång ha vridit sina händer i förtvivlan över sina revolutionära, våldsromantiska fränder, liksom modesta israelkritiker blivit halvt vansinniga över att förknippas med råa antisemiter p.g.a. någon enstaka gemensam åsikt. I ärlighetens namn får vi också vara försiktiga med vad vi pådyvlar t.ex. RFSL p.g.a. enstaka yttranden från någon aktivist eller p.g.a. vilka som håller med dem i någon fråga. Min kritik i tidigare inlägg grundar sej på att Tiina Rosenberg är en så framträdande representant för RFSL [rättelse 31/7: HBTQ-rörelsen] och att hon sa det hon sa i själva Europrides invigningstal. [Enligt Aftonbladets referent dessutom mött av stormande jubel och inte generade hummanden eller spridda burop. Tillagd kommentar 31/7].

Gentemot hot från höger och vänster får vi om människor av olika folkslag, läggningar och åsikter fortsätta säga: Rör inte min kompis!!!!! Och som kristna får vi inte glömma att se och be för både sexliberaler och nationaldemokrater. Läs gärna vad Dag Sandahl skriver på sin blogg för den 9 juli och 13 juli! Det går att tillämpa på många grupper. Ecce homo! Se människan! Vi behöver ju inte fördenskull glo glo stirra på vare sej nationaldemokratiska plakat eller promiskuösa exhibitionister (utan alla jämförelser i övrigt).

Kristus, gör oss annorlunda.
Är vår kärlek fraser blott,
gör den äkta, djärv och saklig
som den kärlek vi har fått.