Haeffners koralbok 200 år

Påskvänner!

Haffners ökända koralbok fyller 200 år i år. "Ett hot mot vår nationella tonkonst" kallades den av somliga. Haeffners vision var fyrstämmig församlingssång - ett ideal som väl bara förverkligats i Estland? - och för att lättare uppnå denna förenklade han koralerna melodimässigt. Stolpiga tyckte många att de blev, men harmoniken var erkänt fin och Johan Dillner i Östervåla både övade in koralerna med kyrkokör och församling OCH sålde det ensträngade instrumentet "psalmodikon" på något slags postorder, om jag förstår saken rätt - och så småningom sjöngs de nya koralversionerna in, inte minst i Efs- och Sionstonersammanhangen. Även om s k "dalakoraler" levde kvar vid sidan om s a s.

Haeffner hade inte komponerat särskilt många melodier själv i sin koralbok, bara ett par. Men den här koralen som vunnit burskap i vårt grannland Norge, till en advents- eller julpsalm från Danmark, visar att Haeffner kunde komponera riktigt fint och melodiöst. Att sedan norrmannen Odd Nordstoga gjorde en ännu mer populär melodi kan ju inte Haeffner lastas för (se nedan)! Texten är en uppmaning och en julbön (jfr Fil. 4:7) som väl även en Efs:are av idag stämmer in i?

1. Upp, gläd er alla, gläd er nu,
ja, gläds åt julens glädjebud,
i Herren Jesus gläd er!
Och se hur nära himlen är,
när han som håller världen kär
i kött och blod sej kläder!

2. Betryck och bitterhet, försvinn!
Guds glädje må vi släppa in,
så att han glad får lyssna
till hjärtats bön och tack och tro,
ja, får hans glädje i oss bo
ska sången aldrig tystna.

3. Gud, låt din frid, som högre är
än vårt förstånd kan fatta här,
vårt hjärta väl bevara
i Kristus Jesus, så att vi
kan få en jul med glädje i
som aldrig bort ska fara!

 
T Kingo:

En dansk psalm och två svenska präster

Påskvänner!

Efs-are har kanske inte varit kända för att hålla det särskilda prästämbetet särskilt högt. (Även om många faktiskt har gjort det). Svenska kyrkan generellt har, att döma av vår psalmbok åtminstone, inte heller riktigt gjort det. Ibland anklagas ju den lutherska reformationen för att ha missat något här. Men lutheranen Kingo i Danmark har ju givit den danska och norska kyrkan en rejäl psalm (se nedan) om det särskilda prästämbetet, en psalm som också betonar "fårens" eller hela församlingens ansvar.

Psalmen kan kanske behövas i en tid när vår kyrka - under lika lång som pinsam ledning av politiska partier som Socialdemokraterna, Centerpartiet och nu Sverigedemokraterna - förvägrar högkyrkliga och elmbv-are och laestadianer prästvigning. Men däremot, till synes utan problem och protester, prästviger sådana som domkyrkolektor Sabina Koij och kyrkoherde Åke Nordström, som nu alldeles fritt (nb inom vår evangelisk-lutherska kyrka!) får distribuera sina hårresande förnekelser!

Danska kyrkan hade ju för några år sedan sin gudsförnekande präst Thorkild Grosböll att tampas med, men då blev det åtminstone en rejäl debatt med biskopsingripande. Präster som nått bortom tron på Gud som en "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk kraft" (Å Nordström) måste väl i hela fridens namn lämna prästämbetet godvilligt eller i annat fall avkragas - snarare än den sant evangelisk-lutherske prästen Bengt Ådahl som ser sitt ansvar för svensk kristenhet när de etablerade biskoparna (läs: stiftscheferna) inte gör det!

Ja, nog kan vi, även inom Efs, behöva sjunga och be en psalm som Kingos:



1. Guds kyrka, öppna nu din mun
och låt din lovsång klinga,
så att ditt tack ur hjärtats grund
du till din Gud kan bringa
för livets underbara ord,
för dopets bad och nådens bord,
låt sångens klocka ringa!

2. För att vi Herrens nåd ska se,
han lärare oss sänder.
Guds ord och sakramenten de
har fått i mun och händer
och med förmaning till envar
de för vår själ nu ansvar har,
så vi vår synd bekänner.

3. Det ämbetet så härligt är,
må vi dess kraft besanna
och dem som så oss tjänar här
i bön och godhet famna
och leva som Guds menighet
i samvetsfrid och enighet
och sist i himlen hamna.

4. Må Jesu glädje i oss bo
och bön i hjärtat brinna
så vi i oro och i ro
kan skäl till lovsång finna.
Må vi ej stå hans Ande mot,
men av allt hjärta tro hans ord
och så vårt väl besinna.

5. Ge oss, o Gud, din Ande god
så att vi noga prövar
vart lärdomsväder och med mod
i kamp för tron oss övar.
Hjälp oss i kärlek säga nej,
så vi med osund lära ej
din Ande mer bedrövar.

6. Må fridens Gud i kärlek, hopp
och tro oss samman binda,
så vi tillsammans i vårt lopp
kan livets krona vinna,
så ande, själ och kropp en dag,
fullkomliga till Guds behag,
kan saligheten finna!

Katekesfråga 89: Hur har den treenige Guden uppenbarat sig i förhållande till oss?

Psalmlucka 11: Store Gud och Frälserman

Påskvänner!

Idag får ni danske Thomas Kingos adventspsalm på tredje advents-temat (Johannes Döparens förkunnelse). Psalmen är alldeles nyligen översatt till svenska för, så vitt jag vet, första gången.




1. Store Gud och Frälserman,
vem är den som liknas kan
vid din gudoms stora kraft?
Ingen har från Adam haft
sådan far av evighet,
sådan mor, vi ser ju det,
ingen här din like vet.

2. Döparen, o store Gud,
som gick före med ditt bud
att bereda väg åt dej,
han så ödmjuk möter mej,
kallar sej en annans röst,
ropande i väst och öst, 
sänd med både dom och tröst.

3. Han ej värdig känner sej
att ta av en sko på dej.
Vad är då jag Adams barn?
Skugga, stoft och damm och skarn!
Jag är inte värd att stå
på den jord du trampat på
eller i din förgård gå.

4. Men, du skott från Davids rot,
jag vill dej med bön och bot
reda plats i hjärtats rum,
som du vill i varje tum.
Gör det du som gör det bäst,
kom dit in och var min gäst,
ge en salig julefest! 

Danska psalmer

Påskvänner!

Så här på Danmarks nationaldag kan jag inte låta bli att påminna EFS:are och andra läsare om några viktiga danska psalmförfattare.

Av de viktigaste är väl Hans Adolph Brorson, den pietistiske biskopen i Ribe, den som EFS och 1800-talets väckelserörelse helst sjöng, ofta i någon översättning gjord av "Stiftelsens lilla piga", Lina Sandell. Och Brorson var verkligen både en sann poet och en sann teolog - mycket innerliga och uppbyggliga psalmer, ibland också kraftfullt väckande.

Sedan har vi ju den oförliknelige Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, dansk rekordhållare i antal psalmer, som länge inte fick använda sina egna psalmer i gudstjänsten men sedan länge har fler psalmer i den danska psalmboken än någon annan.

Den mest berömda danska psalmen, Härlig är jorden, är dock skriven av historielektorn Bernhard Severin Ingemann, som också skrivit många andra psalmer, dock inte tillnärmelsevis så många som föregående. Flera av dem är tydligt barnpedagogiska, vilket inte gör dem mindre värdefulla för vuxna.

Vi ska inte heller glömma Birgitte Cathrine Boye, profetissan som blev föraktad i sitt fädernesland, även om hon i den s.k. Guldbergs psalmbok på 1700-talet hade fler psalmer än någon annan (men i senaste danska psalmboken inte en enda!). Tack vare att hon skattades högt av Landstad i Norge sjungs dock flera av hennes psalmer där, särskilt de s.k. "höytidssangene", enstrofiga psalmer för jul, påsk och pingst.

Jag måste också nämna Jakob Knudsen på grund av hans obeskrivligt vackra morgon- och sommarpsalm. En, men ett lejon.

Och sist men kronologiskt först kommer Thomas Kingo, vars psalm Aldrig är jag utan fara genom Lina Sandells och Carola Häggqvists försorg lever vidare i Sverige tillsammans med den lika paradoxala Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans.

Ja, nu får det räcka med danska psalmer för idag! Det har givetvis skrivits fler, även under 1900-talet, av Holger Lissner och andra, men de är inte lika lätta att få översätta och publicera på nätet. Hela den danska psalmboken från 2002 finns dock utlagd på nätet, se Den danske salmebog online, så det är bara att botanisera vidare!